MedberoendeSon

Var ska jag börja....
Mamma och pappa har missbrukat alkohol så länge jag kan minnas, idag är jag 43 år.

Mamma avled tidigare i år på grund av sitt missbruk, levern kollapsade. Pappa blev då ensam med sitt missbruk som nu eskalerat. Senaste 10 dagarna har han legat i sängen och druckit med undantag för en kortare promenad till Systembolaget för att fylla på förrådet.

Jag gjorde min andra orosanmälan och socialen gjorde hembesök för att se om han levde och hur läget var. Pappa är nu inlagd på avgiftning en vecka och det känns skönt för nu kan jag kanske koppla av, en stund. Han har varit aktuell blivit erbjuden avgiftning behandling flera gånger tidigare men alltid fallit tillbaka.

Än en gång så sitter jag och hoppas att det ska gå vägen och att avgiftningen blir vändningen för pappa. Går konstant med en klump i magen och en stor oro för att även pappa ska supa ihjäl sig.

Känner mig så maktlös och tom på energi. Har hållit på så länge och har svårt att sätta gränsen för vad som är mitt ansvar och vad jag ska/bör göra och inte göra. Hans missbruk äter upp mig och min familj.

Vill bara att det ska ta slut, på ett eller annat sätt.

sessi

Vi kan kanske vara ett stöd för varandra. Soc var upp till min särbo och nu är han på behandlinghem någonstans i Sverige.
Jag får inte Vet vart, det enda jag vet är att soc var upp till honom. Sedan är han borta.

Det är ett oehört lidande du genomgår och förmodligen gjort under många år. Förstår att du är rädd att också din pappa ska dö i sitt missbruk och det är ju en realistisk oro. Jag har också under många år gått omkring med en klump i magen med rädsla, skräck, sorg, skam mm. För min del genomgick jag ett anhörigprogram under en vecka på Nämndemansgården och det, tillsammans med Alanon förändrade mitt liv. Jag är lugn idag men känner självklart sorg ibland över sitationen, men att jag skulle kunna uppnå det lugnet och bli av med klumpen i magen trodde jag inte var möjligt. Kan idag i och med att det inte är så smärtfullt längre sätta gränser för vad jag kan göra och vill göra. Att kunna säga det här vill jag inte trodde inte jag att jag hade rätt till det. Har du inte möjlighet att genomgå någon form av anhörigprogram så ta kontakt med Alanon och där får du först och främst inse din maktlöshet, vilket är en befrielse hur konstigt det än låter. Förändring för din del är möjlig och att därmed slippa den ständiga klumpen i magen ?