...vad hände?! Började med Antabus efter semestern efter överenskommelse med min läkare, det var i grevens tid kan jag säga! Efter en veckas vinande var jag helt slut i kroppen, så dagen då jag skulle börja med Antabus var jag redo! 4 veckor fixade jag, sen tyckte jag att "det här klarar jag utan Antabus".. Jo, eller hur :( Första gångerna efter att jag slutat gick väl bra men sen, tillbaka i samma gamla vanliga mönster..

Helgen som gick hade jag planerat så mycket, jag skulle måla om möbler, jag skulle plantera lite höstblommor, gå lite på stan mm. Något kom emellan - alkoholen! I söndags vaknade jag efter en "två-dörrars" med en väldigt oskön känsla.. Illamående, huvudvärk, ont i kroppen - kraftigt bakfull m a o! Sa till min sambo "mår lite illa", "va, det blev ju inte så mycket igår", svarade han - omedveten om att jag hade hällt i mig ett par öl och en stadig rom i smyg, utan att han visste något.. :( Jag ville inte visa att jag mådde så dåligt som jag gjorde så jag gick upp vid lunchtid (!), duschade och åkte iväg för att handla. Vilken pärs!! Det är ett under att jag inte kräktes rätt ut i affären! Jag tog mig hem med nöd och näppe, kastade mig ur bilen, hade koll på att min sambo inte såg mig, sprang bakom ett uthus och kaskadkräktes!

Där stod jag en stund och försökte landa.. Sa högt för mig själv medan magen värkte och tårarna sprutade "det här går inte längre.." Vilken ångest!

Jag har varit medlem här i många år och läst så otroligt många livshistorier, det har hjälpt mig många gånger, att veta att man inte är ensam! Så oerhört skönt det är! TACK för att ni finns! Nu ska jag ta en kopp kaffe, ta en promenad och läsa vidare här under dagen :)