Linda-Marie

Efter en uppslitande skilsmässa har jag träffat en ny man, som tyvärr dricker för mycket. Jag har tagit upp det med honom vid några tillfällen, men han har inte insett allvaret i mina ord. För en kort tid sedan inträffade ett tillfälle då han drack sig alldeles för full i helt fel situation, och nu börjar jag få kalla fötter. Jag orkar inte gå igenom en ny kris. Är jag egoistisk? Eller ska jag tänka tvärtom, att jag måste bryta upp för att skydda mig själv? Han är nu beredd att ta hjälp, men jag tror inte han inser vidden av sitt problem. Han har ett sug efter alkohol som han skyller på annat. Bortsett från drickandet är han en fantastisk person, men ett missbruk är ju svårt att bortse från.

Tankar?

till din magkänsla och dina kalla fötter. Varför skulle det vara egoistiskt? Vad har du för ansvar? Jag tror det är två viktiga frågor att funder över. Bra att du är uppmärksam på dig själv! / mt

Linda-Marie

Tack snälla du för ditt svar!

Mina tankar om att jag är egoistisk beror på att jag jämför med om jag tex skulle bli sjuk och han skulle lämna mig.

Vad säger ni andra? Trotsade ni varningsklockorna och ångrade er sedan?

Jag har lämnat min man, men vi har inte gjort klart allt. Och jag anade nog ganska tidigt att han hade problem med alkoholen, men jag slog bort det. Ja det är inte lätt att lämna en man som jag varit ihop med i 20 år. Det är så svårt men jag måste nu för att överleva själv. Tänk på dig själv. Det är inte lött att leva med någon som älskar alkoholen. Skulle vilka säga till dig: spring och vänd dig inte om, men jag vet att inte allt är svart eller vitt. Men försök lyssna till ditt förnuft.