Knyttets sång

372 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Torn
Märkligt

Jag har haft samma funderingar de senaste dagarna. Har t.o.m. tänkt på att fråga dig hur du ser på framtiden. Vet ju att du har 3 månader som mål och tänkte fråga om det har känts bra med det målet, och vad nästa mål blir. Inte tänker du väl börja testa att dricka ”normalt” den sjunde april?😁. Nä det kommer du inte göra. Jag har ju inte satt något mål, utan kör bara på på obestämd framtid, och tycker det funkar bra. Men det kanske är bättre med ett mål?

Som du märker så kan inte jag komma med några tips vad som är bäst😊 Det jag vet säkert är att jag tänker fortsätta vara nykter, till vilket pris som helst. Tänker aldrig börja dricka igen. Jag fick helt enkelt nog!

Det räcker med att jag tänker tillbaka på hur det var de sista veckorna innan jag slutade.....

Kram

Andrahalvlek
Hurra!

Du har verkligen landat i ditt beslut. Stort grattis till den insikten!

Jag håller med dig. Orka börja om igen liksom 😫 Jag vill inte heller dricka. Inte idag och inte imorgon, och inte så långt jag kan överblicka.

Jag har läst och hört att man inte behöver sätta en gräns. Att det till och med är bra att inte tänka på någon bortre gräns. Risken är då stor att alkoholdjävulen bidar sin tid och sätter in sin stöt rejält när tiden är ute.

Så länge fördelarna är så stora som du har upplevt så väljer vi förstås nykterheten!

Se klart
Input

Nej, Torn, jag kommer inte att börja dricka ”normalt” (Hahaha) den 7 april, nej. Det har känts väldigt bra med tre månader, ofta uppdelat på en dag i taget. Men ändå- kunnat skjuta större beslut på framtiden, dvs snart.
Jag vill inte dricka. Jag har inte mina hemska minnesbilder så klara och tydliga som i början, men jag tror jag helt enkelt, fortfarande, behöver fokusera tankar på mitt nyktra liv.
Den här veckan har varit jobbig på så vis att jag inte haft mina vanliga rutiner, varit på landet (vin-ställe) mkt, samt inte hunnit vara med mina egna tankar. Jag tycker också jag tappat kontakten med det jag kallar nåt sorts andligt spår, som jag då och då vänder mig till i vardagen. Tänk säkerhetslina vid klättring.
Hm. Nu lät allt väldigt komplicerat, jag är dock varken dyster eller så orolig. Försöker hitta skäl till varför denna vecka varit som att cykla med handbromsen i. Väldigt glad att du läser och hjälper mig tänka! Särskilt som vi är olika, men lika, med våra dagar och beslut. Kommer nog tröska detta en del, (håll ut...)
Andra halvlek, tack för ständigt gott mod och humör. Du är självklar, men jag vet att du kämpar. Fördelarna är helt rätt väldigt stora. Ska ”repa” lite mer. Få texten att sitta i kroppen, inte bara i rösten.
Ha en underbar lördag, snart!
Våra bästa dagar, eller iaf min. Kaffe, kaffe, och kaffe (och snus) och frukost. Kram.

VaknaVacker
Tack Se klart🌼

Tack för du delar dina tankar. Periodvis är det mycket sådant här med men inriktningen är solklart vit😊
Hoppas du sover gott. Kram 🤗🌸🌸

JoYo
Se klart..

Jag känner också att jag tappar kontakten med den andliga känslan. Eller att jag måste vara mer i nuet, vaken, observant för att inte gå i blind slentrian och sen undra varför det blev så grått.
Emellanåt handbroms för att inte skynda och rusa framåt, sakta in för att själen ska hinna med kroppen.
Så skönt att du fått öva skön nykterhet på landet som varit förknippat med vin.
Vi får vänja oss att vara nyktra i alla områden och skeden. Visst?

🌺☯️🙋🏼‍♀️

Andrahalvlek
Så vackert ❤️

”Få texten att sitta i kroppen, inte bara i rösten.”

Den formuleringen bär jag med mig som en gåva ❤️

Se klart
Tack Joyo

Tillbaks i spåret, vaken, observant, helt rätt, tack! Nu ut i solen, kram!

Se klart
Hittar tillbaka

Till min lilla myrstig.
Inte larmigt här, ingen gör sig till.
Men som att knyppla en liten duk av nya erfarenheter, mkt små knypplor eller stickor.
Larmigt och högt måste inte livet vara. Men spännande. Minst,
Följer små trådar ungefär som revorna kring jordgubbsplantan.
Tänker på Karin Boyes ”vilar i den tillit som skapar välden”.

Se klart
Några insikter

Ja, vissa perioder, dagar är urjobbiga utan att kunna ta till ”tröst/avkoppling/vila” i form av alkohol.
Men eftersom lösningen varken på kort eller lång sikt inte är ett eskalerande missbruk så behöver jag leta.
Meditation, motion, läsa, vila, göra snälla saker. Annat?
Undersökning pågår.
Pigg idag, glad ”av mig själv”. Hoppas att denna period av oro, rastlöshet vänder nu. Gör det jag kan. Nykter idag. Utan tvekan.

Se klart
Fru Dysterquist

Jag vill inte tynga detta forum med trista inlägg, å andra sidan är tråden min och eftersom mitt liv är proppat med tillfällen där jag behöver vara stark/glad/kapabel så behöver jag också en plats där jag får vara väldigt öppen kring detta jobb som nykterheten innebär.
För mig då.
Kruxet är att jag inte känner så mycket sug. Jag häller iofs ut makens halvdruckna vinglas för att det känns onödigt att de står och blänger, men har inga problem med alkohol hemma. Idag åkte jag hem, ensam, från vårt sommarhus och passerade diverse restauranger, inte en människa hade vetat om jag gått in och druckit i min ensamhet. Men det skulle inte falla mig in. Köper lite glass och Coca-Cola.
Så det är inte min ”risk”. Om jag tänker på ett glas vin känner jag snarare avsmak, Däremot känner jag mig så låg, låg energi. Vaknar ok på morgonen och tänker att det dystra äntligen har släppt, men vid lunch/eftermiddag så går luften liksom ur mig.
Känner mig spänd och stressad, vet att det såklart kan ha med virus-läget att göra, men det är som om inget gör mig glad.
Funderar över det faktum att jag de senaste åren, nog druckit på alla känslor som liknar de här. Varje gång. Oro, sorg, stress. Tänker att det nya kanske är att känna sig genom livet, inte dricka sig genom det. Självklart på nåt vis men verk-li-gen inte enkelt. Jättesvårt. Outhärdligt nästan.
Känner mig otillräcklig, får dåligt samvete för sånt jag borde hunnit i helgen. Istället för att vila. Känner stress inför vardag imorgon. Känner mig otymplig i kroppen. Tycker jag ser gammal ut.
Saknar i princip alla de känslor som mina första nyktra två månader var så fyllda av; glädje i nuet. Uppskatta små saker. Pigg. Glad i kroppen. Tacksam över mitt beslut.
Jag hoppas och tror att det här kommer att gå över. Jag har koll på hormoner, relationer.
Kanske är det något gammalt bergstroll av sorg som börjar röra sig under jorden. Jag vet inte. Jag tycker jag, efter diverse terapier och annat, har hyfsat koll även på dem.
Har inget annat uppiggande att avsluta varken detta inlägg, eller dagen med. Men- nykter. Ändå.💪🏻

FinaLisa
Den nyktra vardagen 🙋

Se klart, din analys överensstämmer med ditt nick😊
Att vara nynykter är ju lite som att vara nyfrälst.
När tiden går så blir ju nykterheten en del av vardagen och den är ju inte alltid så munter...
Så det gäller väl att bara gilla läget och livets alla upp och nedgångar..
Hmm, det låter väldigt förnumstigt och klyschigt men kan inte formulera mig bättre just nu...🙄
Dags att sova💤
Godnatt kram 💚

VaknaVacker
Fru Dysterquist

Sina känslor har man rätt till för de tillhör oss. Precis som våra trådar gör.
Har förstått att det kan ta ett år innan man känner den fulla effekten av nykterheten och måendet stabiliserat sig. Så vi får väl fortsätta nyktert och få uppleva det. Kram🌸

Torn
Se fram emot

Jag tror att du har kommit till en tidpunkt där du behöver ha saker att se fram emot. Saker som skänker glädje, roliga saker, spännande saker. Något som bryter vardagslunken. Nu är ju inte alkoholsug något problem att tala om mer. Jag har mitt fiskeintresse som räddning, det betyder oerhört mycket för mig. Många har ju utlandsresor som något att se fram emot. I nuläget är ju inte detta något alternativ, men man kan ju fortfarande resa inom Sverige. Jag vet att flera av frugans vänner nu på ”äldre” dar har tagit upp sitt barndomsintresse, ridning. Och dom verkligen brinner för detta.

Kanske du skulle ta att testa något nytt? Tänk efter om det är något du skulle vilja prova på. Jag tror att det ligger i människans natur att prova nya saker, ha någonting att längta till. Att ha något att se fram emot.

Kram❤️

JoYo
Dyster..

Förstår din känsla. Jag känner likadant ofta. Bergstrollet där inne som rör på sig i sömnen av sin mardröm. (Du har bildliga uttryck som är härliga att läsa trots att det handlar om svåra känslor). Har druckit bort tristess, stress, oro, ångest, lycka, ja..allt. Emellanåt tänker jag att jag ska dricka. Men ganska omgående kommer insikten om att inte ens alkohol skulle hjälpa mig i känslan. Jag tror faktiskt inte det. Snarare förvärra allt.
Är det där vi hamnat nu? Att såhär känns livet...? Ibland roligt. Men ofta ganska ...plain.. Bara är liksom. Vi är vana vid kickar av olika slag. Nu har vi inte möjlighet till snabb skön känsla, snabbt fix till fnissig känsla. Nu måste vi liksom bara vara och låta allt komma i sin takt. Vi kan inte kontrollera, att nu ska jag supa och tycka att allt känns lite luddigt och skojigt en stund. Istället ska vi bara gilla läget lite lagom bittert.
Jag förstår den känslan av....”jaha, det var det det”. Men så brukar jag vända tanken, till att jag faktiskt väljer bort alkohol för att få en bättre hälsa, hy, utseende, styrka, immunförsvar, och det är ju trendigt och cool att fatta att vara nykterist! Det ger oss respekt. Att vi har lugnet att göra en stor förändring som faktiskt går emot en enorm norm.
Men visst äger vi rätten att känna vad fan vi än känner! Och här är det väl härligt tillåtande att få uttrycka vad fan man än känner!
Din tråd är värdefull! Och det är väl härligt att vara ärlig!
🙋🏼‍♀️🌸🌸🌸

Charlie70
Seklart

Fru Dysterquist. Det gläder mig att vi även kan prata här när det är tungt. Det är kanske då vi som mest behöver varandra. Jag har ju själv ett dipp just nu. VaknaVacker gav mig då några Youtubetips i min tråd häromdagen. Efter att ha sett dem förstår jag att vi inte KAN vara på topp just nu. Skulle vara fullständigt orimligt! Vi får gnälla lite och hålla ut. Just nu tar jag själv livet dag för dag igen.

Kram!

Se klart
Vakna vacker, Fina Lisa, Torn, JoYo och Charlie

Tack för stöd, tröst (jo!) förslag, idéer men främst tack för närvaro. Vara här. Betyder allt. Känns som vi är på den andra sidan av ett magiskt vattenfall, vet inte om nån av er har läst Tintin i Sydamerika, men påminner mig om känslan av att bakom en oansenlig vägg finns ett liv i färg.
Både forumet- och nykterheten.
Jag får också syn på att detta med att ta ett glas, just nu, är en icke-fråga, vågar man skriva så? Nej.
Men idag kommer jag att vara nykter. Tampas med ännu en bångstyrig dag. Beta av den timme för timme. Vara envisare. Jag har mitt framtida liv i den här ryggsäcken och ämnar inte ställa ner den för en sekund i den oro som råder både på in- och utsidan.
Bergstrollet sover. Om än knyttet inte är påväg mot havet så iaf en promenad runt kanalen.
Önskar er en så bra dag det går, om den slutar på minus så kommer ny chans imorgon, det vill säga om vi håller oss nyktra. Kram.

Espandrill
Heja

Så imponerad av dig. Dysterkvisten i mig gör att jag inte klarar av att gå helhjärtat in för det här. Så jag förstår verkligen dina tankar, det var ju där jag var under min vita månad. Men, jag läser ju om så många här som klarar det så bra, att inte dricka. Och som så småningom eller till slut, hittar genuin glädje och lycka i vardagen utan alkohol. Det känns inspirerande och tänk att du ändå håller dig alkoholfri, trots dystra stunder, det är så bra gjort.

Kaveldun
It’s Your party

.:.and you cry if you want to!
Här får du vara dysterkvist eller missmodig eller arg.
Lite höga krav tänker jag - att du ständigt ska vara nöjd och pepp på ett forum som finns för oss som har så pass jobbiga/problematiska problem med alkoholen att vi söker oss hit:-)
Skämt åsido - även jag har svårt och får anstränga mig för att lyfta det ledsna, sköra, uppgivna här.
Just nu kämpar jag jättemycket med ’lagom’/tillräckligt bra. Jobbat nonstop och blodtrycket skenar ( tror alkoholen gör att blodtrycket gått åt fanders....och det har inte stabiliserat sig än).
Nu ska jag inte prata mer om mig - men jag har läst ganska mkt om post alkohol depression/symptom . Den verkar komma en bit in i nykterheten. Finns en bra bok som heter ’Ett synligt mörker’ där författaren William Styron beskriver detta. Han drabbas hårt men tänker att det finns många grader.
Bottom line - ingen här kräver att du är glad och positiv. Skriv det du vill och behöver. Du verkar ( som så många här) vara en jättefin människa. Och du har precis samma rätt ( och jag är helt övertygad om att du inte blir ett dugg störd av andra dysterkvistar) som alla andra att utrycka precis vad du känner.
Det säger jag till dig från djupet av mitt hjärta.
Ta hand om dig kära Se klart ...och skriv ( en uppmaning även till mig själv som inte prioriterat att skriva här sista dagarna ....dumt)
Kram Kaveldun

Se klart
Kaveldun

Vad fint att du är här ändå, det blev tomt utan dig! Nä, jag måste såklart inte vara glad här, jag vet ju det. Och ibland behöver man inte ens hjälp att se saker från annat håll; utan mer; såhär är det just nu.
Så tack!
Dock blir jag än mer säker på att det är vettigt att kämpa igenom även dessa dagar. Det är snarast motsatsen till instant gratifikation men så länge jag har minsta lust och nyfikenhet på det nyktra livet- i längden- så tar jag fortsatt en dag i taget. Och lite envis känner jag mig faktiskt- ibland arg- eftersom jag vet av erfarenhet från länge sen, att livet i sin egna enkla form är rätt bra. Fortsättning på denna inte alltid (if ever) glamorösa men tillräckligt målmedvetna resa fortsätter.
Kram.

Se klart
Espadrill

Välkommen in igen, jag har saknat dig också. Varit inne och glott på din tråd ibland och undrar hur du har det. Läste nu att läget var helt ok, så skönt! Mina dystra tankar och dagar är dock inte utmaning nog, känner mig just idag revanschlysten snarare än uppgiven. Det är marginellt bättre. Kram.

Se klart
Trötthet vs lust

Idag har jag varit väldigt trött (igen!) och funderar en del på vad det beror på. Att somna mitt på dagen och sova tre timmar- hör inte till vanliga livet direkt, då jag sällan går hem från jobbet förrän ca 19.
Vad jag åstadkommit idag kan räknas väldigt enkelt. Installerat en bättre arbetsplats/position. (Rätt underutnyttjad då...) Läst en halv bok, haft några korta avstämningar med kollegor.
Samt försökt gå in ett av mina två par för små byxor.
Varit mindre fokuserad på låg.
Ska läsa om detta post-depressiva tillstånd, men lyssnar också på Annie Grace på Storytel.
Eftersom jag de senaste 2-3 åren, när mitt drickande eskalerat så pass att jag inte känt att jag känner tillit till mig själv. Eftersom jag då har haft nån insikt om att jag en dag kommer att få sluta dricka,
Så tänker jag att denna resa måste göras. Det blir inte roligare om ett år. Så känns det idag, Tittar på en fin himmel över staden från mitt fönster. Ska ta mig tillbaka till ARBETE, det näst viktiga i mitt liv och en plats för smarta, roliga tankar, och pengar. Så jag kan köpa fler för små skinnbyxor med loose fit dessutom som kommer att ta månader att komma i.
Ska ringa min bästa kompis, som jag turligt nog har.
Kram kämpar, dystra som tillfreds.
Nykter idag.

Andrahalvlek
Klokt tänkt

Helt rätt! Det blir INTE roligare om ett år. Och orka börja om igen från början liksom 😫

Jag har precis läst ut boken ”Tänka klart” av Annie Grace och ska börja läsa den igen från början nu direkt. Repetera är viktigt!

Lyssnar du på engelska? Hittade inte boken på svenska på Storytel. Jag tycker till och med att den svenska texten i boken är svår ibland. Vissa meningar får jag läsa om flera gånger. Men det är kanske där min post-abstinens har satt sig i hjärnan 😂

Jag är också låg. En vecka hemma sjuk och konstant negativa nyheter har gjort mig låg. Jag påverkas väldigt tydligt negativt att den typen av händelser.

Samtidigt ställs allt roligt in. Konserter, teater - inte ens bio kan man gå på. Och min älskade körsång är inställd 😢 Jag behöver roliga saker att se fram emot.

Det vore nästan mer konstigt om man inte var nedstämd just nu faktiskt.

Se klart
Storytel

Annie Grace-boken finns på Storytel, på engelska. Hon läser den själv. Jättebra.
Ja, det är inte roliga tider, men jag övar mig på att tänka snällt, om mig själv. Missade den kursen. Så jag får gå om 😊 Kram!

Se klart
Idag

Känns det som en bättre dag. Äntligen! Små steg som ett tidigt möte avklarat, snart igenom mailen, mycket som ska tas itu med, inte minst sociala kontakter, familj mm
Känt mig inlåst på mer än ett sätt, fast i overksamhet. Jag har väldigt väldigt svårt att gilla mig själv, eller ge mig själv godkänt då.
Nån fundamental besvikelse som jag tidigare i livet inte fått fatt i, men nu en tråd att nysta vidare.
Något bra alltså. Jag är nyfiken på det nya som kommer, och efter att ha erfarit nya känslor av både värdelöshet och tristess har jag ändå någon sorts förväntan på den andra sidan som i Joni Mitchells Both sides now.
Sug efter vin är obefintligt.
Kan inte låta bli att fundera över vad denna karantän hade inneburit om jag hade druckit. Ska kanske tänka på det när jag orkar.
Kram med sol från strykbrädan (mitt nya arbetsbord...)

Se klart
Tisdag kväll

Vi bokade bord på en restaurang som aldrig har lediga bord och så promenerade vi genom stan och satt (på behörigt avstånd) men ändå, bland människor, och åt mat som gjorde mig gråtfärdig (så god) och det var också fint att se sin man (och kanske han mig) i något annat än karantän-kläder, och vi skrattade ganska mycket och planerade lite och övervägde att titta på en mindre lägenhet men ändrade oss. Och sen promenerade vi hem och det blåste, våren long gone. Att behöva vara så mycket ensam och utan alla människor gör verkligen livet en hel del kämpigare men sen öppnar det sig som en liten mussla en tisdagkväll och bjuder in till kalas. Nykter idag och bevärdigar inte alkoholen med ett enda ord till förrän tidigast imorgon.

Torn
Jobba hemma

Måste vara tufft och kännas konstigt att jobba hemma så över en längre tid. Särskilt för dom av oss som känner sug efter alkohol också. (gäller ju inte dig nu💪) Skönt att du kom ut på en restaurang och fick se lite folk "live" och äta gott.
Men en strykbräda som arbetsbord 😂 Blir det långvarigt du behöver jobba hemifrån kanske det är värt att köpa ett riktigt arbetsbord?

Kram

Se klart
En eventuell investering Torn...😊

Kan bli ett höj- och sänkbart bord.
Vi ställer nu in oss på 3 månader, forts hemarbete, så det gäller att ha en plan. Lyckan att sats öppnar igen, och att nu någon sorts vardag ska infinna sig.
Vi som ska hålla oss nyktra har fått särskilda utmaningar minst sagt,
Men har inte för avsikt att tveka utan är nykter idag. Kram!

Se klart
Eftertankar

Den senaste perioden, 10-12 dagar kanske, har verkligen varit jobbiga. Som att gå ner i en källare och liksom gnugga in mörkret.
Inte specifik alkohol-sug men nån blandning av sorg, leda, och en ofantlig trötthet, adderat till det, en ständigt pågående besvikelse på mig själv för allt ovanstående.
När jag försöker läsa på för att förstå så finns väldigt lite skrivet kring detta på svenska. Mer finns i amerikanska och brittiska tidningar/sajter. Den vanligaste ordinationen är self-compassion. Självsnällhet. Jag testade att vila, sova, promenera, dra ner krav, ställa undan dator. Men alltså, det är väldigt svårt då man inte direkt ser någon anledning att vara så låg.
Efter stormen, nu. Funderar jag över mina (få) depressioner som ung vuxen. Jag äter ju anti-depp nu, som snart ska börja sättas ut. Men med lite fördröjning pga vård-läget. Jag har inte känt så mycket på länge, och jag känner igen de här starka svängningarna från ”förr”. Borde dock inte komma nu, med mitt ssri tänker jag, men på något vis ändå väldigt tacksam att känslorna slår igenom.
I morse var det som ett oväder hade passerat. Sol. Hämtat små barn. Fick syn på mina (högst ytligt älskade) krämer i badrummet och blev glad. Har inte sett min omgivning på nästan två veckor. Är säker på att det finns nån lärdom, men inte säker på vilken. Helt säker på att det både har med allmän nykterhet att göra, men också med mitt specifika jag.
Har glömt räkna dagar på länge, men tror det är 80 dagar idag.
En världsomsegling!
Kram till dig på dag ett och år 14.
En dag i taget, idag nykter.

Andrahalvlek
Grattis!

Grattis till 80 nyktra dagar! Och grattis till att de mörka molnen har skingrats något 😊

Funderat en del på hur SSRI-medicineringen påverkas av nykterheten. Jag tar ju också SSRI.

Alkoholen påverkar ju upptaget av serotonin. Vilket också SSRI påverkar. När man dricker skjuter nivåerna i höjden, för att sedan störtdyka under baksmälla.

Nu när inte alkoholen påverkar serotoninet längre så borde det ju ta ett litet tag innan nivåerna stabiliseras, och samtidigt borde ju SSRI-medicinens påverkan indirekt påverkas av det på något sätt. Hur har jag dock inte klurat ut.

Summa summarum tar det nog helt enkelt tid innan hjärnan läkt fullt ut, och tills dess kommer nog vårt humör gå upp och ner helt oförklarligt. Så tänker jag.

Helst vill jag sluta med SSRI, men just nu vill jag inte bråka med hjärnan i onödan. Var sak har sin tid.

Se klart
Håller med Andra halvlek

Min medicinering handlade denna gång om en lång period av nästan orimlig oro för en mig mycket nära. Det, ihop med ytterligare utom-faktorer gjorde att vi testade detta. Som fungerat bra. Har liksom inte haft några depressioner sedan jag var ung, men fick förklarat att även oro påverkar signalsubstanserna.
Men jag längtar faktiskt efter att bli av med dessa, vilket nog ligger i linje med att Se klart 😊
Jag känner mig lite modigare i livet just idag men absolut inte övermodig. En sak i taget.
Tack för grattis!

Sidor