olleka

Jag dricker och älskar att dricka för mig själv. Många gånger har jag tagit cykeln hemifrån och åkt ut i skogen eller till någon sjö och supit medan jag låtsats fiska eller bara suttit för mig själv. Ibland har jag kamouflerat spriten i typ termosar, sportvattenflaskor eller liknande bara för att det ska se ut som att jag inte dricker. Jag blir sällan särskilt annorlunda när jag är full utan snarare mer introvert och funderande, ofta euforisk eller snarare så är stunderna där det leder till eufori det jag minns och det jag längtar efter. Lyssnar ofta på poddar eller ljudböcker i samband med alkohol vilket gör det lättare för mig att leva mig in i berättelserna eller samtalen.

Men ofta dricker jag bara hemma framför datorn eller tv:n och har då egentligen ingen anledning alls mer än att jag vill bli lite påverkad, egentligen tycker jag inte det är särskilt gott. Det som jag på kort sikt irriterar mig mest över med alkoholen är att jag blir så hungrig av att dricka, kan vräka i mig onyttigheter av bara satan på fyllan, speciellt om jag är själv vilket gör att jag går upp i vikt och mår ännu sämre. Jag skippar dessutom träningar och ens promenader på grund av alkoholen. Jag tror inte jag har tränat en enda gång under en helgdag på ett år på grund av fylla eller bakfylla (jobbar heltid under kontorstid) vilket gör det jävligt stressigt att hinna med all träning jag behöver under veckorna. Detta är inte bra, jag är bara 28 år men jag känner redan att detta leverne börjar ta ut sin rätt och jag blir frustrerad, för jag har verkligen allt. En bra akademisk utbildning, ett fantastiskt jobb med bra kollegor, en bra lön och dessutom en stöttande partner (som förvisso låter mig dricka de tillfällena hen ser). Jag har funderat mycket på detta, jag har haft uppehåll från alkohol i veckor, men det håller aldrig i längden, vad fan ska jag ta mig till?

Lillasyster_n

Hej, jag dricker också gärna ensam, inte för att det är gott utan för den där sköna berusningen (som alltid går över i en jävla brakfylla och sedan förstör hela grejen). Jag vet inte vad du vill eller vilken förändring du vill göra, men jag outade för min sambo om mitt drickande - även om jag inte outade den brutala sanningen, så berättade jag det som behövdes. Jag har inte varit själv sen jag tog en paus från drickandet (midsommarhelgen), det har hjälpt mig. Det är inte lätt, jag ska inte påstå att det är en dans på rosor, men det hjälper att hela tiden vara nära någon annan - det får suget att hinna lämna huvudet. De stunder det spritter i kroppen, gå jag ut på promenad (eller tränar) och tar ut mig rejält så jag blir trött i både kropp och knopp. Jag ser det som belöning, för jag, likt dig har inte kunnat röra på mig som jag velat på grund av fylla/bakfylla. Jag belönar mig själv varje nykter dag med sådant jag hatat att jag avstått från pga alkoholen. Belöningssystemet, vår kick, behöver få sig en spark av något annat än berusning.
Jag förstod att mitt drickande inte var hälsosamt eller normalt när jag började dölja mitt drickande. När jag skämdes över att hälla upp ett glas vin. Att dricka vin ur en kaffekopp för att grannarna inte ska se - det är ett varningstecken. Utifrån vad du skriver, så verkar även du dölja ditt drickande..
Jag vill göra en förändring och jag har försökt förut, ensam, men det har aldrig fungerat (jag vet inte om det här fungerar heller) men genom att berätta öppet om min problematisk inställning till alkohol för min närmaste, har gjort det enklare att hålla i.
Jag skrev en punktlista dag 1, med allt jag skulle få genom att inte dricka alkohol. Saker som skulle hålla mig nykter. Den läser jag varje dag, som påminnelse. Det hjälper också. Jag belönar mig med andra saker än alkohol. Det är viktigt. Belöningen, kicken.
Och så tar jag en dag i taget, får inte tänka månader eller år, då skulle jag dricka på en gång.
Vet inte om det hjälper, alla har sin väg, men för mig hjälper verkligen meningen "suget sitter ofta bara i en stund - det går över.."