Hur har du gått vidare efter "magkatarren"?
Jag har skrivit i min tråd lite kring hur min plan var kring just detta sociala osv.. kika gärna om ni vill, ni är så kloka.. <3

Nu blev det inget med grillkvällen.. jag har lite ont i halsen och tackar Corona för hjälpen idag ;)

Du får så bra tips här. Tänker att det är ett elände att vi måste tänka på vad vi ska säga till andra, när vi har fullt upp att prata förstånd med oss själva. Hoppas du reder ut kvällen och framförallt sätter dig själv först. Du är viktigast! ?

Rosa76

det låter nästan som att det handlar om frälsning...men det är ett nyttigt ord att smaka på. För mig handlar nog tacksamheten mer om ett "uppvaknande" ett sätt att hitta tillbaka till livet. Jag är just nu tacksam för att denna oroliga tid har gett mig möjligheten till att arbeta mer hemifrån. Jag har fått möjligheten att bryta gamla mönster: min trigger startade i samband med att man kom hem från jobbet, små stressad, påbörja kvällsmat, läxläsning, tonåringar som ville prata om dagen, tvätt som ska fixas och allt där omkring. Några snabba vodka cola rättade till det mesta..

Jag är tacksam för att jag har fått göra denna första tid som nykter hemma, jag har fått möjlighet att inte stressa mig igenom vardagen. Jag hinner planera och förbereda, jag hinner "unna mig" en stund i solen för återhämtning och en joggingrunda på slingan några dagar i veckan, jag tar mig tid att lyssna på alkispodden.

Å andra sidan, hade jag varit kvar i mitt missbruk hade jag varit så nöjd för att jag kunde dricka betydligt mer utan att ta hänsyn till jobb (körning på morgonen efter)..
Det är intressanta prövningar och jag är glad för att jag bröt det mönstret..Ha en fin dag i solen ni som kan! Kram

För att du finns här på forumet och bidrar med så många bra ock kloka kommentarer till alla som behöver hjälp och peppning! ❤️ Låter som du har landat riktigt bra i din nykterhet nu, härligt! Du hjälper även mig, för det är så mycket som du skriver som jag känner igen till punkt och pricka. En skillnad nu när man har några nyktra månader på nacken är dock att jag i bland kan skratta åt eländet hur det var förr.Som tex när man stod i en av barnens garderober och halsade en starköl så fort man kunde, och hoppades på att inte bli påkommen.?
Jag kan skratta nu, för jag vet att jag aldrig ska hamna där igen.

Kram

Rosa76

Jag är fortfarande rädd att jag är i någon form av nykterhetsbubbla och att min gamla vardag ska hinna ikapp mig på den här vägen. Jag blir så glad av att läsa vad du skriver Torn, det ger mig hopp om att jag kan klara detta även på sikt. Jag har en annan känsla denna gång, mer än känsla av att jag gör detta för min skull, för att jag ska må bra. Jag hoppas att det ska hjälpa mig. Jag har smugit så mycket, jag handlade inte ens med kort på bolaget för det skulle kunna ses på kontoutdrag. Jag var fenomenal på att dölja och sen åkte jag dit på alkoholmätare kvarglömd på bänken, det kan jag garva åt!! Rätt åt mig! Ha det gott i solen Torn! Kram!!

Vilken lycka att du verkligen känner hur bra du mår av nykterheten och att du lyckats bryta de negativa mönstren. Och fylla på med sol och löprundor ?

Jag tror att du bara blir stabilare i din nykterhet för varje vecka som går. Om du bara låter bli att ”dricka lite” så behöver du nog inte oroa dig.

Kram ?

Rosa76

Ni är de enda som vet hur illa det var och ni är min rehabilitering, förutom den jag gör själv genom motion och att lyssna och läsa olika böcker. Känns så magiskt skönt att kunna skriva av sig allt här till er, ingen som dömer eller föraktar min sanning. Jag tror egentligen inte på att dricka lite fungerar heller men jag håller fast med de kloka ord som du också skrev i mina första inlägg, nykter idag..Tack för att ni finns!/Rosa
PS jag får snart säga som Torn...det blev inte mycket jobbat idag...kan man kalla det "hälsa på arbetsplatsen??"

Tänker också en del på det ordet. Och att jag är just det. Tacksam över att slippa planera för A varje ledig tid. Tacksam över att vakna utan bakrus. Tacksam över att finnas här och nu. Tacksam över att känna livet.

Du känns så himla stabil nu, Rosa.

Kram

Det du håller på med är personalvård av högsta klass :-), eller rehabilitering om du så vill.
Arbetsgivaren är skyldig att vara behjälplig vid rehab av sjuka anställda, och har du valt oss här som rehabteam, så tja, det borde väl kanske formaliseras, men vad sjutton.
Jag tror att det finns massor av folk med dålig arbetsmoral som utnyttjar "jobba hemma" till rena nöjen just nu. Så sträck på dig för att du lite vid sidan jobbar på att bli frisk!

Kram!

Tittar in här för du skrev en kommentar i min tråd. Vad skönt det är att läsa hur bra det går för dig. Jag har också tänkt på den där bubblan som vi är i just nu och hur det kommer bli en prövning när livet går tillbaka till det normala eller hur "normalt" det nu kan bli efter det här. Jag är tacksam över att vi inte dricker oss igenom det här och att vi kan reflektera och förberedda oss för ett liv utan alkohol.

guldsuggan

Hej Rosa76. Dag ett för mig, att försöka ta ett krampaktigt farväl om min kompis Box. Jag är glad att vi finns för varandra här. Kram till dig Rosa till alla oss?

...även för mig var den där timmen direkt efter jobbet den ’farliga’.
Och det var då jag fick sådan lust att ta en snabb utväg - dricka ngt glas ( som alltid blev flera) för att koppla av.
Härligt att läsa din tråd och dina tankar och insikter.

Rosa76

Starta gärna en tråd så kan du få möjlighet att skriva av dig där också! Hejja dig! Bra att du hittat hit, vi kan hjälpa dig att bryta upp ditt krampaktiga grepp om boxen! Kram Rosa

Rosa76

Fredag eftermiddag..jag hade förberett hjärnan på en lugn kväll hemma och jag njuter av att hemma känner jag inte sug längre. Jag håller mig gärna i min komfortzon, där är jag trygg och tankarna flyger inte iväg längre...

Så kom det där sms:et....grannen bjöd in till AW och tapas, vi skulle bara vara 4 tjejer (ja,ja...kvinnor är det väl egentligen) Först tänkte jag F*N också...jag ska ju vara hemma i min komfortzon...

Fast, det var så länge sedan vi sågs och det hade ju varit mysigt att ses igen. Med lätta steg och en Staropramen alkoholfri öl i handen gick jag över för AW. Jag kände mig stark, jag kände mig glad, jag kände mig trygg!!

Det är nog faktiskt första gången (har ju tidigare hållit upp med a under en period) som jag gick på fest utan att känna en viss bitter smak i munnen och känslan av att det är sååå orättvist att inte jag får dricka. Vilken underbar känsla det var!

Helgen för övrigt var lite deppig, känner mig inte i balans. Lite gråtmild, lite lättstött. Tror att det hänger ihop med att det närmar sig årsdagen som mamma dog. Allt i luften påminner mig om den sista tiden med henne för ett år sedan. Det är dofter, de gulnande rapsfälten, till och med fågelkvitter. Förra året vid denna tiden var jag bitter på att "livet bara rullar på för alla andra samtidigt som min mamma ligger och dör!!!!Hur kan fåglarna kvittra så vackert när allt bara är svart och sorgligt"..

En joggingtur med dottern på skogsslingan gjorde underverk och räddade min kväll! Var rädda om er! Kram Rosa

Den där starka!
Oftast så är ju nästan ALLT (alltså allt, oavsett ämne) aldrig så jobbigt som vi tror innan att det ska vara.. När man väl gjort det så frågar man sig ofta vad man nojjade för. Härligt att inleda med en AW!

Jag tycker det är skönt med Coronatider så sett just nu denna årstid som brukar fyllas av grillkvällar osv.. Så man kan ta det lite i sin egen takt..

Förstår att du har en jobbig tid.. Dom där årsdagarna måste man igenom.. Fast man hade velat spola.. Fast man vet det inte skulle hjälpa..

Jag brukar säga att det är fasen inte lätt o vara vuxen alla gånger..
Men vi tar en dag i taget och du känns oerhört trygg och stark! Hejja dig!

Ja....

man förstår inte varför världen utanför fortsätter precis som vanligt när man själv befinner sig i en bubbla av sorg?Förstår din känsla❣️Å man går igenom allt som hände igen...jag tycker att jag gör det varje oavsett var det var för sorgligt som jag gick igenom...men känslan har blivit svagare genom åren...gudskelov??

Va strongt av dig att klara AW utan alkohol??

Kram?

Våra farhågor är alltid värre än verkligheten. Alltid. När ska vi lära oss det? Fast det beror kanske på dagsformen.

Jag försöker tänka att allt jag ska göra kommer att gå bra. Och går det inte bra får jag hantera det då. Ändå kan jag stimma och oroa mig som sjutton inför vissa saker.

Otroligt bra att du kom iväg på AW! Det spontana blir oftast bäst faktiskt.

Inte så konstigt om du är ledsen om det närmar sig årsdagen. Man brukar väl säga det om sorg, det måste gå ett år innan det stillar sig lite.

Försök att göra något positivt av det. Leta upp bilder på din mamma, snacka minnen med någon annan som minns henne. Låt minnet efter henne blomma ?

Kram ?

Ojoj

Hej Rosa

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Varje dag så står jag inför att ta ett bra beslut eller det dåliga vilket betyder att "svänga" förbi systemet och sen svepa lite alkohol innan jag kommer hem. Jag tar nästan alltid det dåliga beslutet. Jag är ny här så vet inte hur det funkar men kanske vi kan hjälpas åt. Jag vill ta bättre beslut och inte övertala mig själv att idag är det okej att dricka.

Vad starkt av dig att klara aw utan att dricka! Jag har inte utsatt mig för nån riktig prövning än, väldigt mycket komfortzon.
Förstår det är jobbigt med årsdagen, men du går starkare ur det! Kram

Nu har jag läst igenom din tråd och är minst sagt impad, vilken härlig förändring att läsa i ett svep :) Följer för inspiration!!