Hej!

Så här efter att ha varit nykter i ca ett halvår så är "smekmånaden" över. Ja, jag kallar det så eftersom jag upplever det som att trots att den första tiden som nykter är djävulusisk så är man/jag också uppfylld av en nöjdhet över sig/mig själv. Även min omgivning var väldigt stöttande och uppmuntrande - första tiden är man "duktig". Nu har jag ångest över så mycket: allt som drabbat min familj, de skador jag åsamkat min kropp med mera. Jag försöker att ta varje dag som den kommer och att inte tänka för mycket, men det är ju så många saker som riskerar att "dra ner" en. I dag när jag bytte lakan t ex så blev jag åter igen medveten om att jag har förstört vår säng genom att gömma läckande vinboxar under bäddmadrassen. Ja, jag vet att det är en väldigt liten detalj i sammanhanget, men sådana "småsaker" gör mig hela tiden så ledsen eftersom det påminner mig om all skit jag orsakat mig själv och alla i min omgivning. Så trött och ledsen just nu.

eyeshadow

Skuld och skam är något vi kommer ha eller få i olika perioder, jag har börjat tänka som så att: Jaa jag ha gjort detta jag kan inte göra något åt de som att spola tillbaka tiden mer än att jag ta hand om mig själv och min sjukdom och visa folket att jag fixar detta =)
Se från tiden som är nu och framåt =)