Det är något m inställningarna i mitt konto?När ngn har skrivit i min tråd så får jag inga indikationer på det och när jag läser i någons tråd försvinner inte ordet ”uppdaterad”. Något som vet hur man kan fixa t det? annars får jag fråga admin.

Ang handla så har jag alltid veckohandlat ofta på torsdagar men nu ofta på lördagar ibland på söndagar. Trots att frysen har varit full m mat så har jag först åkt t systemet och därefter handlat ngt gott t kvällen. Tänker att veckohandla är bra för mig (blir även billigare) men att planera en dag i taget samt att se till att inte glömma av mellanmålen. Tänker att hunger även kan trigga suget efter alkohol. Så det finns en planering för morgondagen inom mig.

???

Att trivas i mitt egna sällskap...

Du skrev om det i din tråd Andrahalvlek. Det är något som jag övar mig på. Jo, jag vet jag har min man men att känna att jag behöver inte skriva på Facebook, Insta, sms, här i forumet för att få bekräftelse utan att min egna sällskap duger.

Under min terapi så har jag mer vågat lyfta upp det t ytan rädslan att bli ensam. Tänkte inte så mycket på det förrän min man blev sjuk i matstrupscancer men efter det. Blev så rädd att förlora honom. Under terapin blev det så tydligt att jag inte hade klippt navelsträngen t mina föräldrar förrän de dog när jag var nästan 50 år. Även om min relation till min syster verkligen var dubbel så var hon som en extramamma vilket även det blev så tydligt när hon dog. Nätverket har minskat oerhört, de få nära vännerna också...delvis beroende att de har mycket annat som tar tid i deras liv, ngn pga att jag har skrivit tråkiga sms och att man utvecklas och ser att man inte har ngt gemensamt. Jag kan se att mycket beror även på en låg självkänsla som har ställt till det. Jag har inte sagt hur jag känner, vill el kan. Ibland har jag hamnat i jämförelsediket som bara skapar avundsjuka och är endast t skada.

Så samtidigt som jag är en mycket social person försöker jag att trivas bättre i mitt egna sällskap ( vilket inte är detsamma som att vara ensam hemma en kväll..det handlar inte om den ensamheten ). Och där har ju alkoholen varit en kompis som dämpar känslan. Alkohol är ju helt fantastisk på att dämpa obehagliga känslor..men jag jobbar på att ändra detta ...att stå ut i mina känslor ...för innerst inne så vet jag att jag äger styrkan....det är bara det att den ligger djupt inbäddad.

???

Att trivas i mitt egna sällskap...

Du skrev om det i din tråd Andrahalvlek. Det är något som jag övar mig på. Jo, jag vet jag har min man men att känna att jag behöver inte skriva på Facebook, Insta, sms, här i forumet för att få bekräftelse utan att min egna sällskap duger.

Under min terapi så har jag mer vågat lyfta upp det t ytan rädslan att bli ensam. Tänkte inte så mycket på det förrän min man blev sjuk i matstrupscancer men efter det. Blev så rädd att förlora honom. Under terapin blev det så tydligt att jag inte hade klippt navelsträngen t mina föräldrar förrän de dog när jag var nästan 50 år. Även om min relation till min syster verkligen var dubbel så var hon som en extramamma vilket även det blev så tydligt när hon dog. Nätverket har minskat oerhört, de få nära vännerna också...delvis beroende att de har mycket annat som tar tid i deras liv, ngn pga att jag har skrivit tråkiga sms och att man utvecklas och ser att man inte har ngt gemensamt. Jag kan se att mycket beror även på en låg självkänsla som har ställt till det. Jag har inte sagt hur jag känner, vill el kan. Ibland har jag hamnat i jämförelsediket som bara skapar avundsjuka och är endast t skada.

Så samtidigt som jag är en mycket social person försöker jag att trivas bättre i mitt egna sällskap ( vilket inte är detsamma som att vara ensam hemma en kväll..det handlar inte om den ensamheten ). Och där har ju alkoholen varit en kompis som dämpar känslan. Alkohol är ju helt fantastisk på att dämpa obehagliga känslor..men jag jobbar på att ändra detta ...att stå ut i mina känslor ...för innerst inne så vet jag att jag äger styrkan....det är bara det att den ligger djupt inbäddad.

???

AmandaL

Massa kramar fina du! Men jag tror att det är bra att skriva här och få känna stöd och att man inte är ensam, jag tycker inte det är något fel i det, att söka sig till andra jämlikar, man kan ju ändå gilla sitt eget sällskap även om man har en grupp här som man pratar med. Jag vill inte att du ska sluta skriva här till oss iaf även om du jobbar på att trivas i ditt egna sällskap vilket är super viktigt. Jag har precis som du beskriver haft svåra separations svårigheter vilket har lett till att jag är ensam singel. Och det är inte jätte lätt alla gånger och säkert också en del till att jag börjat dricka mer alkohol än vad andra gör. För som du säger. När jag känner mig ensam, olycklig, misslyckad eller nått annat så hjälper en flaska vin, iaf för stunden. Alkohol är så svårt.. ibland saknar jag det verkligen, att hälla upp ett stort glas och få känna att jag mår bra i soffan i tv tittandet. Men det är inte den ena gången, vinet i soffan som är boven hos mig. Den ena kvällen gör bara att jag kan dricka imorgon, i över morgon, dagen efter det etc.. inte förrän jag sa stopp nej inget mer har jag lyckats vara nykter. Kul? Ibland.. saknar vin!? Ja ibland.. svårt som in i! Jag hejar på dig iaf. Vi klarar någon nykter dag till tillsammans ???

Heja oss AmandaL ????

Nej det är bra att skriva här men för mig är det så betydelsefullt att någon kommenterar vad jag skrivit. Fick tänka efter lite...skriver jag här för att få bekräftelse el skriver jag här för att bli nykter...kanske en kombination fast...det viktigaste tänker jag...att jag kan skriva här om mitt alkoholmissbruk utan att skämmas...om jag vill så kan jag skriva om jobbiga upplevelser kring alkohol utan att behöva känna att någon dömer mig.

Jag har ju bara nosat på det här med att vara nykter några dagar så därför saknar jag vin, öl och bubbel. Men det blir aldrig ett glas det blir alltid fler...

Regnet öser ner...min dotter fick en tidskrift om tatueringar av mig...så jag fick massage och ansiktsbehandling av henne....och nu ska vi se på deckare på TV4play❤️Jag gläds så otroligt åt de här stunderna. För hon har mått dåligt
, vi har haft det tufft och hon har fullkomligt avskytt mig. Dragit iväg ..varit borta i tre dygn, en vecka, 12 dagar... å jag har varit SÅ rädd att något skulle hända henne...då drack jag också alkohol...men nu är hon här..bor inte hemma men är ganska ensam så hon är ganska ofta hemma...och hon är en sådan couch för mig för hon vill att jag ska må bra..så mysstunderna ihop är guld värda??

Vi kämpar på AmandaL ??

Kram?

AmandaL

Heja heja! Stolt över dig idag! Och jag tycker inte det gör nånting om du skriver här för att få kommenterar så länge det hjälper dig, det gör jag också. När jag har känt att nej nu orkar jag inte mer, då går jag in och skriver och berättar om det, sen uppdaterar jag sidan helt tills någon har kommenterat ??‍♀️? jag är absolut hooked på kommentarerna, men varenda en jag får hjälper mig, lugnar mig och har hjälpt mig till att hålla mig nykter, så oavsett din anledningen att skriva till oss, mår du bra av det, fortsätt med det! Jag tycker iaf om alla mina nya kompisar här, dom som kan vägleda mig, dom jag ibland kan få vägleda och dom som jag bara helt enkelt skriver med och bollar känslan av att försöka avstå alkoholen tillsammans med. Min kompis varafrisk, jag vill fortsätta få dina kommentarer och jag ska fortsätta kommentera på dig, om du vill ??❣️?

Godmorgon Måndag!

Regnet öser ner utanför fönstret. Har nog regnat hela natten. Skönt!
Känns friskt! Frukosten är avklarad. Jag är oerhört trött. Somnade sent. Vaknade inatt av mardröm. Väckarklockan ställd pga av jobb. Känner mig ändå hoppfull. Den här veckan är första veckan då kollegor har börjat gå på semester. Vad jag ska äta under dagen är planerat. Bilen SKA köras direkt hem efter jobbet INTE genom stan. Om det regnar när jag kommer hem blir det kanske inte en cykeltur utan en promenad. Och därefter ska jag laga en kycklinggryta. Då har klockan passerat 18 och jag kan slappna av.

Jag SKA vara nykter idag????

Heja oss AmandaL och alla andra??

Kram?

Hoppfull.. jag skulle rent av kalla det för att du är beslutsam!?

Kram

Planering hjälper inte...beslutsamhet hjälper inte...vad är det som händer egentligen??

Jag vet...jag har inte bestämt mig till hundra procent att vilja sluta dricka alkohol....men jag har bestämt mig för att jag behöver en förändring...och jag vet att det är skittufft att få till det ...och att förändringen på sikt kommer ge mig massa positiva känslor...men?!?!?

Vad är det som händer med mig på jobbet? Jag tänker att det handlar inte om jobbet i sig..för jag kan ha bra jobbdagar och mindre bra jobbdagar men ändå åka till systemet efteråt...fast en mindre bra dag på jobbet ..är en större riskfaktor än en bra dag...till att åka till systemet. Ibland undrar jag om jag är understimulerad?? Får för dåligt med påfyllning?? Tänker på dig Torn som har ditt fiske...som fyller på i ditt liv. Motion och natur fyller på i mitt liv...men det är ju liksom ingen AHA-upplevelse...jag behöver något mer. Å när jag känner mig uttråkad, understimulerad...ja då stimulerar alkoholen mig ....men endast för en halvtimme eller så....
Ärligt talat så tror jag nu att jag har riktigt skittråkigt...innan Coronan kom hade jag också tråkigt ....fast ändå så mycket roligare ...för då gick jag på konsert och på bio...osv...

Jag vet ...jag har ett berorende...ett missbruk...men är jag uttråkad??

Jag hade inte tänkt att skriva först..för jag lät ju så himla beslutsam..duktig..osv...men så tänkte jag...jag ska skriva i forumet...kanske blir jag peppad till att få en bättre dag imorgon.

Är väldigt besviken, ledsen...men har inte gett upp!!

Det är bra att du skriver, väldigt många känner nog igen sig. Viljan är enorm, men det hjälper inte ?

Jag tror att det handlar mycket om vanor. Att man är så van att dricka i vissa situationer och för att dämpa eller förhöja vissa känslor. Och det krävs tid för att ändra vanor.

Jag har haft en SKITDAG. Men jag har inte blivit sugen på vin, vilket är lite konstigt nästan. Men efter 19 nyktra veckor har jag nog omprogrammerat skallen hyfsat.

Vanliga triggers är ju hunger, ilska, ledsenhet, trötthet. Vara uttråkad kan nog absolut vara en trigger också.

Hur kan du föda den känslan på annat sätt? Kan du bli stimulerad på något annat sätt? Ljudbok i bilen? Musik? Ringa en kompis?

Du gör så gott du kan, men jag blir väldigt ledsen för din skull eftersom din självkänsla påverkas negativt när du misslyckas.

Framgång föder framgång, och det behöver du nu. Du behöver känna dig stolt och glad och nöjd när du lyckats med det du har tänkt dig.

Kram ?

Tråkigt att det inte funkade. Jag har faktiskt slut på idéer nu. Att börja fiska kan jag rekommendera. Det har hjälp mig jättemycket. Spänning, lugn, glädje, motion mm. Att få napp ger en kick som slår alkohol med hästlängder.

Hoppas du lyckas bli nykter någon gång, det hade du varit värd.

Kram

Förändra sitt drickande....

Jag har valt att skriva under denna rubrik...jag valde inte att skriva under rubriken ” Dricker jag för mycket” el ” Det vidare livet”. Jag vet att jag dricker för mycket och jag vet att jag inte befinner mig i det vidare livet.

Jag har endast läst i ett fåtal trådar i ” Förändra sitt drickande” och där flera är väldigt tydliga i sin nykterhet. I min värld så tänker jag att man har gjort en lång resa innan man började skriva i detta forum...ungefär som man har bestämt sig innan man började skriva här. Å jag tänker att jag under denna rubrik kan få vackla fram och tillbaka för att så småningom hamna under rubriken Det vidare livet.

Torn...jag tror det var igår som du skrev i min tråd att jag borde kunna fixa vara nykter. Och idag skriver du att du faktiskt har slut på idéer nu...och att du hoppas på att jag blir nykter en dag...att jag hade varit värd det. Det känns som om du inte tror att jag ska fixa det...blev lite ledsen över det...men oavsett vad så tänker jag att vägen mot nykterhet är SÅ lång.

Tack Andrahalvlek för ditt inlägg?

???

Du skulle verkligen behöva framgång nu Varafrisk. Självklart ska du finnas här även om du inte lyckas med det du föresatt dig. Det tar tid, precis som du själv säger! Jag tänkte redan i 20-årsåldern på att jag hade ett problematiskt drickande. Till det alkoholism i släkten. Hade jag varit klok då hade jag slutat bums - eller aldrig börjat dricka. Nu, 30 år senare har jag lyckats vara nykter i 6 månader. Det är en startsträcka som vida överstiger din skulle jag tro! Häng i och håll ut!

Kram!

Häromdagen så fick jag känslan här på forumet av att jag skulle inte klara av det här med att bli nykter...
Tänkte då att jag ska minsann inte skriva här igen förrän jag har klarat minst fem dagar! Tänkte...att jag ska visa att jag kan!!

Men...om jag inte kan skriva här...vem ska jag då prata med?

Det är skittufft just nu...är så oerhört understimulerad. Har ju berättat för er här på forumet att jag är övertalig på jobbet. Vid den här tiden på jobbet så kan det vara väldigt lugnt...för patienter har sommarlov...föräldrar har semester..då har man inte lust att besöka habiliteringen. Och om man då är övertalig och endast har ansvar för fem patienter ...då är det väldigt lugnt på jobbet. Och...det är på jobbet som jag tankar energi...social stimulans...och jag blir inte påfylld. Privat är mitt/vårt nätverk är i princip obefintligt...och i synnerhet i dessa tider..jag är väldigt social men blir inte påfylld. Innan Corona så försökte jag fylla på med målarkurs, gruppträning inomhus med Friskis, konserter men nu blir det svårt?

Så min tanke är motion ...cykla...promenad....som fyller på med endorfiner ..som kan ge mig positiva tankar...men jag är inte där och idag känner jag mig SÅ ledsen och SÅ ensam ?

Fysisk aktivitet är perfekt för att få igång livsandarna. Cykla är en lagom aktivitet, då hinner man se så mycket också.

Ibland cyklar jag runt i villaområden och spanar på hus och trädgårdar. Oerhört inspirerande. Man kan njuta av andras trädgårdar också har jag märkt, i brist på en egen.

Har ni Hitta Ut i er kommun? Det kan jag verkligen rekommendera. På sajten hittaut.nu finns alla kommuner listade.

Det är ett perfekt sätt att lära känna sitt närområde. Till fots eller på cykel.

Hur du än mår och känner så är inte alkohol lösningen på det. Tvärtom. Och det vet du.

Kram ?

Instämmer med Ah. Ut och gå, spring, cykla. But fokus från vad du INTE har på jobbet till vad du KAN se till att ha utanför jobbet. Det bestämmer ju bara du.
Många har det ensamt nu, och har svårt att få tiden att gå med allt vad distanseringen innebär. Vi är många som kämpar med allt från att inte ha sett våra föräldrar på lång tid, till att försöka skapa rutiner för motion när man inte vågar gå på sats eller liknande.
Jag har hållit på i månader med att komma igång och springa. Ännu har det inte hänt. Om jag är en sån som joggar? Apselut!
Kram och heja.

Här kommer ett löpartips som kanske kan passa er båda. Jag tänker själv praktisera det på semestern faktiskt.

Det finns ett koncept som heter Runstreak, som innebär att man springer varje dag men väldigt kort sträcka. I början går man mest, men springer så många steg man orkar. Mellan lyktstolpar tex.

Man kan välja om man vill springa 1,6 km eller i 20 min. Tempo är oväsentligt, det går automatiskt fortare med tiden. Slitaget blir inte så stort på fötter och ben, och man utökar naturligt påfrestningen i den takt som kroppen utvecklas.

Poängen är att 20 min är hanterbart varje dag. Man ställer larmet på mobilen bara och börjar gå/springa var som helst typ. Eftersom man gör det varje dag kan man få in det som en daglig rutin som efter ett tag betyder jättemycket.

Det är dessutom ett ”projekt” att ta tag i - det gillar vi alkisar. På fejjan och instagram finns en massa människor som utövar #runstreak att inspireras av.

Riktiga runstreakare har samlat på sig flera hundra dagar i sträck. Någon jag läste om var på båtsemester och sprang runt, runt på en kobbe för att inte bryta sin runstreak. En annan sprang i sjukhuskorridorer när en anhörig var inlagd på sjukhus.

En del ställer klockan på 4.00 för att springa eftersom de inte hinner någon annan tid just den dagen, en del springer kl 23.45, och en del passar på kl 00.15 innan läggdags för att morgondagen är hårt schemalagd.

Just den hängivenheten säger en del om hur beroendeframkallande det kan bli för både kropp och hjärna. Precis som med nykterheten krävs det dock rätt mycket pannben inledningsvis.

Kram ?