Det är någonting som är annorlunda ikväll. Jag har sitter har med rödvin och en bit ost. Jag kollar på en film eller en serie på Netflix. Jag är ensam och jag känner mig ganska ensam men ruset från det tredje vinglaset hjälper mig slappna av. Ändå är någonting annorlunda.

På bussen på vägen till jobbet i morse så hittade jag det här forumet. Jag hittade också beroendecenter i Danderyd och satt och tittade en stund på telefonnumret för tidsbokning. Jag smög iväg från jobbet en stund och läste igenom en massa forumtrådar och kände mig mindre ensam. Jag lyssnade på Alkispodden hela vägen hem på bussen.

Ikväll dricker jag mitt rödvin och äter min ostbit till filmen 28 Dagar som finns på Netflix. Sandra Bullock spelar rollen som den trasiga partytjejen som hamnar på rehab som villkorlig dom efter att ha förstört sin systers bröllop och sedan kvaddat en bil in i ett hus.

Inombords har jag ett stor tomrum och det här tomrummet måste fyllas för att jag ska bli hel. Alkohol, jobb, bekräftelse, upplevelser...helst i en härlig cocktail. Tomrummet kommer från åratal av prestationsångest och en barndom kantad av både mobbing och tidig förlust av mina föräldrar i en bilolycka.

Det är inga fyllor, minnesförluster, partynätter eller så. Det är bara många ensamma kvällar efter en skilsmässa och ett sprucket kärleksförhållande efter det. Fast egentligen började det när blev förälder. Jag var så klart helt nykter under två graviditeter men i takt med att mitt andra barn blev lite större och gav mig svåra utmaningar (nu diagnostiserad med ADHD) så ökade också mitt drickande. Barnens pappa är också glad i alkohol men när jag bodde ihop med honom så fanns det ändå någon som hade viss kontroll. De stora problemen började när jag flyttade ifrån honom.

Jag har druckit fler kvällar än jag varit nykter under de senaste tre åren. Jag kan ha spritflaskor i kylskåpet i flera månader men rött vin är min bästa vän. Jag har en karriär som jag sköter och ingen märker något på jobbet. Jag är oftast först på plats på morgnarna. Varannan vatten är en stor stolthet. Men rödvinet...jag vet att jag dricker om det finns hemma...men det hindrar mig inte från att planera omvägen till systembolaget. För några år sedan gav jag upp tanken på att ha ett fyllt vinställ i köket. Förra julen var fruktansvärd då barnen och deras pappa åkte utomlands i tre veckor och jag drack hela jul och nyår i min ensamhet sånär som på några dagar med släkt och vänner. Nu åker de iväg igen om en månad och jag måste hitta sätt att överleva.

Jag börjar känna att jag har mer att ge än det här. Jag vet att jag kan prestera bättre både på jobbet och i mina relationer om jag inte skulle prioritera alkoholen. Jag har gått upp flera kilo och vikt och hatar den jag ser i spegeln. Mitt självförakt växer för var dag och jag vaknar med stark ångest varje morgon. Det som är så konstigt är att de kvällar jag inte dricker sover jag bättre och vaknar gladare, samt presterar bättre på jobbet. Ändå fortsätter jag dricka. Varför gör jag det? Jag har alltid varit en stark och driven kvinna som klarat av svåra prövningar i livet. Nu känner jag mig misslyckad och värst av allt i det här är skammen. Också skräcken att konfrontera mina barn en dag. Att jag inte orkade med att vara den bästa mamman för dem för att jag drack. Att jag hade ekonomiska problem i perioder och ändå köpte vin. Att jag inte fixade allt det här. Att jag inte var tillräckligt duktig, smart, driftig, motståndskraft.

Välkommen hit. Här finns många som känner igen precis det du beskriver, inklusive mej. Vi kan relatera. Så många prestationsprinsessor, mammor, pappor, unga, gamla...

För tre år sedan var jag ungefär där du är nu. Önskar att jag känt till forumet *då*, eller kontaktat beroendemottagning *då*, istället för att försökt hantera allt på egen hand. Men du är klok och har självinsikt. Om jag vore du skulle jag ringa det där numret. Du kommer att få professionellt stöd och ett fint bemötande. För den emotionella biten finns vi alla här för dej.

Styrkekramar ?

Tack Nurture! Grät lite när jag läste ditt svar. Underbart att få kontakt med någon som förstår.

I morgon har jag tid hos min nya terapeut. Jag försökte lyfta detta för min förra terapeut men jag upplevde 1) Anklagelser, Hur kan du köpa alkohol när du har ekonomiska bekymmer? 2) Hon dömde ut drickandet som själva roten till problemen utan att se till orsakerna till att jag tar till alkohol.

Vet inte vad ni tycker om det,men jag kände mig mest obekväm och påhoppad. Så i morgon gör jag ett nytt försök med min nya terapeut.

Nästa steget är väl att berätta för min bästa vän. Hittills har jag inte berättat det hör för någon i hela världen. Mycket för att jag skäms så mycket men också för att jag är rädd.

.... gick det hos terapeuten idag ?

Har tänkt så mycket på dej då jag anar många igenkänningsfaktorer.

Du är så modig. Berätta nu - jag drog på det. Men jag har bett om hjälp nu. Var sååå rädd att bli ’avslöjad’. Men inget händer. Inga ’explosioner’. Bara snälla människor inom vården. Samtal. Nåt blodprov.

Berätta om ditt möte idag och vet att jag håller tummarna ?

Styrkekramar ?

Tack för att du tänker på mig Nurture,
Är hemma efter mitt besök med terapeuten. Det var som en fördämning som brast...eller som en champagnekork.
Jag känner mig helt slut nu! Hon berömde mig massor för mitt mod. Hon bekräftade mig genom att säga att mitt drickande på många sätt var en logisk konsekvens av mina erfarenheter - självmedicinering.

Jag har haft en jobbig dag på jobbet idag. Yttre omständigheter som innan jag kom till insikt hade fått mig att gå förbi Systembolaget på vägen hem.
Men jag kände faktiskt inte för det. Känner inte för att dricka ikväll. Jag har ingen aning om hur jag kommer känna i morgon, men precis som rubriken på mitt första inlägget så känner jag att något är annorlunda. Jag känner mig redo att möta mig själv och drunkna i alla känslor i stället för att bedöva dem.

Jag vill i första hand bli av med den kontrollen som alkohol har fått över mig på sistone. Det där att det liksom smugit sig in och tagit alltför stor plats i mitt liv. Som terapeuten sa: Vinet har blivit en kompis som inte dömer....Det ligger mycket i det. En kompis som ibland fått mig att välja bort mina riktiga vänner. En slags snuttefilt.

Nu gäller det att skapa nya vanor....Jag funderar på vad jag brukade göra. Lägga mig och läsa en bok i sängen på kvällen i stället för att fastna framför serier på Netflix med vin och ost. Så nu ska jag meditera en stund och sedan ska jag lägga mig och läsa. Det var länge sedan.

..jag blev bjuden på vin av min kille/k-kompis igår kväll och tackade inte nej.

Det finns två människor i mitt liv som har påpekat att de tycker att jag dricker för mycket och det är han, samt en (annan) av mina bästa vänner. Två personer som själva har stora personliga erfarenheter av alkoholism men aldrig trillat dig själva.

Han och jag var ett par i tre år (det är inte mina barns pappa alltså) men vi gjorde slut för ett år sedan och nu ses vi lite då och då. Jag vill mer, men han får inte ihop att ha en kärleksrelation med någon just nu då hans liv är lite stökigt. Vid ett tillfälle sa han att min vinkonsumtion var en dealbreaker, men jag vet inte vad han tänker nu och jag orkar inte ta upp det.

Ändå bjuder han mig på vin varje gång vi ses.

Jag drack två glas vin väldigt långsamt. De räckte i nästan fyra timmar och det var inte ens en ansträngning från min sida. Jag lyssnade noga inåt och min kropp var nöjd med exakt dessa två glas. Han påpekade faktiskt lite skämtsamt att han tyckte att jag drack lite dåligt. Jag sa ingenting. Jag är inte redo att berätta för någon mer än min terapeut ännu om mina tankar. Lite ironiskt så hade han haft en riktigt dålig dag på jobbet. Hans arbetsgivare hade gett en kollega sparken för att han kommit onykter till jobbet och misskött sig hos en stor kund till följd av alkoholkonsumtion. Min kille hade följt med honom och lämnat honom på ett AA-möte under förmiddagen. Ödets ironi.

Det enda jag just nu har bestämt mig för är att inte dricka ensam dvs inte gå till Systembolaget till julafton till att börja med. Sedan tar jag ett nytt beslut. Det sägs att det tar 21 dagar att bryta en vana. Egentligen har jag ju bara avklarat 1 dag då jag bara varit ensam hemma en kväll sedan jag bestämde mig. Ikväll ska jag gå ut och äta middag med några vänner. Jag vet att jag kommer att bli trött och gå hem ganska tidigt och hade det varit förra veckan så hade jag druckit två glas vin på restaurangen och sedan gått hem och druckit minst tre glas hemma själv. Idag kommer jag inte gå förbi Systembolaget! Punkt! Det kommer alltså endast vinnas vatten och the hemma när jag kommer hem.

Jag har läst flera berättelser här om att de som är där jag är just nu tänker att de ska kunna gå över till en "normal" alkoholkonsumtion om de bara håller upp ett tag men att det är få som lyckats med det. Det är därför jag just nu är extra känslig för min kropps signaler. Det är ett långsamt utforskande om vad A gör med och mot mig.

Sofia

Hej Redredwine och varmt välkommen till Alkoholhjälpen! Fint att få ta del av din historia och dina insikter kring dina alkoholvanor och de förändringar du vill göra. Jag ville bara säga att jag tycker att du resonerar så himla klokt. Att se det hela som ett långsamt utforskande - ett långsiktigt experimenterande med olika strategier, mål m.m. Du har en tydlig plan för den närmaste tiden. Du håller dig nykter till julafton till att börja med och sedan tar du nästa beslut. Det är oerhört smart att ställa upp mål för en sådan tidsperiod framåt och sen omvärdera. En del klarar att övergå till ett kontrollerat drickande och de som lyckas har ofta en väldigt tydlig plan för när det är okej att dricka, hur mycket som är okej vid varje tillfälle och när de ska undvika att dricka, som de håller sig till. Den målmedvetenhet som krävs för att dricka kontrollerat låter det som att du redan har!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner som Nurture att vi har en del gemensamt vad gäller vårt förhållande till alkoholen.

Tycker att du resonerar klokt, det ska bli intressant att följa dig.

Kram

Hej Vinäger. Jag har läst igenom det mesta i din tråd och vi verkar vara på lite samma nivå. Vi får stötta varandra här. ????

Det var länge sedan jag var utan vin en lördag (och söndag)...har försett mig med lite annat gott att dricka i stället. Just nu en drink på hallon, ananas, mandelmjölk och ingefära.

Det blev fyra glas rött igår till middagen. Ja g hade vansinnigt trevligt. Kände mig som en helt ”normal” vinpimlare
...men ångesten som kom framåt fyra på morgonen påminde mig om att inte låta det bli en vana.

Det blir enklare att avstå om man livar upp sig med annat. Just nu bakar jag brioche till hemmagjorda hamburgare och tänker att Trocadero zero passar bättre till än rödvin. Ska hämta ett barn på träning senare ikväll. Nästa helg ska jag åka med på tävlingshelg och sova över med barnen så det finns ju inte på kartan att jag skulle dricka.

Inget vin varken lördag eller söndag och jag är nöjd. Hade inget direkt sug och dessutom var jag nöjd över att jag hade möjlighet att sätta mig i bilen och köra lite oplanerat. Jobbigt att behöva säga nej - och erkänna att man druckit. Nästa steg blir väl att inte ersätta alkoholen med godis och läsk, men en sak i taget.

Har mycket stress och oro idag. Reella grejer såsom ett av mina företag som är på randen till konkurs och jag behöver jobba arslet av mig i det andra bolaget för att täcka skulderna. Måste bara klara det! Klart att jag tidigare dövat det här med alkohol i stället för att ta tag i mina problem.

En annan typ av ångest har infunnit sig. Den skiljer sig lite från alkoholångesten. Den har kommit de här nyktra dagarna. Förmodligen är det den jag flytt från. Den där känslan jag behöver möta och bearbeta utan alkohol. Samma känsla som jag fått i vissa yogapositioner. En stark obehagskänsla. Jag ska försöka välkomna den som något jag måste möta för att bli hel. Ta in de här starka känslorna och hantera dem utan min vän vinet.

Jag skäms över hur mycket jag druckit när jag varit med mina barn. Jag hoppas att de glömmer det här när de blir vuxna. Jag har väl inte blivit märkbart berusad men däremot somnat i soffan ett par gånger. Hoppas att det inte är för sent att reparera.

Fibblan

Det är det som händer när vi nyktrar till..och det är också det som får en att vilja ta ett par glas vin..

så har det iaf varit för mig..
Oavsett om vi dricker eller ej, blir vi inte utan det som kallas livet. Och därmed både positiva och negativa känslor..
Jag har för egen del tampats med ångest både i nyktra och onyktra perioder. Och jag håller med dig, - det är en skillnad.
Den ångest som skapas i nyktert tillstånd, är många gånger mer sann upplever jag (med reservation för de som sliter med ångestsyndrom; generaliserat, GAD och/eller fritt flödande..finns så många former och beskrivningar för detta elände..?!)
Vi har våra skäl att känna ångest! Men det är en skillnad på reell sådan och inte!

Du med företaget och vad ev. barnen har med sig i form av en onykter mamma.. Har inget eget företag men det sistnämnda, känner jag tyvärr allt för väl igen..
Har in i det sista och så långt det är möjligt inte velat se eller öppna mig för det faktum, att de märkt, att de undrat, att de tagit skada..(!)
Det är detta som sitter hårdast inne..
Jag försvarar och håller på..
Jag har inte varit full framför dem, inte fått dem o känna otrygghet. Eller..? Vad gör det med ett barn, att märka att mamma inte är riktigt som vanligt, men anstränger sig kopiöst för att var just det..
Jag tycker det är så strakt gjort av dig att våga titta på detta?! Se verkligheten i vitögat. Det är smärtsamt, jag vet. Men du gör det!
Heja dig, för DIG?, för det jobbet du gör nu och för dina fina föräldraegenskaper??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Det är enkelt att låta blir att dricka när man har fullt upp. Ikväll blir det hemmakväll och det är då utmaningen kommer.

Tack Fibblan för ditt stöd! Klart barnen märker skillnad! Men jag hade nog väntat mig det motsatta nu dvs en kommentar om att jag inte dricker vin. Det har inte kommit. Men det är klart att det är välkommet när man kommer hem och mamma fixar good smoothie till alla tre i stället för att hälla upp ett glas vin till sig själv.

Inatt har jag sovit hela natten för första gången på länge, utan ångestdämpande tabletter alltså. Märklig känsla. Jag mår ju oerhört mycket bättre utan alkohol och den där ångesten jag kände i helgen har inte infunnit sig sedan dess. Jag känner mig ren inombords. Märker också att jag har mindre aptit. Alkoholen kan ju göra en sjukt sugen på onyttigheter. Trodde att jag skulle äta mer godis under en period men så har det inte blivit.

I morgon ska jag på en tillställning och jag vet att jag kommer att dricka. Sedan vet jag att jag kommer att vara nykter i minst en vecka till.

Ikväll kom den där rastlösheten igen som jag förut alltid botat med vin. Men nu har jag ärenden med bil inplanerat i minst tre timmar till så jag tar en kopp kaffe så länge...

Plopp

Är helt ny på forumet, men kollade igenom den tidigare diskussionen på den här tråden och mycket var bekant.
Har själv prövat på allt möjligt mellan himmel och jord. Hypnos, medicin, terapi, men har inte lyckats "ta kontroll" över mitt drickande. Just nu prövar jag för första gången på Selincro och har märkt att behovet att dricka minskat men inte tagit slut. Som det nämndes tidigare på tråden så fast min plan för tillfället är att "ta kontroll" över eget drickande så lyckas det tydligen för få.
Ångest. hmmm. Får jag ångest för att jag dricker eller dricker jag för att jag har ångest? I mitt fall det första och jo, liksom ni så har jag ångest för att jag inför barnen bland varit full eller berusad. Brukar bli "akut trött" och går och lägger mig kl 20-21. Barnen berättar att mamma går tidigt och lägger sig, men kvällar då jag varit utan att dricka kan jag nog vara uppe till 12 hur bra som helst.
De har inte ännu gjort kopplingen med mitt drickande av någon konstig anledning eller så är det mitt "vanliga tiilstånd "och jag brukar inte sluddra då jag druckit. Jag sköter också mitt jobb utan att någonsin varit borta från jobbet pga av alkoholen, men här är just ofta problemet då alkoholister tros vara suputer som det syns milvis på att de super, men så är det ju inte.
Ungarna är redan vuxna, 19,23 men skäms för att inte varit mitt "rätta" jag utan alltid varit lite semi avtrubbad pga alkoholen.
Men tycker att ni bra jobbar med att få andra rutiner. Försöker också själv just nu fylla den tid som blir "över" då jag inte dricker lika mycket som förr.
Vill man kolla var man ligger alkoholmässigt så är Jellineks kurva intressant.

Hej Plopp. Härligt att du tar kontakt. Känner igen det där med att somna. Jag blir dock lite piggare på kvällen av alkohol tidigare på kvällen men jag har en benägenhet att somna i soffan kring 22. Inte så trevligt...

Det blev en blöt kväll med kollegor igår. Jag hade väldigt trevligt. Idag har jag huvudvärk och känner mig trött. Det blir extra tydligt nu när jag varit nykter i flera dagar. Jag tror att den här bakfyllekänslan nästan blivit ett normaltillstånd och när jag nu märker hur fantastiskt bra man mår av att inte dricka varje kväll så blir jag ännu mer motiverad. Det är helt enkelt inte värt att göra det mer än max en gång i veckan och definitivt inte när man ska försöka producera något vettigt dagen efter. Jag vill skriva Aldrig Mer! Men som vi alla vet så är det ett löfte jag inte kan uttala just nu.

Jag har en hel del på att göra listan idag och nu är klockan 9.17 och jag är redo för sängen. Definitivt ovärt!

Är jag naiv som tror att jag faktiskt har fått tillbaka kontrollen nu? Jag har inget jättesug som jag kämpar med utan jag håller fast vid mitt löfte att endast dricka tillsammans med andra under festliga omständigheter och inte hemma själv.