av Moonlight

Moonlight
mån, 2020-06-01 - 02:11

I hela mitt liv har jag känt sån extrem sorg och saknad över att inte kunna ha en notmal relation med mina föräldrar. Dem har druckit så länge jag kan minnas och skadat både min och mina bröders uppväxt. Jag umgås med dem då och då , många gånger när vi ses kan vi dricka ihop andra gånger gör vi saker nyktra men då känns det stelt och ansträngt. Varför ska det vara så :( min mamma har i alla dessa år alltid klagat på mig ..om allting.
Jag känner sån enorm sorg o saknad över att jah aldrig fick den där värmen omtanken o kärleken som borde ha funnits där.
Någon som känner likadant? Hur är er relation idag?

Många gånger väljer jag att dricka eller att bjuda t ex min pappa på gtillkväll osv för att få träffa dem avslappnat. De känns så sorligt allihopa. Vi har aldrig kunnat prata känslor med varandra ..

Nordäng67
mån, 2020-06-01 - 07:52

I min familj har det handlat om föräldrar som lider av psykisk ohälsa. Men det yttrar sig väldigt lika. Känner också en stor sorg över allt som inte finns som man tycker borde finnas. Har alltid känt en diffus längtan efter...typ något. Att sluta förvänta sig saker är bra. Saker som aldrig kanske kommer att hända och som ligger utanför din kontroll. Och spontant när jag läser det du skriver: var på din vakt så inte du själv börjar dricka på ett osunt sätt. Så lätt att lägga sig till med beteenden man är uppvuxen med även om det är beteenden man avskyr. Själv har jag "knarkat" osunda relationer under hela mitt liv. Har jobbat hårt dom senaste åren för att bli en sundare människa. Min relation till mina föräldrar idag: väldigt distanserad. Jag har regelbunden kontakt men håller dom ändå på rejält avstånd. Har också inom mig själv uteslutet dem från begreppet "min familj". Det var skönt att göra det för familjen är så mycket som dom aldrig varit och aldrig kommer att vara. Familj är inte gener och blod utan handlingar och känslor. Fundera över vilka människor i ditt liv som kvalar in som familj. Behöver faktiskt inte vara föräldrar, bröder mm. Fortsätt skriv här. Då kan du följa dig själv och se förändringar. Kram

Moonlight
mån, 2020-06-01 - 12:01

Ja min mamma är psykiskt ostabil och dricker ofta, hon har varir nykter i sitt liv eftee behandling en del gånger men fått återfalll och nu när hon träffat en alkolist så dricker hon flera dagar i rad , kan pågå upp till en vecka nästan sen avskyr hon alkohol och är arg o missnöjd med allt o sen är det samma visa igen. Min pappa är en ensamvarg och jag har känt sorg i hela mittt liv att när jag bodde med honom var jag typ allt han hade , sen flyttade jag o han sitter där o dricker i sin ensamhet fpr mig att bli jätteledsen så det blir så att när vi ses så är det för något t ex en grillkväll eller fest och då kan vi dricka tsm, att ses nyktra gör vi sällan o när vi gör det känns det stelt och obekvämt. Känns sorligt. Har många gåncer känt ett behov av att t ex "fixa" min familj ..ta ut dem på roliga aktiviteter osv..men det slutar ofta med att dem avbokar i sista sekund (min mamma) el så kommer pappa jättefull .. inget normalt över huvudtaget o jag har inte många vänner, dock en pojkvän men hatar att man känner ett stort tomhål av saknad efter en bra familj. Nu har jag inga barn än men det kanske blir annolrunda när man själv får barn.