Min man växte upp med alkoholiserade föräldrar. Mamman dog för ngt år sedan pga sitt drickande, hemma i sin säng i sin egen avföring eftersom hon inte klarade att ta sig upp, blåslagen av fallskador pga fylla. Hennes make var lika full han och tog henne inte till sjukhus. Hon var 67 år gammal och hade varit periodare hela sitt vuxna liv. Druckit veckor i sträck utan uppehåll men däremellan fungerat någorlunda normalt. Min man både älskar och hatar sina föräldrar. Och han vet hur det är, att bli sviken och lovad förändring. Ändå dricker han själv på ett sätt som påverkar vår familj negativt. Varför gör han det när han själv varit med om vad alkoholen gör? Han borde vilja vara nykterist kan man tycka men han verkar inte kunna bryta mönstret. Ligger alkoholismens klor i generna?

Mitt ex hade också vuxit upp med supande pappa och pratade OFTA om hur hemskt det var under hans barndom. Trots det utsatte han sina barn för samma sak. Det var precis som han inte såg kopplingen och likheterna. Barn gör ju som man gör så att säga...på gott och ont! Är nog både gener och beteende mönster som ställer till det! Har inget bra råd för att påpeka det man ser hjälper nog inte! Skammen bara ökar och därmed supandet. Sätt fokus på dig och barnen vilket du säkert redan gör. Men vet själv hur mycket energi man bränner på att fundera på och oroa sig för någon annans supande. Önskar dig massor med styrka! Kram