av Nicka

Nicka
tors, 2020-06-18 - 14:33

Igår var min första nyktra dag sedan jag vet inte när. Jag har druckit mycket väldigt länge, men de senaste månaderna/året har det trappats upp allt mer. Från att dricka ett antal glas de flesta dagar så dricker jag nu aldrig mindre än en flaska om dagen, oftast närmare två.
Jag är gift, har två tonårsbarn och en som flyttat hemifrån, samt ett chefsjobb. Jag är uppskattad som chef och anses vara duktig, men på sistone har jag dock gjort vissa misstag, vilket inte är likt mig. Jag är så fruktansvärt trött och det är så jobbigt att dricka så mycket som jag gör nu.
Igår morse konfronterade min man mig, Jag tror att polletten ramlade ner när han noterat att jag de senaste dagarna druckit 1 flaska en kväll och 1 ½ flaska nästa (sannolikt hade jag druckit mer, jag är ganska bra på att gömma flaskor.) Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. På sätt och vis kändes det väldigt skönt när han konfronterade mig, jag orkar helt enkelt inte längre. Han var inte anklagande på något sätt utan konstaterade att det inte är långsiktigt hållbart att leva som jag gör, att han vill att vi ”ska kunna gå på fjället när vi är 70” och det kommer inte funka om jag inte tar bättre hand om mig. Och att han tror att vi ska leva nyktert.
Jag har nu sagt att jag kommer vara nykter fram tills att jag går på semester om en månad (hur nu det ska gå?) och att jag under den tiden ska fundera på hur jag vill dricka framöver. Han tror inte att vi ska dricka alls framöver. Jag vet ju att han har rätt, men det är en otroligt skrämmande tanke. Känns inte som ett liv värt att leva. Men det är ju inte som att det är första gången som det har blivit tydligt att jag dricker för mycket. Jag har haft vita månader förut, jag har gjort upp schema för hur mycket och hur ofta jag kan dricka, och sen efter ett tag har jag slirat och börjat dricka mer. Druckit ett glas framför min man och tre när han inte ser….
Känner mig så otroligt vilsen och ser liksom ingen väg framför mig. Jag inser logiskt att det inte funkar att fortsätta som jag gör, och jag är sååååååå trött. Å andra sidan kan jag verkligen inte förstå hur jag skulle kunna leva nyktert långsiktigt. Det känns som att livet bara skulle bli en lång grå dimma. Hur gör man?

Pilla
tors, 2020-06-18 - 14:45

Välkommen hit till detta forum!
Va bra att du tagit första steget till förändring.
Du är inte ensam här finns många olika personer med en sak gemensamt.
Hur gör man?
Jag tror inte det finns en väg som passar alla.
Jag har gjort programmet här med stöd av rådgivare,kan det passa dig?
Jag tycker det är starkt av dig att skriva ett så ärligt inlägg.Det vågade inte jag i början.Då trodde jag att det bara bara jag som levde i skam,skuld,och denna tuffa kamp.Jag ville sluta dricka men ändå drack jag.Hoppas du också finner stöd här ,Nicka.
Den här dagen är väl nr 2 för dig, så bra!
Kram Pilla

Jullan65
tors, 2020-06-18 - 14:59

Välkommen Nicka, vad bra att du tagit första steget. Klokt att försöka vara nykter en längre period. Tankar man har när man dricker, skiljer sig mycket från när man är nykter. Jag ser det som kroppen är belägrad av adjävulen. Dvs, allt pekar på att man vill och ska dricka när man är igång. Tiden gör att man ser lite annorlunda på sig själv och andra bättre tankar kommer i ens väg. Man återfår sitt förnuft, helt enkelt. Det som är svårt och inte särskilt roligt, är att lova forever nyktert. Men att ta en dag i taget brukar fungera. Själv har jag inte lovat någon att jag ska klara nykterheten i all framtid, bara att jag är villig att försöka, en dag i taget. Nu springer jag in i 8veckor om några dagar, så tiden går. Och jag kan lova dig en sak, även när det är jobbigt, så kommer dom små belöningarna ganska fort, och du kommer tänka på dig själv och ditt liv på ett annat sätt än du gör nu. Ge det tid, en dag i taget. Kram Jullan

Se klart
tors, 2020-06-18 - 15:04

När det som varit i skuggan kommer fram. Och urjobbigt.
Du har en man som vill hjälpa till här. Det är bra, kommer underlätta, men jobbet ska ändå göras på egen hand, beslut fattas.
Jag skulle vilja säga att du är med om en av livets bästa dagar om du bestämmer dig för att sluta dricka.
Börja med att skriva, läs här. Vi är så himla många! Precis som du. Duktiga och dugliga tills vi en dag faktiskt inte orkar mer. Eller så säger kroppen ifrån.
Jag hoppas du kan ta en enda dag i taget, och veta att det blir så mycket enklare efter bara några dagar. Kram.

Kikkis
tors, 2020-06-18 - 15:46

Förstår precis hur du känner, jag känner likadant. Som att livet bara skulle bli en lång, grå dimma även om jag vet innerst inne det inte är så. Kanske handlar det om att lära sig att hantera sina känslor, hantera stress och uppskatta den ”tråkiga” vardagslunken?
För precis som du är jag så trött, så trött, orkar inte mer.
Vi får peppa varandra här!
Inne på dag 4 utan alkohol - tror inte att jag varit nykter så länge på 6 år (förutom en gång när jag var extremt sjuk i en vecka).
Så bra ändå att din man stöttar dig och är beredd att leva nykter med dig, det är fantastiskt! Verkligen inte alla som är beredda att göra det för någon annan.

Stor kram!

Hitofude
tors, 2020-06-18 - 17:02

Vilken klok partner du har, som ser bakom din fasad. Att en kan vara högpresterande och välfungerande trots hög konsumtion, det är svårt att förstå - jag är likadan. Fint jobb, stora barn, min yta är polerad, min fasad kanske liknar din?
Att du är här - att vi är här - tyder på att självinsikten finns där bakom fasaden, att vi ändå se behovet av att förändra. Att ta tillbaka sin tid.
Vi gör det tillsammans, hoppas du vill! Idag är dag 4 för mig, få se om jag klarar den.

Nicka
lör, 2020-06-20 - 10:21

Tack för alla era kommentarer! De fick mig att känna mig lite mindre galen och ensam i det här.
Idag är det dag 4 och jag har inte druckit ngt än. Jag var lite orolig för hur kroppen skulle reagera med tanke på hur mycket jag har druckit. Det har dock inte varit ngn fara med de fysiska symtomen. Jag har inte känt ngt abstinens som oroat mig, utan de negativa effekterna har än så länge har varit:
- Sjukt irriterad på allt och alla. Speciellt på min man. Vill helst bara vara ifred.
- Lite konstig mage, känner mig uppblåst. Och känslan är att det skulle försvinna med lite vin…
Och på den positiva sidan;
- Ytligt, men trevligt ändå: jag tycker att mina ögon ser mindre insjukna/större ut, vilket ger ett lite fräschare intryck.
- Är ju väldigt skönt att vakna upp nykter utan någon ångest.
Midsommar gick bra. Vi var ett mindre sällskap med vuxna och tonåringar. Vi känner varandra väl och jag hade i förbifarten sagt till värdinnan att jag tänkte vara nykter. Hon frågade varför och jag sa att jag helt enkelt tyckte att jag hade druckit lite mycket och ofta, och kände mig lite sliten, och att jag därför hade bestämt mig för att vara nykter en månad fram till semestern. I det här sällskapet är det här absolut inga problem för det är flera som är väldigt måttliga, tex skålar de kanske i ett glas champagne, men sen föredrar de alkoholfri öl (jag har aldrig förstått vitsen!) Så det fanns massor med alkoholfritt bubbel, cider och öl. Det intressanta var att jag fick dåligt samvete mot en av gästerna. Hon och jag brukar alltid vara de som dricker mest (utan att göra bort oss publikt) och plötsligt blev det så tydligt att hon var det enda som ville dricka en hel del. Kändes också att värdinnan, som är väldigt måttlig, hällde upp lite extra vin till sig själv för att den andra gästen inte skulle känna sig obekväm. Det är en konstig alkoholnorm vi har!
Men trots att allt ”gått bra” de här första dagarna så måste jag erkänna att jag tycker det är sjukt tråkigt och i mitt huvud har jag bara att jag måste genomleva den här månaden, men sen ska jag få dricka igen. Och naturligtvis funderar jag också på hur jag kan fuska utan att min man märker det. För skulle han se att jag dricker under den här månaden så skulle han sätta en ”vi ska leva ett helnyktert liv för alltid, för hon fixar inte det här” stämpel på mig/oss – och den tanken är ofantligt skrämmande. Sen har jag naturligtvis en klok röst i min hjärna som säger att det här handlar inte om jag ska ”lura någon” eller ”fixa det” utan det handlar om att jag faktiskt kommer gå under om jag fortsätter dricka 1-2 flaskor vin om dagen. Min kropp orkar inte, och snart kommer jag göra ett misstag som gör att min karriär påverkas. Och jag tror inte heller att min stöttande man i längden är intresserad av att leva med någon som sätter alkoholen före allt annat. Men det är svårt. Just nu tänker jag att jag börjar med att satsa på att klara av idag.
Tack för att jag får skriva här! Det känns skönt att vet att ni också vet hur det är när ens hjärna har blivit gisslantagen av ett beroende.

Se klart
lör, 2020-06-20 - 11:05

.,, ja det räcker att ta en dag i taget, egentligen behöver man aldrig lova mer även om man kan ha en långsiktig plan parallellt.
Du har ju helt rätt i att det inte är hållbart att dricka 1-2 flaskor vin om dagen. Vi tar slut, kroppen och känslolivet och kapaciteten.
Jag tyckte att ett nyktert liv skulle ta allt roligt ifrån mig. Så småningom inser man att det är det tvångsmässiga drickandet som tar allt ifrån oss.
Vi dricker för att förstärka glädjen, dämpa stress, till slut är hjärnan så upfuckad att den inte kan signalera på egen hand vad som är njutning eller stress. Det finns massor att läsa och lyssna på om detta, andra halvlek har massor av råd och tips i sin tråd.
Var uppmärksam på fördelarna precis som du beskriver. Det är en viktig del i att bli frisk.
Bra kämpat igår! ??

Nicka
lör, 2020-06-20 - 17:31

Och dag 4 förvandlades till en riktig skitdag på alla sätt!!! Allt är grått och tråkigt, trots ett fantastiskt väder. Och jag är bara sur, på de flesta i min omgivning. Plötsligt är också all min motivation borta. Tänker att" jag kan väl dricka som alla andra" - men sen vet jag ju att jag inte alls dricker som alla andra..... Det enda jag vill är att få vara ifred med en riktigt kall flaska vin. Och om jag inte kan det så vill jag bara att den här dagen ska ta slut. Hoppas ni andra har det bättre!

Ensam1984
lör, 2020-06-20 - 18:54

Gör något fysiskt, gå ut på en långpromenad, eller om du sporta - gör det nu. Det är det enda som funkar för mig när jag är sådär. Vet precis vad du menar! Det är jobbigt att ta sig ut, men bara gör det. Det kommer kännas bättre när du kommer hem - jag lovar!

Myrrah
lör, 2020-06-20 - 19:28

Tänker på dig. Jag va själv nästan och trilla dit idag. Men det blev en alkoholfri öl. Tänker mycket på dagen efter och alla känslor jag kommer känna av att ha druckit. Vill inte känna dom.
Jag får också för mig att jag skulle kunna dricka normalt. Men det kan jag inte.

Bästa är att hitta någonting som ger dig endorfiner. Istället för att vilja ha vinet. En powerwalk, en iskall dusch, en joggingtur.

Hoppas att allt gick bra ikväll. Kram

Maja73
lör, 2020-06-20 - 21:16

Tog ett beslut 21/5. Jag vill sluta och ska vara utan alkohol till 21/6. Förra veckan ändrade jag till 21/8. Varför? Jo för att ångesten har lagt sej kring alkoholen. Ja jag är sugen på ett glas då och då men avstår och det går bättre än jag någonsin kunnat tro. Min resa är lång för är en etablerad alkoholpimplare. Drog lätt i mej en flaska rött om dagen (shit vad dyrt) och grät, hade ångest med och utan alkohol i kroppen. Det har lättat så sjuuuuuukt mycket! Inte alls lika trött/sliten och plufsig i ansiktet som då. Aldrig den där diffusa baksmällan som bara låg där som lite lätt illamående/seghet. Kunde jobba, träna, leva men herregud....så sjukt konstig kombo. Nej jag fattade ett beslut, tog hjälp av programmet och begärde personligt stöd så jag får feedback av en person här. Det har hjälpt mej. Registrerar varje dag i loggen! Har 47 alkoholfria dagar av 48 nu. Ett snedsteg 20/5 som fick mej att verkligen agera. Hade bestämt mej för nykterhet fram till midsommar innan dess men det brast. Insåg att jag behövde hjälp.

Du klarar det!!!! Det blir annorlunda men det är skit som det är nu! Det vill du inte ha kvar♥️

Nicka
sön, 2020-06-21 - 08:10

Och så var det en ny dag, och jag är så glad över att jag inte drack igår! Tack för tipsen, de hjälpte! Väldigt segt med en liten ( kort) löprunda, m det ändrade ju iallafall fokus. Och sen var det ju en ovan känsla att vara nykter vid kl 20, så att jag verkligen kunde ge mig ut och springa lite.

Maja73, att höra din resa är verkligen inspirerande. Jag har väldigt svårt att tänka att jag efter en månad kommer känna att ”nu vill jag köra två månader till”, men man vet ju aldrig hur det känns då. Känner så igen din beskrivning av den där konstanta bakfyllan som ständig följeslagare: på jobbet, på träningen..... Helt sjukt när man tänker på det!

Vi har en full dag idag, så ute med hunden redan halv sju. Verkligen en ljuvlig sommarmorgon här i Stockholm! Hoppas alla får en fin dag!

Torn
sön, 2020-06-21 - 08:30

Hej, och välkommen hit! Det är precis så som Maja73 skriver. Med tiden så sker det saker som gör att man inte vill börja dricka igen. Svårt att tro i början, men så är det. Jag börjar närma mig 6 månader nykter nu och att börja dricka alkohol igen finns inte på kartan för mig nu, inte ens ” kontrollerat” drickande. Alkohol är för mig som bensin, vill man dricka det? Nä, blä! Och den känslan har jag haft länge nu.

P.s bra Maja, med ditt framflyttade mål! Du kommer flytta det ännu längre fram senare?

Kram

VaknaVacker
sön, 2020-06-21 - 08:36

Det är så otroligt mycket fördelar att inte dricka. Slippa skämmas. Planera och ljuga... kämpa med den stora tröttheten. Man vill inte visa att man är trött när man dricker. Jag var hurtigt låtsaspigg och mådde bläh. Hjärnan inne i dimman och man kan inte prestera...

Läs på om vad alkoholen gör med oss. Om beroendehjärnan... Det hjälpte mig massor. Det gör det fortfarande. Varit vit i snart 6 mån. Så glad och tacksam, vill inte ha giftet. Stark som en björn?

Ja vilken dag. Vilka dagar! Så fint? Kram

AmandaL
sön, 2020-06-21 - 09:25

Grattis nicka till dag 5 nykter! Jag minns exakt hur känslorna var då, jag har varit nykter i 17 dagar nu så inte så längesedan jag var där du är, och den tiden är värst enligt mig, jag har nu gått över mitt värsta sug. Precis som du gjorde igår fick jag också sysselsätta mig med annat då jag började drömma mig bort till vinets värld. Men som så många på forumet peppade mig då, håll ut; det blir verkligen bättre och till sist tänker du och känner inte ett lika stort sug alls efter nått att dricka! Heja dig och välkommen hit ?

Vjlo
sön, 2020-06-21 - 09:45

Hej,
Vad bra du klarar flera dagar utan! Och att du kunde vara på en fest utan att dricka, genom att säga "jag har druckit för mycket ett tag". Strongt!

> - Sjukt irriterad på allt och alla. Speciellt på min man. Vill helst bara vara ifred.
Det här känner jag igen mig i jättemycket. Kanske någon form av tillnyktring? avtändning? Säkert något man måste leva sig igenom, men skitskumt. Jag har, när jag försökt sluta, hållit mig på avstånd från vänner.

Återigen - starkt av dig. Och lycka till framöver! :-)

Dendartjejen
sön, 2020-06-21 - 10:07

Kanon att du orkade stå emot suget. Det är så tufft ibland men åh vad det är värt det ??

Nicka
sön, 2020-06-21 - 15:54

Jag tycker verkligen om att vara här inne med er. Det känns konstigt att vi är så många som upplever samma saker och det gör att jag känner mig lite mindre ”onormal” när jag kan dela min stora hemlighet med er.

Jag tänkte på en sak som du sa ”VillJuLevaOckså”; att det var strongt att jag gick firade midsommar utan att dricka genom att säga ”jag har druckit för mycket ett tag”. Det var snällt sagt, men egentligen känner jag det som att jag ljuger rakt upp i ansiktet när jag säger så. Min approach (ja, jag vet, det är väldigt få dagar…) har varit att säga att jag tycker att jag druckit lite mycket och lite ofta ett tag och känner mig allmänt sliten. Och därför tänkte jag skippa drickat under en månad och försöka öka på träningen. Jag är övertygad om att mina vänner när de hör det här tänker att jag kanske har druckit ngt glas ngr dagar i veckan och att det inte är en vana jag vill ha (”Corona alkis” skojas det ju en del om, dvs de nya vanor som kan komma av att många sitter hemma och jobbar). Den sanna bilden med väldigt mycket vin varje dag och minnesluckor ser ingen. Jag betraktas mer som en klok kvinna som inser att nu när jag arbetar mellan 10-12 timmar/dag pga corona så måste jag ta hand om mig, och därför tar jag lite hälsomässiga beslut. Men jag tänker att det får vara så. Jag umgås inte i kretsar där någon skulle försöka få mig att dricka, även om jag vet att vissa tycker att det är tråkigt att dricka själva. Men de skulle aldrig säga något. Jag tänker att huvudsaken just nu är att hitta ett sätt som funkar och inte leder till för mycket diskussion. Hur gör ni andra?

Se klart
sön, 2020-06-21 - 17:32

Vi var ett gäng som inledde året med vit månad, jag valde att redan från början berstämma mig för tre månader men pratade inte mkt om det. Sen har jag bara sagt att fördelarna överväger (om någon frågat) vilket inte varit så vanligt. Att jag bytt mitt fredagsmys och vin mot lördag morgon och pigg med kaffe i sängen. Snart har jag varit nykter ett halvår vilket inte hänt sedan jag var gravid senast (snart 25 år sedan). Det är lika overkligt för mig som jag kan tänka mig att det är för dig. En dag o taget har varit min strategi, och att läsa och skriva här. Det betyder oerhört mycket.
Vi är olika men i detta är vi lika, vi kämpar och längtar efter ett annat liv. Och att upptäcka att det finns är i det närmaste en andlig upplevelse. Kram till dig,