av Garageper

Garageper
sön, 2019-09-15 - 21:10

Jag är en gammal räv här på forumet och har brottats hårt mot mitt beroende i många år. Har varit frånvarande länge nu och skaffat nytt nickname. Så varför är jag tillbaka?
Helt enkelt för att jag nu står inför ett val om att leva eller dö känns det.
Jag vill leva.
Tänkte skriva en del av min senaste historia i morgon, men skriver lite idag också.
Jag har äntligen fått upp ögonen på allvaret och behovet av att sluta med alkohol då det helt tagit över mitt liv och nästan tagit över alla tankar. Jag kan dricka oavbrutet för att sedan krascha i sängen och bli liggande med svår ångest precis hela dagen efter. Missar arbete, familj, saker som är viktiga, betydligt viktigare än alkohol. Jag har alltid kämpat med min rastlösa själ och en stor portion ångest som jag ständigt bedövar med hård träning eller alkohol. Nu ska jag äntligen få en utredning av läkare om jag har ADHD eller bipolär, eller båda! Det känns ju som en bonus att eventuellt ha båda ? Fast jag tror personligen att om alkoholen försvinner ur mitt liv blir allt annat bättre också, fast att vara så speedad och full av energi som jag blir när jag inte dricker är jobbigt det också. Jag kommer finna en väg som är bra för mig, det måste jag. Min fru och två vuxna barn ger mig stöd och är underbara, de har också insett hur illa jag mår. Problemet är ofta att jag är ute i världen och reser. Då brukar det flöda av alkohol, så även denna resa jag är på nu. Men som sagt, tiden rinner ut och jag vill inte detta mer.
I morgon viktiga möten som bara måste lösas och bli bra. Det fixar jag för min dag två har börjat långt här borta i öst, sömnlös dock och så är det ständigt för mig. Högt presterande, fin fasad utåt, välbetalt fritt arbete, kreativ när jag inte dricker, med värsta alkoholproblemen.
Jag förstår mig inte själv, hjärnan är ju kidnappad och då blir det märkligaste beteendet normalt.
Nä fy fan, nu vänder jag det här en gång för alla.
Kram och hoppas lite på mig nu.
GaragePer

Garageper
ons, 2019-09-18 - 20:35

Efter tre dagars uppehåll och verkligt bra mående med goda känslor för framtid och hemresa till familjen, så hände det igen.
Totalt fylleri efter trevlig middag med mina partners här i Kina. Tog två öl till maten och hade innan bestämt att inte dricka, men min svaghet och besatthet går inte stoppa.
Allt sker oftast när jag mår som bäst och ser framtiden an. Så knepigt och så oroande.
Det tog givetvis inte slut efter middagen. När vi delat på oss småjoggade jag mot närmaste lokala snabbköp, köpte en flaska sprit och fyra öl. Kom hem till rummet, blandade en stark grogg och börjar gå igenom mina mail. Skriver till höger och vänster samtidigt som fyllan blir kraftigare. Mailar chefen och uttrycker min oro över att firman saknar strategi och struktur, precis som jag själv om det inte handlar om att dricka för där finns struktur minsann, samt att jag känner mig vilse. Inga konstigheter alls, bara onödigt. Ju längre tiden går blir jag ju fullare och skriver till andra kollegor så tangenterna glöder. Frustration, ilska, vilsenhet och rädsla att misslyckas. Jag kraschar i sängen runt 05:00. Har legat i sängen nu mer än ett dygn och missat en viktig, vacker dag ännu en gång. Ingen mat, ingen dryck, bara ångest.
Men vet ni vad?
Jag är bestämd över att lyckas ändå!
Reser hem om två dagar till min underbara fru och barn, de vet om alla mina klavertramp och svårigheterna med alkohol. Men nu har jag och min fru en gemensam plan som vi ska följa och jag har recept på Antabus hemma.
Detta ska jag klara helt enkelt men måste bara komma hem först för det är olidligt att ligga här och må dåligt i min ensamhet.

Jag mår ofta bra igen efter tre dagars uppehåll och det är då jag sänker garden, när jag mår bra! Hur sjukt är inte det? Så självdestruktivt att sänka sig själv till denna självföraktande nivån gång på gång.
För mig just nu ska jag bara vara hemma och kan inte resa själv för det är då det oftast sker. Problemet är att mitt arbete ser ut så här och jag får samtidigt myror i brallan av att vara på en plats för länge.
Nåväl, om en dag eller två är hoppet tillbaka igen och jag hemma hos familjen.
Jag längtar och kan knappt sätta ord på vad jag känner just nu men ett stort mäktigt misslyckande är det att vara så svag inför det som krossar mig fullständigt.
Märkligaste beteendet ever. Hjälp mig förstå.
GaragePer

Sofia
tors, 2019-09-19 - 14:00

Wow, dina inlägg glöder av motivation och målmedvetenhet! Du inser att nu är det allvar och du har en klok plan framåt. Du kommer att genomgå en utredning för att så småningom kanske få bättre strategier eller medicinsk hjälp för att hantera din ångest och rastlöshet och du ska börja med Antabus när du kommer hem, så att du slipper hamna i återkommande "misslyckanden" när hjärnan (som man ju kan säga är kidnappad av alkoholen på sätt och vis) styr dig mot mer och mer alkohol. Många vittnar om att en period med Antabus kan innebära ett ökat lugn - man slipper ta ställning till om man ska dricka eller avstå hela tiden och suget kan minska när man vet att det blir förknippat med väldigt direkta och jobbiga konsekvenser om man skulle dricka.
Stort lycka till! Fortsätt gärna skriv om hur det går!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Garageper
tors, 2019-09-19 - 23:42

Hej Sofia,
Vad glad jag blir över att få svar!
Ja det är oftast så att jag glöder och är målmedveten. Tyvärr glöder jag lite för mycket oftast och målen blir väldigt högt ställda, vet ju inte riktigt var all energi eller jag själv ska ta vägen. Då måste jag träna annars kommer ångesten omgående. Sedan om jag lyckats trötta ut mig ordentligt, vilket jag alltid gör, så går dagen ofta fint efter det.
Nu ska jag hem o plocka ut det där receptet på Antabus för det är nog precis som du säger att då behöver man inte ens tänka på om man ska dricka eller ej. Passar mig väldigt bra just nu, för nu är jag inne på min tredje dag igen och hjärnan börjar spela spratt och jag börjar gå på högvarv igen. Som nu då jag suttit i sängen och arbetat sedan kl. 04:00 och allt som pockar på måste jag lösa NU!
Tror säkert att vissa saker går lösa med KBT, men vården är tyvärr lite klen där jag bor, nu är jag dock inne i systemet och alla vet att det inte går skoja bort längre.

Nu flyger jag hem idag och är hemma fredag natt, men först får jag ta en sväng på gymmet, klockan är ju för jösse namn redan 05:30 här! Ska man sitta i ett trångt säte i 15 timmar är det gott att ha rört på det som går att röras på.

Jo jag ser faktiskt hoppet och det kliché artade uttrycket "Ljuset i tunneln" Men jag har inga föreställningar om att min resa mot inre frid blir enkel.
Men mitt allra bästa ska jag försöka göra. Det är jag skyldig både mig själv och min familj.

Garageper

Garageper
fre, 2019-09-20 - 20:56

En fredag kväll i flygplatsloungen med gratis av allt, massor av alkohol.
Jag känner mig bara starkare när jag ser andra dricka, men så är jag ju Bambi på hal is just nu efter bara 3 dagar så det är inte så svårt att låta bli.
Men vad jag längtar efter en lång, skön lördags frukost i hemmets underbara sköte. Länge sedan den var skön, det var mest att ha koll på om man har tillräckligt med spik, skruv och brädor hemma, och det hade jag ju sällan, då blev det ett nödvändigt ärende till stan för att inhandla detta gods, Brädgården ligger ju granne med bolaget.
Tänk att jag redan efter tre dagar skriver hade och blev, :-)
Det borde väl vara ett gott tecken på att vara på god väg, även för en Bambi på hal is?
Eller är jag övermodig?
I vilket fall som helst så är det brutalt härligt.

Sköt om er därute.

GP

Vinäger
lör, 2019-09-21 - 10:56

Visst är det skämt att ha forumet att kunna återvända till när vi varit i A-djävulens klor ännu en gång. Tur att ingen här dömer, det är väl för att vi vet hur lätt det är att falla trots logik, sunt förnuft och massor av goda erfarenheter.

Vi har en stark motståndare, men nu tänker du visa att du är ännu starkare. Antabus är väl supersmart att ta till, då behöver du ju inte hålla på att kompromissa om att dricka eller inte dricka. Det går inte att ta något. Punkt slut. Vad skönt. Avundas dig lite, men det är du värd nu.

Lycka till! /Kram

Garageper
tis, 2019-09-24 - 09:23

Tack Vinäger ,
Har hämtat ut mina piller nu. Burken ligger oöppnad i köksskåpet. Har inte börjat ännu, jag känner inte att jag behöver just nu. Har dem som en livlina om det skulle krisa. Kanske helt fel metod men för mig känns det helt okej för stunden. Jag vet att jag har slutat och måste sluta. Finns ingen genväg.
Dag 7 idag och allt börjar sakta lugna ner sig i kropp och själ tycker jag. Fast samtidigt är det andra tankar som redan nu börjar poppa upp runt varför jag gjort och gör som jag ständigt gör? Ett stort problem jag har är att ständigt vara rastlös i själen och ifrågasätta det mesta vi människor förväntas göra. Det brinner alltid en längtan inom mig att vilja göra något annat, annorlunda, meningsfullt. Inte vara fast i konsumtion, arbetet med en massa "viktiga"deadlines som måste hållas, annars går världen under! Vilja ha mer utan anledning. Överflöd.
Att leva enklare, för dagen och nuet borde vara enkelt? Men att bryta mönster och avvika från den upptrampade stigen kräver mod och längtan, beslutsamhet och nyfikenhet på vad som kan hända om man gör annorlunda.
Precis som att sluta dricka och bli nykter.
Jag kommer säkerligen ha många stora debatter och känslostormar med mig själv den närmaste tiden. Jag har som sagt en hel del energi i både kropp och själ som vill ut och fram, tänker dock inte trycka ner den med alkohol mer.
Kraften får flöda fritt ett tag nu utan att jag behöver göra något åt eller med den. Tids nog hittar jag något meningsfullt och mentalt utvecklande att lägga mitt liv i.
Just nu samlar jag dagar. ??
Hoppas bara inte det blir allt för mycket tankar kring dagarnas antal utan att jag kan bara släppa dem och låta dem komma till mig naturligt. Tar nog väldigt lång tid innan man glömmer bort hur länge man varit nykter, kanske man aldrig glömmer antalet dagar, någonsin?
Kram GaragePer

Garageper
tors, 2019-09-26 - 17:09

Dag 9 snart avklarad och det är kanon på många sätt och vis.
Jag har otroligt svårt att se något meningsfullt i mitt jobb eller fritid just nu. Är bara trött och seg. Skulle sätta mig o jobba vid datorn men kraschade på bädden och slocknade i två timmar. Drömde om mörka, hotfulla stigar och grottor i fuktig, kall urskog. Jag stod med en ficklampa vid början av den mörka stigen för att börja vandra framåt. Vart den skulle leda mig vet jag inte, min svagt lysande lampa svepte över marken och trädtopparna, jag fick verkligen anstränga mig för att se det minsta lilla, allt var skuggor som sakta rörde sig i vinden. Det var skrämmande men jag började gå. När jag kommit igenom första tunneln lyste det upp lite grann från månskenet, framför mig låg en ännu mer obehaglig passage. Denna gång möttes jag av märkliga djur med stora öron som gjorde utfall mot mig samtidigt som de väste, gnisslade tänder och försökte skydda ingången till den mörka, skrämmande stigen.
Någonstans där vaknade jag av mitt egna skrik och försökte väcka mig själv. Sakta har jag nu ruskat mig själv till liv, något vettigt arbete blir det nog inte förrän senare i kväll, troligen inte då heller! ?
Funderar på om drömmen är en symbol för det jag går igenom och alla fasor jag ska hugga mig fram igenom?
I vilket fall som helst en väldigt levande dröm nu när mina första tvivel om nykterhetens vara eller inte vara har börjat smyga sig på.
Upplever nu hjärnan spela mig en massa spratt och romantiserar över alkoholen att den är så härlig, jovisst, i väldigt korta stunder, slår tankarna ifrån mig och ska bara fortsätta se framåt och låta både hjärnspöken och "riktiga" spöken blekna för att så småningom förhoppningsvis försvinna helt?
Nå, nu är det snart helg och det kommer finnas sug under fredagen som jag trots allt har kraft att stå emot, det är jag övertygad om.
Det som jag oroar mig relativt mycket över är känslan av tristess så här i början. Kämpar mycket med rastlöshet, att känna meningsfullhet i det jag gör. Försöker ständigt komma på projekt och äventyr för framtiden som ska förändra mitt liv. Flytta till tropikerna, vandra Europa runt, skidåkning i ett halvår, starta eget företag, plantera ett äppelträd, hahaha! Det sista är verkligen lätt, det får bli mitt närmaste fredagsnöje? ?
Det får bara vara så ett tag nu, tänker inte ta några stora beslut innan jag känner mig stabil och långt bort från alkoholträsket.
Det som är allra svårast för mig är alla mina resor i jobbet. Det har alltid varit förknippat med mycket alkohol, verklighetsflykt och mycket ångest att inte lyckas skapa eller åstadkomma det jag "borde" under mina resor. Vill alltid klara och skapa mer än vad som är rimligt. Tycker jag suger oftast men presterar mer än de flesta oavsett om jag ligger utslagen som en bakfull, trött bäver vissa dagar. Senaste resan hem när jag är övertygad om att nu får det vara nog så ser jag mitt arbete och allt det andra "viktiga" mindre angeläget. Jag borde just nu förbereda en rad presentationer och möten som jag snart ska hålla i men orkar liksom inte ta tag i det och går på något vis med en längtan över att sluta, få sparken. Min arbetsgivare är en organism utan struktur och långsiktiga planer. Väldigt mycket otydlighet och allt för mycket flum. Det passar mig ibland bra då jag styr mig själv men just nu är det bara ansträngande och tröttsamt. Samtidigt vet jag att prestationsPer snart kickar igång och då blir inget halvdant gjort. Jag är ömsom vin ömsom vatten, vatten i det här fallet positivt och livgivande och vin det dåliga?
Små myrsteg närmare målet mot nykterhet.
Kanske svårt att hänga med i svängarna här, känner mig fortfarande lite omtöcknad av de väsande kreaturen vid den mörka stigen. ?

Sköt om er därute!
GaragePer

Garageper
mån, 2019-09-30 - 00:03

Kanske jag skriver för långt och mycket?
Skit samma, dag 12 avklarad.
Klarar det utan Antabus. Kommer hålla garden högt för snart ska jag ut på arbete i två veckor igen.
Södra Europa med möten där jag själv kommer vara i största fokus. Skönt att vara nykter och förhoppningsvis kunna leverera något bra.
Jag är en vanlig snubbe som fått ett bra jobb utan att ha behövt utbilda mig speciellt länge. Genom passion och intresse har jag haft turen att få ett fritt, skapande arbete. Jag tänker inte supa bort det.
GP

Fibblan
mån, 2019-09-30 - 08:35

Ville också bara titta in o lyckönska inför resan?! Förstår att det kommer bli en utmaning, men precis som du säger. Att du är nykter och varit det i snart två veckor kommer innebära att du levererar bättre! Hade en sådan diskussion i annan tråd, hur det känns så ovant i början att inte ha den där dagen-efter-känslan i kroppen när man jobbar.. men är såklart oerhört tacksam för varje dag jag vaknar utan just den. Dag 8 för mig idag, så första veckan avklarad ☑️!
Hade en månad ca dessförinnan men föll just på utlandsvistelse..
Som sagt, svårt. Men det går! Och du har klarat det förut, så du kommer fixa det igen?! Och återigen nu har de iaf två veckor och mer än det kanske, när du åker!
Riktigt bra jobbat! Och som du säger så finns det inget alternativ. Du vill leva! Välja livet och ta vara på och göra det mesta av det. Både vad gäller jobb, familj och egen hälsa!
Fortsätt som du gör! Hejar på dig?!
Kram
/Fibblan ?

Garageper
mån, 2019-09-30 - 13:47

Det kändes som min tråd var enbart för mig själv och ingen brydde sig eller läste. Men så plötsligt poppar det upp härlig pepp från er, det värmer och motiverar mig att skriva vidare!
Jag är på hemmaplan en vecka till, skulle faktiskt åkt iväg redan i morgon till annan destination men jag känner mig skör och trött så den resan avbokar jag. Tack o lov att kunna ha den friheten.
Inför nästa långtripp om en vecka känner jag givetvis en viss oro men är så motiverad just nu så det ska gå bra helt enkelt.
Jag löser allt som oftast mitt sug och rastlöshet med träning, oftast tuff, hård träning. Det får mig nöjd och relativt lugn att fortsätta dagen och kvällen utan att klättra på väggarna.
Jag är dels en "kicksökare" Prestations junkie, sällan nöjd med det jag åstadkommer, även om det är grymt bra för det mesta. Piskar gärna mig själv och kräver mer o bättre, till slut kvävs jag av mina egna krav.
Motionen och träningen är ibland kvävande den också, Det kommer tillfällen då jag helt enkelt inte orkar men känner att jag måste ut för att bränna energi.

Måste berätta om mina känslor denna förmiddag.
Jag fick ett e-post meddelande från min chef i morse, kopia till ca 10 pers. i ledning och närmaste kollegor. Han hyllade min senaste produktutveckling så pass, jag trodde det var ironi. Men det var det uppenbarligen inte. Själv är jag givetvis inte jättenöjd med mitt arbete, men OK jag blev givetvis glad och upprymd över hans stora glädje efter att ha kämpat, våndats och oroat mig över att detta projekt jag drivit själv under ett halvår ska bli misslyckat.
Vad fick jag då för omedelbar känsla?
Jo, en enorm saknad efter alkohol, att bli berusad, att förstärka känslan av att ha lyckats! Det blev ett kort, direkt ifrågasättande över varför jag ska försöka sluta när det finns så mycket att fira och fly med alkohol.
Tack och lov kom jag till insikt ganska snabbt och kunde isolera och bryta ner denna märkliga känsla till något jag var tvungen att konfrontera. Kan inte riktigt sätta ord på det. Reptil hjärnan kickade igång belönings systemet och jag inser att tomheten och saknaden efter A kommer finnas kvar länge efter man slutat men att det bleknar ju längre man stannar kvar i nykterheten. Allt är så falskt och farligt för mig med A.
En löptur i höstsolen är vad jag behöver just nu.
Kram och kärlek till oss alla!

GP

FinaLisa
mån, 2019-09-30 - 15:04

Så typiskt! Känner igen det där när man blir nöjd och glad över något; då tror man att det ska bli ännu roligare om man dricker alkohol!!!? Varför tänker man så??
Bra att du ger dig ut och springer av dig den dumme alkoholdjävulen?‍♂️?‍♂️?‍♂️

Kramar
???

Vinäger
tis, 2019-10-01 - 09:00

Ja, när man varit med ett tag, lär man sig vad och var farorna är och finns. Våra triggers. Sedan gäller det att försöka undvika dem. I mitt yrke handlar det mycket om att arbeta i förebyggande syfte och jag tycker att det borde appliceras på det mesta i livet. Inte minst A, förstås.

Så klokt av dig att skjuta upp en riskfylld resa - nu när du hade den möjligheten.
Hoppas att du känner dig starkare nästa gång. Men, som sagt, att vara medveten om farorna hjälper i alla fall en del, även om vi gör många felval.

Grattis, sug i dig av berömmet. Sådant behöver vi. Själv firar jag inte så mycket med A, utan dränker och bedövar mest i motgång. Sedan kan jag ju bestämma mig för att även småsaker är motgångar, tillräckliga att behöva dricka på... Men det är en annan historia.

Tack för stöttning i min tråd. Extra betydelsefull just då.

Kramar

Garageper
tors, 2019-10-03 - 23:05

Snart är helgen här, känner mig inte alls vare sig osäker eller orolig över relationen till A just nu. Det är bestämt vad jag måste och vill just nu. Tycker jag redan har kortare stunder där alkoholen inte får utrymme i min hjärna. Men samtidigt kommer de där stunderna insmygande när jag minst anar det, känslor av tristess och meningslöshet att aldrig kunna svepa en kall öl i vänners sällskap, eller oftast i eget sällskap. Ja just det, så är det ju allt som oftast.
Ensam med mitt dricka i garaget, vid datorn, vid TV:n när alla lagt sig. Inget kul eller glamoröst alls.
Det är bara skit med det för min del, förutom de där första förföriska, lugnande, "kreativa" avkopplande glasen......som bara väcker den sovande djävulen, som får mig att aldrig kunna sluta.
Så jag är glad att insikten trots allt är med mig och söker nu med ljus och lykta något vettigt att hänga upp mitt närmaste liv och energi på.
Jobbet känns mest meningslöst just nu där inget vettigt blir gjort fastän jag borde prestera just nu.
Känns som min prio ett är mig själv och så måste det få vara. Så innerligt trött på att prestera och kväva mig själv i ångest och rädsla att inte vara bra nog eller duga. Det suger fett och så vill jag inte ha det mer.
Nä, först trygg i nykterhet, sedan får jag se vart jag styr livet.
Det kan bli en häftig resa detta!
Häng med!

GP

Soffi
fre, 2019-10-04 - 05:58

" Så innerligt trött på att prestera och kväva mig själv i ångest och rädsla att inte vara bra nog eller duga."
Det där skriver jag under på! Samtidigt som allt annat än prestation känns meningslöst...
Jag förstår också att prio ett måste vara jag själv, men den fulla insikten vill inte riktigt trilla in...

Men jag hakar gärna på den häftiga resan mot nykterhet med dig för vi verkar funka så lika.

Ha en bra fredag!

Vinäger
fre, 2019-10-04 - 07:13

Utan att ha hunnit läsa ovanstående inlägg har jag i min tråd nyss skrivit om just prestation och höga krav. Hittade några påminnelseråd angående detta, som jag ville förmedla. Så självklara och så svåra att följa. Kika in och läs, om ni vill.

Ha en fin dag!