Förlorad själ

Efter att jag bestämt mig för att lämna detta helvete på jorden så har jag börjat granska mitt liv, mående och tankar mkt mera. Hur hamnade jag i det här? Efter 10 års relation hur spårade allt ut? och hur missade jag när det startade? Känner mig lixom ganska förvirrad. Vi har haft 7 fina år tillsammans och 3 rent ut sagt skit år. När min kille blev beroende till drogerna så blev jag beroende till honom. Till att rädda honom, ställa allting till rätta. Till att få tillbaka vårt liv. Jag var tyst som en mus och berättade inte för någon om vår mörka hemlighet. Han kunde sitta och ljuga alla i ansiktet och förespråka om att allt var tiptop. Jag satt brevid och skämmdes även om jag visste att ingen visste sanningen. Ljuga är inte min grej. När jag väl valde att öppna upp och berätta för min pappa om våra problem så var det som om jag kunde tänka mer klart. Bubblan sprack, äntligen. Hur mkt jag än älskar denna människan så älskar jag mig mer och jag förtjänar så mkt bättre. Jag vet det. Jag önskar till framtiden att vi kan ha hittat tillbaka till varandra och att allt kan vara som innan drogerna kom in i bilden. Jag verkligen önsksr det mest av allt. För han är min andra hälft ( i nyktert tillstånd ) ❤