Behöver all hjälp jag kan få

1475 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Sommarbarnet
Härligt

med solbränna☀️Tänk den som kunde få känna lite sveda i skinnet efter en solig dag. Nä, här är regn mest hela tiden. Såpass att man börjar utveckla simhud mellan tår och fingrar 😂

Ha en skön kväll👍🏻

Kram🐈

Andrahalvlek
En bedrift minst sagt

Jag var ensam på stranden. Först lite senare kom några barnfamiljer. Barn badar i alla väder.

Ömsom sol ömsom moln, men jag slapp skurar. Befann mig ute på en halvö jämfört med fastlandet och där brukar vädret vara bättre.

Men det var väldigt skönt på filten i gräset, och jag badade fyra gånger. Fast det var svinkallt. Det var 24 grader i havet för 1,5 vecka sedan. Nu gissar jag på 20 grader.

Någon ropade ”här ute är det 17 grader”, men det tror jag inte på. Jag dök i från bryggan och jag dog inte 😂 Men jag tog mig upp snabbt!

Kram 🐘

Fibblan
Sol, vind och vatten

Härligt att du ser till att få lite av varje😜!
Aldrig bra o bränna sig, men i detta fall kändes det verkligen som en bedrift med tanke på hur vädret varit senaste dagarna😜. Hos mig skiner solen idag🙏! Hoppas den gör det hos dig också och att du får en fin dag☀️🤗 !

Det är ju faktiskt ännu en väldigt trevlig aspekt av nykterheten. Oavsett hur dagen blir, om solen skiner ute eller på insidan. Har vi alltid valet att vara nykter, att glädjas åt👍! Det lyser upp😎!
Stor kram!
/Fibblan 🌼.

Andrahalvlek
Uppleva saker i självsamhet

Det här inlägget blir långt. Jag tror att jag har identifierat en grundorsak till mitt drickande, och nu måste jag resonera med mig själv - och er - om det litegrann. Rota lite i den byken.

Jag är inflyttad 30 mil i 20-årsåldern. Har inga kontakter alls med barndomsvänner. Har jobbat i alla år på samma arbetsplats och har flera trevliga kollegor, varav några har blivit mina vänner men de tillhör liksom ändå min jobbsfär.

De vänner jag har tillhör mitt tidigare liv som sambo och de lever i relationer. De flesta har även fått barnbarn nu och är fullt upptagna med familjebestyr.

Själv är jag med raska steg på väg in i glappet mellan barn och barnbarn, en tid som jag verkligen vill njuta av massor. En tid som jag trodde att jag skulle få uppleva ihop med barnens pappa men så blev det inte.

Jag har dessutom sen snart sju år sedan flyttat från det enda stora sammanhang jag hade - mina barns pappas by med stor tillhörande släkt tillika umgänge nästan hela tiden.

Jag har flyttat till en liten stad där man umgås med folk som man gick på dagis ihop med. Där man är lite skeptisk till inflyttade, och man har ju faktiskt tillräckligt med vänner sen tidigare. Man hinner ju knappt med de man har typ. Mina barn är så stora nu att deras vänner inte ger så mycket utdelning på den punkten heller.

De vänner jag har krävs det planering för att få träffa. Vi snackar månader. En vän jag har behöver ett halvårs planering, möjligen kan jag få ett ”återbud”.

Så man kan lugnt säga att jag jobbar i motvind. Det är en orsak till att jag har druckit. För att döva min känsla av upplevd ensamhet. Det är en orsak till att jag har försökt dejta. För att hitta någon att upptäcka livet ihop med. Gick sådär, hittade bara golfare 😂

Jag är en person som veckan innan bokar in mig två stugnätter på en camping, jag gillar att vara spontan. Jag gillar allt som har med natur att göra, men också att lära mig nya saker. Uppleva.

Vissa saker kräver förstås planering. Jag och äldsta dottern har bokat en resa till Barcelona i mitten av september. (En resa som pga corona nog inte blir av.) Jag struntar i shopping, stränder och uteserveringar. Jag ska titta på hus, hus, hus hela dagarna 😍 Kan ingenting om arkitektur, men brinner för att lära mig.

Jag vill gå på bio, teater, musikaler, shower, föreläsningar, museum. Jag vill hitta någon att dela detta med. Någon som uppskattar det. Jag fixar - du följer med och har lika roligt som jag.

Mina barns pappa är ju ett ex av många anledningar. Hans intressen är en anledning. Nu när han får bestämma fullt ut blir det hårdrockskonserter, dricka konstig öl och dyr whisky, åka på whiskyresor och nu senast att röka cigarr. Boring, tycker jag.

Min ex-sambo, som jag var ihop med 1,5 år, hatade verkligen motion och skogen. ”Springer gör jag till bussen” var hans devis. Även om han aldrig hade fått för sig att åka buss, han körde Volvo. När jag släpade med honom ut i ett naturreservat pustade och stånkade han värre än min yngsta dotter.

En kille jag dejtade hade tre intressen: 1) sina barn som var 7 och 9 år, 2) spela golf, 3) titta på sport på tv, helst golf. Han vägrade att följa med mig på Gyllene Tiders konsert, trots att jag bjöd honom.

Ytterligare tre golfare har jag nosat på lite, men sen släppt som härsket kött. Not my cup of tea.

Så nu sitter jag här. Nykter. Ensam. Och tänker att jag precis som när jag med ordet självsnällhet kan påverka mitt beteende, så kanske att jag med ordet självsamhet kan göra något liknande.

Om ensamhet är negativt laddat så ska självsamhet bli positivt laddat. Jag ska uppleva saker själv, och jag ska göra det rakryggat och stolt. För min egen skull.

Igår var jag på stadsvandring i min hemstad, vilket nog är tredje gången. Jag älskar att lära mig mer om min hemstads historia 😍

Jag kastade ut ett erbjudande på fejjan: ”Hit ska jag, någon som vill hänga på?” En kvinna som jag har lärt känna via kören hängde på. Nu har vi redan bokat nästa stadsvandring, på ett annat tema, om två veckor. Då hänger en tredje kvinna på också. Henne har jag också lärt känna via kören.

Min nästa ensamvecka utan dottern ska jag besöka Norrvikens trädgårdar, och jag ska boka rum på ett b&b. Jag ska göra det i självsamhet.

Jag ser fram emot att uppleva allt i egen takt, utan att ta hänsyn till någon. Även om jag förstås hjärtligt gärna hade velat ha sällskap, men nu blir det inte så.

Jag måste fejsa min ensamhet och istället uppleva livet i självsamhet. Att uppleva nya saker och lära mig nytt berikar mitt liv. Det ger mig energi. Det kan bara vara positivt.

Kram 🐘

Sommarbarnet
Åh, vad

jag känner igen mig i dina ord! Just detta sökande och känslan av ensamhet. Det är ju det jag också har så svårt att hantera. Måste försöka tänka bort ”ensam” och tänka mera ”själv”. Bara ordet ensam har ju sådan negativ klang och bara det skapar ju ångest😳

Du skriver medryckande och bra och har så himla bra syn på saker👍🏻

Önskar dig en härlig dag😃

Kram🐈

Femina
Ensamhet

Jag är också ganska ensam, fast jag är gift. Jag har alltid odlat mina egna kontakter/intressen ändå men numera, i nykterheten, känner jag mig ännu mer ensam. Som du vet så är jag i min självsamhet nuförtiden i kyrkan eller går på möten. Då känns det bättre! Kram till dig! 🤗

Andrahalvlek
Den tredje dagen

På den tredje semesterdagen klev hon upp ur sängen och gjorde lite nytta. För att hon hade lust att göra nytta.

Idag har jag dammtorkat, dammsugat, diskat, planterat om två blommor, städat badrum och rensat ut det allra värsta ur klädkammaren så att jag åtminstone kommer in.

Jag har också hjälpt min mamma att betala räkningar på internetbanken för första gången. Fram till nu har hon envisats med att fylla i privatgiroblanketter. Det tog ”bara” ett år att övertala henne.

Det tog mig fem år att övertala henne att flytta 30 mil, till min hemort. Det är 4 år sedan. Ett av de bästa beslut som hon har tagit i sitt liv med facit i hand. Hon har ju bara mig.

Allt jag har gjort idag har jag gjort för att jag har haft lust. Inget måste någonstans. Man måste ytterst lite faktiskt har jag kommit på. Och allt blir skönare om lusten är drivkraften.

Ja, det där med mamma hade jag ju lovat förstås. Hon är en sådan som vill ha en exakt tid med några dagars varsel. Redan i lördags bestämde vi att på onsdag kl 16 skulle jag hjälpa henne med räkningarna.

Och det gick bra. Över förväntan bra. Nästa gång vill hon prova själv, och det är klart att hon ska göra det. Tänker att det är bra för framtiden också. Om hon blir dement eller rejält krasslig på annat sätt, då kan jag fortfarande betala hennes räkningar medan hon tittar på. Jag är god man till min yngsta dotter, det räcker bra.

Skulle precis skriva att det varit en lugn dag, att det inte har hänt så mycket. Men det har det ju 😂 Även om jag gjort en hel del är den spontana känslan att jag inte har gjort så mycket.

Torsdag-fredag ska jag tjöta i några timmar med två fina vänner, och det ser jag verkligen fram emot. På fredag ska jag hämta yngsta dottern hos hennes pappa också.

På söndag har jag bokat in lunch med mamma på en restaurang på promenadavstånd. Semestern rullar på i maklig takt. Nyktert. Och det känns självklart.

Kram 🐘

Kaveldun
Självsamhet!

Vad fint Andrahalvlek.
Det var också intressant att läsa om dina erfarenheter av att känna sig ensam.
Jag känner igen mig även om min verklighet sett/ser delvis annorlunda ut. För egen del tror jag att just drickandet gjorde mig ensam ...och jag var på väg in i ett liv där jag valde ensamhet ( =alkohol) framför umgänge. Inte alltid förstås men det hände.
Jag tänker också att de kontakter du tar nu som säkert på lite sikt kommer att leda till ett mindre ensamt liv ..inte skett om du fortsatt dricka.
Det finns också en så tröttsam föreställning om att tvåsamhet är enda vägen....

Andrahalvlek
Håller med Kaveldun

Tvåsamhet är verkligen inte lösningen på allt, i alla fall inte om tvåsamheten skaver och krånglar - och man har helt olika intressen.

Det tycker jag är glasklart i mitt inlägg - jag tänker inte gå in i tvåsamhet på vilka villkor som helst. Men det har jag förstått fullt ut nu typ. Tidigare har jag varit lite mer desperat.

”Det här känns inte hundra, men vissa saker känns bra och man får inte vara för kräsen.” Nu vill jag verkligen vara kräsen, eller åtminstone vara lite mer kräsen 😂

Men det är kanske med självsamhet som med nykterhet, att om man fokuserar på fördelarna så blir de fler med tiden.

Just därför väljer jag att se fram emot min lilla tredagarsresa västerut om två veckor i självsamhet. Jag ska utforska och uppleva helt och hållet på mina villkor. Ingen som står rastlöst bredvid och stampar, muttrar och suckar. ”Hur länge ska du glo på dessa blommor?”

Det blir ovant men det blir bra, det känner jag på mig. Det enda som känns riktigt trist är att inte dela det fina och trevliga med någon annan, men det gör ju förstås inte min upplevelse mindre för det.

På stadsvandringen i tisdags var det nog 15 ”äkta par” och 2 kompispar och alla var 50-70 år cirka. Ingen var där själv.

Nu i efterhand känner jag att jag gärna hade varit där själv, bara för att visa för mig själv och andra att det är okej. Varför ska jag sitta hemma bara för att jag inte har sällskap? Jag är ju där för att delta på stadsvandringen.

Såg ett trevligt Ted-talk ikväll: https://youtu.be/NktRXVUmQC8

”The opposite to addiction is connection.” Det säget tar jag med mig 😊

Annars har jag ikväll sett 6 x 30 min om Arbogafallet. Rekommenderas! Vilken psykopat 😳

Tog en timmes höneblund också, så det är därför jag är vaken så sent. Jag kan inte skylla på alkohol i alla fall. Jag blir mer anti alkohol ju mer jag ”pluggar” faktiskt.

Kram 🐘

Torn
Lite kort

Innan jag sticker och fiskar, själv..
Självsamhet äger, när man är nykter. Du är så himla stark och bra! 💕

Kram

Andrahalvlek
Hurra för mig idag!

Fem jävla månader som nykter! Firar med att gå in på bonprix och shoppa loss, äta lunch med en kompis och sen visa henne den finaste långrundan i skogen ett stenkast från där jag bor 😍

Bättre sätt kan jag inte komma på att fira min femmånadersdag. Autocorrect vill skriva femmånadersvalp - det måste vara en hint från ödet 😉

Jag känner mig för övrigt som en femmånadersvalp. Nyfiken, vetgirig, vill gosa med alla, tror alla om gott, vill njuta av varje enskild stund till fullo, vill upptäcka världen och går tillbaka och tankar trygghet ibland - här hos er ❤️ Tack för att ni finns kära forumvänner.

Kram ❤️

Se klart
Ja hurra för dig idag!

When in doubt- in och läs hos Andrs halvlek ❤️
Svårt att fantisera om ett annat liv än det nyktra, då.
Grattis till dina fem månader, otroligt starkt jobbat. (Bibat på autocorrect, vad är detta?)
Njut av dagen, jag brukar säga ”på egen hand” istället för ensam när jag adresserar någon söm gör något för sig själv.
Kärt barn osv.. vi lever i en tid när det sociala livet manifesterar vilka vi är, kan vara minst lika ihåligt som det där glaset på terassen som slutar med att kräkas i kudden.
Hoppas du känner dig rättmätigt stolt idag. Och tänk vad mycket gemenskap du bygger här. Ingenjör! Kram 🥰

Varafrisk
Stort Grattis t dig☀️

Stort Grattis t dig☀️

Strongt gjort💪🏻

Kram🤗

Hel
GRATTIS! 🌻

Så bra du gjort det. Tack för att du delar med dej. Här finns mycket styrka och klokskap.
Ha en fantastisk dag! 🤗

Andrahalvlek
Bibat?

Bag-in-boxat? Nä, förstås inte. Kasst verb, får inte plats på min nyordslista 😉

Kram 🐘

Torn
Grattis!!

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Grattis till fem månader.🥳🤗😍

Jag var nog lite trött i morse trots allt, då jag glömde av att det var din femmånadersdag.😬

Ha en underbar dag!

Kram!

miss lyckad
Grattis till tid..🐘🐘🐘🐘🐘

Så bra jobbat..⭐️..Och så fantastiskt gjort av dig att peppa så många andra här på Forumet..Tack❤️

Femina
GRATTIS 🎖️🏅🎖️🏅🎖️

Fy fan, vad vi är bra! 👍

Andrahalvlek
Tack alla ❤️

Shoppat kläder, ätit god lunch på uteservering och nu har jag nästan 16.000 steg i benen efter långpromenaden med en kompis. Solen sken på oss men det fläktade skönt 😍

Nu en höneblund 😴 Varje bra ledig dag innehåller en höneblund!

Kram 🐘

Fibblan
Åh, vilken härlig dag🥳!

GRATTIS till 5 månader Andrahalvlek
🏆🎉🌷!!!

Vilket underbart sätt att fira dina framgångar på 🤗!

Hoppas du vill hänga kvar länge till, även om det går så bra😘! Älskar din energi, som en fem-månaders-valp..😆! Tack för din glädje och positiva attityd som du förmedlar och sprider så generöst här på forumet ❣️
Grattis än en gång och fortsatt heja dig!
Kramar!
/Fibblan 🌼.

Andrahalvlek
Tack Fibblan 🌸

Mig slipper ni inte, det är ett löfte!

Kram 🐘

Sommarbarnet
Glömde

att gratulera dig på din femmånadersdag! Stooort grattis och bra kämpat💪🏻
Hoppas att du hittade en riktigt snygg klänning 👗😃
Kram❤️

Andrahalvlek
Tack Sommarbarnet 🌸

Shoppade online så det blev en klänning, en baddräkt, två shorts och två toppar. Det var jag värd!

Kram 🐘

VaknaVacker
Härligt🌻

Och här samlas det dagar!! Grattis till fem månader🌹🌹🌹 Så gött o heja dig🤗🥰

Sommarbarnet
Det är du värd!

Och för mig kommer det också en dag då jag kan köpa lite nytt☺️ Märker redan hur kroppen ändras. Plufsighet och svullnade försvinner. Och nu när energin återvänder kommer också orken att förändra.

Tidigare varit smal, men i och med alkoholens övertag så kommer kilo efter kilo krypandes när ork och energi försvinner. Men nya tider kommer😃Ska bara ha tålamod😉

Sommarbarnet
Det är du värd!

Och för mig kommer det också en dag då jag kan köpa lite nytt☺️ Märker redan hur kroppen ändras. Plufsighet och svullnade försvinner. Och nu när energin återvänder kommer också orken att förändra.

Tidigare varit smal, men i och med alkoholens övertag så kommer kilo efter kilo krypandes när ork och energi försvinner. Men nya tider kommer😃Ska bara ha tålamod😉

Kram🐈

Andrahalvlek
Lägg skulden där den hör hemma

Idag är den redo att komma ut. Storyn om min ex-sambo. (Inte barnens pappa, han är min exex-sambo.)

Jag tror att den behöver luftas med tanke på mitt arbete med självsamhet och dejt-detox.

Blev minst sagt tagen när jag läste Dees inlägg igår också 😢 Det väckte minnen. Minnen om hur jag har blottat mitt innersta, men hur motparten helt utan att blinka både ljuger och bedrar. Framställer sig i en helt annan dager.

Jag har låtit mig luras eftersom jag aldrig själv hade kunnat tänka mig att ljuga om sådana saker. Och jag har lagt skulden på mig själv.

Förbannat mig själv för att jag har varit naiv och blåögd. Skammat mig själv, ansett att jag har varit en dålig människokännare. ”Skyll dig själv när du är så dum” typ.

Det är ju så otroligt fel och självdestruktivt. Lägg istället skulden där den hör hemma. I knät på idioten 😡

Idioten som ljugit och bedragit, som framställt sig själv i en underbar dager. Som höjt dig till skyarna ena dagen för att sedan dumpa dig på sms nästa dag.

Som lekt med dina känslor som ett jävla tidsfördriv, ett avancerat tv-spel typ, men som sen tappat intresset och gått vidare mot andra villebråd. Andra intressanta kvinnor. Nya jakttroféer att jaga.

Ja, lägg skulden där den hör hemma - i idiotens knä 😡

Återkommer strax med storyn om ex-sambon, ska bara kolla upp hur ni andra mår först 😊

Kram 🐘

Andrahalvlek
Storyn om ex-sambon

Jag flyttade till egen lägenhet i december 2013. Efter 24 år som sambo med barnens pappa. Hela mitt vuxna liv. Jag hade bara bott själv cirka ett år kring 20-årsåldern.

Leva i tvåsamhet var det enda jag kunde. Att leva själv var jag rookie på. Varannan vecka med barn, varannan ensam. Första ensamveckan trodde jag att jag skulle brista i atomer, upplösas i tomma intet. Så ensam, jag längtade ihjäl mig efter barnen.

Man vänjer sig vid allt, så också ensamveckor. Men givetvis ville jag träffa någon. Någon att dela vardag och fest med. Någon att somna bredvid, någon att vakna bredvid.

Det var ju det livet jag hade haft i 24 år, även om min och barnens pappas relation var stendöd som kvinna och man de sista 5-7 åren.

Det var den stora orsaken till separationen också. Jag kunde inte tänka mig att leva resten av mitt liv utan kärlek. Vid 44 års ålder var jag övertygad om att det måste finnas kärlek till mig någonstans där ute i verkligheten.

Först två år senare var jag dock redo att släppa in någon ny man i mitt liv. Först då var jag redo att börja dejta. Starta ett helt nytt kapitel i mitt liv.

I december 2015 fick jag napp. Eller jag var bytet snarare - det var han som fick napp efter enträget arbete. En skön och charmig skåning som bodde 15 mil från mig. Han var öppen och social, väldigt förtjust i mig - och han var framför allt duktig på att visa det.

Kärleken var så omedelbar och drabbande. Jag minns att jag tänkte ”Varför har jag ont i magen? Jag är ju kär!” Jag hade helt glömt bort hur den känslan kändes ❤️ Jag var så svältfödd. Jag var helt såld! Passionen drabbade verkligen oss båda som en störtskur, fast på ett positivt sätt 😂

Första dejterna avklarades på dagtid på neutral mark. Sen bjöd han mig på middag hemma, och jag minns att han hade köpt en flaska vin som vi skulle dela på. Lite snålt minns jag att jag tänkte.

I ungefär ett års tid fortsatte vi att veckopendla till varandra, och livet var verkligen toppen. Men slitsamt. Jag behöver vila på helgerna, inte resa 15 mil enkel resa och bo hemma hos någon annan.

Efterhand som det året gick blev jag mer och mer oroad för hans sätt att dricka. Han drack sjukt snabbt och blev jättefull. Hemma, en vanlig fredag eller lördag.

Vi pratade om det massor, och jag visste att hans pappa hade varit alkoholist. Jag sa uttryckligen att jag INTE ville dra på mig en alkoholistrelation. What so ever never.

Han sa att så länge vi höll oss hemma och inte rörde oss bland folk så var det väl helt okej att bli apkalas. Jag höll inte med. Oron gnagde som fan i magen. Min magkänsla larmade och levde jävel minst sagt.

Sen skedde incidenten hemma hos hans bror, som jag tidigare har berättat om. En incident som slutade med att jag gick ensam hem till hans lägenhet kl 4 på natten ihop med min hund.

Utan koppel, för det hittade jag inte. Utan byxor, för de hittade jag inte heller. Jag knöt min jacka och hans jacka framifrån och bakifrån runt min midja och gick hem till honom. Måste varit en patetisk syn 😔

Jag trodde att jag hade nycklar till lägenheten, men det visade sig att jag hade fått fel nycklar med mig. Han bodde med loftgång utanför och köksfönstret var satt på spärr. Jag bröt mig in i lägenheten den vägen, och fördärvade hela fönsterkarmen som senare fick bytas ut. Han sa till hyresvärden att han hade haft inbrott.

När han väl kom hem vid tiotiden nästa morgon kom han in i sovrummet och sa till mig ”Har du sett min plånbok?” Det var det enda han sa. Jag sa ingenting. Jag packade ihop och körde hem utan att yttra ett enda ord.

Det var knappt att relationen överlevde den incidenten. Med facit i hand förstår jag inte hur jag tänkte som fortsatte.

Några månader senare blev vi sambo. Han flyttade hem till mig. Sökte och fick jobb här, och vi kunde dela en vardag ihop. Mysigt.

Men det destruktiva drickandet eskalerade, vi pratade massor om det. Jag försökte få honom att förstå allvaret. Han förstod ingenting. Att bli skitfull hemma, när ingen såg, var helt okej i hans värld.

I sitt yrke jobbade han ibland helger, med brukare som behövde hans hjälp med typ allt. En lördag, då han skulle jobba, när jag går ut med hunden reagerar jag på en bil på parkeringen bredvid. Larmet går igång och stängs av, gång på gång. När jag kollar mer noga ser jag att det är hans bil.

När jag går närmare bilen raglar han ur bilen, och burkar med folköl ramlar ur bilen samtidigt. Han får syn på mig och säger ”hej”. Jag tror att jag ska få en hjärnblödning där och då.

Min första tanke är ”jag puttar in honom i bilen så får han sova ruset av sig där”. Sen tänker jag att han kanske kör iväg onykter, jag måste ta bilnycklarna. Sen skriker jag på honom så högt att jag kunde väckt döda. Mitt i hyresgästområdet. Skiter fullständigt i det. Har han övergett brukaren? Har han kört onykter? Får inte ett vettigt ord ur honom.

Till slut sansar jag mig, puttar honom hemåt, upp för trappan och in i sovrummet. Släpar honom stundtals. Han somnar som en gris direkt. Jag ställer en spann bredvid och hoppas på det bästa.

Ringer hans syrra, förklarar läget, och hon svarar ”så har han aldrig gjort förut”. Då förstår jag. Liknande saker har hänt förut. Många gånger. Allt hans snack om hans elaka före detta fru är bara bullshit.

Den här incidenten leder till alkoholstopp, läkarbesök och antabus. Och sen lever jag med risken för återfall i sex månader. Som min psykolog säger: ”Antingen bryter du upp nu, eller så lever du med risken för återfall.” Inte alls vad jag hade räknat med om man säger så. Men jag väljer det senare.

Han blir mer och mer deprimerad. Saknar Skåne, trivs inte med jobbet, trivs inte med stan, trivs inte med mig, trivs inte med sig själv. Ja, vår gemensamma tillvaro blir mer och mer odräglig helt enkelt.

Efter en helg i Göteborg hos min dotter kommer jag hem till en tom lägenhet. På skohyllan ligger en påse med uppdruckna ölburkar. Då vet jag vad klockan är slagen. Jag har haft mina misstankar. Sms-tystnad har uppstått sen 1,5 dygn tillbaka. Varningssignal.

Helt tomt är det inte i lägenheten. Min hund är hemma själv. Jag blir orolig för hur han har blivit skött under helgen, men han verkar okej och som alltid är han överlycklig att se mig ❤️

Efter en stund kommer sambon hem, helt asplakat. Kan knappt gå. Jag säger åt honom att sova ruset av sig. ”Och imorgon när min dotter kommer hit så har du packat och dragit härifrån.”

Nästa dag åker jag hem till barnens pappa för att hämta yngsta dottern. Jag berättar för båda två ”NN ska inte bo hos oss mer, han har flyttat.”

Från dottern kom ett avgrundsvrål: ”Nej, varför det? Du älskar ju honom! Han älskar dig.” Så smärtsamt. Hon och sambon klickade verkligen, de stortrivdes i varandras sällskap.

Samtidigt plågas jag massor av att jag har släppt in honom i hennes liv. Men jag får ta smällen nu, stå ut med hennes ilska. Hennes pappa tittar storögt på mig. Jag ser i hans blick: ”Vad fan har hänt?” Han får veta senare. Dottern får aldrig veta, det går inte att förklara på hennes nivå.

Men det gick bra. Sambon försvann ur mitt liv helt. Han har fortfarande viss kontakt via sms och fejjan med yngsta dottern, och det är okej.

Som slutkläm vill jag citera min kompis, samma kompis som jag ska brygghänga och bada med idag. När jag ringde och berättade om det som hänt hörde jag en lång suck av lättnad och sen sa hon:

”Fy fan vad jag är lättad över att du inte ringer från hans lägenhet i Skåne och berättar detta.”

Och hon har helt rätt. Mitt liv kunde fortsätta. I min lägenhet. Tusen ton lättare på alla sätt. Men med en självkänsla som var så skadad att den inte har återhämtat sig än. Det är drygt tre år sedan han flyttade.

Jo, han glömde också att berätta att han hade stora skulder hos kronofogden. Så när han flyttade hit slog kronofogden ihop våra inkomster och gjorde utmätning på hans lön. Han fick ut kaffepengar typ. Jag fick betala allt.

Så ja, jag har det bättre i självsamhet ❤️

Kram 🐘

Torn
Fy Sjutton

Vilken jäkla otur att du råkade hamna i ett förhållande med ett sådant praktsvin! Jag förstår att du behövde
betänketid innan du skrev om denna historien här.❤️ Och att du fick betala för eländet också, fy sjutton!
Även om du inte har något hopp alls om den manliga delen av mänskligheten som du skrev i Dees tråd
så är jag glad att du kan vara snäll och go mot mig här på forumet i alla fall.😅

Kram

Kaveldun
Pust Andrahalvlek..

Så skönt att du kom ur det förhållandet!
Förstår också din längtan efter kärlek och din vilja att allt skulle vara bra.....
Håller med din vän - tur att du hade kvar din lägenhet ...och ditt jobb/liv!

Fint att du skriver så öppet och rakt om dina erfarenheter. Vi är säkert många som kan känna igen oss helt eller delvis.
Jag har inte varit i en fast relation med en alkoholist ( ja...mer än mig själv då 😳) men dejtade en man för flera år sedan som tidigt visade allvarliga tecken på alkoholism.Det kom dock som en fullständig chock/överraskning för mig ...,han dök upp kraftigt berusad till vår tredje dejt. Jag hade inte anat ngt tidigare och jag bad honom helt enkelt att gå hem....vilket han inte ville. Fick mer eller mindre kasta ut honom.
Sedan hörde han av sig många gånger - på fyllan - på ett totalt olämpligt sätt.
Jag försökte få honom att söka hjälp - gå till AA ( via mail ...vägrade träffa honom mer).
Han hade/har ett arbete där han har mkt stor makt över människors väl och ve ...och jag funderade ibland på om jag skulle kontakta hans arbetsgivare. Men tyckte samtidigt att det blev för stort ...och komplicerat. Men han var uppenbart jättefull flera gånger i veckan och sedan förmögen att ta sig till jobbet och fatta en mängd avgörande och viktiga beslut ...
Hm....ja vad skilde honom från mig kan jag fundera på såhär många år efteråt.
Jag är inte i närheten av den makten i mitt jobb ...
Jag skulle aldrig druckit innan en dejt ...ett möte ( möjligen bli full tillsammans med någon ...men oftast på egen hand). Om jag hade skickat ngt olämpligt mail på fyllan ...vilket jag tack och lov inte gjorde - så hade jag lagt väldigt mkt energi på att be om ursäkt.
Han kunde maila ett kort förlåt för att sedan ...nästa kväll komma med nya fullständigt gränsöverskridande mail. Oftast ville han ses...ha kontakt.
Men jag svarade aldrig på hans samtal - hade bara viss virtuell kontakt och blockade honom så småningom.
Du var ju djupt inne i ett förhållande när du upptäckte vidden av din partners drickande....och sedan är man såklart också mer utsatt/skör när man själv dricker för mkt.
Och det är enormt svårt att sparka ut ngn man sammanbor med.
Det är ju en intressant/svår fråga huruvida man kan ställa en alkoholist till svars? Det är en sjukdom - en progressiv sådan.
Och har man som medborgare en skyldighet - om man ser ngn med mkt ansvar och makt - att blåsa i visselpipan? Om man förstår att missbruket påverkar samhället ..utsätter människor för viss fara.
Svåra frågor.
Behöver vara nykter ett bra tag till innan jag kan svara säkert.
Och sedan är ju det mesta i livet situationsbundet - det finns sällan absoluta sanningar.
Mer än att man inte ska dricka om man har alkoholproblem.
Fy katten vad svårt det var för dig när du kom hem till hans lägenhet utan kläder och rätt nycklar!
Men nu är du på ett mycket bättre och säkrare ställe i livet! Så himla bra Andrahalvlek!
Tacka dig själv och din inre elefant för det 💚🐘

Sidor