Omtumlad!

7 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Ewa-Lotta
Omtumlad!
Ewa-Lotta
Att förstå och inte ta på sig skulden!

Jag har sökt på nätet för att få någon slags tröst och rationellt tänkande. Jag mötte en man för 1 1/2 år sedan och hade ingen aning om att han var alkoholist. Vi är båda boende i stan vi har gemensamma vänner på kvarterskrogarna - så egentligen tyckte jag väl att han drack som alla oss andra. Sen när vi började ses mer insåg jag att hans rutin var att dricka 4-5 starköl efter arbetet och jag sa bara att det gör inte jag. Vi sågs i veckan då och då och på helgerna tog det mig en lång tid att se hur hans lördagar/söndagar tedde sig. Jag förstod inte att han drack från morgon till kväll i början sen när vi hade setts under ngr månder började saker falla på plats, hans humör som ändrade sig efter antalet glas osv. I vilket fall som helst har det nu tagit slut med en ände av förskräckelse. Han har börjat träffa någon annan bakom min rygg (åter igen ett ego tänkande, hon är arbetskamrat och är i ett förhållande sedan 30 år) han har ljugit och varit arg och till och med gjort mig illa. Den nya förälskelsen som kommer gå åt skogen är ju en mardröm för henne, hon har ingen aning om hans alkoholism. Han är inkonsekvent och virrig. Han kommer inte ihåg något, han tar flera tabletter för att sova och virrar runt. Tyvärr blev jag medberoende gör mer dåligt han mådde. Han har över 65 år men fått tim anställning på jobbet - helt enkelt för att han är medveten om att han super ihjäl sig. Jag kastas mellan sorg och ilska och tror att jag behöver höra att detta inte är mitt fel jag har inte misslyckats, tvärtom så vände jag mig ut och in för att få det fungera. Jag kan inte hjälpa honom när han inte ens vill prata om sina problem. Såg honom i lördags för att få ett värdigt avslut, som gick åt skogen helt, Innan vi sa hejdå, hade han fåt panikångest på en restaurang och satt hela tiden och höll sig över magen. Vi skildes åt med hans ord; Hör inte av dig igen till mig, jag hör av mig till dig. Jag måste vända detta ryggen och luta mig mot hans önskemål även om han super ihjäl sig. Visst är det väl någon här som kan hålla med mig. Jag gillar inte den personen jag börjat se men jag vet också att det är en bra man i grund och botten. Och ligger det på mitt ansvar att varna kvinnan?

Mirabelle G-S
Nä. Du har inget ansvar för

Nä. Du har inget ansvar för hans nya förhållande. Inget ansvar för honom heller. Han levde och utvecklades (?) över 60 år utan dig. En förhållandevis kort period korsades era vägar. Vad menar du att du borde ha ”lyckats” med under dessa ögonblick av ett helt människoliv? Om du definierar din (kanske inte helt verklighetsförankrade?) bild av framgång tror jag du snabbt ser hur orimlig känslan av misslyckande är. Nu ska han iaf leva och utvecklas (?) utan dig igen. Det enda ansvaret du har är hur du uppför dig som medmänniska, på samma sätt som du har ett ansvar för hur du uppför dig mot kollegor, grannen, kassörskan på ICA... Dvs alla människor du stöter på i liv och vardag. The basics... Inte med vilje kränka honom, skada honom, stjäla från honom osv.

Ewa-Lotta
Tror att känslan av att

Tror att känslan av att lyckas är felformulerad av mig. Känner mig trygg i det du skriver. Jag är en bra medmänniska och går vidare på livets stig en erfarenhet rikare. Lite lätt omtumlad dock, men det tillåter jag mig själv att vara.

Mirabelle G-S
Så är det ju, att man blir

Så är det ju, att man blir tilltufsad och omtumlad av livet mellan varven. Väldigt ofta har det just med mellanmänskliga möten att göra. Eller kanske egentligen icke-möten, då vårt engagemang och det vi ger av oss själva inte tas emot så som vi förväntade oss. Era vägar korsades, men ni möttes aldrig. Han var inte redo för det. Ujuj vad filosofisk jag blev nu... Annars brukar cynisk vara mer min melodi... Bra att du känner dig trygg i avslutet och att du förmår att se hur erfarenheten trots allt har berikat din personliga utveckling.

Adde
Jag

hade en liknande upplevelse med kvinna som är några år yngre än jag. Jag, som borde vara upplyst !!, såg bara en kvinna som drack vin en aning för fort när vi nån gång var ute tillsammans. "..en aning..."

Som tur var insåg jag efter ett tag att det var en sk rödvinstant som drog i sig skapliga mängder med vin men aldrig blev otrevligt berusad. Toleransnivån var hög !

Jag försökte aldrig "omvända" henne eller rätta henne utan slutade träffa henne. Vi hade bara ett vänskapligt förhållande och träffades egentligen bara för att göra sällskap till olika event. Men det hade funnits potential till ett stadigare förhållande om inte spriten hade varit där. Jag vet att andra har uppmärksammat hennes drickande och även påtalat det utan resultat.

Hon är så pass gammal nu så att jag tror att det är kört för henne, hon kommer inte självmant att ta sig ur sin alkoholism. "Räddningen" kan vara en alkoholrelaterad sjukdom men...men...

Jag vet att jag inte kan omvända en person, jag kan visa vägen men stegen framåt måste de ta själva. Vi har ingen kontakt alls längre, jag åkt ut från vänlistan när jag propagerade för en Vit Jul.

Ewa-Lotta
Ja, jag tänker också att jag

Ja, jag tänker också att jag såg vad jag ville se ett tag för jag tyckte gränslöst mycket om honom i början. Men när man noterar att ett par glas på krogen inte räcker...så började jag iaktta. Usch det blev verkligen en resa.
Jag vet nu att jag aldrig skulle räckt till...det är skönt att komma till insikt.