Zindi

Gått och väntat på det där tillfället att han skulle söka upp mig efter dessa fem veckors fylla....
Igår knackade det på dörren. Och där stod han. Han sa att han inte ville missta mig, jag svarade att det har jag hört 1000 tals gånger och att jag hade ställt ett ultimatum på honom för två veckor sedan. Jag frågade honom vad vi hade kommit överens om. Lite luddigt...

Jag berättade vad jag hade ställt för krav.
Vi gick hem till honom och pratade...
Han kände att alla hade vänt honom ryggen till och med jag gjorde det genom att blockera hans nummer.

Jag förklarade varför jag hade gjort det...
För att jag skulle få sova...
Jag förklarade oros molnen i magen som dyker upp, när jag ser hans nummer klockan 02.00 på natten. Nu kommer elakheterna och spydigheterna.

Men jag kan ta blockeringen om du slutar att kalla mig för saker.
Hans bägge bröder har brutit kontakten, liksom du svarade han. Jag sa att jag har inte brutit kontakten, men jag måste också få må bra....
Jag sa att i höst så vill jag gå en medberoende grupp och träffa andra anhöriga utan att han bråkar om det. För vi måste bägge gå i terapi, för att klara av det här. För vi kan inte lösa det här själva.
Jag hoppas att polletten har börjat falla ner.
Han berättade att hans föräldrar inte brydde sig om, om han kom hem full vid 12 års ålder. Vid 18 år så räknades han som alkolist.
Det är hemskt att höra om hans barndom men samtidigt så är det här kanske den öppning som jag har väntat på.
Idag har jag inte hört ett ljud ifrån honom, men det är skönt. För nu efter jobbet så har jag många tankar som jag måste sortera och bearbeta, men jag ser ljuset i tunneln.
Jag sa även att nu har du kanske äntligen nått botten när det gäller missbruket. Så nu kan du bara försöka ta dig upp mot ytan., och det kommer att ta tid...

Låter det orättvist mot dig. Alla har lämnat honom (säkert delvis för att han inte tar tag i sina problem) men du förväntas stanna kvar och ta vad som helst? Du har gett honom lösningen till problemet, ett sätt att slippa vara ensam. Om han vill ta det är hans val. Det är klart att det är enklast om han får fortsätta bete sig som han vill och du bara accepterar det. Självklart är det det för honom. Han får både äta kakan och har den kvar. Var försiktig med att flytta dina gränser och börja om din resa. En hel del pekar på att du bara har det här livet, oavsett så är det så ett bra tag framöver, så gör vad du anser är nödvändigt för att du ska slippa bli nedtryckt och illa behandlad under den tiden. Kanske till slut kräla i stoftet för lite positiv uppmärksamhet. Du förtjänar bättre. Det gör alla. Och de som inte förstår det förtjänar ingen plats i våra liv.

Zindi

Nästa vecka så ska jag få hjälp att lära mig att sätta gränser. Idag så pratade vi om hur jag ska ska bygga upp en skyddsmur runt mig.