Landet Sverige

326 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Kristoffer
Hej!

Hej Självomhändertagande!

Du skriver att du var osäker när du postade länken, och det är inte konstigt - det är inte helt tydligt vilka länkar som är okej och inte på forumet. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och berätta lite hur vi tänker! Eftersom vi är en offentligt driven verksamhet kan vi inte lyfta fram enskilda privata aktörer framför andra, och därför har vi som policy att ta bort länkar som innehåller försäljning av varor eller tjänster. Detta oavsett om det finns bra gratismaterial, och oavsett hur god intentionen är. Hoppas på förståelse och att ni lyckas hitta rätt även utan länk.

(Och Spegel, hoppas att det var okej att jag lånade din tråd!)

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Spegel
Hej Kristoffer,

Hej Kristoffer,

Självklart får vem som helst ”låna” min tråd, det är ju nästan det man önskar på sätt och vis.

Lite tråkigt tycker jag det var att jag inte kunde kolla länken, men jag förstår samtidigt att finns det en policy så måste man följa den.

Hursomhelst tack för att ni finns och för det jobb ni gör.

Odette
Ville bra säga hej

Så... hej min vän ... tänker på dig och hoppas att du e ok ? här e det ok.. mycket med mycket så att säga... körde andningsövningar hela 20 minuter idag... det är verkligen det bästa jag någonsin gjort... det ÄR jobbigt :).... men resultatet.... magiskt.. vad gör du idag? Hur mår du? Stor kram från Odette .

Spegel
Hej, alltid så glad att höra

Hej, alltid så glad att höra ifrån dig.

Bra att andningsövningarna hjälper. Jag försöker, men klarar inte så länge. Vet inte varför, men efter ett tag ger de motsatt effekt och jag känner panik. (?) Kanske att jag är för ovan?

Hade en lång lista idag på vad jag skulle göra, men fick ist gallstensanfall och bara ligger och krampar. Jag vet att jag måste avlägsna gallan, men då detta börjat nyligen (inom senaste halvåret) så har det inte blivit av. Är det inte det ena så är det det andra...
Börjar snart tro på karma. Att jag gjort något mot andra som jag ska betala för. För jag är alltid sjuk eller så händer något. Min kusin sa ”ja, du är verkligen född under en olycklig stjärna”, och det sårade mig enormt. Men börjar snart hålla med. Vill inte tycka synd om mig eller spela martyr, men jag tycker det är så mycket hela tiden.

Självomhändertagande
Förstår

Hej Kristoffer,

Jag förstår.

Till dig Spegel, googla MBSR i Stockholm och ljudfiler online så hoppas jag att du finner till en bra sida. Det borde du göra.

Ta hand om dig!

Självomhändertagande
Andningsövningar finns i stort sett överallt

På youtube. Jag har gått många kurser och haft många deltagare på egna kurser. Det är helt vanligt att många upplever det svårt att andas och följa djupa andetag. För sångare så är det lättare, då de har vana att bukandas.

Många har andningen högt i bröstet och det är ofta en stress som hindrar andningen ner i magen, vilket är målet, för det är då som vi har en bättre andning. Den fysiologiska delen kan jag återkomma till en annan gång om det är intressant.

Googla på "hur andas jag rätt?" så får du helt säkert upp en video med en duktig lärare. Jag kanske inte heller ska skriva namn är, om det inte passar.

Andningen har en egen dag, den 3 februari och om du sätter in andningens dag och andas rätt på frågan till google så hittar du också en bra video.

Det är så, att det är många som andas "fel" och i utgångspunken så bör tekniken testas på korrekt sätt. Då blir det lättare att även fortsätta som Odette skriver om att hon gör i 20 minuter och beskriver en fin upplevelse.

Det fina med andningen är att kroppen sköter den helt automatiskt, så länge vi lever. En meditation kan göras genom att bara följa andningen in och andningen ut, känna den lilla pausen mellan inandning och utandning och mellan utandning och inandning.

Bara ligg på en säng eller matta på golvet, eller i gräsmattan på en yogamatta eller handduk. Följ din andning och öva så länge du kan. Vad upptäcker du?

Hur känns det i din kropp när du andas. Börja i ett par minuter och sedan ökar du när du är redo för det, precis som när en ska börja springa. Du springer inte en mil eller maraton direkt, inte ens 2,5 km om du inte har sprungit alls, eller på länge.

Lite i taget. En minut i taget.

Ha en fin dag!

Spegel
Självomhändertagande

Självomhändertagande

Ja, idag har jag aktivt jobbat med det för jag tänkte ta livet av mig. Jag vet inte varför de tankarna tar över. Men de gör de. Mer nu än aldrig. Tror alltid att någon ska tro att jag bara är dramatisk när jag säger det, så håller det oftast för mig själv. Men jag skriver det bara i ren desperation nu. Vad kan jag göra liksom? Antar inget förutom att söka psyk. Skulle man inte må bättre utan A?! Känns som alla gör det. Men jag kommer inte dit.

Sökte på det du hintade om. Hjälper en stund iaf. Tack.

Självomhändertagande
Bra att du är medveten om psyk

Du får inte skada dig själv eller göra något.

Bra att du känner till psykakuten. Du får åka dit och även om de säger att de inte kan behålla dig länge (pga att du är skriven i Spanien) så måste de göra undantag.

Det finns en avdelning 1, som är ett slags "mellanläge". För de som hamnar mellan länder och "mellan på något sätt" och då ska du vara där om du får så svåra tankar.

Säg hur allvarligt det är och kom ihåg att du är viktigt, för dig själv och för dina barn och för andra människor i ditt liv.

Skapa ett mantra som funkar för dig. Exempel; "Jag är viktig, jag kommer att må bättre, jag tar en dag i taget".

Det är ett lotteri med psykakuten. Om du absolut vill bli inlagd, så behöver du tyvärr säga orden de behöver höra. Det räcker inte med att säga att en har tankar.

Jag agerade med en annan anhörig och fick in en vän från en annan stad - där psykiatrin är katastrof. Det tog mig en hel dag att få in en person och hon mår bra idag.

Du behöver tala för dig själv. På det sätt att de tar dig på allvar. Så fortsätter du bara att åka dit, varje dag om det skulle behövas.

Så här är det i landet Sverige.

Kristoffer
Hej Spegel!

Du var i en mycket tuff situation när du skrev ditt senaste inlägg. Du har fått ett fint svar som bekräftar det du själv redan vet om var du kan vända dig för stöd om tankarna blir värre. Forumet är inte så "snabbt" och det var några timmar sedan du skrev, kanske har tankarna hunnit lätta lite redan.

Sådana här tankar kan verkligen ta över, och du är klok som ser att det bara är just tankar, som kan komma och gå. Fint att läsa att du mitt i mörka hittar hjälpsamma strategier och provar olika saker för att stå ut tills tankarna "går" igen. Fortsätt gärna skriv och berätta hur du har det.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Odette
Spegel

Hej... har haft gäster idag och inte varit här inne :( läste först nu :(... jag skriver imorgon mitti så hoppas jag att du svarar 😂🙏❤️❤️❤️❤️😓❤️❤️🙏🙏

Odette
Min vän ❤️

Hur mår du ? E lite orolig.. hoppas du e ok? Hör gärna av dig om du orkar. Tänker på dig 🙏❤️

Odette
Sänder en tanke ❤️

Hoppas så innerligt att du e ok och bara har annat för dig därav att det är tyst här i tråden 🙏❤️ Vill inte störa dig men e bara orolig :(. Tänker på dig min vän... ❤️❤️🙏🙏

Spegel
Hej,

Hej,

Jag är ledsen för att jag gjort dig/er oroliga. Föll ner i ett svart hål. Iom att jag åter igen drack. Och också att barnen (som nu kommit från Spanien inatt) vägrar att bo med mig. Så de är hos min kusin. Att de inte vill eller behöver sin mamma känns som en mardröm.

Men jag lever. Och mamma är här i Sverige och kom med medicin för sömn och ångest. Och det gör alltid att jag inte dricker.

Tack för alla kärlek 💓 🙏🏼

Spegel
Och stör mig gör du aldrig

Och stör mig gör du aldrig Odette, tvärtom. Blir bara glad ❤️

Självomhändertagande
God morgon till dig och till en ny dag!

Fint att höra från dig. Jag är säker på att dina barn behöver dig. Nu har jag inte läst hela din tråd, men du skriver i 'förändra sitt drickande'. Då har kanske dina barn en rädsla kring alkohol. Du drack vid något tillfälle nu och så föll du i det svarta hålet. Idag är en ny dag. Acceptera att det hände. Förlåt dig själv. Var snäll med dig själv. Du kämpar med något som är tufft. Idag är en ny dag.

Hur vill du möta dagen. Vad vill barnen göra. Kan ni ses och göra något som de vill. Är du bra på att lyssna på dem?

Jag tänker att när en människa förändrar beteenden så kan även kommunikation behöva ses över. Den som du har med dig själv och den som du har med andra.

Under min adhd utredning får jag ökad självkännedom. Jag inser att jag är en värdelös lyssnare och jag har aktivt börjat lyssna på ett nytt sätt. Det har inneburit att jag inte berättar allt som jag vill berätta, för det tar tid att lyssna.

Bara en sådan sak. Jag är i din ålder och jag lär mig att lyssna bättre på andra nu. Jag vill förbättra en särskild relation och då behöver jag verkligen anstränga mig så mycket. Det är svårt, men det går.

Nu kanske du är en bra lyssnare, men jag tänker att det finns kanske annat i din kommunikation som du kan förbättra så att barnen känner att de får det de behöver. Barn och ungdomar har ofta mycket inom sig som de vill dela.

Om du frågar vad de behöver för att de ska bo hos dig, så kanske du får ett svar och tillgodose deras önskemål.

Bra att du har din mamma som hjälper dig.

Ha en fin dag idag!

Spegel
Ja, att lyssna på dem är nog

Ja, att lyssna på dem är nog min starkaste egenskap som mamma. Jag lyssnar, tar in och säger att allt ni känner får ni känna. Jag respekterar deras känslor och försöker jämt att tala med dem. Att de liksom får prata av sig som någon slags terapi.

Förtvivlan här dock starkare än någonsin. Barnen vill inte träffa mig. Så min kusin J stod på Arlanda mitt i natten. Och tog hem de sig till sig. Och säger de får bo här tills de får en fosterfamilj.
Min mamma blev ju chockad. Hon hade inte kontaktas angående detta och inte jag heller! Deras mamma...

Ja, du har säkert rätt, jag måste lära mig att trots det jag har gjort, så har ju misslyckas något enormt.

Jag har frågat vad de behöver och min dotter sa; ”Vi behöver en ny lägenhet så jag kan gå i min gammal skola.” Ordnade det och då var inte det längre som var viktigt.., Hon sa att du måste sluta dricka och officiellt (inför henne) sa har jag ju gjort det sedan 3:e september och hon har inte sett mig dricka en endaste gång sedan dess. Men nu säger hon att det spelar ingen roll, för jag kommer säkert börja dricka.
Hon bad också att jag skulle börja i terapi och det vill jag ju även själv, tyvärr tar det tid att få terapi - speciellt eftersom vi är utskrivna. Men vi nästa vecka kommer vi bli inskrivna äntligen (!) och de sa att bara jag har ett kopia på att ansökan (innan alltså anmälan blivit officiellt och klara) så kan de acceptera mig till sjukvård/terapi osv.

Självomhändertagande
Framåt

Det låter som du är en lyssnande mamma och dina barn kan även kommunicera. Barn och ungdomar idag tar reda på så mycket mer än vad du och jag kunde göra under vår ungdomstid i och med internet, alla sociala kanaler och hur öppet det har blivit kring ohälsa på olika sätt.

Jag tror att du behöver visa dem att du menar det du säger.

Jag levde med en alkoholist i 12 år och jag vill aldrig leva med honom eller en annan alkoholist någonsin igen. Jag har inte velat dejta för att jag vill inte 'märka' någon annan för hur mitt ex drack. Så jag behöver bli redo tills jag känner att det behöver inte vara svart eller vitt.

Det är mitt ansvar att hantera det och landa i det.

Dina barn kommer alltid att vara dina barn. Era band kommer inte att försvinna och även om de pratar om fosterföräldrar nu, så är det väl inte säkert att de genomför en sådan process.

Du får inte döma dig själv för att det har blivit så här. Det är din resa nu och du kommer att hantera detta.

Jag vet att ord inte räcker och kanske inte heller att visa under kort tid. Det handlar om att närma sig detta tillsammans och det är en process. Ge det tid.

Stort grattis att du blir inskriven i nästa vecka och äntligen kan du får terapi. Det kommer att göra dig gott.

Ta ett steg i taget.

Odette
Tänker på dig.

Min vän! Jag hoppas du har huvudet ovanför vattenytan ... ledsen jag inte skrivit på ett tag. Har haft det rätt tufft. Besök av en vän som jag älskar.. men som tar ENORMT mycket energi då HEN är som en MYCKET BORTSKÄMD 15 åring i många avseenden trots sina 41 år... all kärlek till hen... MEN ... en gång utbränd.. alltid utbränd... jag blir så hjärntrött att jag blir helt utslagen över sånna här besök.... jag lyssnar i två dygn.. stöttar.. lagar mat... hämtar.. lämnar... tar hand om... fixar...anpassar mig och trippar på tå... kärleken finns... det är en vän jag älskar mycket.. men det handlar mest om hen när vi ses och allt i hens liv... hen är mycket beroende av att få prata om sig och sitt... hon älskar mig det vet jag... men min kropp och hjärna VERKLIGEN SKRIKER efter bara några timmar.... måste få lugn och rooooooo.... måste få vila... hur som... det är därför jag inte hört av mig. Jag är ett slut. måste ändra på de krav som ställs på mig och fokusera på MIG.
Hur mår du ? vad händer med barnen? blev så orolig för dig senaste inläggen... jag hoppas det går åt rätt håll med barnen osv? fosterföräldrar? det är väl att ta i? du verkar vara en underbar mamma som hamnat snett bara.. det ska du inte straffas för hela livet ut... långt ifrån..
Anyway... jag finns här om du vill prata. Är hemma idag och e faktiskt gråtfärdig av mental trötthet... men jag kikar in här och ser om du svarar. Varm kram min vän. / Odette

Självomhändertagande
Med en varsam omtanke

Hej Spegel,

Jag vet inte alls hur du har det med erfarenheter kring psykisk ohälsa och svåra tankar.

Du har uttryckt att du hade det svårt för inte så länge sedan. Jag, Kristoffer och Odette har uttryckt vår oro.

Jag vill dela med mig av några punkter från min krisplan som jag levde med under åren då jag var sjuk i min bipolära sjukdom. Den finns så inarbetad hos mig idag och jag plockar fram momenten för min egen del, vid eventuella behov.

1. Ta alltid dina svåra tankar på fullaste allvar och sök hjälp - alltid, av en närstående eller psykakuten

2. Sök hjälp tills du får hjälp. Byt vid behov ut läkare, vårdcentral eller landsting.

3. Samla de som du tror kan och vill hjälpa dig i ditt nätverk och upprätta en slags krisplan, gärna med en eller flera anhöriga/närstående/vårdgivare.

Du vet det säkert redan, men tankar är inte sanna. Tankar kommer och tankar går.

Jag har pratat med min psykiater många gånger då jag känt att livet blivit övermäktigt och jag inte haft lust att vara kvar i livet. Det har varit allt från tankar till att få obehaglig impulser där jag känt att det kan ske när som helst.

Då förstod jag att jag inte fick utsätta mig för platser där jag inte kunde lita på mig själv. Så jag pausade kollektivtrafik under perioder då jag var i psykisk obalans.

Idag händer aldrig det. Efter många års arbete efter att förstå mitt ansvar att ta hand om mig.

Det som händer i din tillvaro idag är utmaningar.

Du kan inte styra över dina barns tankar och vad de kanske ordnar.

Däremot så kan du styra över dina tankar. Och du kan bestämma dig för att ta hand om dig först. Om dina barn går vidare med fosterföräldrar så är det deras vilja och sak nu.

Det är förstås inte bara att acceptera och släppa taget. Det är en process oavsett. Däremot så kan du välja att använda denna tid att ta hand om dig på alla sätt. Just nu. I detta ögonblick.

Processer tar tid. Deras och din.

Låt din process ta den tid det tar. Du är värdefull.

Ta hand om dig!

Odette
Önskar så att höra från dig ❤️🙏

Vi tänker på dig. Jag är orolig för dig ❤️ Full respekt att du inte skriver men vill du ska veta att vi finns här ❤️🙏

Odette
Sänder bara en tanke och kram

Jag inser att du kopplat ur dig just nu från detta forum. Ibland behöver man söka sina egna vägar. Vill bara du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du hittar vägen ur det svarta hålet min vän. Du försvann härifrån och så blir det ibland... det har jag också gjort.
Varm kram till dig min vän. Jag hoppas innerligt att din frånvaro här innebär att du har fullt upp med livet åt rätt håll... men om inte.... om det är svart nu... så finns jag / vi här... KRAM ta hand om dig. Kommer inte skriva mer nu här. Jag kikar in och ser framöver om du skriver. Om du behöver mig så är jag här. Ta hand om dig. Livet går verkligen inte i repris har jag insett. VI måste LEVA.... inte bara GENOMFÖRA livet min vän. Kram / Odette

Spegel
Fina Odette - och andra som

Fina Odette - och andra som skrivit fina kommentarer, ja, jag kände att jag inte orkade med något ett tag. Alltså inklusive att skriva här. (Och är dessvärre fortfarande där.)

Och med det menar jag att jag inte orkar med livet eller ett forum som detta. Alltså forumet är jättefint, bara att jag inte riktigt orkar att kommunicera. Men vill börja försöka igen. Då jag vet att det hjälpte sist jag var ”här”.

Jag ber om ursäkt för att jag inte svarat när det uppenbarligen finns så fina människor som ni som bryr er.

Jag mår dessvärre för dåligt psykiskt för att riktigt ens orka skriva, men ska börja försöka igen. Det gav som sagt så mycket tidigare.

Men jag har ju har givit upp i.o.m detta med mina barn. Och vet inte hur jag ska klara detta. Och som jag sagt förut, jag borde nog inte vara här utan snarare i forum för psykisk ohälsa.

Tack för all er kärlek!

Kennie
Spegel..

Fint att du hör av dig.. Och tråkigt att höra att du mår så dåligt. Det enda jag kan säga är att livet är ombytligt och att kriser och svårigheter kan genomlevas och bli till mörka minnen i en ljusare tillvaro längre fram. Tålamod, vila, ork och tro på framtiden önskar jag dig.

Självomhändertagande
Stärk dig själv

På alla sätt. Hitta ditt forum. Ät, sov, vila, träna, prata med de du orkar.
Jag förstår dig precis och instämmer med Kennie.
Det var fint att få höra från dig. Nu ska du lägga all din fokus på att stärka dig själv och pröva lägg barnens val utanför en stund och se till bara dig. Var i nuet. När du tar hand om dig och mår bra, så kommer din omgivning att känna det och du kommer att få så fina möjligheter att skapa nytt tillsammans med din familj. Tänk aldrig annat. De vill ha en frisk mamma och det är det du ska fokusera på.
Nu ska du fokusera på bara dig och din hälsa. Så kommer det att gå bra. Och låt det ta den tid det tar. Det tar tid.
Du kommer tillbaka!

Kram ❤

Rosette
Hej Spegel!

Så bra att du skriver och berättar här, anstränger dig för att visa tacksamhet för det stöd du fått. Kanske också för du tidigare varit hjälpt av att vara här och därför fortsätter försöka. Fint och bra gjort. Men som du redan kanske sett fått tips om att inte känna det som ett tvång. Du får skriva och läsa här när du behöver och är hjälpt av det. Förståeligt att du bara kan ta emot stödet när du själv orkar, det är då det kanske kan kännas hjälpsamt och du kan ta till dig av det också.

Att du tar hand om dig och fortsätter framåt trots att det minst sagt är tufft betyder nog mer än allt för alla dina nära, dina barn och på sikt kan du känna det själv. Det kommer bli bättre, kanske tar det tid för barnen att känna tillit och kanske är det svårt att förstå vilka steg du tar och hur du kämpar.

Du kommer må annorlunda än du gör nu, hjälpen finns där och du är beredd att ta emot den och stega vidare.

Frågan är hur och vad kan hjälpa dig just nu, idag och imorgon och nästa dag att må lite mindre dåligt, som tankar din energi?

Om du vill orkar och kan fortsätt såklart läsa och skriva här. Kanske hittar du annat som känns mer hjälpsamt just nu, hur du än gör ta väl hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sidor

Låst tråd