issi

Har idag insett att min relation till alkohol inte är normal. Ligger i sängen med ångest o vill inte mer. Vad gör jag nu så här kan jag inte fortsätta? Började med ett glas vin o nu minns jag inte ens kvällen (igen).

Trädlock

Det gör ont. Förbannat ont. Och det är okej. Kan bara säga de skrattretande, hatade orden "Det blir bättre"
16e dagen nykter här. Och för varje dag gör det lite mindre ont.
För mig har AA funkat. Där mäter en människor som reda gått igenom detta, oc som faktiskt förstår. Sedan har jag valt att vara väldogt transparant jäntemot vänner och familj. Vilket visade mig att de faktiskt älskar mig, trots allt. De vill alla hjälpa o stötta.
Kram och lycka till. Du har tagit det första och jobbigaste steget.

Välkommen :) Jag rekommenderar att du gör självhjälpsprogrammet på den här sidan. Man får en fin översikt på sitt drickande, vad som gör en sårbar osv, och goda råd om vad nästa steg borde vara.

issi

Har börjat förstå att jag antagligen måste ta hjälp av AA, men svårt att ta mod till sig o göra det. Det jag skrev här är första gången jag berättat om detta.

issi

Vet att min gastric bypass operation antagligen ställer till det för mig o sen va min farfar alkolist antar att båda är riskfaktorer.

Trädlock

Förstår läskigheten. Kände exakt samma. Dock är AA det ställe jag känt mig minst konstig och mest hemma med. Människorna där har gått igenom samma resa. Vet att det låter som floskler. De dömer mig inte och kan hjälpa mog förstå känslorna som dyker upp.
Att säga "Jag är alkoholist" är ju inte direkt det en drömt om eller är stolt över. Försök dock att se det som den sjukdom det är.

Jag har alkoholism på båda sidor av släkten, samt uppvuxen i det så är även medberoende, vilket strular till alla mina relationer.

Våga kämpa. Det är värt det. Trots allt negativt jag skrivit om k min tråd är jag säker på att det här är det bästa som hänt mig.
Stor kram till dig