Lilla blå

Jag lämnade min man efter 10 år tillsammans. Han har vidtagit åtgärder för att vara nykter och vill att vi fortsätter vårt liv tillsammans. Jag älskar honom, men känner att det är för tidigt att veta om han kommer att fortsätta att vara nykter. Jag orkar inte gå igenom proceduren igen, dvs att han börjar dricka och jag måste lämna igen. Vet ej vad jag ska göra? Ska vi fortsätta tillsammans eller ska jag stå fast vid att jag har lämnat honom?

Hur vet man att någon har nått botten och verkligen kommer att vara nykter?

tänker jag. Har du nått botten?

Vänd på steken. Kanske fungerar det för dig. Huruvida han har det kan du aldrig veta. Karusellen fortsätter, nykter, återfall. Det styr han.

Du styr dig. Vill du med på resan. En gång till. Då gör du den en gång till. Lita på att hela ditt väsen kommer tala om för dig när du inte längre vill.

Jag ska vara öppen. Jag orkade faktiskt inte mer. För jag visste att min förståelse efter några års läsning här, låg långt framför hans. Det visade sig i efterhand att jag varit oerhört destruktiv mot mig själv. I alla våra år tillsammans. Bara där låg anledningen. I att jag inte kunde förändras tillräckligt för att fortsätta. Jag orkade inte lägga mer energi på att må bra tillsammans med någon som inte gjorde detsamma.

Jag valde att lämna för att jag inte ville vara med om en pension fylld av ändlösa rader av burkar.

Jag behövde nykterhet. Och när man är nykter själv står man inte riktigt ut med att någon annan ständigt är i dimma. Kontrasterna blir så fruktansvärt tydliga. Ensamheten i vardagen ofantlig.

Kanske är du där. Där svaren finns inuti. Kanske vet du inte än. Aldrig försent. Aldrig för tidigt. Ont gör det oavsett.

Ta hand om dig.

Lilla blå

Jag har nått botten! Jag väljer att lämna mannen jag älskar trots att han är nykter idag. För jag vet inte hur länge han kommer att vara nykter denna gång. Kanske blir den en månad, ett år eller för hela livet. Jag orkar inte stanna kvar och ta reda på det. Och mina barn ska inte behöva gå igenom det en gång till.