Minstingen

Min mamma och hennes man har varit gifta rätt länge. Vi märkte ganska snabbt att han var alkoholist, men som mamma sa, han är ju en "snäll" alkoholist så man lät det bero. (Snäll betyder att han aldrig blev aggressiv eller våldsam).

Men efter att dom gifte sig så gick det snabbt. Han Drack mer och mer, varenda kväll efter jobbet. Såpass mycket att jag är 100% säker på att han inte var körklar till arbetet. Tillslut började mamma att dricka med honom "för att han inte skulle dricka allt själv och bli för full". På nåt sätt försökte hon väl begränsa hans drickande.

Jag o mina syskon har försökt att prata med henne flera gånger, men det hjälper inte. Nu dricker hon lika mycket som honom, hon försöker begränsa dock, ringt o sökt hjälp, ätit antabus osv. Men när han fortsätter dricka så gör hon det också. Han har dessutom kommit på hur han ska göra för att trycka på hennes knappar så det blir bråk, alltså riktiga j.... monsterbråk! Jämt. O när bråket är i full gång så är han ett oskyldigt offer och mamma är skurken, och hon håller med.

Sakta men säkert trycker han ner henne till botten tills hon inte kan komma längre. Hon har nog inte långt kvar dit. Han slog henne en gång så ena tanden blev lös. När hon berättade det så stod han o skrattade/fnissade. Hon skrattade också o försvarade honom med att det var hennes fel, och tvingade mig att lova att inte polisanmäla. Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne att förstå att det är dags att lämna honom.

På fyllan gör hon inget annat än att prata om att lämna honom, men när hon nyktrat till så är allt bra igen. Jag vet inte vad mer jag kan göra för att hjälpa henne, hon är ändå min mamma och jag älskar henne. Men alla dessa bråk som man blir inblandad i hela tiden tär på mig, jag mår inte särskilt bra psykiskt i vanliga fall, det börjar bli för mycket. Ska man släppa kontakten eller vad ska man göra?

Sofia

Du skriver öppet och ärligt om din mamma och hennes nya man, där drickandet för din mammas del har eskalerat och hon är inne i en process där hon är nedtryckt och tar på sig skulden för hans beteende, t.o.m. för att han skadade henne. Det låter som en oerhört tuff situation för dig att stå bredvid och se detta, din mamma som rör sig mot botten, samtidigt som du själv inte mår bra psykiskt heller. Tror du att det skulle kunna vara hjälpsamt för dig att ringa och rådgöra med någon om den här situationen? Jag tänker att både Alkohollinjen på 020-84 44 48 och Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 skulle kunna hjälpa dig att reda lite i situationen och resonera kring vilka gränser som är bra för dig att sätta och om hur du kan prata med din mamma om det här.
Hoppas att din tråd ska ta fart snart. Ibland får man ha lite tålamod och skriva flera gånger, ge inte upp!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

anonym23942

Måste vara enormt frustrerande att se sin egen mamma gå ner sig i ett så destruktivt beteende/förhållande som du beskriver. Som jag förstår det så har du/ni försökt prata med henne om situationen? ❤️ Oerhört starkt tycker jag!
Har ni någon morförälder, morbror, moster eller nära vän till er och er mamma som ni känner er trygga nog att prata med angående er situation?
Finns det någon ni kan ta er till när det blir för mycket?
Ni ska inte behöva axla dessa bekymmer själva. Finns det någon i er närhet som ni känner att ni kan öppna er för? Annars ring hjälplinjerna som finns.
Skriv av dig här på forumet!
Ibland tar det lång tid innan en får svar här.. Men det kommer ❤️
Kram