av Wasabi

Wasabi
sön, 2020-04-19 - 14:58

Dagarna flyter på och det är rätt skönt. Jag är så glad att jag inte har spenderat den här karantänmånaden full/bakis på repeat. Det går helt enkelt inte att leva så. Eller jo, men inte om man vill få ut någonting av livet och relationer. Om jag vill leva i skuld och skam, dö i förtid, förstöra min kropp och mina relationer och aldrig växa som människa då kan jag fortsätta dricka. Jag tror faktiskt jag skippar det.

Den sociala ångesten är fortfarande ett problem. Jag har försökt gå ut med hunden själv ett par gånger och jag får nästan panik. Det är så svårt att förklara hur jag känner men jag ska försöka. Det känns som att jag döljer något, att jag inte borde vara där (alltså gå ute på trottoaren med min hund), att jag inte hör hit. Att jag beter mig konstigt och inte normalt. Jag måste "låtsas" och bete mig normalt annars så blir jag avslöjad, typ. Vet att det är något sorts impostersyndrom - ni kan googla om ni vill. Jag har typ alltid känt såhär mer eller mindre, det är väldigt jobbigt. Jag hoppas att det blir bättre med tiden... annars kanske jag måste kontakta en psykolog.

Andrahalvlek
sön, 2020-04-19 - 15:40

Vet inte skillnaden på social ångest och vanlig ångest, men det senare är jag tyvärr väl bekant med. När den var som värst kunde jag inte gå i affärer tex. Tunnelseende, svettningar, fick inte fram ett ord.

Men genom att läsa böcker lärde jag mig i teorin att ångest alltid blir värre om man undviker. Man ska istället stanna kvar, uthärda och sen känna hur ångestattacken klingar av. Som en födslovärk typ, ungefär lika plågsamt också ?

Om jag går till affären, får en ångestattack, ställer min kundkorg och går ut ur affären så undviker jag - och då blir bara ångesten ännu värre nästa gång jag ska gå till affären. Och går jag inte ens till affären undviker jag också, plus att jag begränsar mitt liv.

Så jag har stått i kassan - försökt andas djupt och lugnt medan svetten lackat, huden har bränt som eld, med blicken tomt stirrande framför mig. Samtidigt har jag repeterat som ett mantra i skallen ”Det syns inte utanpå, det går över”. Till slut har ångesten gått över faktiskt.

Men det är SÅ jobbigt att vara så ångestriden. Att du nu är nykter kommer att göra stor skillnad! Fortsätt gå ut med hunden - hitta ett mantra att repetera i skallen.

Kram ❤️

Vinäger
sön, 2020-04-19 - 17:15

Så fint att läsa att du står över trots omständigheterna. Jag har ofta skrivit att jag beundrar er som har en partner som dricker och som har hemma, men ändå klarar nykterheten. Jag har det så förspänt med en man som ställer upp till hundra och är helvit när jag är där. Och ändå... Ja, du vet ju hur många gånger jag ramlat under färden.

Är så glad för din skull. Även du verkar ha hittat hem. Så ung och så klok. ? Underbart!

Nu häller vi ur. Nu håller vi upp. Nu håller vi i. Nu är det vår tur.

Kram till dig

Wasabi
sön, 2020-04-19 - 23:41

Tack ❤️ jag vet ju, rationellt, att man måste utsätta sig för de sakerna som ger en ångest för att bota ångesten eller lindra den i alla fall, men irrationellt så vill jag undvika till det varje pris. Det känns så orättvist bara.

Idag har jag varit så less på allt. Situationen och mig själv. Jag har tänkt på att dricka hela dagen och sa till min man: jag skulle verkligen vilja ha lite vin.
Han sa: Nä, det vill du inte. Vi ska köpa indiskt och se på en film.
Jaha, tur att han sa så. Väntar på maten nu. Känner mig ändå svag och misslyckad för att alkohol forfarande känns som en lösning. Hur länge kommer jag klara det här nu då?

Wasabi
mån, 2020-04-20 - 18:09

Det är konstigt med sådana där infall ”nu vill jag dricka!” ”Varför får inte jag dricka?” ”det här kommer aldrig hålla” osv. Det kommer titt som tätt men mest är jag ju glad över att vara nykter och vet att jag gör det för min egen skull. Så fort någonting går fel eller jag mår dåligt så är tanken där om att dricka. Måste nog jobba mer med det undermedvetna. Underbart skönt att jag inte drack igår, att min man sa nej (även om det känns skämmigt att luta sig emot). Fast jag är faktiskt bara i början av min nykterhet. En månad snart. Kan jag vara lite snällare mot mig själv? En av de viktigaste sakerna är att inte ha någon alkohol hemma, jag hade absolut druckit på impuls ett par ggr under de här veckorna om det hade varit så.

Idag är jag nykter. Hänger ni på?

VaknaVacker
mån, 2020-04-20 - 19:13

Inte ett dugg skämmigt att få hjälp av maken. Det är ju toppen ju!

Antar du läst det? Att i alkoholisthjärnan finns motorvägar vad det gäller drickandet.
När tanken kommer finns ingen spärr bestående av kritiskt tänkande. Så man dricker på känslan. Därför behöver man vara vaksam på triggers och inte fördjupa sig i känslan av att dricka. Hjärnan måste läras om. Och det går! Mata den med annat positivt?

Ha en finfin nykter kväll. Kram?

Andrahalvlek
mån, 2020-04-20 - 19:23

Läste i en bok, tror det var ”Tänka klart” precis på slutet, att tankar om sug är helt naturligt. Det betyder inte att du undermedvetet planerar ett återfall. Det är bara tankar som kommer och tankar är ofarliga.

Det viktigaste var att man inte försöker att inte tänka på sug-tankarna. Man ska bara försöka vara neutral inför dem. ”Jahopp, nu tänker jag på sug igen.”

Annars blir det som med klassikern ”Du får INTE tänka på den rosa elefanten”.

Jag har en topp 3-lista med fyllesynder i skallen som jag kan köra på repeat några gånger om suget skulle bli starkt.

Ut och röra på sig funkar också.

Kram ?

Wasabi
ons, 2020-04-22 - 10:09

Vaknavacker - ja, jag försöker vara vaksam och inte försköna alkoholen vilket är så svårt ibland! Jag vet ju vilket gift den är men ändå kan en snabb tanke om ”ett kallt glas öl på terassen” glida över näthinnan så är man där och dividerar med sig själv. Jag tror aldrig att jag har druckit EN öl - inte av vilje i alla fall. Nu äcklas jag av smaken när jag tänker på det.

Andrahalvlek - Det är där jag blir lite handfallen. Jag vet att man inte ska försöka undvika suget, men samtidigt inte börja underhålla det (såklart!), det blir en liten balansgång ibland men jag jobbar på det. Jag får lite panik när jag börjar sukta efter ett gift som jag inte vill ha. Ibland måste man bara fokusera på något annat än tankarna även om jag vet att det är bättre att sitta med det för tanken går ju oftast över av sig själv. Du (och kloka Annie) har så rätt. Det är bara tankar. Jag bestämmer om jag plockar upp flaskan/glaset eller inte. Tankarna får vara där men det är bara tankar.

Tack vänner ?

Klockan är 4 på morgonen där jag bor och jag har varit vaken en timme. Jag har en liten hund som inte känns så liten när hon ligger i sängen och trycker sig mot en hela natten. Hoppas på en dag utan ångest och att få känna mig lite lycklig över nykterheten.

?

Rosa76
ons, 2020-04-22 - 10:57

hade jag mycket den första månaden. Visst, det kan flyga över mig nu med men inte på samma sätt. Jag kan nästan känna att jag hånflinar lite åt den där lille djävulen som försöker attackera min hjärna. Jag hade från början satt ett mål på 3 månader, mer än så var inte greppbart för mig. Nu tänker jag...jag kommer falla tillbaka till samma mönster om jag släpper "stoppet". Samtidigt kan jag absolut inte säga: aldrig mer..

Jag tänker mycket på att mitt stopp infann sig inte som det gör hos många andra. Absolut ETT glas öl hade varit gott men jag vet att sen börjar min hjärna jobba, en till, en till, en till, vad ska jag dricka nu, vad har jag hemma som jag kan snylta på....och sen blir det here we go again...
Nykter idag (dag 48) kram!

Se klart
ons, 2020-04-22 - 20:55

Så fint att din emoji är ett wasabi-hjärta. Jag blir inte så sugen längre. Men jag väntar mig återfall i själva suget i sommar. Samtidigt njuter jag av att vara pigg- och trött- på rätt sätt. Som att det är kroppens signaler som styr. Och jag försöker lyssna. Övar mig på mig.
Det finns ju olika strategier för de där tankarna på hur ”gott” eller avslappnande det vore. Jag ska testa mig fram. Min strategi hittills har mest varit ”talk to the hand” eller bestämd behandling av trotsig treåring. Ungefär så mogen känns det inre barnet som vill ha ett glas!
Kram på dig!

Vinäger
ons, 2020-04-22 - 21:26

Tycker mig läsa in lite annat än det du tidigare skrivit. Och då tänker jag på din förra tråd, för kanske ett år sedan. Det är inte bara en kamp nu, utan mera insikter och att ta en dag i taget.

Kanske har jag helt fel...

Jaja, i vilket fall som helst vill jag säga att jag tycker att du gör det bra. Lugnt möter du A-rösten som lockar och försöker förföra. Vi känner ju igen den rätt väl vid det här kaget och kan därför tänka ut strategiskt bra försvar.

Heja oss!

Kram till dig

Soffi
tors, 2020-04-23 - 05:54

Vi var ju här tillsammans i höstas och nu är vi här igen. Jag har inte skrivit så mycket i din tråd, men jag följer, jag finns här :-).
Jag tycker mig se samma förändring som Vinäger ser, du har börjat lämna den värsta kampen bakom dig, fler insikter faller på plats och du tänker framåt, en dag i taget, på ett nytt sätt.

Starkt!
Jag blir så glad av att läsa att du är på rätt väg!
Jag hoppas och tror till och med att jag börjar hitta samma väg, jag smyger bakom dig ;-)!

Kram!

Wasabi
tors, 2020-04-23 - 18:11

Rosa76 - japp, spela bandet framåt är ett bra knep när man får sug. För det blir väl aldrig bara EN öl för oss. Vem vill ha EN öl? Jag vill bli full som fan och glömma tid och rum. Min hjärna måste greppa det när den där romantiseringen tar över.

Se Klart - Att se beroendet som ett olydigt barn var något jag läste i Tänka Klart tror jag. Det funkar också rätt bra. Synd för mig att jag glömmer bort allting när reptilhjärnan tar över, haha. Jag ska försöka vara mer medveten vid nästa sug och göra det till en övning istället för att få panik.

Vinäger & Soffi - Vad glad jag blir att ni ser det i hur jag skriver! Jag håller faktiskt med er. Jag är nog klar med alkoholen för gott och jag har börjat acceptera det. Det senaste återfallet visade bara vad det alltid visar - att jag inte kan fortsätta som jag gör, att jag alltid dricker för mycket och att min kropp inte tål det längre. Jag kan fysiskt inte dricka längre. Det tog bara ett par veckor innan jag var nykter igen, och det är en stor skillnad från tidigare återfall då jag bara har sagt "whatever" och fortsatt dricka i månader. Den här gången var jag mer uppmärksam på vad alkoholen gjorde, hur den fick mig att må och jag var så trött på det. Den ger mig ingenting längre och det märkte jag. Nu vet jag det, och jag vet exakt vart jag hamnar om jag börjar dricka igen.

Men uppmärksam är jag... för det krävs bara ett impulsryck så är man där igen.

Wasabi
fre, 2020-04-24 - 15:36

Känns som en milstolpe. Dem här veckorna har gått fort men ändå långsamt. Att sitta i karantän suger men det har hjälpt mig att fokusera på mig själv och mitt beroende till alkohol. Jag uppskattar den här sidan och alla här som hjälper mig. Det finns ingen anledning till att börja dricka igen så jag fortsätter som vanligt.

En dag i taget - we can do this ?

VaknaVacker
lör, 2020-04-25 - 06:40

Starkt som ditt nick! ?Då är det 31 dagar idag???? Det är så himla gött när dagarna blir fler. Jättestor grattiskram och ha en bra dag??