Desperate jag

Hej ny här...
Saken är den att jag dejtat en kvinna ett tag, fått känslor osv...
Men senaste tiden har hon börjat försvinna ett dygn här å där.. Kommer konstiga sms osv..
Jag valde då att söka upp å kontakta en i hennes familj då jag blev orolig..

Det visade sig att kvinnan jag dejtat varit på behandling flera ggr men ändå får återkommande återfall..

Till min fråga...
Jag gillar ju henne skarpt... Men just nu får jag hat sms av henne.

Ska man stanna å stötta eller fly fältet??

Så där var det i början när jag träffade mitt ex. Jag fattade ingenting och var inte lika handlingskraftig som du och tog reda på fakta genom familj. Jag förstod inte varför han försvann och inte svarade mm, vi som var så kära. Jag ÖNSKAR att jag redan där hade satt ner foten och satt gränser runt mig själv. När jag insåg att han var alkoholist så var jag redan upp över öronen förälskad. Förälskelse är härligt men det händer något med förnuftet. Om din dejt har varit på behandling och tar återfall så känns det verkligen som du ger dig ut på svag is. Risken är överhängande att du dras in i medberoende. När det gäller mig själv så insåg jag i efterhand att jag och mitt ex sögs till varandra som magneter. Jag var redan en medberoende person sedan barnsben. Inget jag var medveten om eller hade erkänt för mig själv. Kanske kan du redan nu fundera lite runt dig själv. Har du något i bagaget som påverkar dig och styr vem du dras till? Tänker ofta på att mina bästa tjejkompisar hade lagt benen på ryggen när dom insett det jag insåg. Men inte jag och det berodde på mig och inte på mitt ex eller vårt förhållande. Kram

Hej! Vad bra att du har hittat hit! Du har fått ett bra svar av Nordäng67. Jag är också ny här. Jag förstod väldigt tidigt att mitt ex hade alkoholproblem, men han och jag visste i samma stund vi möttes att det var vi.
Jag blev kvar i nästan 12 år och jag förstod senare att jag skulle ha den här erfarenheten.
Om du går i tankar på att bilda familj och verkligen vill ha en familj, så skulle jag råda dig att tänka några extra gånger. Vilket förhållande har du till alkohol och hur önskar du ha det i ditt framtida liv? Jag hade ingen aning om vilken hemsk sjukdom alkoholism är trots att jag själv är allergiskt mot alkohol. För mig var det enkelt att välja bort alkoholen då jag önskade ett gott liv och även skaffa barn. Nu blev det inga barn då mitt ex inte var lämplig att bli en pappa. Det känns som jag missat det livet, även om det inte är för sent. Om du ska stanna och stötta eller fly är bara du som kan svara på. Du kan pröva kommunicera med kvinnan du dejtar och vara uppriktig om hur du känner och att du är osäker. Jag tänker, att det är bra att ta hand om sig själv först och om det är så att du väljer att stanna och stötta, se till att du även tar hand om dig med en extra varsamhet. Det kan behövas och det behövde jag lära mig! Lycka till och hoppas att du landar i ett beslut som känns rätt för dig.

Desperate jag

Tack för väldigt vettiga svar..
Vi planerar inga barn ihop då vi bägge har på varsitt håll sen tidigare.. Har inte ännu fallit pladask men tycker väldigt mke om.. Då hon som sagt har helt underbara sidor när hon är "nykter"..

Sen som sagt fler ggr på behandling tydligen, sen ren ngra månader.. Sen tydligen tvärkört igen..
Känns ju liksom inte så hoppfullt för en bra framtid... Men sen är det där att man har känslor, tycker synd osv om personen å vill hjälpa..

Jag själv har drukigt mke mellan åt men sökte hjälp på rådgivning å insåg jag ej var beroende.. Kan idag dricka sansat och ibland.. Jag har förstått att leva med en alkolist är oxå att välja alkolås på sig själv för life..
Inte så att det är viktigt för mig på ngt sätt så skulle jag kunna göra..

Min jobbiga tanke är.. Ska man stanna, chansa på att hon tar hjälpen denna gång.. Eller springa..

Har du funderat på vad du vill ha och vad du behöver? Du behöver inte svara här, men det är bra frågor att ställa sig. Du skriver att det inte känns hoppfullt för en bra framtid, som hon har det med behandling. Av och på. Söker du en relation som är hoppfull har du kanske ett enklare svar.

Du har en egen erfarenhet av att få råd kring alkohol. Då vet du vad det innebär. Det innebär däremot inte att du kan hjälpa henne för att DU förstår. Så trodde jag att det var länge. Jag trodde på riktigt att jag verkligen var den som skulle hjälpa och få mitt ex att bli nykter. Jag hade så fel. Det är så sorgligt. Av detta så har jag lärt mig att jag aldrig vill inleda en relation till en man som dricker igen. Jag har aldrig sett mina föräldrar berusade, men jag minns när min morbror var berusad vid något tillfälle och jag blev rädd. Det har fått mig att tänka på att den dagen jag träffar en ny man, då vill jag ha fullständig nykterhet, eftersom barn kan bli aktuellt. Jag vill aldrig någonsin utsätta ett barn i min närhet för en alkoholpåverkad människa.

Nu lever jag hälsosamt och tänker att för mig är det klokt att träffa en likasinnad. Jag hade nog inte blivit medveten om vikten av att välja helheten utanför förälskelsen om jag inte hade levt med en alkoholist.

Jag behövde verktyg för att hantera livet som medberoende och jag har valt bra vägar för mig. Jag har lärt mig sätta gränser, på alla sätt. Jag har upptäckt mycket om mig själv och jag umgås gärna med mig själv. Jag hade inte gjort min resa utan min alkoholist och jag skulle inte vilja vara utan just den resan.

Så fråga dig själv, har du tid och ork att vara med på en alkoholists resa. Vad kostar det dig energimässigt och i kärlek att åka med på en resa du inte vet var den tar vägen?

Kan du lära känna henne mer och avgöra om du ska fortsätta eller stoppa. Jag kan tänka mig att hon är skraj som tusan när du pratat med hennes syster och att det kan trigga igång mycket hos henne, men det är bara en spekulation.

Kommunikation är en bra grej. Ställ frågor till henne, när ni ses och när du vet att hon är nykter.

Desperate jag

Tackar åter igen för era kloka ord..
Och har ikväll sagt åt personen i fråga att jag stöttar henne om hon tar beslut att gå behandling.. Och finns där om hon fulföjer och håller sig frisk efteråt..

Som sagt sitt eget barn går absolut först och skulle aldrig utsätta barn för något sådant medvetet..

Life goes on :) och nu ligger det längre inte i mina händer hur framtiden ser ut..

Hej igen, jag har varit här intensivt i 10 dagar och landar i nya insikter varje dag. En anledning varför jag är här, är just för att bearbeta det medberoende jag i sort sett bara anförtrodde väldigt få, eftersom mitt ex var så duktig på manipulation och att det skulle skada hans rykte om jag pratade mer om det. Det resulterade i att jag isolerade mig med honom en stor del av tiden. Jag blev "fången" i mitt liv och jag lät det pågå alltför länge. Som sagt så skulle jag inte vilja vara utan den erfarenheten, men ändå. Kanske jag är för medberoende i mitt sätt att vara som människa och kanske jag behöver lära mig att "fly" från människor som vill för mycket av mig. Det var en tanke som slog mig när jag vaknade idag och behövde skriva den. Därför citerar jag KA "Låt inte ditt barn få en uppväxt där du som förälder dras in i en relation med en kvinna som inte är färdig med sig själv och där missbruk förekommer."
Ta hand om dig!