Om man bara vet varför man känner som man känner så är det nog lättare att stå ut tror jag.

Motion tror jag mycket på, för att få utlopp för ångestens rastlöshet, plus att endorfinerna ökar välmåendet. Och man hinner inte grubbla så mycket om man sysselsätter sig.

Jag aktar mig noga för att ”bli liggande” med offerkoftan tajt lindad runt mig. Jag vet att det bara innebär att gropen grävs allt djupare, och det blir bara jobbigare att ta sig upp igen.

Jag har gått igenom fler depressioner än jag önskar min värsta ovän - från tonår till medelålder. Jag har tvingats vara sjukskriven i perioder.

Men det är en enormt stor skillnad på nedstämdhet och depression. En nedstämdhet kan man aktivera sig ur, man kan göra saker även om det känns trist. Fake it until you make it.

Men om man låter nedstämdheten ta över tankar och sinne så kan det utvecklas till en depression, och det är förlamande på riktigt. Dit vill jag aldrig igen.

Och jag ska göra allt jag kan för att slippa det, inklusive att låta bli att dricka alkohol.

...stark som en björn. Faktiskt. Så himla glad! Någonstans inuti mig så undrar jag varifrån det kommer.
Är nog sprunget ur alla samlade misslyckanden, allt dåligt mående och all skam.
Men inte mer! Kan dricka om jag vill. Men jag vill inte. Näpp. Jag vill verkligen inte fortsätta förgifta mig själv.

Du har så rätt Andrahalvlek, tack för din kommentar? Tror som du, det är viktigt vi tar hand om oss själva och motionerar osv.
Fy bubblan låter som du haft det tufft! Känner igen det du skriver. Har alltid tänkt så, satt upp en fasad och det har funkat och inte trillat ned i det svartaste hålet. Tror alkoholen i sig gjort att jag dolt hur jag mått. Tänkt jag fått skylla mig själv. Men utan offerkofta.
Andra planer nu... att må bra och samla endorfiner på riktigt! Nu kör vi!
Kram???

Varma gratulationer på din stora dag!??
Zero i 45 dagar i det fria!
Jag hejar här?

Tack Pilla och Andrahalvlek! ?
Stark som en björn är perfekt att vara. Därmed inte sagt att tankarna inte far iväg... hur skulle det vara att dricka igen? Känslan? Värmen i magen? Avslappningen?
Sedan tar det som tur är slut:
Vill jag vara den människan jag var? Sitta där med glaset. Sinnet helt inställt på att dricka drogen utan hänsyn till min familj, min hälsa, mitt sociala liv? Skammen, bakfyllan samt slösa pengar och mitt liv på denna falska vän?

Nä... byter inte bort mina nyktra dagar mot det eländet jag haft. Helt sjukt vilken stark drog alkoholen är och hur man gått in i fällan om och om igen!

Ser verkligen fram emot denna vår, bara att ta för sig eller hur???
Kram till er fina kämpar?

utan alkohol. Känns så bra!

Jag är uppvuxen i en familj med alkoholproblematik och hade en väldigt otrygg barndom. Min pappa drack mycket på helgerna och modellen var "pappa super och familjen lever uteliv".

Han var inte snäll när han drack, slog mitt syskon och min mamma. Sällan mig vilket gjorde att jag fick dåligt samvete. Han slutade tvärt att dricka när han var 45. I den vevan började min mamma dricka mer och gömde flaskor med vin lite varstans i huset. Mitt syskon insjuknade i allvarlig psykisk sjukdom och lever inte längre.

Alltid tänkt att jag är strong och att detta har då inte påverkat mig. Att jag tagit med lärdomar bara... men när jag läser det här jag skriver här så inser jag att så är det ju verkligen inte. Livet har inte varit snällt emot mig efter det heller. Det har ju gjort att jag druckit än mer?

Många av oss har våra gener. Kan säga mina barn är medvetna om det... Och så är det ju så att tillsammans med livets bekymmer kan det bli så fel, så fel.

Men bättre att rätta till det sent än inte alls...????

Ditt inlägg är sorgligt. Känner igen det där med att ”jag har fått med mig lärdomar”. Jag har tänkt ”jag är en sån som reser mig efter livets käftsmällar”. Men när jag läser ditt inlägg känner jag min egen sorg i din. Vi behöver få kontakt med den känslan. Och skulden! Jag känner också skuld, min bror fick mycket stryk som liten, mer än jag. Skulden är tung. Han lever idag ensam med social fobi och mycket ångest.

Min yngre bror som också tagit extremt mycket, stryk och annan psykisk misshandel sa ”vi måste bryta medberoendet”. Våra föräldrar har haft ett medberoende med sig av skadad barndom. Vi bryter spiralen. Vi tar hand om oss.

Jag älskar ditt uttryck. Vaknar ”stark som en björn”. Urkraft! Den bilden tar jag gärna med mig. Stark som en stor stabil brunbjörn i skogen. Tar hand om mig och mina ungar.?
Kram?

Jag minns nästan ingenting av min barndom och ungdom. Jag brukar skylla på att jag flyttade 30 mil i 20-årsåldern, och byggde upp ett helt nytt liv så jag påminns inte om dåtiden i vardagen.

Lite ligger det nog i det, att jag inte påminns i vardagen om dåtiden. Men jag vet också att den mänskliga hjärnan fungerar så att den ”glömmer” det allra jobbigaste. Och tur är kanske det.

Men för oss alkoholister tror jag att det är viktigt att faktiskt lära oss av vår historia. Så att vi inte blir som våra föräldrar helt enkelt. Vi måste sluta se mellan fingrarna och ”skönmåla” - vi måste se verkligheten som den ser ut.

Utan att döma någon, allra minst oss själva, för det tjänar inget till. Men vi måste se ”hela bilden”, hur ful och hemsk den än är, för att lyckas bryta den negativa spiralen.

En annan sak jag minns är att vi aldrig pratade ut om min pappas fyllesynder. Morgonen därpå låtsades vi i familjen som ingenting. Det mönstret gick igen i allt. Bråkade man, så skulle man låtsas som ingenting nästa morgon osv.

Det mönstret tog jag med mig in i min relation tyvärr. Men tack och lov gjorde inte min ex-sambo likadant, utan han sa morgonen därpå ”Du, vi måste prata om det som hände igår.” Jag blev då galet obekväm, men nu efteråt är jag tacksam.

Jag har tyvärr inte förmågan att göra så själv än, men jag jobbar på det. En sak som jag däremot lärt mig är att säga förlåt, och det är en gåva många gånger. Be om hjälp är det sämre med tyvärr ?

Grattis till sju nyktra veckor!

Du reflekterar över ditt beteende till alkohol, hur det påverkar dig och din familj. Varför du dricker (drack!) och hur ditt beroende ser ut. Det tror jag är oerhört läkande och givande för att fortsätta nykter.

Väldigt många av oss växte upp med alkoholberoende förälder. Jag förstår skammen och skulden som finns när även vi skapar ett beroende till den drog som vi hatade som barn. Jag kommer ihåg att jag skrev i min dagbok (var kanske 9-10) att jag ALDRIG skulle dricka alkohol. Borde ha lyssnat på mig själv. Men vi får inte glömma att alkohol är extremt beroendeframkallande och alkoholism även finns i våra gener. Det vore konstigare om vi inte hade alkoholism i släkten och vi hamnade här.

Jag är så ledsen för hur din barndom var och ditt syskon som inte klarade sig... vi kämpar tillsammans och bryter mönstret.

Begrundar verkligen det ni skriver och är så tacksam för era svar! Har inte förstått förrän nu hur djupt jag påverkats av min barndom och hur det verkligen påverkat mig till att gömma mig och inte våga möta mina känslor. Har inte pratat alls med mina föräldrar om detta.
JoYo du har rätt, detta är en sorg. Så lika vi haft det! ? Ser precis den bilden med björnen. Okuvlig och stark?Tänker i bilder, det har hjälpt mig mycket i min resa mot nykterhet.

Andrahalvlek, tror att jag i alla fall på många sätt visat min familj vägen i det där att se till att ingen pratat om där med att jag drack för mycket. En glättig attityd som sopar det hela under mattan. Nu pratar jag helt öppet med dem så det är stor skillnad. Men har inte förnekat mina problem heller när de någon gång tagits upp. Bra med din ex-sambo ju! Och klart vi förtränger det jobbiga. Det är en överlevnadsinstinkt... Hm. Verkar som man kommer dithän man lär sig be om hjälp... kanske du med? Jag lär nog behöva det så ledsen som jag känt mig de senaste dagarna. Är också dålig på att be om hjälp?

Men åh Wasabi! Om du kunde backa bandet och följa det att inte dricka alkohol. Alkohol är gift ju. Vi fortsätter kampen mot alkoholen!

Tack, snälla för er uppmuntran allihop❤????

Jag ser verkligen fram emot att prata öppet med min 22-åriga dotter om mitt drickande. Hon har varit väldigt orolig för mig. Och hon har själv effektivt satt stopp på det destruktiva arvet genom att inte ens börja dricka alkohol. SÅ stolt över henne ❤️

Tänka sig? Idag gav jag efter för suget. Känt så där... måste akta mig för att hålla i med de gamla vanorna.
Klart i början blev det ju frikostigt med alkoholfri dricka av lite olika slag. Sedan kände jag, måste få bort vanan med glaset... inte dricka något i veckan. Men idag föll jag till föga.
Drack en iskall Kombucha... på en vardag dessutom. Bara för att jag FÅR det. Bra va??
Supergott var det, mitt livs första. Tack för tips!! Och tänk jag kan ta bilen om en stund och hämta dottern också?

Förstår du är stolt över din dotter Andrahalvlek. Wow! Jag är också så stolt...härligt!!??

Jag föll också för frestelsen! En iskall alkoholfri öl ? Inte lika nyttigt som kombucha, men gott.

Jag drack mig aldrig full på öl, så det väcker inga sådana vibbar alls. Jag dricker en alkoholfri öl för att det är gott. Gillar lager, pale ale och ipa som smakar mycket, och som smakar öl och inget annat konstigt.

att vara nykter! Känslan och glädjen blir starkare känner jag dag för dag?

Det gjorde du rätt Andrahalvlek! Drack sällan öl. Så det alkoholfria sortimentet är trevligt att utforska? Någon favvo att rekommendera??

Nu har jag provat några olika alkoholfria öl och jag har fastnat för ”A ship full of IPA” från Brutal Brewing. En kort, tjock flaska med gulorange etikett och ett vitt skepp och ordet IPA väldigt stort. Halvmörk öl med mycket smak. Och en av få som det står 0,0% på. Oftast står det 0,5% på alkoholfri öl.

Har provat just den alkoholfria ipa:n. Helt ok, mycket smak ja! Heineken har noll alkohol och den är skapligt god... men godast är Staropramen, den är 0.5%:ig.
Hoppas du har en bra kväll?

Alltså nu händer det något i mig som är så skönt. Känner en enorm lättnad och glädje. Känner det går faktiskt bra att vara utan alkoholen.
Vet jag gör det enda rätta. Det kan komma bakslag men detta vill jag kämpa för. Stark som en björn?

Tack alla fina, när vi hjälps åt och stöttar varandra så går det bra. Kram?‍♀️???