Känner mig utstött

78 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Tofu
Känner mig utstött
Tofu
Tystnadskultur

Har levt ihop med min man i över 20 år. Har nog alltid druckit för mycket. Triggas om jag känner mig orättvist behandlad eller har haft mycket stress på jobbet. Har använt sprit som ett sätt att slappna av. Alltid varit högpresterande och är väldigt driven.

Har känt att relationen gradvis under åren blivit sämre. Vi pratar inte alls. Jag har försökt massor men får aldrig ärliga svar. Mer att man säger - så är det inte eller idiotförklarar sig själv för att undvika konflikt. Följden av detta är att jag sitter och dricker i min ensamhet. Skojar till livet lite så och slappnar av med hjälp av det. Jag känner att min man - istället för att prata med mig -knyter sig till barnen. Det blir dem mot mig. Ingen säger vad de tycker.

Min äldsta son blir väldigt provocerad av mig. Vi bråkar mycket. Han säger de mest elaka sakerna. Har på senaste tiden fattat att maken och sonen åker ut för att övningsköra för att prata av sig om mig. Det hela kulminerade under helgen. Jag drack som vanligt... Sonen gick igång och pratade om hur äcklig jag är, dålig, inte ställer upp och att han avskyr mig. Sedan gick han ut till min man och jag råkade höra samtalet. De hällde ur sig om mig. Jag blev förbannad och gick in och drog till min make över käften. Sedan blev det hallå. Jag skämdes som en gris.... Jag ringde mina föräldrar som hämtade upp mig. Insåg att nu är jag rökt för all framtid. Där förlorade jag mina barn för gott. Ville på riktigt bara dö.

Sov jäkligt dåligt under natten men skrev ett mail till maken dagen efter om tystdadskulturen, att jag känner mig mobbad och att han måste ta tag i sin konflikträdsla. Även att mitt beteende är helt oförlåtligt. Bad honom om att vi måste prata ihop oss och vara enade mot barnen. Han hämtade mig hos mina föräldrar. Han säger aldrig något om mitt drickande.

Insåg när vi skulle åka hem att han inte var överens med mig om problembilden och komplexiteten i vår familjesituation. Han är helt enkelt inte ärlig med vad han känner och vad problemet är. Han har aldrig bett mig strunta i att dricka. Han vill egentligen inte prata om något alls.

Egentligen ser jag det mer som han bor med mig för att kunna vara med barnen. Tror inte han egentligen vill vara med mig eftersom han inte pratar med mig om mig. Jag sa därför att det inte är läge att vi pratar med barnen ihop för vi är inte redo. Finns ingen gemensam syn. Bad honom åka bort ett par dagar så jag får chans att prata med barnen på mitt sätt. Han lämnade sedan i drama så det blev svallvågor efter han lämnat. Båda barnen förbannade och menar att jag mobbar ut mannen. Fick under kvällen pratat med båda. De mår dåligt av mitt drickande och är oroliga för mig. Fattar inte varför jag dricker och tycker jag förändras. Blir konstig när jag dricker så de går undan. Har lovat sluta (hoppas verkligen nu jag inte blir patetisk och bara dricker igen utan faktiskt slutar).

Min äldsta son berättade att han tycker det är skönt att komma ut och köra med min man så de kan prata av sig.

Jag är lite förtvivlad för det hade gått att ta upp detta med mig långt tidigare. Jag förstår inte varför maken inte pratar med mig? Nu har jag ringt honom och sagt att jag är redo att prata med honom när han är redo att prata med mig - inte om mig. Vad säger ni? Är detta skapat av alkoholen och mig eller sitter detta djupare? Borde jag be honom komma hem och vi kör på och hoppas allt blir bättre bara jag slutar att dricka? Jag har sagt nej till de terapeuter han föreslagit för jag ser det mer som allt pekar mot mig och ser det inte som vi kommer komma vidare om inte han med är villig att prata om tystnadskulturen som jag upplever är som mobbing. Är jag tokig? Borde jag bara inse att alkoholen och jag förstört oss alla?

Ska tillägga att de åker till Island på torsdag tillsammans. En resa jag inte kan åka med på eftersom jag håller på att starta ett företag där alla varor dyker upp under denna resa. Jag ville därför att vi skulle ha semester gemensamt i Sverige, vilket jag och maken först var överens om. Sedan bokade de denna resa för de ville iväg och kände att då kan jag fokusera på mitt jobb.

nystart
Du

Du behöver ett längre uppehåll från alkoholen för att kunna reda ut detta ena eller andra vägen. Jag är inne i en jobbig period med min fru, eller period och period, hur som så har jag iallafall varit nykter i 3 månader nu och det är först nu jag börjar se tydligt hur saker och ting fungerar och hur jag känner. Om du är nykter en längre tid så kommer du säkert också se saker annorlunda, din man kanske ser dig annorlunda och antingen så hittar ni en väg tillbaks eller så är det kanske dags att gå separata vägar? Men sluta för guds skull med alkoholen, för om du fprtsätter så har du förlorat slaget innan det ens börjat.

Peter på landet
Inte ens fel!!

Jag känner igen mig i din o makens brist på kommunikation. Samma visa här!! Har mina problem med Alkohol jag med, att dra ner för din del är av yttersta vikt för barnens skull, men att dina och mannens problem beror på mer än din konsumtion av A är ju ett faktum, tycker att mannen uppför sig illojalt och fegt genom att använda barnen som sköld mot dig!!

Ensam1984
Tanke

Några funderingar. Har relationen mellan barn och far alltid varit densamma och när började du känna sån här mobbing som du uttrycker det? Jag tänker om det har något samband med att du börjat dricka mer, eller om något annat hänt?

Förhållanden förändras såklart men ta fasta på att dina barn ändå har sagt till dig, utan pappan där, att de inte gillar när du dricker. När jag inte gillar hur en människa beter sig så vill inte jag heller vara runtomkring dem.

Jag tror du och ni skulle må bra att droppa alkoholen och ta hjälp. Läs på om sjukdomen alkoholism, prata med dina barn, din man - gå i terapi, gör allt du bara kan för att sluta för DIN skull (för det är bara då det funkar). Vad har du att förlora på att inte testa? :)

snusen
Är de en bra terapeut så

Är de en bra terapeut så kommer den se vad som felar och en bra parterapeut ställer sig inte på en parts sida utan står på relationens sida så att säga och vad försöker få er båda inse vad ni måste jobba på för ni ska få en fungerande relation. Lever man i parrelation och man har problem med drickandet så påverkar de alla i familjen så hela familjen inkl barn behöver få hjälp och prata om hur de känner. Oftast behöver hela familjen behandlas inte bara den som dricker. Sen går de inte tvinga folk till prata och diskutera ens relationsproblem och då får man välja fortsätta i samma spår el lämna partnern. Men just nu känns de som du borde i första hand satsa på ditt missbruk och när du blivit lite starkare ii det ta tag i din relation och relationen med dina barn.

Sisyfos
Välkommen hit!

Svår situation. Nu har du pratat med barnen och de har berättat att de tycker att det är jobbigt att du dricker och att du då förändras.

Du skriver att du har triggers som att du känner dig orättvist behandlad eller har det stressigt. Jag har också dessa triggers. Just de där oförätterna är dock helt förkastliga att dricka på. Snacka om att inte komma vidare. Försöker låta bli just därför.

Du skriver att ni har en tystnadskultur och att du inte vill gå till terapeuterna din man föreslår. Du vill att han ska prata och säga vad han tycker, men han undviker konflikter. Nu vet Jag inte hur mycket du dricker och när du vill ha diskussioner, men är du berusad när du vill prata så förstår jag honom. På sätt och vis tycker jag att det är bra att din man och son pratar. Se det positivt för din son skull. Min dotter behöver egentligen prata om när jag inte kan hålla mig ifrån a, men hon skyddar mig. Enklare för mig, men inte bra för hennes skull.

Nu känner du dig utfrusen, men är du alltid påverkad hemma kanske det är just därför. Är du oftast nykter så kanske du ändå får jobba med dig själv och dina känslor. Du är den vuxna. Kan du hitta på något med sonen så att ni får en bättre relation. Just när det har blivit en massa konflikter är relationen jobbig och jag tror inte heller att din son mår bra i när han är otrevlig mot dig. Kan du vända det på något sätt genom att ta mer plats, kan han övningsköra med dig? Finns kanske saker han vill prata om angående sin pappa också, men egentligen tycker jag att din man gör fel när han spär på som han verkar göra och som gjorde dig så arg och ledsen.

Håller med Nystart om att du får ingen ordning på det här om du inte slutar med alkohol. Barnen är oroliga och det är inte ok. Och för din egen skull. Jag håller mig numera mestadels vit, men ibland... Och det gör mig ont att barnen ska oroa sig. Låt dina barn slippa det.

Tofu
TANKE

Jag tror det gått gradvis. Har nog druckit så länge jag kan minnas från och till men mer de senaste 2 åren. 5 månader av dem var jag själv utomlands för att styra ett bygge. När jag kom hem därifrån hade nog familjen lagt om. De levde som om det var en ungkarlslya. När jag såg bristande struktur startade nog bråken och distansen blev större. Den fanns innan med.

Jag har lixom redan innan gett upp att få ärliga svar utan nästan accepterat att det är viktigare att undvika konflikter genom att hela tiden svara så man snabbt kan ta udden av konflikten.

Därför har jag gått undan och gjort mitt. Sedan har jag druckit på kvällarna för att jag gillar det. Druckit mer om jag blivit provocerad. Då kan jag bli vidrig för att försöka provocera fram en reaktion...

Nu har jag inte druckit sedan i fredags. Jag har inget hemma (eller jo någon vidrig likör finns men det ska mycket till innan jag tar den).

Jag är fast beslutsam att sluta. Hoppas bara jag klarar det. Jag har sagt ja till terapi med vilkoret att då måste man vara beredd först att prata med mig inte om mig. Har inte fått något svar på just den frågeställningen vilket gör att jag vacklar ännu mer kring rätt och fel från min sida nu.

Tofu
Mängden alkohol.

Jag skulle säga att fram tills för 1 år sedan ca 1 flaska vin och en öl de tillfällen jag druckit. Nu märker jag att jag tar 2 flaskor om jag blir förbannad, besviken eller ledsen. Annars som innan strax över en vinflaska och det är i princip varje dag... Alltid kvällstid aldrig dagtid. Jag har aldrig varit hemma från jobb eller uteblivit pga alkoholen. Däremot finns det enstaka dagar jag varit helt sänkt.

De tillfällen jag blivit vidrig ligger jag nog snarare vid 2 flaskor....

Andrahalvlek
Ökad tolerans

Det tyder på ökad tolerans. När jag utan att knappt känna mig onykter drack två flaskor vin förstod jag allvaret. När jag nästan drack en hel vinbox vid ett tillfälle fick jag nog.

Det i kombo med minnesluckor nästan varje gång gjorde att jag förstod vad klockan var slagen.

Min pappa dog i alkoholism. Jag vet att kronisk depression, folkskygghet och konstant ångest, skakningar och till slut minskad tolerans är nästa steg.

Har upplevt det på nära håll, vill inte uppleva det själv.

Om du inte har druckit två flaskor varje dag så tror jag inte du behöver oroa dig för svår abstinens. Jag hade den klassiska baksmällan, svår ångest, insomnia, kräkningar. Inget annat.

Inom en vecka slapp jag värsta ångesten och fick sova 😴

Kram 🐘

Andrahalvlek
Samtalshjälp

Jag förespråkar verkligen att ni tar samtalshjälp, var för sig och/eller ihop. Ni måste även samtala om hur ni samtalar med varandra, för att lösa upp knutarna.

Om det är möjligt. Ibland är det inte möjligt, allt för mycket har sagts och gjorts och kan inte göras osagt och ogjort.

Vad det gäller sonen är det på ett sätt bra att han kan prata med sin pappa, men på ett sätt dåligt eftersom pappan är part i målet. Sonen borde prata med en utomstående istället.

I alla konflikter mellan föräldrar ska barnen hållas utanför. De ska inte behöva ”välja sida” eller stötta den svagare föräldern. De har nog med sitt eget medberoende.

När jag hörde min exex-sambos ord genom dotterns mun fick jag nog. Jag sa till både dottern och exex-sambon på skarpen att vår konflikt och sedermera separation hade inte dottern med att göra alls. Hon skulle inte belastas med några detaljer.

Han hade sin ”sanning” och jag hade min ”sanning”, och den som är mest ”gnällig” ska inte vinna över barnen på sådana premisser. Det drabbar barnen hårdast.

Och givetvis ska du nu hålla dig nykter, det ger dig bästa möjliga förutsättningar att få ordning på detta dilemma.

Kram 🐘

Andrahalvlek
En sak till

Din man är medberoende. I dysfunktionella familjer är det ”normalt” att inte prata allvar. Håller man tyst om det har det knappt hänt. Så han är i stort behov av hjälp också.

Kram 🐘

Kennie
Nykter helg

Förstår att mycket har varit jobbigt, men nu har du bestämt dig för att sluta och redan klarat en nykter helg, grattis till det! Du verkar ju också se ditt eget beteende, vilka känslor som lurar dig att dricka och förstå att alkoholen bidrar till konflikten och oroar dina barn. Det är en bra början för att klara nykterheten. Och det är så skönt att ta makten över sitt beteende genom att avstå alkohol. Känslor finns ju kvar, men nyktra känslor som inte ställer till med kaos. Jag är säker på att du klarar det, du bestämmer över ditt liv! Läs på massor om hur alkohol påverkar hjärnan och kämpa dig igenom första tiden, så kommer du snart märka fördelarna som får åtminstone mig att numera verkligen gilla att vara nykter. Och apropå att din son är arg, man blir ju arg på personer man bryr sig om... Ta tiden de är på Island till att vara nykter för din egen skull. Ha goda alternativ hemma, unna dig något annat du gillar, ost, choklad, film. Och promenera i sommarkvällarna, det lindrar ju stress . När alkoholen rensas ut försvinner mycket negativa känslor av sig självt och du kommer kunna se de andra problemen med din man för vad de är. Ta hand om dig och låt inte alkoholberoendet lura dig till tröstdrickande.

Tofu
Ökad tolerans

Folkskygghet börjar göra sig påmind. Mest för jag oroar mig för vad grannarna tänker. Gentemot övriga är jag nog som vanligt typ... Vill dock passa mig för kontakt tills jag litar på mig själv bättre. Att jag inte tar så illa vid mig vid kritik och att jag kan säga nej om jag bjuds på något. Håller på att träna in fraser kring hur jag ska säga när folk frågar om jag ska ha ett glas:). Syrran vet, barnen vet och föräldrarna vet så de lär ju knappast fråga...

Tog barnen på restaurang idag. Körde dit så nu är det då 3 dagar sedan jag hällde i mig sist.

Inte vet jag om det är en faktor men har känt svettningar och problem med sömnen. Det är nog det hela.

Bra input i den texten. Den avskräcker. Får skriva ut den och lägga i det numera tomma vinstället tror jag. Har jag något vett så borde jag väl inse att det bara är att åka tillbaka till Systemet om jag nu prompt tar mig dit för att fylla på...

AmandaL
Tofu grattis till din tredje

Tofu grattis till din tredje nyktra dag 🌟🌷

Tofu
Andra halvlek.

Så bra input jag får i detta forum! Man undrar vad jag har hållit på med. Varför har jag inte testat gå in här tidigare? Allas input är för mig ovärderlig. Jag tar till mig och övar.

Jag ska försöka få till hjälp åt alla. Nu har jag delvis lyckats lösa upp knutar med barnen.

Jag har berättat att jag går ett program och lite vad det handlar om. Har tackat barnen för att de var modiga nog att säga till mig. Att jag ska sluta dricka. Har visat att jag lyssnar på dem genom att gå ut och springa som de gillar när jag gör, ta ut yngsta sonen idag och inte överjobba med nya bolaget och nu på middag. Sagt att jag uppskattar deras raka dialog och att alla måste få säga hur de känner.

Stora sonen lovar att inte slå äldsta så han låser in sig på sitt rum.
Yngsta har lovat sluta låsa sin dörr bara äldsta inte slår honom... Ni hör det finns att ta tag i... Dörren har varit öppen i två dagar iaf så det är positivt.

Efter att tidigare blankt sagt nej till att övningsköra med äldsta sonen börjar jag nog överväga om det kanske kan vara klok idé som blev förslogs i denna tråd. Tidigare har jag varit rädd för det eftersom nästan varje diskussion slutat med bråk. Sitta i en bil då känns farligt.

Ska även försöka ha ett öppet sinne mot min man. Kanske borde jag läsa på mer om vad medberoende innebär. Ganska novis på hur det yttrar sig.

Tofu
Sisyfos

Tack för all fin input! Tar till mig och jobbar på att axla upp och ta mer plats. Det du föreslår om att hantera känslor. Det behöver jag verkligen så jag hoppar att bli så frustrerad. Om du har tips på hur eller vart man kan vända sig så tar jag tacksamt emot det.

Tofu
Amanda L

Tackar ❤

Andrahalvlek
Vad glad jag blir 🌸

Du har gått från vanmakt till handling på nolltid! Och du uppskattar vår input och det glädjer mig verkligen, för den är uttryckt med enorm empati och omsorg om er allas bästa.

Kram 🐘

Jullan65
Men heja dig, full fart. Tänk

Men heja dig, full fart. Tänk på vila o lugn o ro oxå. Ta hand om dig.

Tofu
Tack snälla!

Tack snälla!

Tofu
Verkligen ❤. Så mycket bra ❣

Verkligen ❤. Så mycket bra ❣

Kennie
Vilken bra början!

Vad fint att du tar tag i saker och pratar med barnen och ger relationen med din man en chans. Glöm bara inte att du också lämnar alkoholen för din egen skull, för att även du själv är värd att må bra! Och att du inte bär hela ansvaret för hur de andra mår. Du gör din del genom att sluta dricka. Se till att ge dig själv utrymme och tid att må bra. Och fortsätt på den nyktra resan med den härliga energi du har nu!

Tofu
Tack snälla. Sonen kom och

Tack snälla. Sonen kom och frågade mig om jag visste var maken var. Nej svarade jag. Då så han. Konstigt, han är hos en terapeut.

Det är ju positivt. Själva har vi spelat minigolf. Riktigt test mellan mig och sonen då han är tävlingsmänniska. Jag höll mig men var tvungen att gå ut och springa efteråt. Där drog tårarna igång men på det hela taget går det frammåt. Tack för fint stöd!

Jullan65
Åh heja dej tofu, du kan.

Åh heja dej tofu, du kan.

Sisyfos
Låter bra

Det låter som att du är på rätt väg. Du frågade om jag har några tips på vart man kan vända sig för att hantera sina känslor (springa är väl ett toppenbra sätt dock) och det har jag väl inte alls mer än såklart till terapeuter, hit till forumet eller annat samtalsstöd. Men det jag menar är att det är så lätt i relationer att man ger andra skulden för de känslor man har själv särskilt i relationer och familjer där det har varit jobbigt. Lättare sagt än gjort att ändra på, eftersom det beror på hur man mår. Att börja leta efter mönstren eller sammanhangen ärviktigt. Du skriver att du känner dig utanför, du skrev också att du varit borta i 5 månader och att du kanske inte var så nöjd med hur de skött om hemmet och sig själva när du var borta (min tolkning). Kanske kraschade ni då när du kom hem? En efterlängtad person kom hem, men det blev inte bara positivt. Du var arg på ordningen. De blev arga tillbaka å så har man startat ett tråkigt mönster som är svårt att ta sig ur. Jag kan mycket väl ha fel, men jag tror att mycket i familjekonflikter beror på besvikelse och missförstånd. Å på att man tolkar andras ageranden utifrån att man själv står i centrum. Det är sällan fallet. Otroligt svårt helt enkelt. Jag orkar själv inte vara arg längre och då är det lättare att se mönstren I familjen eftersom jag inte orkar bråka. På gott och ont är det, men ändå mest positivt när man väl har tagit sig igenom några sådana ”bråk”.

Tycker att det låter positivt att du gör något med sonen. Tonåringar är inte lätta och det är just där det blir så tokigt med konflikter. Det enda alla vill är ju egentligen att den andra mår bra och så gör man precis tvärtom när man bråkar. Det finns ju superbra böcker om sånt där, men just nu kommer jag inte på någon.

Hoppas du håller i det här nu. Är helt övertygad om att det blir bättre utan alkohol inblandat.

Tofu
Tumultdag

Idag ringde då maken. Han hade gått för att söka familjerådgivning. Han berättade sin story så nu fick jag en orosanmälan... Ultimata testet. Läskigt ju... Han gick även till just de terapeuter jag inte anser vi ska till. Ska vi lösa detta får det kosta anser jag och jag vill att vi först får chans till egen rådgivning innan vi buntar ihop hela familjen i familjerådgivning. Han hoppade det och valde dem han ansåg och då just familjerådgivning. Jag sa även jag fattar inte hur du tänker? Lämna mig ensam nu och åka iväg med barnen. Det enda raka hade varit att avboka resan och inte lämna mig ensam om du nu bryr dig om mig. Allt annat vore skådespel. Sedan la vi på.

Maken ringde då min syster för att be henne att ringa mig när de åker eftersom jag nog blir ledsen då. Min syster bor inte precis granne och på riktigt. Är det ok och lägga det på henne och sedan dra om man nu är orolig?

Sonen har verkligen testat mig hela dagen. Jag sov typ max 3 timmar så har inte varit balanserad. Inte efter mitt samtal med maken tidigare under dagen.

För att hålla fokus packade jag ihop all utrustning hemma som har med alkohol och göra och drog till tippen. Dekadentskärl, drinkblandare, ishink mm. Allt åkte ut! Inte för att jag använt det för vem har tid och ork att blanda findrinkar typ😂. För syns skull åkte allt ut. Bra känsla att krascha glas mm ner i containrarna.

När sedan mannen kom hem trotts att jag bett om respit / att jag inte vill se honom idag, packade sina väskor och gick till bilen tillsammans med barnen för att med dem handla munskydd inför resan brast det.

Jag bad honom följa med ner till boden så vi skulle kunna prata ostört. Gick sådär för sonen satt utanför och hörde allt. Jag var vansinnig... Detta gjorde att sonen gick igång och började anklaga hit och dit.

När de trots det åkte för att köpa munskydd ringde jag mamma och hon ville försöka förstå hur de kan hjälpa utan att ge sig in i själva konflikten?

Jag var helt ur gängorna när maken kom tillbaka med barnen efter att köpt munskydd. Jag räckte över luren till honom där mamma var och gick därifrån. Vet inte hur min mamma landade den diskussionen för den var inte lätt... Sedan tog hon sonen vilket gjorde att jag kunde prata med maken ostört. Frågade hur han kunde komma oanmäld trotts att jag sa gör inte det för då blir jag tokig. Frågade ser du inte vad som händer? Kunde jag inte få chansen att skapa en bättre relation till barnen och vara ifred? Sa till honom att nu har du fått rätt men vad har du vunnit? Kom inte och säg att du bryr dig om mig när du gör så. Nu är jag verkligen rökt med barnen. Du vann. Barnen har fattat att jag är galen.

Frågade honom tror du jag försöker skada barnen? Är det därför du nu kommer oanmäld och tar med dig barnen mitt framför näsan på mig fast jag precis bett dig inte komma idag plus att jag tycker det är taskigt att åka nu? På något sätt så snoddes diskussionen runt. Nu stannar maken för att ta hand om inkommande gods till nya företaget och jag åker till Island (om det går att boka om biljett). Maken är tillbaka hemma och sonen är urirriterad för att de nu är jag som åker. Någonstans känner jag att jag inte får ge upp nu!!! Jag måste sno runt relationen till sonen. Normalt när vi är på resor brukar vi ha kul.

Jag är påhittig på resor och får till kul aktiviteter som inte alltid är så väntade. Det brukar hända grejer så håll tummarna att det går att boka om!

Puh... om jag gjort något rätt idag så är det iaf att inte dricka. Jag har dock varit riktigt, riktigt sugen. Att kasta grejer i containrarna fungerade dock. Det är ett tips!

Tofu
På väg och skär. Kämpar!

Socialen ringde min man. Han kommer in och jag frågade vad som sagts. Vi ska höras när ni kommer tillbaka blev svaret. Jag gick ut och sa jag ser att du ljuger. Vad är det som kommer ske? Fick ett svepande svar och bad om numret till socialen.

Ringer dem och de säger att vi ska träffas när vi kommer tillbaka. Jag sa jag är ledsen jag har hört så mycket illa om dessa processer och ser nu att min make ljuger. Han har sagt att vi ska höras per telefon när vi kommer tillbaka och nu säger du att det blir ett möte. Det är som vanligt bara ljug och man pratar bakom min rygg. Jag blir undanskuffad och barnen vänds emot mig. Hon menade att så kommer inte att ske. Utan de vill höra från alla hur det är ställt med familjen?

När jag sa till Soc att nu ska jag då åka iväg. Vet inget om processen och vad som kommer ske på det mötet men den har tydligen tagits på större allvar än vad min man har förseglat mig. Så vad sker? Att lämna någon med sina barn i denna ovisshet är hårt. Frågade henne om hon skulle klarat det? Mina barn betyder allt för mig och jag gör vadsomhelst för dem. Hon sa sånt gillar vi att höra. Vi försöker inte gå bakom ryggen på dig. Din man sa ju att nu ska tydligen du åka istället så jag undrade hur han tänkte när han släpper iväg barnen med dig? Då kan det ju inte vara så allvarligt?

Jag frågade hur kommer mötet gå till? Det tänkte jag ta då. Kan berätta att vi kommer informera om anmälan och höra med er alla hur vi ska gå vidare?

Jag frågade - så då går man igenom min makes version tillsammans med barnen och diskuterar det? Ja, det är det som finns i anmälan.

Frågade sedan hur tycker du jag ska hantera denna situation nu inför barnen. De har ju hört vad som sagts? Hon sa då säg ingenting. Åk iväg och ha en trevlig resa bara. Jag sa nu måste jag samla mig för nu ska vi hoppa in i bilen och åka. Med de orden la vi på.

Resan blev helt olidlig för mig. Jag är en dåre som inte klarade att bara hoppa in i bilen och le. Det gick inte. Fattar att det varit klokast men jag har väl något allvarligt fel tydligen eftersom jag inte klarar det... Jag kände mig ytterst förbigången... Igen. Skickade följande SMS till maken i bilen:

"Jag vill att ni berättar för barnen vad jag fick information om när vi åkte iväg. Det är inte rättvist mot mig att sitta i denna situation nu. Man kan inte bara släppa iväg en person på detta sätt. Jag tror helt ärligt inte det är många som skulle hålla ihop och sitta avslappnat under dessa förhållanden med sina barn. Det får var slut på allt ljugande och nu måste jag sitta här och ljuga för dem. Hålla allt inne. Det måste få ett slut. Jag tror inte alls på att ljuga inför barnen. De fattar och nu blir jag framställd som dramatisk. Igen"

Han skickade då tillbaka - berätta för dem. Jag sa då att jag fått info om att hålla tyst så det får han göra...

Maken berättar då för barnen att vi ska träffa soc eftersom han gått till psykolog. Då säger sonen det är ju bra så vi kan säga vårt. Du kan inte tysta oss. Pappa gör något iaf. Du sitter bara och snyftar och säger det är fel på alla andra. Jag sa då det är det som är grejen. Detta är inte en svartvit process och nu är det er pappas version vi kommer att utgå ifrån på mötet.

Själv tror jag inte alls på denna process. Man borde börja med maken och mig separat. Det är vad jag sagt till maken hela tiden men istället valde han att gå sin väg och dra igång denna cirkus. Han borde börjat med sig själv... Gett mig chans att starta med mitt. Varenda dag är nästan ett olidligt test just nu. Igår var ett helvete. Han menar att han gör allt för att hålla ihop familjen och stötta den... Det är inte sant. Han trycker till mig mer under ytan på diverse sätt med hjälp av att visa att han har barnen på sin sida. Det är så han samlar kraft. Han spelar ut det kortet hela tiden. Han ligger före mig då han klarar att trycka ner sina känslor genom att hålla käften och sedan konstant ge mig tjuvnyp och bara spela härlig pappa. Den tar så otroligt hårt. Han ska bara inte få lyckas med att få mig att framstå så. Jag är inte sån. Innan har jag setts som en glad skit som gillar att skämta, spontan och rackarns driven - fast med temperament. Jag kommer se till att det blir en härlig resa.

Jag vill inte tävla i detta - alls. Det är ingen tävling men man kan lätt förlora allt. Igår tog jag tjuren vid hornen när maken plötsligt ballade ur. Utbrottet kom när han förstod att jag lyckats boka om biljetterna så jag skulle åk med barnen istället för honom som vi kommit överens om dagen innan.

- Du vill att jag ska dra nu va?
- Ska vi skriva på skilsmäsdopapprena så drar jag sedan?
- Låt oss fixa detta, säger han medans han springer runt och packar sin väska.

Allt detta inför barnen. Jag sa - nej det vill jag inte medans äldsta står bakom och säger:
- Du är så äcklig.
- Va faan håller du på med?
- Skickar du ut pappa?

Jag andades in och ut ett antal gånger medans jag plötsligt kände det kanske finns en chans? Nu ser ju alla att även maken ballar ur när han ligger i underläge. Det är lätt att framstå den kloka om man har förmågan att behålla lugnet. Att det sedan betyder att man når ett positivt resultat är en helt annan grej. Det är inte bara jag! Trycka undan känslor tills man når explosion är knappast hälsosamt... Tystnadskulturen måste bort. Vi måste även få bukt med känslostormar och börja vara ärliga med varandra under mer acceptabla former.

Gick till maken som jag såg stod och kokade och sa:

- Jag förstår hur du känner. Jag vill inte att du går. Som du känner nu har jag känt mig länge.

Landade sådär eftersom sonen sa:
- Alla ser ditt spel.
- Ingen tror på dig.
- Fy faan vad du ljuger.

Föräldrarna kom och jag gick därefter ut med hunden en sväng... När jag kom tillbaka ringde jag maken och bad honom komma till framsidan (de satt på baksidan av huset) så vi kunde gå ut och prata ostört. Började dialogen med:

- Nu måste du släppa garden helt. Det du kommer höra nu händer normalt inte. Att folk helt lägger sig. Lyssna bara.

Jag ser bättre nu vad som händer. Vi har ingen dialog, du känner dig kränkt för att jag förskjutit dig och går då istället till barnen. Jag är ledsen för att jag behandlat dig så. Jag har gått undan (jobbat och druckit) för jag får aldrig någon respons så jag har gett upp. Har kämpat länge men gett upp. Blir bara kallad dramatisk eller får reaktioner som gör att ingen lösning kommer tillstånd. Fokus ligger på att ta bort konflikten.

Detta startade för massor av år sedan. Vår första konflikt i Norrland när maken och hans bror drog och sov borta en natt utan att fråga mig om jag skulle med. Jag var ny in i familjen och satt själv med hans familj medans de övernattade på fjället utan att vi riktigt visste var de var. Det var första gången jag upplevde tystnadskultur och var ganska skakad efter det. Tar jag upp något så blir det antingen bortförklarat, förnekat eller i sista läget så är det bara att ljuga. Allt för att undgå en konflikt. Man blir lite sedd som psyksjuk med. Orden om makens syster är märkliga inom familjen som ett ex. Det finns mer än ett fall av självskadebeteende där.

På promenaden sa jag att jag jobbar nu med mitt drickande. Men det gör att jag nu ser saker som jag tryckt bort. Som måste hanteras. Sa till maken - jag ser ett mönster nu. Du måste göra något åt din konfliktsrädsla. Att jag dricker är enbart ett symptom på en osund familjesitiation som jag hanterat via att gå undan, jobba och dricka. Sjukt.

Allt detta blir till en ond cirkel. Äldsta sonen går in i detta. Han styr mycket av familjen. Exploderar/manipulerar på olika sätt och maken sluter allt inom sig och söker stöd via sonen. Sonen tror på att det snygga är att hålla allt inom sig men det går sådär. Han nitar ofta till sin yngsta bror som låser in sig på rummet. Han provocerar alla men framförallt mig. Jag tror att det beror på dels att han provocersts av min alkoholism men även har svårt med känslomönster. Vad är rätt och fel? Hur mycket får man brinna av? Hur hanterar man sina egna känslor och låsningar. Sedan är han driven som få. Det har en baksida. Drivkraft och extrem målmedvetenhet gör att man måste hitta sätt att hantera besvikelser och även sätt att varva ner. Även hjälp med att inte driva saker ända in i kaklet så man inte tappar folk på vägen genom att vara för dominant. Andra som inte har lika stor drivkraft måste får möjlighet att hänga med/köra över. Jag kan dessa känslor. Jag har dem själv...

Yngsta sonen är inne på att äldsta är psykopat. Han är så trött på familjen att han låst in sig. Sitter och spelar i eget rum hela dagarna och låsningen är total.

I allt detta ser en normal middag ut så här. Maken lagar mat. Ber alla komma och äta. Yngsta kommer först och äldsta när han känner för det. Väl nere söker äldsta sonen konflikter. Där är jag största utmaningen så han gör vad han kan för att provocera. Maken sluter inne sig och tystnar. Försöker emellanåt balansera mellan oss lite besviken på att vi inte bara gillar hans mat. Jag varnar ett antal gånger tills jag säger till äldsta
- slutar du inte snart går jag härifrån. Går ifrån och deras middag fortsätter. Jag sätter mig på mitt rum och jobbar medans jag dricker. Utmärkt för att slippa se eller höra och ramla in i sin värld. Yngsta drar ganska snart upp igen och låser in sig.

Jag gillar inte hur denna process startats. Blanda in barnen i detta just nu blir bara snurrigt - iaf initialt. Mitt missbruk är ett symptom på en osund familjerelation som utgår från min och makens relation.

Jag tycker hela processen skötts dåligt. Man ger inte puysinformation och undanhåller inför ena parten. Jag borde in i diskussionen och höras på samma sätt som min make. Lätt för honom att nu säga du har två fantastiska barn. Åk iväg och titta på ett helfullt glas istället för halvtomt samtidigt som äldsta sonen trummar på. Pappa har gjort allt rätt men vad gör du? Inte ett skit! I detta ska jag nu lyckas hålla samman. Jag har en vilja av stål. Jag har i allt detta inte druckit en droppe

Tycker ni det ser ut som att maken med de orden är i skick att hantera barnen? Är jag det? Borde man bromsa soc så saker görs i rätt takt med personer som kan hantera svåra konflikter? Fick inget förtroende idag precis...

snusen
Du kan inte nu bromsa soc de

Du kan inte nu bromsa soc de är skyldiga enligt lag utreda om barnen far illa och ditt missbruk. De görs förhandsbedömning de är mötet ni ska på tillför en del av förhansbedömningen efter den bedömningen kommer de sen fatta beslut om en utredning ska startas el inte. Om de tycker att de behövs en utredning så kommer den starta ganska omg sen fattar de beslut kan ta upp till fyra månader. Antingen kommer de fram till att här behövs de ingen hjälp och ärendet avslutas. El så ser de att hjälp behövs då ska dom utreda vilka insatser som behövs.
Detta hade hon på soc mycket väl kunnat informera dig om, de är ingen hemlig info.

Tofu
Tack för input! Kan jag kräva

Tack för input! Kan jag kräva ut underlag innan mötet? Vad som står i anmälan? Har du tips på hur man bör agera i sådant möte?

snusen
Vet inte men man har ju rätt

Vet inte men man har ju rätt få ut sin journal och en sådan har ju säkert upprättas men tveksam till om man har rätt få ut själva anmälan. Spela in allt som sägs även tel samtal, du behöver inte ens visa/tala om du spelar in de är helt lagligt att spela in samtal utan att ha godkännande av den som omedvetet spelas in. Själv talar jag aldrig i tel med soc kör bara Mail så allt blir dokumenterat. Detta för de inte sen ska kunna säga men så sa vi inte. Tappa inte humöret upprörd kan man bli men börja skrika mm kommer inte va dig behjälpligt. Ljug inte om sådant de kan kolla upp kommer ligga dig i fatet. Försök va lugn och saklig. Du har rätt till ombud som kan följa med dig detta brukar soc tanter inte gilla och de har hänt soc påstår man inte får ha med sig ombud. Och ombud kan va en vän, mamma el vem man nu litar på. ska komma med . Nu ska du gå med din partner så vet inte om han måste godkänna om denna person får va med om han motsätter sig. Men de kan socialstyrelsen svara på. Precis som på alla jobb finns de ju dom som inte bör jobba med de dom sysslar med men finns även bra soctanter. Den jag har nu är bra sen så klart har hon regler/lagar hon måste följa i sitt jobb. Skulle en utredning startas och du får en soc som de absolut inte funkar med så kräv att få byta de är viktigt att kemin stämmer och att man känner att ok denna person kan jag samtala med. De är där för din skull och dina barns skull, de vill kolla så ni inte far fysiskt och psykiskt illa, och om ni gör de är de skyldiga enligt lag att hjälpa er. Fast ibland känns de som tvärt om

Sidor