Carro89

Jag vet inte om jag gjort rätt här. Men försökte lägga in en trådstart. Jag har nyss reggat mig här. Fru till en alkoholist. Tror jag. Jag vet egentligen alla svar men behöver dem, svart på vitt. Är hans ens alkoholist? Beror hans dumheter på alkoholen? O s v...

Han tar "vinkvällar" som innefattar både vin och starksprit. Dricker inte på dagarna men tar de här s k myskvällarna en till två kvällar sön-tors samt ALLTID på fredagar och lördagar. Hela semestern, hela julledigheten o s v. Jag upplever att han inte blir så direkt elak just när han dricker, snarare mer när han är bakis alternativt har abstinens. Nån som känner igen det? Han är oerhört icke-harmonisk när han vet att han inte kan dricka på kvällen.

Han har ett jobb och dricker aldrig dagtid. Däremot möjliggör jag hans drickande genom att låta honom bestämma att jag måste ta morgonbestyren kring barnen och skjutsa dem o s v de morgnar han inte kan köra bil förrän senare. Jag förstår nu att det är en del i medberoendet som jag har utvecklat. Jag har massor av frågor. Många av dem vet jag nog som sagt svaren på. Men det jag undrar frmst just nu är om någon annan känner igen just det där med att det riktigt dåliga beteender kommer när personen inte är full utan mer när abstinensen slår till?

Jag har massor mer att lära och skriva. De verkliga problemen är mkt större än de jag snuddar vid här. Tack för att ni finns. Skönt att ha hittat detta forum!

Hej och välkommen hit. Känner igen mig i det du skriver. Jag ställde ett ultimatum för min man, numera x-man, bli nykter eller jag lämnar dig. Han valde alkoholen, ja eller om dom nu väljer.....
Det som gjorde att jag till slut lämnade efter 20 år, inte lika illa hela tiden, var just att han blev lika dum och tyken, även när han var nykter. Det liksom flöt ihop. Personen som var full blev lik personen som var full.
Så skönt att kunna skriva här, har hjälp mig otroligt mycket. Så fortsätt skriv. Du kommer få många goda råd och svar på dina frågor.

Carro89

Tusen tack för ditt svar. Det är såklart oerhört sorgligt att du känner igen dig men också stärkande, att vi är flera. Plus att du faktiskt har lämnat. Strongt! Även om det var han som gjorde "valet" så var du stark och stod på dig. Det är inspirerande.

Ja, superskönt att få skriva av sig och få ta del av andras historier och tankar. Känner mig redan lite stärkt. Tack :-)

Till forumet som är helt fantastiskt i att få tillhöra då man kan få mycket stöd.
Det är tråkigt att se hur lika vi är i våra situationer men samtidigt stärkande att man inte är ensam eller att man inbillar sig att man överdriver.
Jag är kvar än i mitt äktenskap men efter 10 år som det har eskalerat efter helfdrickande till vad jag vill säga är en periodare som orsakat många stora drama och stort lidande för hela familjen.
Börjar komma till min gräns nu.
Som sagt varmt välkommen till oss?