Jag är ensam o vilsen. Besviken på mig själv. Men just nu handlar allt om överlevnad. Det har varit otroligt tufft senaste månaderna. Där går inte en endaste dag utan en droppe men jag vet ej hur jag ska klara mig en dag nykter, att hantera känslor o tankar eller acceptera ensamheten jag lever med. Just nu känns det som att A håller mig levande. Mitt enda sällskap, min enda trygghet.

Efter jag va nykter (2 mån) på Antabus o va med om väldigt många förändringar i livet, va jag tvungen att prova en annan väg. Började på Naltrexone, det har gjort skillnad i sug även om jag inte trodde det va möjligt. Men att inte känna samma känslor för A längre som man alltid gjort är skrämmande. Vi känner inte varandra på samma sätt längre, det är annorlunda, det är en annan känsla, ett helt annat förhållande.

Vill bara skicka en varm tanke, för det låter som att du har det jättetufft.
Det låter som att det är för mycket också, tänker jag, att ge upp alkoholen utan att ha en plan för att hantera det nya som blir. Om du vill berätta mer om hur du har det kanske vi här inne kan hjälpas åt att hitta ditt ljus. Vi är många som gärna lyssnar. Håll ut.

Nilja

Det kommer bli bättre! Ta en dag i taget, försök fokusera på att du tagit valet och du är på god väg ?

Amanda

Day by day, vilka kloka ord. Det är verkligen ett smart förhållningssätt, att ta en dag i taget. Du provat några olika vägar till nya alkoholvanor och nu är du tillbaka på banan, med nya erfarenheter i ryggsäcken. Du fortsätter att kämpa mot målet. Vad skulle du behöva just nu?

Fortsätt gärna att berätta hur du har det och hur det går. Vi är många som vill lyssna.

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen

Jag har skrivit mitt år på engelska för att det är en text jag lagt upp på ett annat forum. Men jag vill försöka förklara hur mitt år varit o varför jag kan känna att det är sjukt tufft. Det har varit så så otroligt mkt som skett. Men ändå står jag här, med det mesta någorlunda under kontroll. Jag blir ofta shockad att jag än står här utan att gått ner mig totalt men delar gärna med mig.

Wow, how can i put this year in words. Okey let me try.. This is a little piece of my year! I Lost My Self, My Grandma, Little Brother, Father, Boyfriend, Safety (Npu) Lost friends, got friends. I was approved dept relief. Then i went to Greece, London, Egypth, Poland, Croatia, Bosnia, Paris and got to see places in Sweden i never had done before. I also was sober for two month. Took care of my home, bagage, health, private life and believe it or not still 3 years drugfree. Got some bad allergy confirmed, IBS, bad liver function, got my third diagnos. I have got some new glasses and read over 5 books. Learned alot about my self and others. Turned 30 years old. Made choices i never wanted to do. Got a beautiful little Niece. Spend the Christmas alone. I have hurt my self alot and others, cried myself to sleep most of the year, but also laugh alot. BUT I AM ALIVE and still kinda strong. At least i try.

DetGårBättre

Kämpa på! Det hjälper inte att säga att du inte är ensam! Men det finns fler. Jag slåss enormt mot alla hjärnspöken just nu och använder alkoholen som vägen ur (om än den blir längre). Kanske hade inte benso hjälpt nu men det gav mig en vilja att fortsätta dricka när jag inte fick det jag bad om. Min akutläkare sa dessutom att de skriver inte ut benso. Det han han kanske rätt i men jag har fått det när jag gått dit tidigare iaf. Även fått det av en läkare som förstod sig på problematiken. Ta dessa ifall det skiter sig - och det funkar bra. Men nu fick jag lite klen skit som bara gör att jag inte vet vad jag "gamblar" med och då tar man till det man vet hur det fungerar även om det är en högre insats!

Men kämpa på. Lidandet är fruktansvärt ibland. Finns dock inte så jävla mycket man kan göra åt det. Många gånger är det bara att rida ur stormen. Sen ta små steg åt rätt håll. Bagaget kommer vi alltid bära med oss men vi behöver inte fylla det med sten!

Nä sant att det ej hjälper att höra att man ej är ensam, för ensam är det man är när man väl sitter hemma eller försöker överleva livet. Sen klart att andra har sitt o annat eller kan finnas på avstånd är aldrig detsamma som i det verkligen livet.

Ush då, låter lite som du är i en ond cirkel. Jag hoppas verkligen att du är så försiktigt när det kommer att blanda A o benzo även om det är i "mindre" doser, kan en tanke för mkt, ett sne steg, en droppe eller en tablett ge mer problem än så mkt annat.

Men hoppas du tar dig igenom allt o ej låter hjärnspökena komma åt dig. Har du ingen stabilare kontakt än "akut läkare" känns som dem ändå bara kan hjälpa "akut" istället för den långsiktiga hjälpen du verkar behöva?

Hoppas det blir bättre för dig snart. Finns här om du vill prata.

Kram ?

Två glas nere.. (det är ju lördag?) Men vi vet alla att dem två glasen hade gått ner vilken dag eller tid på dygnet som helst, så vem försöker vi lura? Men nu vill jag bara öppna nästa flaska som står i köket, jag försöker hitta anledningar till att "få" öppna den men också att inte öppna. Där är la kanke skillnaden på då o nu, förr fanns inte ens tanken på att hitta en anledning till att faktiskt INTE öppna. Men vem är jag? Vad har jag blivit? Hur fan kommer det sluta, idag, om en vecka, månader, år? Jag tänker ska jag behöva tvinga mig själv till att "somna" nu, fly "suget" för att vakna till en annan dag? Men vem säger att det inte skulle vara värre imorgon?

Mina råd: Släng ut flaskan bums. Drick en liter vatten. Slötitta på TV. Gå och lägg dig. Du kommer att ångra dig om du öppnar den. Det vet du. Skit i den nu och gör det rätta.
Styrkekramar i massor/Charlie

Bara gör det. Säger inte att det är lätt. För det är det inte. Har läst din tråd. Förstår att du inte mår bra och att a är en stor orsak till det. Välj dig själv och livet i stället!Kram!

A kanske är en stor orsak klart men också en ännu "större" orsak till att jag lever o faktiskt orkar just nu. Hur sorligt det än låter. Mig själv o livet är tyvärr inget jag känner ger mig mer glädje eller trygghet än vad A gör just nu? Jag vet det är skevt, men mitt alkohol beroende o dem problem som kommer med det har funnits i 18år men mitt dåliga mående, ångest o deprition några år.. Att jag förlorat så mkt 2019 har inget med A att göra, men jag försöker överleva o hantera just nu. Ja jag är så otroligt vilsen, men så svårt att "bara" göra mig av med min enda nära o trygghet jag känner jag har kvar här i livet.. Jag önskade verkligen jag bara kunde göra mig av med det, men följderna av det är mer än ett tomt barskåp.

Vill verkligen att den ska gå till någon, för jag kommer ej komma dit på väldigt längre. Men om här finns någon som är påväg, snart där eller närmar sig 2 månader nykter. Så hurrar jag bara inte men vill även skicka en medalj, då jag har en oöppnad två månaders liggandes pga jag själv snubblade på mål linjen dagen innan. Så hör av er, fortsätt kämpa, så fixar vi resten sen.

Nilja

Ibland är det riktigt jäkla tungt och man får må dåligt. Vi finns här om du behöver prata ❤️ Skickar massor med styrkekramar till dig❣️

svagis

Har läst din tråd och förstår din vilsenhet...som någon annan skrev här inne: "Vem är jag utan alkohol?"....det är skrämmande att leva nykter men man vänjer sig, en dag i taget...

Har du funderat nåt på AA-möten? Du kanske skulle må lite bättre av att gå på möten just nu och känna gemenskap med andra i samma situation?
Jag går varje lördag morgon och "tankar" lite stöd i de andras delningar. Men det väcker ju känslor också så det kan även vara lite jobbigt med AA-möten. Det känns bara som att du behöver en kram, fysiska människor omkring dig ibland.
Kram
svagis

Vet att jag får frågan, tipset ofta. Men kommer ej gå på något AA möte, dels för jag har en del svårigheter pga mina diagnoser o om jag så skulle jag välja att prova något kommer jag 100% att välja Länkarna. Men som sagt där är annat än A problemet som gör det svårt o ställer till det för mig tyvärr exempel när det kommer till grupper eller folk jag ej känner över lag. Men hur trivs ni med AA??

Blir så trött på att alla ska styra o ställa precis som om dem vore så jävla perfekta själva. Men mina tankar är, varför är det "okej" att sitta på en uteservering en måndag i juni kl 14, men inte en måndag någon annanstans i Januari?

Nu tänker jag även utifrån dem som inte har ett "beroende" eller andra demoner. Men ingen skulle reagera om man drack ett glas vin eller en öl till sin lunch under sommar tid, men skulle jag göra likadant till min korvstroganoff här hemma när graderna står på noll så är det helt plötsligt fel o alla "varnings klockor ringer" o alla pekar finger.

Hur kommer sämhället reagera på om nu fotbolls VM exempel skulle spelas under vinter tid?

Kommer det va okej o dricka en kall öl när det snöar bara för att det är VM, då många ser att exempel fotboll o öl gå hand i hand?

Vem bestämmer vad som är rätt eller fel?

Vem har rätt att ge vem ångest?

Jag köpte en låda vin. Fyllde en gammal flaska för att jag skulle "bara" dricka från den, men nu är den slut o jag vill fylla på "bara" en flaska till.. Det finns inget, jag ska bara. Det vet vi mkt väl, men ändå försöker vi hela tiden intala oss själva om att vi klarar det o hur många gånger vi än gör samma sak om o om igen så funkar det aldrig.. Så otroligt sorligt vad ett beroende kan förstöra o styra en mänska som annars är så stark!