Hur ska jag tänka nu? Önskar att någon från andra sidan kan få mig att förstå så jag gör det rätta för min man. Han har i helgen varit hemma själv, då jag har spenderat ett dygn med vänner. När jag kommer hem idag är han förändrad, uppåt och luktar sprit. Jag kan inte svara om det är gammalt el nytt. Jag blir inte ens arg men less att han ljuger. Han sover på soffan halva dan och lägger sig runt 20.00. Jag hittar i verkstan det som har druckits. Till sak hör, han har brandjour och jag tror mig veta att han inte åker på utryckning full men jag pallar inte att tänka om.... vi har pratat, el jag har pratat, stöttat under en längre period och jag inser att jag är medberoende. Men om jag åker iväg en vecka för att andas, är det rätt el fel? El va råder ni mig att göra i denna situation? Han har varit på beroendeenheten, han har tagit antidepressivt i ca 6-8 veckor, varit nykter en månad, men han har stuckit och varit borta i flera dagar i omgångar och nu senast för en månad sedan. Jag pallar inte mer, vi bor på en liten by som är min hemby och vi har köpt ett stort hemman för ca 1 1/2 år sedan...

Han nykterhet eller onykterhet, och konsekvenserna därav, är hans ansvar. Du ska inte behöva hålla dig nära och vakta på honom. Jag förstår att det är svårt att inte vakta, eftersom konsekvenserna när han dricker säkert påverkar även dig. Vill du leva så? Det är något du måste ta ställning till.

Nä, så vill jag absolut inte leva då. Har levt i detta nu i 1 1/2 år och det går inte mer. Min dricker inte flera gånger i veckan, utan när det dricks så blir det oftast för mycket. Men det är när ångesten slår till, jag kan ex vara grinig när jag kommer hem från jobbet och det kan sluta i aggression utbrott deluxe el att han super i flera dygn. Kör bil i fyllan, har brandjour påverkad, sms till damer för att såra mig... Hans barn som bor långt borta med mamma anmälde honom till soc för just det här för ca2 år sedan, jag mitt spån trodde det var ett ex som var bitter. Men nu ser jag ju att det är exakt samma jag lever i

Nu när du skriver ut din situation svart på vitt blir allt väldigt tydligt, eller hur? Klart du inte vill leva så. Nu är du ”bara” 1,5 år in i förhållandet. Precis i startgroparna (enligt mig som nu varit gift i över 20 år). Jag läste inget om gemensamma barn. Det är trassligt att bryta upp, och givetvis en besvikelse att det inte blev som det var tänkt. Men det är sju resor värre när det finns barn och försörjningsbörda att ta hänsyn till. Lycka till!

är helt hans ansvar.

Och ditt ansvar är att se till att få ett bra liv för din egen skull. Han är långt ner i skiten nu och du kan bara försöka med ett ultimatum, och hålla det !!, och tänka på ditt egna liv !

Och självklart ska du dra iväg en vecka för att andas och tänka över om du verkligen vill leva såhär.

Kram !!

Ville förtydliga att det är 1 1/2 när vi hade köpt hus som det brakade lös. Vi har varit tillsammans i 3,5 men jag misstänkte inget innan.... Vi har tack och lov inga gemensamma barn. Så det var inget som smög på oss utan, det förändrades som över en natt. Jag Tänkte det var en livskris, depression över att flyttat långt... Men antagligen tidernas fint. Men helt klart, första dan på länge utan ångest när beslutet är taget att få andas lite. Tack för att ni tar er tid ❤

Du iallafall kan göra. Det är att säga tydligt att antidepressiva tar tid att verka. Under instättning mår man sämre. De finns där och kan kanske ge resultat långsiktigt. Känns som läkare säger. Ta detta. Det hjälper på två månader. Men så är det verkligen inte. Tog mig två år att börja tillfriskna. Två dessutom nyktra år. Med alkohol. Försämras effekten.

I övrigt Backen. Ta hand om dig först. Han blir inte av med sina problem för att du lider med honom. Finns egentligen ingen anledning till att du ska städa. Så lätt att säga. Så svårt att göra. Läs och skriv här. Läs och skriv. Det tar lång tid att tillfriskna från medberoendet också. Var generös mot dig själv under den tiden. Om du kan.