Hej! Suttit och läst era berättelser sena kvällar och tidiga morgnar. Fyllda med hopp för er och delar era liknelser till livet och alkoholen.

Skulle bara vilja skriva av mig lite då jag inte tagit itu med mitt liv på 20 år riktigt...förrän förhoppningsvis nu. Kort o gott har det kraschat en del förhållande, inneburit husförsäljningar, förstörda semestrar, sämre barnuppfostran, droger och otrohet. Började supa och ordna fester på 90-talet, fortsatta supa på universitetet. Klarade mig rätt bra och fick min utbildning och bra jobb etc.

Efter universitetet började det spåra ur med huliganism och mindre skala av kriminalitet. In och ut ur polisens celler...slagsmål, sjukhusbesök och elände. Senaste åren har jag saknat äldre förhållanden fast jag idag har en jättefin tjej som jag absolut inte vill förlora idag. Sen kom dråpslaget att bli arbetslös och supandet varje dag på puben och flängde runt för att snacka med öl kompisarna i stan. Minnesförluster, tröghet och allmänt besvärlig som följd.

För en vecka sen tänkte jag bara att det kommer bli min död. Har haft tur många gånger genom mitt urspårade liv med motorcykel olyckor, slagsmål, kriminalitet och ett osunt leverne. Gymmet har skapat mig en trygghet och genom den hållit mig uppe över ytan då man tänker på träning, kost och vila. Vill inte förlora livet och hela min familj till alkohol mer och kommer fan inte ge mig så lätt denna gången. Började antabus behandling (3 månader) denna veckan och 3 nyktra dagar är litet steg i alla fall :) Känner mig impulsiv, glad och träningsmotiverad denna soliga morgon. Mycket me, me and me, sorry. Hoppas ni också mår bra där ute denna fina morgon och stå på er för ert fina positiva klara uppvaknande och era försök i vardagen.

Och välkommen☺
Starkt jobbar av dig att ta itu med saker, vi är ju många här som kämpar mot samma demon.
Ibland är året lättare och ibland blir det jobbigare.
Min första månad som nykter fick jättebra, det är nu först som kampen börjar på riktigt känner jag, men det kan ju vara bli bättre☺
Så all styrka till dig...och Grattis till ett bra beslut!

Oj, vad mycket plats alkoholen har tagit i ditt liv. Bra att du inser att du har haft tur i oturen många gånger och förstår att det kanske inte blir så nästa gång. Skönt att du är här nu, en mycket bra plats med igenkänning och utan fördömanden.

Lycka till!

Kram