Var på festival med min nya kille.
Vi hade cyklat ner på stan för att ha picknick med hans gamla kompisar.
Helt plötsligt när vi satt där står han min förra man en bit bort och bara stirrar ilsket.
Skrek till och vände sin cykel och försvann.
Det var första gagn han såg oss tillsammans.
Såg att han satt med sin tjej och hennes barn en bit bort från oss senare under kvällen.
Han såg så läskig ut,alldeles svart i ögonen och såg helt galen ut.
Jag började skaka och blev jätteledsen.
Är verkligen livrädd för honom när han druckit,har hotat mig så många ggr.
Senare på kvällen var jag tillsammans med två gamla kompisar till mig och min förra man.
Då satt han helt plötsligt bakom oss i gräset med sin nya tjej.
Började kalla mig för hora och frågade varför jag ville se honom i fängelse efter anmälan jag gjort för våldtäkten förra året.
Han har ju blivit frikänd pga av ord mot ord.
Frågade varför jag överklagat och om skadeståndet.
Tror att jag vill ta barnen som är stora ifrån honom .
Man kan inte ta ett föräldraskap ifrån någon.
Man får faktist
bygga upp ett förtroende om man sårat och svikit sina barn.
Jag kan inte påverka den biten.
Men jag har ju ingen vinning av att yngsta sonen inte träffar sin pappa , jag får ju ta hand om en son som mår väldigt dåligt över att ha mist sin pappa.
Han hotade att skära mig med kniv och hotade även att skära min nya kille.
Varför gör han så här.
Det var ju han som var otrogen från början och ville lämna sin familj.
Jag vill bara ha lugn och ro,orrkar inte må dåligt mer över denna man som jag ändå levde ihop med i 28år men som idag är en främling för mig tyvärr.
Och det gör så ont att se honom så förändrad han är inte den man som jag en gång älskade och skaffade tre barn med.
Skulle vilja anmäla men orkar inte med det efter allt jobbigt som varit de sista åren.

Ja jag har inga kloka ord eller råd. Håll dig borta från honom. Han är förgiftad av alkoholen och du vet att från en alkis sida så är det alltid alla andras fel. Om det nu var folk som hörde att han var hotfull och kallade dig för hora mm så har du ju vittnen och det är ju bland annat förtal.

VARFÖR blir jag så arg fortfarande när jag ser idioten....
Han får mig att tända på alla cylindrar.
Känner mig så arg så det växer horn i pannan...
Allt jag vill är ju att glömma honom och allt elände han ställt till med under alla våra år tillsammans.
Såg honom idag igen,på väg med sin nya"familj"på semester.
Och vet att vår yngsta son har han inte hört av sig till på länge nu.
Han vill inte träffa sin pappa förstås....men ändå.
Jag skulle aldrig ge upp kampen om jag hade mist kontakten med mina barn.
Vad vore livet utan sina barn.Det är det finaste man fått här i livet.
Jag undrar bara hur lång tid han kommer finnas i skallen och påverka mig så negativt,trots att jag är lycklig med min nya kille?

Wea

Min ilska gick över när han fick en hjärnblödning o vart sitt lugnaste jag.
Först då slapp jag hot o hämnd.

För mej var det annorlunda, det handlade aldrig om fysiskt våld.
Det handlade om jo anmälningar mot bup, kallelse till familjerätten, hot om jo anmälning mot 10-stegsprogram för barnen (båda är myndiga idag, dom var 4o 7 när det begav sej), hot om att gömma barnen ( han vart vräkt o flyttade 60 mil bort till kvinna) o jag kunde inte säga nej till vistelser hos honom eftersom barnen inte tog tillräckligt illa. Min fyraåring fick inte ringa hem till sin mamma för sin pappa, så storebror tog men henne o mobiltelefonen ut på gården så hon kunde ringa.

Men om jag summerar den tiden idag, så hade jag inte behövt va så rädd som jag faktiskt var.

Rädd för honom, rädd att han skulle göra nåt, rädd att mista barnen, rädd, rädd, rädd.....

Största o bästa hjälpen fick jag inte av bup, utan av kyrkan.
Av bup kände jag mej ganska lämnad.

O jag tror han kommer finnas där så långe som du tillåter honom eller tills han blir harmlös.
Du, you go girl!
Du har all rätt att vara lugn, lycklig, o tillfreds.
Oavsett vad han gör, eller vart han är.
O är du eller ert gemensamma barn under faktiskt hot (mer än rädsla o svarta ögon), då är det rakt av polis eller soc som gäller.
Fylltrattarna brukar duktigt lägga krokben för sej själva i sånna sammanhang hat jag erfarenhet av.
O alkoliserade mytomaner gör samma sak har jag erfarit.

Men det kommer finnas i din skalle tills du bearbetar det själv.
Mina stora barns pappa är sen drygt två år tillbaka död, men idag känner jag nåt annat för honom än under alla dom år jag önskar han vart överkörd av en lastbil .

Så länge han inte är ett faktiskt hot, så bara släpp honom.
Hejar på dej!

Idag var en jobbig dag.
Sitter hemma själv nu och då blir man själv med sina funderingaroch tankar....
Försöker ofta intala mig själv att det är inget farligt med ångesten som jag känner emellanåt,men det är jobbigt.
Vill inte tänka så mycket,vill bara vara och må bra.
Oroar mig mycket för yngsta sonen.
Han har bott mycket hemma hos sin gamla tjej och hennes familj nu i sommar.
Säger att han saknar en fäders gestalt vilket jag förstår.
Jag känner mig ledsen och blir arg på exet som jag anser har förstört allt.
Jag försöker intala mig att jag inte skall lägga skuld på mig,men gör det eftersom jag märker att han inte accepterar min nya kille som får mig att må så bra.
Det är så svårt att vara ensamstående förälder.
Brottas hel tiden med mitt dåliga samvete.
Samtidigt som sonen inte vill umgås med mig,så umgås han med hennes familj och det gör ont.
Vet inte hur jag ska tackla den biten riktigt.
Tacksam för råd och svar!

Vi har en bra relation och kan prata om allt,men i det här fallet känns det så jobbigt.
Hans pappa har inte hört av sig mer än att han skickade en jävla bild på en öl från Arlanda,
när han skulle på semester med sin nya familj.