Läste en bra artikel om utmattningssyndrom. Igenkänningen var enorm, och jag slogs återigen av tanken att det finns många likheter med nykterhetsarbetet.

Hur konstigt det än kan låta vill jag inte vara utan mina två sjukskrivningsperioder (2007, 2018) i utmattningsdepression. De har gjort att jag har tvingats jobba med mig själv - och sakta men säkert har jag blivit lite klokare.

Det finns inte i boken att jag skulle säga ”jag är sån här, det går inte att ändra på.” Allt går att ändra på. Hela livet är en enda lång utvecklingsfas. Ibland lite trögare, ibland väldigt intensiv.

En sak i artikeln kändes väldigt spot on vad det gäller suget efter alkohol och rädslan för de tankar som det kan väcka. Liksom otåligheten i början när det inte känns hundra bra direkt, utan enbart korta stunder.

Så här står det i artikeln, men tänk nu sug och tankar på alkohol istället:

”De ljusa stunderna är en föraning om hur du kommer att må sedan. Våga känn tillit till att de kommer att bli allt längre, men försök inte hålla kvar dem. Då höjer du bara stressnivån i kroppen. Försök att känna tacksamhet och glädjas åt dem när du har dem, och lita på att de snart kommer tillbaka när de försvunnit. Då får du en mycket större acceptans för att känslor kommer och går, att man inte behöver lägga så stor vikt vid dem. De är inte farliga.”

Kram ?

Tack för en fin tänk värd text!
"våga känna tillit till att de kommer att bli allt längre men försök inte hålla kvar dem"?
Pilla

Bannemej att jag inte tänker stå i maratonlånga köer till bolaget idag för att köpa Oddbird Spumante. Det får bli God Dryck no 2 rosé från Ica istället.

Lyllos mig som slipper stå i kö till bolaget idag!

Kram ?

Två nya låtar har flyttat in på min AH-låtlista. Båda känns i fas med mina känslor just nu:

”Lazy Song” med Emilio Walter

”Det kommer en tid” med Linnea Henriksson

Kram ?

Vi är ett bra gäng som hänger här, alla är välkomna och alla bidrar efter bästa förmåga.

Det hjälper mig att hjälpa andra också, det ger mig nödvändig repetetion. Så att jag aldrig glömmer. Aldrig tar första glaset.

Kram ?

AmandaL

Andrahalvlek, ville bara tala om att jag känner verkligen ett mycket mindre sug nu på min 14onde nyktra dag! Nästan som att det försvann helt efter fem riktigt svåra dagar med sug! Ikväll har jag druckit två glas av god dryck no2, min väninna drack rosé men idag var det inte så jobbigt att tacka nej. Kanske sitter det bara i huvudet, du har sagt att suget försvinner efter 14 dagar. Men vem bryr sig om det bara är som jag inbillar mig, suget är ju borta idag på den 14onde dagen för det har du sagt, och jag är nöjd med placebo effekt om det bara är det, för din fakta har lindrat mitt sug väsentligt! Ville bara tacka dig för att du gett mig informationen som gjort det lättare för mig att bara hålla mig till alkoholfritt idag med ??❣️?

Fibblan

Är inte helt ren i systemet, så känns fel att skriva, men kunde samtidigt inte låta bli att tacka dig för all inspiration och pepp, som du ger till mig och andra här på forumet ❣️❣️❣️
En sann förebild med ett stort och ödmjukt hjärta?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Du jobbar på jättebra med det psykiska beroendet! Det fysiska behovet är borta nu. Men det väcks till liv igen med ett enda glas - så låt bli det första glaset!

Kram ?

Ikväll var vi bara 14 personer i kören. Normalt är vi cirka 50, men de senaste tre veckorna har vi varit ca 20.

Kören pausades i flera månader men nu i juni får vi fyra tillfällen på coronasäkert sätt, dvs social distansering.

För att vi ska få valuta för pengarna sjunger vi dessutom i 2 tim jämfört med 1 tim och 15 min normalt.

Är man så få i kören kan man inte stå och halvväsa. Då får man sjunga ut rejält efter bästa förmåga. Jag har faktiskt steppat upp lite och gör min röst hörd mer. Inte så jag någonsin kan tänka mig att sjunga solo, men det känns okej att jag hörs.

Jag känner att jag bidrar i kören och indirekt hjälper mina körvänner bredvid att hålla stämman. Det känns bra, men lite ovant. Men jag kan nog vänja mig vid det också.

Jag brukar alltid spela in 30-40 sek och lägga ut på instagram och fejjan, och när man hör inspelningen hör man helheten på ett helt annat sätt. Vi är riktigt duktiga! Även ikväll fast vi var så få.

Efter två timmars körsång är man dock väldigt matt och trött i rösten, men samtidigt euforiskt lycklig ?

Trevlig midsommar kära forumvänner! Imorgon (idag!) ger vi varandra en tyst skål i valfritt alkoholfritt ?

Kram ?

Idag ska jag berätta om min bottenhändelse. Den är inte jättedramatisk, men den gjorde att jag insåg två saker: 1) min tolerans har ökat enormt, 2) alkoholen får mig att göra saker som strider mot mina egna värderingar. Då fick jag nog.

De senaste två åren har jag dejtat enormt mycket. Innan dess hade jag en relation på 1,5 år, och innan dess en 24-årig relation.

Även om man bor i en liten stad kan man få mycket hugg. I princip dygnet runt. Om man är kvinna och inte ser ut som kattskit.

De senaste två åren har jag haft mer sex än under min tonårstid i en förort till Göteborg. Behöver nog inte säga mer.

För varje gång kände jag mig bara sorgsnare och sorgsnare. Det var så tydligt att sex utan äkta känslor nästan skadar mer än det ger glädje. Men även sex kan bli ett starkt beroende.

Två dejter det senaste året hoppades jag mycket på. Där kände jag ett embryo till starkare känslor. Den ena träffade jag i fyra-fem månader, den andra ca två månader. Båda ”gjorde slut” med orden ”jag har insett att jag inte har känslor för dig.”

Jag var helt knäckt, drack MYCKET vin. Många arga sms och telefonsamtal blev det. Oerhört förnedrande. Och plågsamt som fan.

Nåväl, nu till bottenhändelsen. Jag dejtade en ny kille. Redan första dejten kände jag att här finns ingen kemi alls. Ändå hade vi sex. Värdelöst sex.

Oerhört förnedrande och knäckande. Som om jag stampade på mitt eget hjärta. Som om jag tyckte att jag inte var värd mer än så.

Jag försökte undvika vb lite smooth, utan att vara råärlig även om det brukar vara min paroll. Jag har också lärt mig att inte sparka på den som ligger.

Till slut blev det en andra dejt. Jag ville se en teater och saknade sällskap och han ville mer än gärna vara mitt sällskap. Vi hade en trevlig kväll.

Efter teatern gick vi på restaurang. Vi drack gemensamt tre flaskor vin (idiotiskt, det är ju svindyrt!) Efter det gick vi hem till mig. Och hade värdelöst sex.

Då sa jag till honom, mitt i natten men inte under sexet, att de var sista gången vi träffades under sådana former. Gärna gå på teater och dyl, men som vänner. Han köpte det, vad skulle han säga?

Nästa morgon for han runt som en äggasjuk höna i min lägenhet. Han hittade inte sin plånbok. Han var så full kvällen innan att han söp bort sin plånbok. Plus att han var fruktansvärt bakfull.

Själv tyckte jag inte att jag var full alls. Jag mindes allt (tror jag), och kände mig modest bakfull. Ingen bottennotering på det området.

Men den händelsen gjorde att jag verkligen förstod att min tolerans ökat enormt, eftersom vi två bevisligen hade druckit lika mycket.

Den händelsen fick mig också att inse att det där dejtandet måste få ett slut, innan det får ett slut med riktigt katastrofala följder. Att jag begick våld på mina egna känslor och värderingar var liksom tillräckligt illa.

Jag visste att utan ett nyktert leverne så skulle jag inte få stopp på det vanemässiga dejting-surfandet. Snacka om bekräftelsejunkie.

Så fre 7/2 tog jag beslutet att bli nykter och avslutade samtidigt mina medlemskap i olika dejtingsajter. Jag stängde och låste den dörren.

Lör 8/2 drack jag två glas vin och sprutade ut resten av boxen i vasken. Sön 9/2 var min första nyktra dag. Och det är ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Det finns kärlek för mig någonstans. Jag tror ju på ödet, så en dag står han bara på tröskeln.

Det jag behöver göra är att försöka engagera mig i föreningsliv och dyl, se till att träffa och lära känna folk på min hemort IRL också. Inte alltid det lättaste, men blyg är jag inte så på något sätt ska det gå.

Jag flyttade till Blekinge från Gbg för 29 år sedan. Jag bodde i en by med barnens pappa i 24 år och flyttade sen själv till kommunens tätort.

Jag jobbar dessutom i en annan kommun, så det är inte lätt att lära känna folk på min hemort. Men det går - via föreningsliv och att delta på olika aktiviteter så mycket man bara kan.

Det får ta den tid det tar helt enkelt. Ju mer man försöker påskynda letandet efter kärleken desto mer kan det slå helt fel.

Kram ?

PS. Berättelsen om min alkoholiserade ex-sambo ligger fortfarande på vänt. Andra berättelser tränger sig liksom före i kön. ”Nu är det min tur att berättas.”

Där ser man hur det kan gå. Förstår att det är lätt att hamna i en ond cirkel med mer och mer alkohol och därmed ökad tolerans pga dejtandet. Tack för att du delar med dig.❤️ Du har ju inte skrivit så mycket om vad som fick bägaren att rinna över, men nu fattar jag. Förstår att du verkligen inte har bråttom med att hitta en ny man i ditt liv. Men en vacker dag så står han där.

Ha en fin midsommarafton Andrahalvlek!

Kram

Det är en stark berättelse och jag känner med dig i varje steg.
Jag är säker på att du kommer att bygga upp en umgängeskrets och former för samvaro som känns roliga och meningsfulla.
Och att den nykterhet - som jag upplever landat så starkt i dig - är en viktig förutsättning.
Och med den tryggt i bagaget har du en elefantstyrka:-)
Elefanter är ju också flockdjur och behöver inte klara allt på egen hand.
Glad midsommar! ??

Önskar dig detsamma!

Kram ?

PS. Vissa berättelser måste ligga till sig lite. Orden vill inte formulera sig förrän det gör lite mindre ont, förrän man har gjort analysen åtminstone delvis klar.

Jag tror också att jag hittar en ny flock så småningom.

Jag har en fin flock som tillhör mitt gamla liv i byn, en flock där jag alltid är välkommen. Dit ska jag idag ❤️

En fördel inför att hitta en ny flock är att jag trivs bättre i mitt eget sällskap. Det är liksom grunden i allt.

Kram ?

Du är så strong och modig??
Berättar och delar med dig och tar itu med saker och ting. Tack för din berättelse??
Det finns ngn därute för dig...jag tänker att det är så ❤️

Ha en fin Midsommar??