Anonymitet

Hej, för ett par månader sen så tillbringade min mamma ungefär en månad på ett behandlingshem för alkoholberoende, efter att jobbet ställt ultimatum om att åka dit eller förlora jobbet. Redan första veckan efter att hon kommit hem hade hon druckit lite vin som jag hade i en box i mitt rum (jag o mamma bor i en villa tillsammans i västsverige, jag pluggar på universitet i gbg och har inte råd att flytta hemifrån). Jag var ganska sur att hon druckit igen men orkade inte riktigt bry mig, och de senaste veckorna har hon inte druckit nånting vad jag vet. Jag har inte haft någon alkohol hemma sen hon tog mitt, men i lördags så hade jag en box vin hemma som jag skulle ta med till mina kompisar helgen efter. Jag hade gömt boxen för säkerhets skull och berättade inte att jag hade det hemma alls. Jag sov hos min pojkvän natten från söndag till idag, och när jag kommer hem märker jag att nästan hela boxen är slut. Även fastän jag tagit henne på bar gärning att dricka nästan allt på en kväll så förnekar hon och säger till mig sen att hon inte gör det för att såra mig. Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne o sluta? Hon har redan vart på ett av Sveriges bästa behandlingshem men det verkar knappt ha hjälpt någonting.

Ska gå med mina 2 äldre utflyttade syskon på något ställe för anhöriga till alkoholister. Vad kommer jag lära mig där? Och hur ska jag bete mig när hon har druckit? Att bli arg, ledsen, vara förstående, förlåta etc har jag försökt men inget hjälper. Kan tillägga att hon haft problem med alkoholen i 6-7 år men att det är de senaste 2 åren som det blivit illa. Känner mig mest apatiskt just nu, vill ha tips på hur och vad jag ska säga till mamma när hon dricker. Tack på förhand:)

Skickade detta som fråga men känner att jag nog också kan få hjälp av er här

Du kan inte ha alkohol hemma uppenbarligen. Det är trist såklart och man kan säkert tycka att hon inte borde leta och inte borde ta, men det fungerar tyvärr inte som det ska när man är i det läget som hon är.

Att hon ljuger handlar nog mer om att det är pinsamt, och sen vill man heller inte riktigt erkänna varken för sig själv eller för nån annan att man dricker. Om hon ska sluta så måste hon göra det för sin egen skull. Känns trist att de behandlat bara en månad. Det är så kort tid. Men hon går väl på fortsatt behandling?
Kan du prata med henne om varför, om hur hon ser på sitt missbruk? Det är bättre att du pratar med henne när hon inte har misslyckats med sin nykterhet. Prata om elefanten i rummet, för den finns där hela tiden. Ge henne en chans att prata om det när det inte är akut. Kanske funkar det, kanske inte.

Det har gått långt när jobbet reagerar tror jag och har hon ingen sjukdomsinsikt och vilja att sluta så är det svårt. Men att hon tar chansen när tillfälle bjuds i ditt rum behöver inte betyda att hon är kvar i sitt missbruk. Men för att underlätta för henne att hålla sig nykter, se till att du inte ha något hemma som hon kan få tag i. Ett snedsteg är lätt i början av nykterheten. Hoppas att du och dina syskon också får lite verktyg.
Du har inget ansvar i det här och det är inte ditt fel. Du kan heller inte påverka hennes beslut tyvärr. Hon behöver ha insikt och vilja att sluta och inte ens då är det lätt. Hoppas att hon vill sluta och har kommit till insikt, så länge hon skyller drickandet på något utanför sig själv så är det ännu svårare.

Jag kommer från beroendesidorna, så ta mina åsikter med den bakgrunden.

DetGårBättre

Prata med henne i nyktert tillstånd. Berätta hur du upplever det. Supporta om hon håller sig nykter. Sen är det jävligt lätt att ta återfall och det i sig behöver hon lära sig att förstå och kunna hantera. Men som andra skrivit, hon måste vilja själv i grunden.