Broken

Nu skriver jag, tillslut, mina första rader här på forumet. Har vart inne här och spanat i omgångar under åren. Men inte känt att det skulle ge något. Vilket jag nu, när jag skriver handlade om rädsla. Rädsla för att erkänna mitt missbruk.
Har nu gett upp om mina fruktlösa försök att minska alkoholintaget på egen hand i vrån.

Har sambo, barn, bra jobb etc. som många andra här på forumet.

Men dricker bort allt detta utan att kunna stoppa det.
Snittar väl Alkoholintag 1-3 gånger i veckan, hemma. Då jag bara vill vara själv i mitt rus.
Skulle säkerligen dricka varje dag om inte min sambo skulle vara här och ”förstöra” min alkoholistplaner. Men också ångesten som infinner sig dagen efter.
Har gått över till folköl i större mängd för att själv kunna känna mer acceptans i mitt drickande.
Mycket självförnekelse och tomma löften de senaste 10 åren.

Känner mig ganska obekväm att skriva om mig själv, och jag vet ännu inte hur jag kommer nyttja min tråd. Första tanken var att utsätta mig för det obekväma samt att kunna föra någon form av dagbok, med förhoppningsvis stöd av andra i samma situation.
Min sambo har gjort allt hon kan, men det är bara jag som kan förändra mig själv.

Långt inlägg, men jag hoppas ni vill följa min långa resa.

Dag 1

Liknande situation, dryckesmönster och även en ökande kärlek till folköl. Folköl är skit. Man lär sig dricka fort och mycket vilket i mitt fall bland annat orsakade problem när jag drack starkare saker.

Broken

Första sexpacket gick på mindre en timma. Lätt att få tag på alla tider och gömmer man bara burkarna så ser det inte så farligt ut inför andra.
Utstuderat beteende för att kunna dricka mycket utan att sticka ut. Sorgligt

Broken

Inga problem som vanligt, de 3-4 första dagarna brukar gå på vilja historiskt.
Innan känslan av att man har det under kontroll och dricker hela helgen igen, med nya tomma löften på söndag.
Men denna gång ska det vara annorlunda!

Den falska tryggheten har kommit och gått under dagen. Kom på mig själv att undermedvetet planera helgen då jag fick en positiv känsla.
Gäller att hålla känslorna i styr.

Känner igen dryckesmönstret (men vin i mitt fall) och att ha ett utåt sett lyckat liv. Välkommen till forumet. Bra att du är här!

Vi är på samma dag du och jag. När jag läser vad du skriver om dag 3-4 stämmer det på pricken. Tänkte precis exakt likadant igår kväll när jag kom på mig själv att; just f-n det blir ju inge vin på lillördagen (onsdag) eller till helgen. Visst är det lustigt att man får en positiv känsla av att tänka på dagar? Dagar som man slösar på att vilja dricka A? Jag följer dig...dagskompis och förresten: Välkommen!

Broken

Känns bra att vara här!
Ja det är ju så Pellis, vanan sitter i. Dagar mellan fyllan har mest vart en transportsträcka i livet.

Dag 3
Har gått bra som igår, känner mig positiv och glad. Enda skillnaden egentligen är att jag har ett start behov av att öppna upp mig för någon, som inte är min sambo (vill vänta med det, för mycket brutna löften).
Var nära flertalet gånger idag, men blev inget ”bra” läge. Känns som att jag går runt med en hemlighet som bara jag (och ni) vet om.
Om jag håller det hemligt en längre tid så tror jag att det kommer bli en för tung börda att bära själv. Hjärnan kommer säga att då ändå ingen vet så spelar det ingen roll, o supandet återgår.
Har bestämt mig för att prata med en kompis om det imorgon som Steg 2. Vilket är stort och nytt.
Steg 3 kommer bli att prata med min VD, och kolla om jag kan aktivera sjukvårdsförsäkringen.

Kommer göra det på riktigt den här gången, med hjälp. Öppna upp mig och erkänna min alkoholism.

Broken

Pratade med en kollega i branschen idag, normalt samtal. Som sedan kom in på supa, varav jag sa att jag är alkoholist helt plötsligt.
Och då brast muren, dammluckorna öppnade sig. Alla känslor på en gång. Lättnad, skam, lycka, sorg......

Va tvungen att åka hem. Kommer inte ihåg om jag någonsin känt mig så sårbar och ledsen.
När jag ändå hade börjat så tog jag företaget också, vilket gör att kommer få hjälp av företagshälsovården. Samt sambon.

Känns väldigt bra, men också skamkänslor och en viss pinsamhet. Kom på mig själv att tänka ”va fan har du dragit igång nu”, nästan så ja ångrar mig.
Men mitt problem är verkligt och farligt. Får acceptera att alla kommer få reda på det.

Jävligt omtumlande dagar som vänt upp och ner på allt. Känner mig trött men lättare i själen.

Dag 4

Jäklar så otroligt starkt! Önskar du vill dela med dig av den styrkan. Jag började som du beskriver det så bra, med folköl! Jag utvecklades dock! (ironi). Troligen på avsaknad av den styrka du beskriver. Inte vågade jag berätta för någon! Jag är här på forumet, vet inte vilken gång i ordnnigen, pga att jag nu inte klarar mig på 2 flak starköl på en vecka 75-or.
Imponerad av din berättelse. Med den styrkan kommer det gå bra för dig!
/M

Broken

Vet inte om det är styrka, har mer bara gett upp. Har provat allt själv, försökt vara stark. ”En Karl reder sig själv” osv.
Nu orkade ja inte mer. Blev inspirerad av alkispodden, som beskrev mer eller mindre att jag nått botten.
Men jag känner mig lite stolt över modet. Ju mer jag pratar om min situation, desto lättare blir det (bryter inte ihop hela tiden nu i alla fall)

Nu börjar den verkliga striden och uppbyggnaden av mig själv.

Tack för att ni finns på forumet, varje kommentar betyder mycket för mig.

Sofia

Vilken inspirerande läsning, tack för att du delar med dig! Oerhört starkt att läsa om hur du har öppnat upp om dina problem, först här, sedan till en kollega i branschen, för företaget (så att du också har möjlighet att få stöd från företagshälsan) och din sambo. Det är på riktigt nu. Du har gett upp, på ett bra sätt! Hoppas att skammen inom kort kan sjunka undan och övergå i stolthet, du har gjort något väldigt viktigt och oerhört modigt. Och med stöd från olika håll så har du goda chanser att göra en förändring som blir mer långvarig den här gången.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Broken

Har gått ganska bra idag, har haft mycket snack med chef på jobbet. Samtal med vården är bokat nästa vecka, vilket känns pirrigt och nervöst. Hjärnan försöker lista ut vad som kommer hända då.
Suget har kommit fredagen trogen, men jag har lyckats slå ner det. Om jag inte hade gått ut me det, och hållit det inom mig så hade jag nog tagit förlusten. Druckit utan att någon vetat om det och levt med mitt egna misslyckande, i vanlig ordning. Så det känns som en extra styrka med stödet bakom mig. Bryta gamla beteendet.

Sjuka drömmar inatt, som jag tror Freude gärna hade velat analysera. Gick typ ut på att jag var naken konstant och alla tittade på. Vilket på något sätt är kopplat till gårdagen.

Ser fram emot chips och en god natts sömn. Nykter, som inte hänt på länge.

Dag 5

Grattis till dina dagar❤️ Är så skönt när man ger upp och tar hjälp, så mkt ångest och skam som släpper.
Styrka, mod och vilja till dig// kram Strulan ??❤️

Talien

Ganska talande dröm du hade där ? säger ju en del! Häftig att du bara berättade så där, måste verkligen vara en bra sporre att hålla nykterheten! Jag vågar inte riktigt gå ut på det där viset, har gått från smygalkis till smygnykter ??. Detta forum har hittills varit min största livlina.
Lycka till och ha en jättefin helg!

Broken

Sov kasst i natt. Vilket påverkat dagen på jobbet, direkt har tankarna på alkohol kommit fram.
Vilket är rätt tungt.
Förra veckan var ju rätt kaotisk med alla beslut och erkännanden, vilket ganska naturligt slår tillbaka.
Känns skönt att kunna prata med chefen på jobbat, tacksam för det stöd jag får.

Tog mod till mig igår och gick på ett AA möte, vilket var nervöst.
En konstig upplevelse som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Var skönt att prata med människor med samma problem, men uppbyggnaden av mötet var udda. Gjorde mig ganska obekväm och osäker på om det är något för mig. Mycket snack om gud etc, som jag har svårt att förlika mig med. Är mer intresserad av personlig utveckling och att bryta mönster.
Tydligen så är det bra att gå ofta, vilket blir svårt med familjen.
Men jag har lovat mig själv att ge det en chans ett tag, prova nya saker då de gamla ej har funkat.
Så ska dit ikväll också.

Lever vidare nykter en dag till.

Broken

Gått 1,5 vecka nu utan alkohol.
Men är kaos i hjärnan konstant. 11 dagar är inte lång tid i något sammanhang men känns som en evighet.
Pendlar i humöret hela tiden och tänker konstant på alkohol. Sover som en stock men är ändå trött.
Igår var en riktigt kass dag då allt kändes hopplöst, startade gräl med sambon bara för att. Beskyllde hela världen för mina egna problem, vilket får mig att inse hur jävla fast man är i alkoholen.
Idag känns det bättre, men tankar på hur värd jag är alkohol pga av mitt lååånga uppehåll kommer smygande hela tiden.
Men slår ner tankarna och härdar ut, får tänka tillbaka till dag 1 och alla steg jag tog för att jag inte vill ha alkohol i mitt liv.

Dag 11, kämpar på

Vill bara önska dig välkommen hit och skicka en hälsning om att det brukar kännas bättre efter ett tag. Fint att du kämpar på.

Kram

Broken

Tror mina 16 dagar är något form av rekord de senaste 10 åren. Har något minne att jag pressat mig till typ 12 dagar för att bevisa att jag kan för mig själv. Men inte på det här avslappnade sättet.
Försöker köra så många AA möten jag kan, vilket är svårt med livspusslet. Men de skänker mig ro i själen. Att träffa likasinnade som berättar sina historier. Även om våra liv ser annorlunda ut så delar vi samma problem med alkoholen/droger.
Ger ett hopp när man träffar människor som är nyktra sen flera år och kommit till sans med livet.

Mina dagar pendlar fortfarande i humör och tankar. och jag känner att jag måste låta tiden gå och inte pressa fram alla förändringar på en gång, utan ta det mer soft. Har all tid i världen.
Känner mig krasslig vilket ger upphov till självömkan, en farlig trigger. Vilket i sig är sjukt, att jag känner mig värd att dricka efter förkylning/feber.
Har möte med företagshälsovården i slutet av veckan, vilket ska bli spännande. Spännande att se hur de tycker vi ska gå vidare med åtgärder.

Dag 16, kämpar på