Vad har Socialtjänsten rätt att göra egentligen?

56 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Hillary
Visst kan det vara så...

...att energin till intressen är bortsupen. Känner du att energin är tillbaka Se klart? Hur länge har du varit nykter? Ja, Kennies inlägg var bra. Kloka ord och tankar. Det känns fantastiskt bra att få feedback av er här i forumet.
Var på mottagningen nu och behövde inte lämna urinprov. Det var skönt. Hade ju varit asjobbigt om en enda tablett skulle förstöra något.
Lite mer kaffe nu och kanske se mig omkring i trädgården efter det😉

Kennie
Trädgård är härligt!

Hej Hillary och Se klart! Jag är glad att ni hittade något användbart i mitt förra inlägg. Jag tycker absolut att lyssna på musik är en hobby, och trädgårdsarbete är bra på så många sätt. Läste i nån artikel om stress om hur bra det är med natur och grönska, bara genom att promenera fem minuter i en park sänker man pulsen. Så bara att sitta ute i trädgården är nog nyttigt, även om man inte orkar göra något i början. Dessutom är det ju bra för insekterna när det är lite vildvuxet, har en massa humlor som frossar på vitklöver i gräsmattan just nu..
Hoppas att läget lugnar ned sig med läkarkontakterna så du får ro att läka och hitta balans Hillary...

Hillary
Du är så klok Kennie!

Dina ord både lugnar och ger hopp! Något jag inte känt på så länge.
Tack❤️ Kommer jobba väldigt mycket denna vecka vilket är både på gott och ont.
Idag har faktiskt varit en bra dag. Nykter dessutom! Tankar om att det kanske är just för att jag ÄR nykter som gör en bra dag har börjat ta sig plats i hjärnan😉
Redan nu kan jag ju känna en positiv skillnad med att vakna efter en nykter kväll och känna mig utvilad, ingen huvudvärk, seghet eller ångest. Snarare en skön vilja om att gå upp, dricka kaffe, läsa tidningen och beroende på vädret göra det på altanen. Hade glömt hur jag älskar dessa morgnar❤️

Kennie
Härligt!

Vad härligt att höra om din nyktra dag, det är något som jag också upplever med nykterheten, att enkla saker som morgonkaffet ger en lugn liten glädje.. Och all trötthet man slipper, kan nästan känna min hjärna utstråla tacksamhet.... Det gör mig glad att höra att att saker jag skriver hjälper dig. Det är inte alltid jag klarar att leva som jag lär, ibland tar humöret över, men jag börjar bli bättre på att konsekvent göra små saker som får mig att må bra, att ta mig rätten att göra dem. Som att vila mig en liten stund när jag behöver under dagen, att ta en kort promenad när det blir stressigt på jobbet, att gå ut i skogen en sväng och bara andas på kvällen. Många små beslut som i längden skapar lugn. Det är dit vi är på väg, mot lugn och balans.

Se klart
Hej igen

Missade din fråga 😊
Jag har varit nykter sedan den 6 januari, så 6 månader drygt.
Vill inte påstå att det varit enkelt men ALLTt enklare än att dricka i ett alkoholberoende.
Min energi kom rätt snabbt tillbaka men hade en eller ett par dippar, det har jag fortfarande ibland men är inte så relaterat till drickandet utan mer att fortsätta bryta rutiner, fokusera på små och stora framsteg. I helgen hade vi en stor middag, sådant brukar stressa mig (triggat vinintag) men jag har övat några gånger nu och känner att det går bättre och bättre. Jag saknar inte alkoholen det minsta vid såna tillfällen, eller att bli berusad. Men jag har behövt öva upp nya strategier för att hantera stressen.
Jag ser inte längre alkohol som ett alternativ. Att komma hit har tagit sin tid och är en pågående process framåt. Att fortsätta dricka är också en process, men det är en sjukdom och den är dödlig. Jag hade svårt att förknippa mina mysiga vinstunder (mindre mysiga med tiden...) men en dödlig sjukdom men idag ser jag väldigt annorlunda på det. Vill förespråka nykterhet så jag är rädd att låta religiös. Men precis allt blir bara bättte. Läste ditt senaste inlägg som kändes så rätt och bra! Kram.

Tofu
Oj, fick själv en anmälan

Oj, fick själv en anmälan idag. Ingen aning vad som händer med den. Jag ville gå privat men maken drog till den öppna vården och gav sitt utlåtande om mig. Resultatet orosanmälan. Galet kränkande... Jag tar inget nu. Inget mer än massor av ingefära. Så lycka till med blodprover... Säger de att jag ska ta det blir nog även jag tokig.

Hillary
Oj!

Precis som de som kommenterat min tråd känner jag att jag också både vill och måste hjälpa dig så gott jag kan. Vi är många i detta forum som är trasiga och mår uselt. Jag tror på att vi kan hjälpa varandra. Vissa tider behöver mi hjälp mer än vad vi kan ge men emellanåt kan vi ge mer än vad vi behöver tänker jag.
Jag är själv i början av en resa jag förstår jag behöver om än att jag räds den.
Vet inte vad du har för historia eller var du är nu eller om du har en plan så det är svårt att ge dig råd.
Att du skriver här är däremot BRA! Vi är många som kan vittna om att här blir vi aldrig dömda eller åker på pekpinnar. Här förstår vi och framförallt känner igen!! Här får man göra och berätta om saker i sin egen takt. För mig är det A och O. Jag mår uselt av saker jag känner mig påtvingad av. Så är det inte här.
Så fundera lite i lugn och ro och återkom när du känner dig redo. Det räcker gott med att säga "hej". Du behöver aldrig säga eller berätta mer än vad du vill och ingen kommer någonsin kräva det av dig.
Sköt om dig! Vi finns här när du vill och behöver!

Tofu
Usch ja alla råd är välkomna !

Idag ringde de min man. Jag frågade honom vad som sagts för jag fattade ju vad de pratade om. Han gick ut länge.

Han sa vi ska ha ett möte när du och barnen kommer hem från er resa. Han indikerade på telefonmöte. Någonstans insåg jag att han ljög. Bad om numret och ringde upp. Det visade sig att de vill ha ett fysiskt möte och inte ett telefonmöte där anmälan ska diskuteras tillsammans med barnen i sittande möte. De hade kommit överens med min make att inte informera mig om detta möte förrän jag kommer hem (sön 26 och möte 27:e).

Jag sa att jag har tyvärr dåligt förtroende för denna process. Har hört så mycket dåligt. Vad är det barnen då ska få höra? Min mans version som går bakom ryggen på mig? Ja, menade de det är vad de har och nu vill de höra allas version. Vi var dock förvånade över att han släpper iväg barnen med dig till ett annat land. Då kan det väl inte vara så farligt?

Kul att höra att de funderar över om jag är farlig för mina barn. Jag går sönder på riktigt... Fy faan att ha detta nu när man kämpar. Tänker dock inte ta en droppe. Jag får lida mig igenom denna resa bara... Tar jag något nu. Ens alvedon typ så är jag väl helt körd. Ingen har ju lyssnat av mig men diskuterar min lämplighet i att resa med mina barn.

Jag vet inte vad anmälan handlar om. Tydligen anser de att det är allvarligare än vad min make signalerade tidigare eftersom det blir ett fysiskt möte och inget telefon som han informerat mig om. Jag anser att jag borde få komma till tals först men jag känner mig helt omyndigförklatad och ledsen. Vill bara lägga mig och gråta men nu är jag istället fast i ett annat land med mina barn och vi sover i samma rum. Känner mig superträngd.

Jag skulle vilja veta om det är han som skrivit anmälan och vad som står i den. Går det och vem vänder jag mig till i så fall?

Alla råd är välkomna!

Hillary
Fråga!

Om anmälaren inte är anonym har du rätt att veta vem som anmält. Du har också rätt att veta vad anmälan mer specifikt avser. Ring och fråga.

Hillary
Träffade läkare

idag och tagit prover som Transportstyrelsen kräver. De var godkända. Men så klart händer en till sak!!! (Detta är som en jävla såpopera!!)
Min arbetsgivare har köpt in nya fordon vi successivt ska gå över till som fordrar C körkort. Vi som har tagit körkort före 1996 ska tydligen ha det inbakat medans de andra måste till körkortsmottagning för läkarintyg, skriva teoriprov osv.
Så jag har kännt mig lugn tills idag då jag såg på mitt kk att det står behörighet B.
Enligt Transportstyrelsens hemsida gäller bara C-biten under en övergångsperiod. Dvs tills det att man förnyar sitt körkort vilket jag gjorde för fem år sedan. Så jag tolkar det som att jag då förlorade C delen och nu måste gå till kk mottagningen och det kan vi ju gissa hur det kommer gå eftersom idioten till läkare har anmält mig (läs tidigare i tråden) och Transportstyrelsen utfört ett föreläggande. De kommer ju knappast låta mig ta C kort när jag är under utredning! Hur ska jag fixa detta? Min chef kommer få veta att jag har alkoholproblem, mina kollegor kommer få veta, rykten kommer spridas, mina barn kommer skämmas för mig....jag kommer förlora mitt jobb!
Allt detta för att en läkare anmäler mig, UTAN laga stöd!!!! Å det är inte ett skit jag kan göra åt det. Anmäla läkaren, visst! Men Transportstyrelsen kommer inte dra tillbaka föreläggandet så jag är ändå rökt.
Jag vet ärligt talat inte om jag kommer palla med att överleva detta.
Jag känner mig helt rättslös. Som att jag blivit dömd för något fast jag är oskyldig. En djävla mardröm!

Kennie
Transportstyrelsen

Hej Hillary,
Låter stressigt, men bra att proverna var godkända!
Jag tycker att du ska höra med Transportstyrelsen vad som gäller. Jag tänker att om du lämnar in proverna som du ska så borde det väl inte finnas hinder för att låta dig köra upp för c- behörighet om det nu behövs.
Om din chef är en bra chef ska du dessutom kunna få stöd i din behandling mot alkoholproblem. Utan att dina kollegor får veta. Du kanske kan fortsätta köra en av de äldre bilarna så länge det behövs. Så fundera på om det går att inviga chefen och kolla med Transportstyrelsen. Jag håller tummarna för dig och skickar styrketankar din väg.

Hillary
Dispens

Tydligen har man dispens och behöver inte oroa sig. Det var ju skönt!!
Känner mig pressad att jag måste vara nykter. Som att det inte är mitt eget val. Sanningen är att jag tror inte jag vill bli helt nykter. Jag vill absolut minska drastiskt och känner redan fördelar med mina nyktra dagar. Men att aldrig dricka mer är en tanke jag inte är helt bekväm med. Det känns som att läkare och ssk kräver nykterhet då det skrivit det i min journal som ”mål”.
Jag har hittat en psykolog jag ska börja gå till för att få kbt. Vill inte gå till beroendemottagningens psykolog. Litar inte längre på vården. Vågar inte riskera något. Ska gå till mottagningen regelbundet för att lämna bra prover så att Transportstyrelsens utredning läggs ner förhoppningsvis om sex månader. Jag ska under tiden frivilligt regelbundet lämna godkända Peth prover är min plan så eventuella misstankar om olämplighet är motbevisade. Transportstyrelsen godkänner Peth upp till 0,5 En Dr börjar riskbruk vid 0,3 Så mitt närmsta halvåret kommer innebära väldigt lite alkohol och det är jag ok med. Det känns lättare om jag ”vet” att jag någon gång i månaden får dricka en flaska vin. Nu tänker jag vara helnykter till jag om tre veckor ska lämna prover igen för att kunna visa att jag är en duktig flicka som sänker värdena på blodproverna OCH kan påvisa ett Peth på 0.
Måste sova nu...

Kennie
Skönt med dispens!

Hoppas du hittar lite ro och möjlighet att hitta balans i nykterheten för din egen skull nu också! En dag i taget, har själv fått tänka så nån vecka nu när jag haft en dip i motivationen... Allt gott, hoppas du mår okej!

Ostrukturerad
Blir så ledsen för din skull!

Blir så ledsen för din skull!! ❤ Tyvärr är det såhär det ofta görs inom "vården"! 😔 Känner så starkt med dig; du sökte frivilligt hjälp och var ärlig i tron om att få det bättre- och det de gör är att hugga dig i ryggen! Jag blir så upprörd och tänker på min mamma... Hon råkade ut för EXAKT ALLT det som du nu fruktar; förlora jobb, pengar, körkort, mm. Trots att hon gjort ALLT de krävt; lämnade prover i månaders tid som hon själv dessutom fick betala, och billigt var det inte! 😡😡 Jag skulle nästan kunna tro att det är hon som skrivit det, om det inte varit för att du har skrivit år 2020..samma oärliga och orättvisa behandling som den du beskriver, falska anklagelser, ingen chans att få berätta sin egen version utan alla korrumperar och går på läkares linje... Det finns riktigt sjuka människor inom vården, och jag har förlorat tilliten för lääängesen eftersom de gör som de gör! Har du kraft och styrka att vända dig till media? Alla fruktar media. Du kan ju gå ut med historien anonymt, söka efter fler som råkat ut för såna vidriga behandlingar och kontakta någon dagstidning eller nåt. Ju fler ni är som kan berätta om dessa ÖVERGREPP desto bättre!
Kram & styrka till dig, förlora inte hoppet! ❤

Hillary
Uppdatering...

Har haft ett par veckors semester och naturligtvis drickit alkohol en hel del.
Har dock hittat en privat terapeut som jag varit hos två gånger och det känns riktigt bra! Hen är engagerad, inte fördömande och talar om faktiska verktyg för att kunna hantera livet och alkoholen. Trivs med det vilket jag sagt till beroendemottagningen. Ska ha möte med mottagningen (läkare & ssk) nnästa vecka för att se hur vi ska gå vidare. Känns som att de vill "dra in mig" och jag är rädd för att säga nej ifall de kommer anmäla mig till soc igen eller något annat. Vet inte vad jag ska göra. Jag vill gå hos den terapeuten jag hittat. Känner mig trygg där och ledig att verkligen berätta ALL sanning! På mottagningen känner jag mig bara nervös efter allt som hänt.
Dessutom ska patientnämnden ringa och tjata om ett svar på min anmälan så jag har ingen lust att gå i terapi på en klinik jag anmält liksom.
Jag tycker denna körkortsanmälan som läkaren gjorde helt utan lagstöd är så kränkande. Det känns som att jag dömts för ett brott jag inte begått! Typ att nu ska jag ha en sorts "fotbojja" i sex månader och leverera diverse bevis i form av blodprover och sedan KANSKE jag får behålla körkortet. Allt för en idiotjävel till läkare som inte förstått vad han juridiskt har rätt att göra och inte. Tänker driva detta så långt jag bara kan!
Finns inte en kväll jag inte somnat utan att tänkt på detta först. Vet inte hur många gånger jag vaknat mitt i natten och tänkte på det. Även om jag får rätt i diverse instanser kommer det inte att kompensera för det lidande jag nu känner.
Så jävla less på samhället och myndigheter.
Älskar min man och våra barn men vore det inte för de hade jag tagit livet av mig för länge sedan.
Jag har haft strider med Försäkringskassan, Bup, arbetsgivare, släkt och varje djävla gång har det mynnat ut i att jag faktiskt haft rätt. Försäkringskassan ba: -Eh, oj, vi tolkade inte lagen så som den är menad (vilket jag påtalade! Å jag är inte jursist!!) Barnpsykiatrin.... 6 mån väntetid för NPF utredning. Det var bara att hosta upp egna stålar för att få en utredning. 40 lax! Blev ingen semester den sommaren! Skolan ba; -Vi kan väl avvakta och se hur det går?? NEEEEEJ!!! Fattar ni ingenting???? Ungen behöver hjälp NUUU!!
Å nu beroendevården som tycks vara mer intresserade av att anmäla mig högt och lågt än att hjälpa mig.
Vill du ha terapi? Jaha! Då vill vi att du är helt nykter (m blodprovskontroll) i tre månader innan vi tar in dig för det.
Jaha! Men nu var det ju så att om jag kunde hålla mig nykter i tre månader utan någon hjälp eller stöd skulle jag ju knappast vara här!? #moment22
Vad fan ska jag med beroendevården till om man ska vara helt nykter innan man får tillgång tilll den?
Vem går in på en cancerklinik och läkaren säger: -kom tillbaka när du inte har cancer så ska vi hjälpa dig!
Asså jag har bara blivit cynisk och bitter av detta samhälle och så kallade välfärd.
Fixat privat terapi för 4 tusen i månaden nu. Betalat skatt sedan jag var 16....
"Vad fan får man för pengarna?".

Fan vad livet suger.....

snusen
Vet många sådana här ställen

Vet många sådana här ställen kräver man ska varit drogfri en viss period för man ska få göra tex utredningar men inte för att få terapi. Ring socialstyrelsen och fråga om de har rätt ställa sådana orimliga krav.

Kennie
Hillary..

Skönt att du kämpar vidare och hittat en bra kontakt, hoppas det kan leda dig vidare mot balans med alkoholen och att du ska få lägga detta med körkortet bakom dig... Önskar dig ro och balans!

snusen
Detta gäller om man

Detta gäller om man harcdubbel diagnos slktdå både har missbruks problem och behöver psykiatrisk hjälp:

I Socialstyrelsens riktlinjer står det: ”Behandlingen av ett av tillstånden får inte fördröjas i avvaktan på att det andra tillståndet förbättrats”.

Hillary
Jag har inga diagnoser...

... eller... haft återkommande depressioner och medicinerar m SSRI sedan 15 år.
Det jag upplevt i form av svek sista åren av myndigheter, tjänstemän, arbetsgivare, läkare och familj har brutit ner mig fullkomligt. Å jag har fått rätt so far i flera ärenden vilket bara spär på min besvikelse och övertygelse om att inte lita på någon. Jag känner inte igen mig själv längre. Jag har alltid haft kraft, ambition, vision, kreativitet och generell framåtanda. Modig, synts och hörts. Nu orkar jag knappt gå till brevlådan, än mindre synas och höras på t.ex jobb och i sociala sammanhang. Vill bara vara hemma. Orkar knappt titta på nyheter på tv längre då upprördsenergin tar slut efter ett par minuter redan. Håller mitt humör jämt och balanserat i arbetet, håller tyst men om/när provokation fortsätter bränner jag av. Då oxå rejält.
Alkoholen är inte längre en tröst. Kan lika gärna vara utan då den inte ens i stunden av smärta lindrar. Dricker av ren vana nu typ.
Så jäääävla less på allt. Inget är kul längre. Det enda jag typ vill nu är att bo i ett litet hus vid havet och få vara ifred.

Se klart
Halloj!

Har läst din tråd tidigare och att du höll upp med alkoholen ett tag, är du fortfarande nykter? Tänker att kraftlöshet och sånt du beskriver trots allt kommer av alkohol och att det är skönt med en ordentligt lång paus för att få lite ordning på både tankar och känslor. Håller med Kennie om att det ju är väldigt bra att du hittat din samtalskontakt.
Kanske också kolla om dina Ssri kan behöva uppdateras? Låter som du har det kämpigt nu. Hoppas du får det lite lugnare snart! 🥰

Hillary
Inte nykter

Har druckit nästan varje dag på semestern sedan 4 veckor tillbaka.
Nykter sedan några dagar och tänker hålla mig till att dricka Max två ggr i veckan. Jag vill inte sluta dricka helt. Jag vill bara sluta känna sorg och smärta för vad min familj gjort mot mig och all skit jag stått ut med. Känns jättebra m terapeuten och jag känner mg faktiskt hoppfull.
Saknar mitt liv och den glädje jag kände.

Hillary
Nu är det dags för prover...

Fick svar på min anmälan till Patientnämnden...
Väldigt kortfattat skrev de att de gått igenom min journal och ser inga juridiska brister.
Inga resonemang eller svar på mina frågor alltså.

Patientnämndens rådgivare menar att jag ska ta ärendet till IVO då det rör min "rättsliga ställning" vilket IVO är skyldiga att granska.
Så nu har jag anlitat en jurist med expertis för körkortsändamål. Hen ska granska hela ärendet och därefter ska vi prata ihop oss och se vad vi kan eller inte kan göra.

Finns säkert de som tycker jag ska"släppa" allt och gå vidare. Tala då gärna om för mig HUR!! För jag vill inget hellre än att gå vidare men min hjärna är tydligen av en annan uppfattning....

Kennie
Beroende av vissa tankar..

Det här är bara baserat på min personliga upplevelse, men jag har i perioder fastnat i vissa tankemönster på liknande sätt som man fastnar i att dricka. Det går inte att tänka lite, då drar hela snurren igång och jag blir upprörd och stressad. En viktig del är att mitt tankemönster avslutas med sekvenser där jag föreställer mig att jag säger ifrån och ställer till rätta, och jag upplever då en verklig lättnad. Läste en artikel där en psykolog beskrev att om man har katastroftankar så blir det som ett beroende att framkalla stressen av tanken och sen få lugna sig genom att tänka att det inte kommer hända. Man kan testa att direkt styra bort tankarna till nåt annat, ungefär som att inte dricka minsta droppe. Vet inte om det är till hjälp för dig, men för mig har det gjort att jag har ett val. Sen kan jag nån gång ibland bestämma mig för att nu ska jag tänka igenom det som gör mig upprörd, men då har jag kontrollen och tankarna leder oftare till handling och lösning..

FinaLisa
Hillary🌺🌼

Jag förstår dig precis då jag haft en liknande upplevelse för många år sedan.
Jag anmälde en läkare till Socialstyrelsen (som på den tiden var tillsynsmyndighet) och fick ärendet granskat. Men det blev tyvärr inga påföljder för läkaren men jag hade iallafall gjort vad jag kunnat.
Jag tror att det är bra om du även anmäler till IVO för då kommer det åtminstone in i systemet. Han läkaren, kanske har fått eller kommer att få fler anmälningar på sig...
Så även om det känns jobbigt och tröstlöst så tror jag att du kan gå vidare lättare om du gjort allt du kan.
Sådana olämpliga personer inom vården kan orsaka så mycket lidande och förtvivlan hos enskilda människor. De är rent av livsfarliga egentligen.
Stor kram 🤗 och lycka till 🍀
Jag tänker på dig 💗🌼💗

Hillary
Ska överklaga till IVO

Har anlitat Jurist (via facklig försäkring) som ska ta sig an ärendet. Har hittat likartat ärende där JO dömt till målsägande och kritiserat läkare.
Tack Kennie och FinaLisa för era tankar och support. Jag har dock så OERHÖRT svårt att inte agera på mina känslor när de hänger kvar vecka in och vecka ut. HUUUR ska jag kunna släppa känslan av att vara kränkt och "bara gå vidare"?? Jag är lite av en 2000-talets Suffragette som står upp för kvinnors rättigheter och mycket annat. Nej, trots det bejakar jag inte begrepp som Feminist. Jag och alla är Människor!! Men, var skulle vi vara om det inte fanns sådana som jag? Som vågar bråka och vara obekväma? Vi tar skit men vägrar hålla oss i leden. Vi är miljoner i olika hänseenden och fightar dagligen världen över.
Just nu har jag ett privat hänseende där jag fightar. Varför ska jag ge mig inför en makt som faktiskt har fel???
Hur kan man någonsin finna ro i att "ge upp"?? Jag har så oerhört svårt att förstå det. Desto svårare att tackla att faktiskt behöva göra det.
Folk ba; meditera, finn gud, ta promenader osv. Jag är så avundsjuk på er alla som finner framgång med det för jag gör inte det.
Ska lämna nya prover om tre veckor för körkortet. Dricker inte nu och tänker inte göra det framöver heller men att ha en STASI kontroll över mig finner jag som en mental våldtäkt!!

Sidor