Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Suss73

Jag tror det är viktigt med eftertanke när man är inne på en sån här resa. Kanske skriva ner vad man tänker och ta fram bra tankar när det går sämre. Bra att du bestämt vad som gäller för dagen! Heja!

LenaNyman

Hade väldigt roligt åt din kommentar om att vi inte riktigt var "där" i relationen. Du sa det till mig när jag satt på ditt toalettgolv och du var uppflugen på själva dasset. Men det noterade du, va, att jag gick ut? Både av hänsyn till dig och av hänsyn till mig för, ja, jag vet inte, det spreds en sån underlig odör därinne plötsligt... Ja.

Stor kram till dig!

Ha, ha LenaNyman! Jag noterade ingenting. Blev generad och avslutade snabbt besöket. Du blev snabbt utföst vänligt, men bestämt! Kram tillbaks, för sen på lämplig plats kändes det bra att du var där.

Orka, där är du ju. Hoppas det går bra för dig också i påsk ?.

Och så lite tankar kring a. Snaps ja, gott och trevlig... Hmm, men mitt sjuka, sjuka beteende sitter kvar. Så jag klunkande såklart i mig i smyg också. Slutade i allafall innan det var tomt och har inte druckit ur nu heller. Måste verkligen jobba med beteendet. Lät i alla fall bli att köpa vin i lördags. Hade diskussioner med mig själv precis som i gamla tider, men sa till mig själv till slut "du har slutat dricka", så nåt vin fanns inte hemma, bara snapsen då och det var ju kanske bra.
Jag vill verkligen kunna hantera a som jag gjort tidigare men lätt är det inte, särskilt inte nu när det finns en önskan att domna bort ett slag.
Så nu är jag tillbaka där tankar på alkohol upptar tid och energi. Och här vill jag ju faktiskt inte vara. Hur som helst, så vet jag ändå att jag inte kommer att börja om som tidigare. Nåt har jag ändå lärt mig och jag trivs ju med att vara nykter.

Orka

Sunt att resonera kring känslor och beteenden. Glad att man kan göra det här!
Jag som du Sisyfos kan dricka mycket måttligt och inte alls och det är så jag vill ha det. Men vid stress, känslomässig press faller jag lätt tillbaka till smygandet, för att få i mig lite extra.
Och jag för en kick av smyget, fast inte lika mycket som jag får ångest efteråt!
Tokigt beteende.
Påsken har tack och lov varit måttlig och mycket trevlig?

Januari

Sisyfos för att du delar av alla dina erfarenheter och tankar!! Jag har nu läst ikapp din tråd efter en resa och jag blir ledsen :(
Tänk vilken kraft den där alkoholen har, men du, jag tror på dig, och jag tror du kommer hitta vägen fram. Kram och var snäll mot dig själv?

Sundare

...med kloka, fina du! Ja, resan är krokig o fasen så besvärlig men vi fortsätter i varje fall, eller hur? Ibland känns det lockande att ge upp men...nej, vi kämpar vidare för det är vad vi måste, behöver o är värda. Vi får göra slut på självdestruktiviteten!
Kram min hjälte!

Januari tack, hoppas allt går bra för dig. Jag tror ju det. Det är som alla andra skriver härinne, lättare att ha kontroll när allt går bra. Lätt att halka tillbaka i destruktivt beteende när det är jobbigt. Men nu är jag klokare. Jag halkar till, men fortsätter inte. Vill verkligen inte tillbaka i de känslor som var när drickandet var okontrollerat. Så nu är det nyktert igen.
AlmaAmanda, hjälte... Tja nån gång kanske man ska bli kallad det. Ja, det är ingen rak väg detta. Men känns ändå rätt stabilt. För även om jag halkat ett par gånger på sista tiden, så är jag inte där jag var. Och just nu har jag verkligen inget sug, så nu känns det stabilt.
Och Vilja, fina Vilja ?. Idag hittade jag en blogg som jag tänkte på dig när jag läste. Att det kunde vara du. Stämde såklart inte helt, men ni skulle nog gilla varandra. Är så ledsen för din skull. Jag lever själv i dödens närhet och det blir just nu många funderingar på liv, död, kärlek etc. Hoppas att du kan hitta din väg i sorgen. Det blir så mycket grubblerier och funderingar och man måste nog hålla i de fina ögonblicken i vardagen och återuppleva dem för att inte drunkna. Det kommer en sol, det kommer en sommar. Det kommer ett regn och sköljer bort våra tårar.

Tror att jag just nu har varit med om den jobbigaste månaden i mitt liv. Och jag har tyckt att jag behövt alkohol ibland. Druckit, inte så där okontrollerat som förr utan lite "lagom", men något mer alkoholfixerade den sista veckan. Men så nu till helgen tillbaka till hela gamla beteendet. Smygande, bälga vin så att det tar slut. Tvingar mig att dricka, det smakar illa, men det ska ner.., så sjukt, sjukt trött var jag i helgen. Blev kanske det av att dricka, eller så var det därför jag drack från början. För att jag var så trött. Och idag vaknar jag upp i en mardröm om att jag försöker gömma flaskor och blir upptäckt. Och jag känner mig så trött, så trött. Tillbaka i obehagskänslan i kroppen. Lätt huvudvärk, nej fy sjutton. Jag vill verkligen inte tillbaka dit. Ska inte köpa hem nåt mer helt enkelt. Jag vill verkligen inte ha.

Leverjag

Tänkte på dig i dag på promenaden i eftermiddags. Tänkte just om du besökt "hålet" eller om det var ngt annat. Skönt att du är tillbaka. Det hjälper i alla fall mig att hålla tankarna i den riktning jag vill. Har varit så trött också. Idag helt omänskligt trött efter 16. Orkade knappt släpa mig runt i affären. Funderar om det är ljuset, jobbet, kraven, för lite sömn... Fick lägga mig och vila och skippa det jag tänkt hinna med. Försöker mota tankar om otillräcklighet borta. När jag läste om PAA, så finns kanske en del av förklaringen på varför jag inte riktigt orkar med det vanliga tempot, i det.?

Du har orkat så mycket och antagligen stoppar du ner behov och känslor i en byrålåda för "viktigare" prioriteringar? Behovet av att bara bli tom, få tyst, inte känna något alls är starkt när jag bygger upp inre dämningar...

Visst mår man verkligen skit av att dricka! Jag hade nästan glömt hur det känns att vara riktigt bakis. Vidrigt!

Bara att fortsätta, en dag i taget och fokusera på hur vi kan hantera tröttheten bättre, eller hur. Det kommer att gå bra. Var rädd om dig.

Kramar ???

Tack Leverjag, ja tröttheten den här perioden har nog varit starkt bidragande till att det gick utför här.

Ja, jag har haft en släng av alkoholism de senaste veckorna. Nu har jag vaknat! Tillfrisknat? Hoppas det!
Idag samlade jag ihop de gömda flaskorna.., alltså jag skrev ju igår att det inte varit så farligt förrän nu till helgen... Men i så fall undrar jag om det finns nån mer som gömmer flaskor på mina ställen. Veckornas skörd mynnar ut i 5,5 flaskor vin 2x37 cl sprit, samt 4 liter öl. Och det var smygkonsumtionen. Har druckit 0,5 flaska vin officiellt också. Hade faktiskt inte en aning om att jag skrapat ihop så mycket. Har ju inte ens skrivit här om drickandet på slutet. Så nu känns det lite konstigt, jag har verkligen inte varit medveten om min konsumtion. Blev oerhört förvånad över hur mycket jag måste ha druckit. Kändes som om jag vaknade igår. Dels vaknade till känslan av hur jag mådde då -då när jag drack,dels vaknade till och blev mig själv. Vaknade från dvalan jag befunnit mig i. Fy fan för vad alkoholen gör med kropp och själ. Blev så trött, var så trött och det kändes som om det enda som skulle hjälpa var att dricka. Vilken ond cirkel. Nej nu får det bli vitt ett tag. Sug? Ja, litegrann. Men jag behöver inte alkoholen längre. Jag klarar mig bättre utan.

LenaNyman

Jaha. Vad ska vi göra med dig, tro? Gullefjunet där. Vad sägs om att

gråtagråtagråta
skrattaskrattaskratta

av hela hjärtats lust, ända inifrån och ut och tillbaka igen.

Åsså lägga ner alkoholen ett tag, förstås.

Jag förstår så väl ditt trångmål och hur man på nåt sätt blir för trött för några innovativa lösningar. Och jag har inte oroat mig förr - men nu känner jag mig en aning brydd. Brydd eftersom jag bryr mig om dig.

Jättekram. Ofantligt stor kram. Gigantisk. Allt det där.

Har såväl även jag besökt vattenhålet de sista 2veckorna. Gjort mig ofantligt trött jag med, inte skrivit om det dock, utan mest kört på. Idag är det nog igen. Men jag tänker på dig! Och tack för din kommentar ❤️
Kram

Sundare

Spritsippor som vill bli vitsippor.
Sisyfos, tack att du berättar om din dipp. Jag undrar ibland hur alla här klarar det så bra, från en dag till en annan så är det bara nykterhet. Att läsa LenaNymans senaste inlägg kändes därför oxå så bra o hjälpsamt. Ett tvåårsperpektiv över en beteendeförändring - det är vad jag tror på!
Jag har fått ökat sug av varje återfall. Att klara att dricka i smyg lurar mig att tänka att "den utvägen ju finns om jag inte klarar det här." Men det är ju inte vad jag vill, inte vad vi vill även om vi nu o då "klarar" ett par dagar med sprit i garderoben o ingen denna gång upptäckte oss... Jag vill alltid stå för det jag gör o smygsupande är inte en av dessa saker. Så jag hämtar styrka med dig o återgår till planen: en vit dag i taget. Idag väljer jag att vara nykter. Kram o varma tankar

Tack forumvänner för era kommentarer.
LenaNyman, du behöver inte vara orolig. Det är över för den här gången. Jag har vaknat.
Studenten, såg att du också varit där OCH besökt AA. Läser om ditt hektiska liv och ingen vila och där känner jag igen mig... Jag super mig till en stunds vila (för att citera LN). Tror på dig (och mig) ändå. Det blir bättre och vi blir ju båda uppenbarligen bara än mer trötta av alkohol.
Jo, Vilja, fyra stycken... Jag och du har haft väldigt speciella situationer i livet och använt det som ursäkt. Jag tillbaka i riktigt gamla hjulspår tills jag vaknade upp. Vi borde kanske alla gå i nån slags kbt och förändra våra beteendemönster. Kanske kan få grupprabatt?
Och AlmaAmanda, det är många här som snubblat på vägen. LN med sin årsmykterhet är en av dem. Tror verkligen att det här är en process där man får reflektera över drickandet, triggers och beteendet. För mig ger smygdrickandet en viss kick, men är också oerhört skamfyllt. Nu när jag vaknar upp ur ångorna drömmer jag mardrömmar om upptäckt. Svettas, men känner mig piggare. Jag blev så trött, så trött av alkoholen. Kan absolut inte fatta hur det blev så mycket och de val jag gjorde. Sjukt beteende helt enkelt. Som förr. Borde ha skrivit upp varje droppe härinne, men det gjorde jag inte. Så nu kan jag heller inte minnas när och hur och jag var ändå inte så full så att jag har minnesluckor. Rättfärdigade drickandet för mig själv med tråkiga yttre omständigheter. Och visst är det så att varje intag av alkohol ökar risken för att det ska dippa över och ökar suget. Återgick till mitt a-fria vin. Vilken lättnad det var, nästan gott också för att tvinga i sig det andra, DET var verkligen inte gott.
Nej, smygdrickandet vill jag verkligen lämna bakom mig. Ovärdigt, ångestskapande, onyttigt och farligt. Farligt för att det verkligen för mig startade nåt som jag inte ens märkte.
Vitsippor får det bli nu, i alla fall tills gullvivorna kommer. Och inga mer flaskor i garderoben.

Levande

Skönt att du är tillbaka och kanske något klokare, för vi lär oss hela tiden.
Så kram och njut av våren

Jag måste bara lägga till nåt mer jag gör när jag dricker som jag verkligen ogillar. Jag har dialoger i mitt huvud men människor jag inte gillar. Kan vara kollega, chef, läkare, granne etc, där jag ältar fel och diskuterar. Har alla svar om vad jag vill göra åt situationen just då, men gör sedan ingenting dagen efter då jag är för trött och inte heller minns allt bra jag tänkt ut. Eftersom jag faktiskt inte låter familjen märka av berusningen, så kanske det här är den elaka alkoholisten i mig. Den som dyker upp på anhörigsidorna. Må den jäveln aldrig dyka upp inför min familj. Även om jag då tycker att jag är nyanserad och ok, så känner jag ju att det försiggår ett ältande och ilsken kritik. Och vem gillar att älta?