Mestaste

Hej
Min stora syster är 43 år och haft ett toppen liv. Resor, hus, sommarstuga och ett välbetalt jobb, sålde huset o flyttade till stan. För 4 år sedan bröt helvetet ut. Dom separerade och sålde lgh och sommarstugan. Blev av med jobbet hon haft i 10 år pga firman flyttade till malmö,blev arbetslös o det blev ännu värre. Vad vi inte förstod då var ju att redan innan separationen var hon helg alkholist när dom va ut till stugan. Det eskalerade fort och både jag mina syskon o föräldrar har varit där för henne. Sovit där, låtit henne fått trappa ner , kört henne till maria kliniken pga kramper el anfall, st görans och hon har betalat själv för en behandling på 2 månader , går hos psykolog, ktb, medicinerats mot ångest, hon har prövat olika mediciner mot sitt beroende som nån test person, utvecklat nån slags anfall när hon dricker mkt , pratat om självmord fler ggr , hon har inga vänner kvar snart, o förlorat flera vänner som missbrukat i från hemmet hon var på , men ingenting hjälper. Vi vet inte längre hur el vad vi ska hantera detta och min mamma har dåligt hjärta sen tidigare och det här är ngt som påverkar henne så mkt och får ta mer mediciner än vad hin behövt tidigare . Jag är rädd att hon inte klarar mer och får en hjärtattack. Kan man oroanmäla en alkholist? Vi känner oss helt slutkörda av att passa henne. Att se till att hon tar sin antabust, att vara orolig att hon ska få anfall o slå sig illa. Vad kan vi göra mer??

Hjälplösa ??

Du ringer socialförvaltningen och gör en orosanmälan. Sedan kontaktar dom i sin tur din syster och man brukar i första hand erbjuda frivillig vård i någon form. Om din syster motsätter sig detta och man bedömer att hennes missbruk är i den omfattning att det är fara för livet kan det bli aktuellt med tvångsvård sk LVM. När du eller ni anmält så är det socialförvaltningens ansvar att se till att din syster får den hjälp hon behöver. Man kan om man vill vara anonym när man anmäler.

För anhörigas del brukar man erbjuda någon form av anhörigprogram. Själv kan ni ta kontakt med en Alanongrupp för att få stöd. Det är oehört påfrestande för anhöriga och som du säger även en fara för hälsan.

Sofia

Du och din familj har verkligen gjort det ni kan för att försöka hjälpa din syster och hon har också själv gjort många försök för att bryta sitt alkoholberoende, men hittills utan långsiktig effekt. Helt förståeligt att ni känner er slutkörda av allt som ni har gått igenom! Ni tar mycket ansvar för systerns behandling och mående, vilket tar på krafterna. Jag instämmer i gros19:s svar här ovan. Att orosanmäla till kommunen kan vara klokt och även att söka stöd för er som anhöriga, för att ni ska orka. Kommunen erbjuder ofta anhörigstöd och det finns Al-anon-grupper på många orter. Utöver det kan det kanske kännas hjälpsamt att fortsätta skriva här. Vill du/ni ringa och bolla med någon om er situation finns också Alkohollinjen på 020-84 44 48 alla helgfria vardagar.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet