Marina1958

Min mamma var alkoholist. Jag har tidigare varit gift med en alkoholist/narkoman en kortare tid. Skiljde mig när jag märkte att han knarkade. Några år senare gifte jag mig igen, med en annan alkoholist, när han varit nykter i ett år. Tyvärr behöll han sitt alkoholistiska beteende, så efter 12 år fick jag nog.
Under år 2015 träffade jag en underbar man. Hade lovat mig själv - aldrig mer en alkoholist. Märkte att denne nye man gillade att ta ett, eller flera, glas vin, men värre än så var det inte. Gjorde efterforskningar på honom, och inget tydde på att han hade problem men alkoholen. Men oj, vad jag bedrog mig.
Så fort vårt förhållande blev offentligt och etablerat accelererade hans drickande. För att göra historien kort, söp han så mycket tills han till slut i mars 2019 bad mig om hjälp med att få bukt med sitt drickande. Med min hjälp kom han blixtsnabbt inlagd på Nämndemansgården i 5 veckor. Han fick betala själv, närmare 200.000 kr plus förlorad arbetsintäkt i 5 veckor.
Jag blev så glad och trodde absolut att det nu skulle ordna till sig. Hämtade hem honom i början av maj 2019.
Det har nu gått 7 månader och här är vad som har hänt:
Numera dricker han mer än tidigare, köper vodka och häller i sig direkt från flaskan. Gömmer flaskor, ljuger, ljuger, ljuger...
Nekar till att han har druckit, varje gång. Dricker flera ggr i veckan, skiter i att jobba (egen företagare).
Har varit på AA tre ggr under dessa 7 månader, de gånger jag har skjutsat honom dit. Nämndemansgården uppföljande samtal en gång per vecka, och sedan en gång varannan vecka, har han gått till och suttit där och ljugit varje gång om att han har hållit sig nykter.
För en vecka sedan satte han igång att dricka rejält. Nekar så klart. Efter en natts bråk, då jag blev så provocerad att jag tom dängde till honom med en väska så blodvite uppstod, lämnade jag honom följande morgon, och åkte till min sommarstuga på landet. Han bor i min lägenhet i stan. Innan jag lämnade honom meddelade jag att jag inte kan vara tillsammans med honom längre pga hans drickande. Jag sade också att om han verkligen skulle bestämma sig på riktigt för att sluta dricka, så hjälper jag honom.
I kväll kom första livstecknet från honom via sms ”Tjena. Ringer dig imorgon.” Jag är spänd på vad han ska säga.
Tidigare har jag vid varje tillfälle fått höra att det är mitt fel att han dricker. Konstigt...vad jag vet började han dricka i tonåren för 45 år sedan.
Vet ju inte vad han har bestämt sig för. Kanske har han bestämt sig för att behålla alkoholen istället för mig...

Marina1958

Han ringde nyss, och meddelade att han tänkt klart. Det var ”oss” det var fel på. Alkoholen hade ingen del i det hela. SP han meddelade kallt, att det var slut mellan oss

Och välkommen hit till Forumet. Bra att du har börjat skriva och sätta ord på allt som händer och vad du känner. Min reflektion: du förtjänar så otroligt mycket mer än det han ger dig! Börja se din tid som en dyrbar investering och välj noga vad Du lägger den på. Din tid kommer inte tillbaka. Börja ställa frågor till dig själv och försök att svara dig själv på frågorna. T.ex Ger han mig vad jag behöver? Är jag lycklig med honom? Vet jag egentligen vad som gör mig lycklig? Frågorna är många. Jag har precis som du inte haft den optimala uppväxten. Man lär sig som barn att leva i skymundan. Men det går att lära om. Vänd fokus till dig själv och börja prioritera dig själv och ditt mående. Börja processen med att fetdumpa denne man för han behandlar dig inte bra. Byt fokus i tankarna, istället för att tänka på honom tänk på dig själv. Du kan ändå aldrig vinna kampen mot alkohol. Och det är dessutom inte din kamp utan hans. Många kramar

Marina1958

Min sambo har genom en behandling i Ryssland den 8 januari i år blivit en nykter alkoholist. Om han dricker en enda droppe alkohol dör han.
Nu 4 månader senare kever jag tillsammans md en gnällig, grinig, negativ gubbe som alltid är sur och på dåligt humör. Ingenting är bra, verkar han tycka. Är det vanligt att det blir så när en mångårig alkoholist slutar dricka?

Vill bara dela mina egna erfarenheter. Som jag har förstått det måste en alkoholist "kapitulera" inför alkoholen. Erkänna att de är maktlösa inför alkoholen och börja jobba därifrån. Om de inte på riktigt har den egna vilja med sig får de kämpa hårt "på vita knogar" för att hålla sig nyktra. Då blir de gnälliga. Jag har letat kunskap för att förstå sjukdomen beroende och där finns mycket att hämta för förståelse. Läs gärna på beroendesidorna, böcker inom ämnet och Alkispodden är också mycket bra. Börja där, för du behöver ta hand om dig själv, så du kan må bra.

Viss

Ilska,grinighet och nu börjat spela dataspel istället. Går knappt att tilltala honom utan att få en avhyvling... sjukt otrevlig alla dygnets timmar, när det förrut handlade på några dagar som bakfull.