Känner mig utstött

90 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
snusen
Medberoende är ett tillstånd

Medberoende är ett tillstånd som kan drabba en person som lever tillsammans med en missbrukare, exempelvis en alkoholist, narkoman eller annat destruktivt eller problematiskt beteende. Den medberoende anpassar sitt beteende och sin personlighet efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa. Wikipedia

De som ska tex göra neuropsykiatriska utredningar måste va drogfria minst 3 månader ibland 6 månader därefter anades hjärnan ha ”läkt” och man har återgått till sin personlighet som man är utan droger

Tofu
Tack för den insikten. Då var

Tack för den insikten. Då var 12 månader ganska överdrivet. Gissar att hur länge beror på hur långt nere man varit i sin sjukdom? Finns några erfarenheter här gällande när man känner sig fri/normal? Om man tittar på ca 1 vinflaska om dagen och 2 när man blir triggad? Det var enbart sista månaden jag kunde dricka 2 vid irritation

Sisyfos
Herregud

Jag blir så trött! Dels på den generaliserade bild av alkis som finns på beroendeenheterna också uppenbarligen, dels på din make. Förstår om du blir trött, arg och besviken. ”De är friska, det är ditt fel. Allt blir bra om du slutar dricka men det tar ett år Innan du är återställd och då kan ni puttra på som om den här incidenten aldrig har hänt”. Tror han på fullaste allvar att du dricker för att reta dem? du skrev nåt sånt. Nu har han ”lagat dig”. Mer brist på insikt får man leta efter. Hoppas han får hjälp, men lägg inte din energi på att hjälpa honom. Han måste själv vilja (precis som en alkis) Ignorera hans kommentarer i den mån du kan.

Men för att fokusera på det positiva. Vilket bra samtal ni verkar ha haft. Och jag tror att det är så värdefullt för barnen att det inte är en hemlighet.

Nu vet jag inte vad du hittar för information om hur alkisar är och fungerar. Men jag har under flera års tid tagit del av ”alkisars” berättelser här och vi är otroligt olika. Beroendet och triggers fungerar olika som jag förstår det. Vilka ”kickar” vi får är olika. Många kvinnor härinne är just högpresterande. Bra jobb, många järn i elden, håller igång infrastrukturen hemma och på jobbet. På anhörigsidorna beskrivs ofta alkoholister som helt saknar insikt. Kanske de personer vi blir om vi inte slutar i tid... de som slår, är arga, skiter i allt utom alkohol. Egoisterna, ältarna som skyller sina problem på andra. Det är tragiskt och den bilden av alkis är inget som någon vill identifiera sig med antar jag. Där gör 12-stegsprogrammet stor nytta tror jag. På alkispodden finns flera exempel på den typen av alkoholister som drack för kicken och som struntade i andra och hur de behöver jobba med att fokusera på andras behov hela tiden Jag har aldrig varit den typen av alkis, kanske inte du heller. Jag tror att det gäller att hitta sina triggers och anledningar. Det är dock svårt om man fortfarande dricker. Man får en jäkla massa insikter när man slutar och när man jobbar och analyserar sig själv så är det lätt att bli egofixerad och att tänka att anhöriga också jobbar på... det gör de kanske inte. Här är min sambo kvar där vi startade ungefär.., dock inte där din är. Jag vägrar att ta på mig hela skulden för det här. Din man går ju hos en psykolog hoppas han får lite hjälp där med sitt sätt att lägga problemen hos andra. Ganska bekvämt för det är såklart jobbigt att rannsaka sig själv och se sina egna tillkortakommanden.

I mina ögon är du en fantastisk förebild, inte konstigt att din man gärna ser dina brister om han försöker jämföra. För du verkar vara både klok, stark och kompetent. Förresten så tycker jag kanske att du har gått ifrån att skylla ifrån dig lite där i de första inläggen, till att jobba med insikten och tar nu ansvar samtidigt som du inte tänker drunkna i skuld och skam... varför skulle du ens dricka igen? Du har hunnit alldeles för långt nu.
Lycka till!

Tofu
Tack Sisyfos - det värmer

Jag är nog en alkis som de flesta inte fattat är en alkis vad det verkar. Jobbat massor och håller på att starta eget. Bra och internationellt karriär i bagaget men har nu valt att hoppa av och göra helt andra saker. Jag har nog varit väldigt kontrollerad i mitt drickande. Nästan läskigt stabil så det inte slår över. Varit god värdinna, tänkt på att släppa in andra i samtal mm. Fast jag har tagit fler glas än övriga. Så märkligt att ingen noterat det...

Pratade med en kompis igår. Vi har träffats två gånger under våren hemma hos mig och han blev helt paff. Får inte in det för han märkte inget på mig.
Frågade sonen idag hur han känt att de varit. Han sa jag dansade på bordet en gång och det var väldigt konstigt. Stämmer, det var jag och syrran som rockade loss för ca 2 år sedan i Portugal. Annars tycker han att jag lockar fram bråk och att det pågått länge. Hela sommaren. Även det stämmer med min syn. Jag har druckit mer under juni månad och det har varit mycket bråk. Inga bråk som har lösts heller. Annars är jag bara konstig tycker barnen. Svårt att fatta vad de menar. Har frågat syrran som jag pratat massor med på fyllan men hon har inte märkt något... Kanske blicken och stilen? Annan typ av samtal. Jag vet verkligen inte.

Det känns nästan som min make känner sig kränkt. Som att han vill att familjen ska vara ihop men helst via parallella liv. Det går ju inte. Han är hos psykolog idag och senare har vi vår uppstart på terapin.
Jag tror jag skulle må bra av att hitta någon nykter alkis som varit ungefär lika gången som jag. Nu har jag en som var helt borta. Startade dagen med en platta och sedan körde hela dagen, även på jobbet. Idag har han svårt med sitt minne. Han är underbar och jag har lärt mig massor. Min alkoholism är inte lika långt gången så det kan bli lite stora växlar. Jag känner igen mig i mycket men inte så extremt. Även han är inne på att det tar 1 år att bli frisk. Det har jag svårt att köpa. Den resan måste se väldigt olika ut från fall till fall? Då kanske det är lite mer naturligt att ta lite snabbare steg med?

Jag har nog inte varit en egoist men heller inte med i familjelivet. Jag har drunknat i jobb... Vi har levt parallellt..

Ensam1984
Jag tar de oddsen

Alltså pust. Tänk om beroendet bara försvann efter 6 månader och om man "blir normal" efter 12 månader. Skitsnack! Beroendet försvinner ALDRIG för oss, det minskar - men det försvinner inte. Vi börjar inte bara dricka som de där "normala" sen.

Och att bli någorlunda normal... jag undrar hur det är? Har iof inte kommit till 12 månader själv, så kan ju inte säga... men ser starkt fram emot att vara normal om 10,5 månad ;)

Tofu
Heja dig! Så många månader.

Heja dig! Så många månader. Det ser jag fram emot!

Tofu
Terapi

Oj, vad spännande det var. Vi hade båda skickat in varsin text om bakgrund. Min var på tre A4 och makens en halv 😂

Hon gick igenom mitt beroende och ställde en rad frågor. Tar du återställare, har du minnesluckor mm. Har ni en definition på vad alkoholism är? Vilka boxar ska tickas av?

Hon var inne på ADHD. Jag har själv varit inne på det men jag har lätt att fokusera så jag har tidigare lagt det åt sidan.
Gjorde ett snabbtest men där blev det bom. Inte det vassaste testet dock. Någon som har en länk för jag blir ju nyfiken.

Maran
Andra glasögon

Hej, jag har läst igenom hela din tråd. Det som slår mig är att du är så defensiv. Mitt råd till dig är att vara mer öppen för att andra, dina anhöriga, ser helt annorlunda på situationen än du själv. De har ett annat perspektiv än vad du har. Jag tror du måste släppa garden och låta dom få ha sin upplevelse som dom uppfattat/uppfattar den. Det finns ju inget rätt eller fel i det här. Det är ju ingen idé att hitta ”sanningen” eller bevisa vem som har ”rätt”. Alla har ju rätt utifrån sitt perspektiv och sina upplevelser. Kämpa inte emot så förgjordat när det gäller att ta hjälp. Det är ju HJÄLP som soc erbjuder. Det är ingen domstol, som ska döma dig för någonting. Soc vill se till familjens behov och ge stöd och hjälp om det behövs. Om det behövs alltså, om dom uppfattar att ni har en bra plan för att gå vidare med olika stödinsatser kommer dom att vara glada för det, och då kommer det inte heller att bli någon vidare utredning.
När du agerar som du gör/gjort mot soc, så förstärker det nog dessvärre deras misstanke om att familjen är dysfunktionell och behöver hjälp. Varför slåss? Varför inte ta emot den hjälp som erbjuds?

När det gäller familjen så tror jag du skulle tjäna mycket på att faktiskt ta till dig dina barn och din mans uppfattning om hur de upplevt situationen. Först då tror jag att du kan vinna deras förtroende, men det kommer att ta tid. Du måste bevisa i handling att du respekterar deras upplevelser och agerar därefter. Som sagt, det finns inget rätt eller fel, bara olika upplevelser.

Du verkar vara en klok och förnuftig person. Stanna upp ett tag, låt processen att bli nykter och återfå familjens förtroende få ta tid. Varför ska du ha en deadline? Ta ett steg i taget och var ihärdig och konsekvent i agerande och bemötande gentemot dina nära och kära, så kommer det att bli bra till slut!

Kram på dig! ❤️

Tofu
Man måste hitta grundorsaken

Under terapin igår gick vi igenom mitt beroende. Jag hade helt allierat mig i att jag är alkoholist. Har ju tom börjat berätta det för folk. Ifrågasätter inte längre... Det gjorde min terapeut. Hon frågade frågor som återställare, minnesluckor mm. Sedan sa hon varför kallar du dig alkoholist? Jag håller inte med. Det är inte bra för dig om du säger så.

Mitt svar blev jag har nog accepterat att jag är det i hela denna karusell. Alla trycker så hårt på det så jag har gett upp. Jag menar efter socanmälan är ju alla inne på det. Jag har lagt mig... Ingen hörde ju mig innan och jag blev konfronterad 30 min av en alkoholexpert inför mina barn utan att man ställt en enda fråga till mig.

Min terapeut sa till mig sluta nu kalla dig själv alkoholist. Dina problem pekar inte på alkoholism. Snarare riskberoende. Jag har ju heller inte haft problem med att sluta tvärt. Snarare hela cirkusen runt om.

Ett exempel till. Vi skulle åka till affären. Min make hade tydligen sagt till att vi väntar på dig i bilen. Jag noterade inte det... Då ringer min son och frågar varför jag inte kommer? Går ut i bilen och frågar maken varför hämtade du mig inte. Hans svar blev jag orkar inte med konflikter så jag lät sonen ringa. När jag sedan frågade vad tycker du vi har för problem? Då blev svaret att det tar 6 mån innan kemin i min hjärna återställer sig och sedan ytterligare 12 innan jag blir normal. Detta inför vår son. Så... soc tar in en alkoholistexpert som har monolog i en halvtimma inför mina barn och sedan säger min make så här inför vår son. Jag har inte en chans... Jag är stämplad utan att blivit hörd. En psykolog har skrivit en anmälan som blivit sanning och ingen har pratat med mig. Det står i anmälan att jag är självmordsbenägen och man måste vara försiktig i hur man hanterar mig. Det är säkert anledningen att man väntar med att höra mig. Tanken var ju att jag skulle åka till Island helt ovetandes om allt. Bara det att jag hörde att soc ringde och sedan startade en massa vita lögner om vad som sagts till dem. Jag skulle ju åka iväg på en fin resa med barnen...

Locket på så tar vi det när du kommer tillbaka. Jag fick orosanmälan och läste den. Åh, nej nej nej. Skrev till soc att låt mig komma tilltals innan vi kopplar in barnen men inte... Istället får jag träffa en alkoholexpert som kör en monolog.

När jag pratar med vänner så har de svårt att förstå. När jag själv pratar med en person som varit nykter i 8,5 år känner jag inte igen mig. Även min syster som jag ju pratat med massor har inte märk något på hela tiden. Min yngsta tycker jag varit konstig men framförallt under denna sommar... Det hela har blivit överdrivet och uppförstorat. Jag har inte en chans. Man vill inte se grundorsaken.

Vi har stora kommunikationsproblem, maken använder sonen som sin vän vilket gör att barnen vänds emot mig, maken är konflikträdd och inte jag... Tystnadskulturen och att inte bli inkluderad har lett till att jag går undan och dricker. Speciellt sista månaden. Vi hanterar inte situationen. Jag borde inte ha gått undan jag borde gått i terapi!

Jag har fått mig en rejäl tankeställare. Jag måste sluta dricka nu! Detta är min chans. Sedan måste vi få lugn kring barnen och försöka räta upp vår kommunikation. För mig är den bilden tydlig nu. Även terapeuten drog i dessa tåtar men även om det finns en ADHD problematik mellan mig och sonen? Jag tänker att jag skulle kunna ha det... Förtester visar nej men nästa vecka ska vi göra en förutredning för att se mer.

Det finns en anledning till att jag stretar emot. Det är inte bara förnekelse. Det finns fakta bakom. Om man verkligen ska drillas ner till grundorsaken så tror jag det handlar om att jag är för stark och min man ligger i andra ändan på det spektrat. I grunden blir då problemet kommunikation och konflikträdsla. När vi båda diskuterade när vi slutade kommunicera så kom vi fram till för 19 år sedan... Det är lång tid. Det har hunnit skapas massa osunda mönster under denna tid. Både från min och makens sida. Tror knappt vi kan rädda upp detta... Jag har druckit mycket. Säger inte det men jag har en liten öppning nu innan dörrarna slås igen och jag trillar dit på riktigt. Upp till mig att fixa det och mitt svar blir åt fanders med alkoholen. Glad att jag fick denna käftsmäll i tid! Alkoholen är inte min kompis här. Min kompis blir att hitta ett annat sätt att kommunicera med min make och hantera min ilska.

Jag har inte problem med kompisrelationer i övrigt. Jag och min make är dock väldigt olika. Kanske för olika för att det ska vara hälsosamt om man inte kan skapa större förståelse och sätt att kommunicera.

Ensam1984
ADHD

Jag genomgår just nu en utredning (är i slutskedet) inom NPF, speciellt då ASP (Aspergers) och ADD. Har inte alla kriterierna, men många. Inte säkert att jag får någon diagnos. Jag är snart 36 år och hade inte förrns ett år sedan tänkt tanken att jag kan inneha en diagnos av det slaget. Sägas bör att jag jobbar kring och med dessa ungdomar varje dag. Men det är en annan femma...

I vilket fall. Jag skulle rekommendera att se filmen här: https://attention.se/npf/ Attention är väldigt sakligt tycker jag. Filmerna kanske är lite fjantiga, men som sagt sakliga.

Men det kan vara en orsak till mycket tänker jag

Tofu
Tack för tips

Lite svårt. Jag är väldigt snabb normalt och kan jobba massor. Hög konstant energinivå. Folk blir trötta av att titta på mig.. Jag jobbar tills jag är klar. Lätt för att koncentrera mig även om lastbilar drar förbi och kommer slutför saker. Målmedveten. Gillar att lyckas det är det som driver mig och jag vill se slutresultatet. Jobbig perfektionist. Ger typ aldrig upp... (blir typ trött bara jag läser min egen skrift🤪). Sedan har jag temperament. Inte så svensk stil mer Sydeurope:) Det kan blixtra om mig om jag ser orättvisor. Oavsett om det handlar om mig eller andra.

Någon som har tips på om det kan vara något? Någon som känner igen sig?

snusen
Är ochså mer sydeuropé än

Är ochså mer sydeuropé än svensk i humöret :) Kan gå från noll till hundra på 3 sek och orättvisor de accepterar jag inte oj så många strider jag tagit för de som inte vågat el orkat strida själva förutom mina egna ochså. Just nu har jag strid med arbetsförmedlingen. De annar inte vad som väntar dem, en jo anmälan kommer snart bli inlämnad.

Sisyfos
Jag vet inte så mycket om

Jag vet inte så mycket om ADHD, men det finns såklart många härinne som avviker från normen och säkert har vissa Drag av ADHD. Jag har en fundering, har du nånsin mätt din IQ Tofu? Något säger mig att den ligger rätt högt. Gör den det så är det ungefär lika långt från normen som de med intellektuell funktionsnedsättning och även om ett högt IQ för det mesta talas om i positiva ordalag så får det kanske ibland konsekvenser såsom maktobalans i relationer. Jag gissar också att det finns några till härinne med den avvikelsen. Tänk vad dessa kunnat åstadkomma om man istället för att dricka utnyttjade sin kaoacitet på ett bättre sätt. Jag är förövrigt helt okvalificerad att ställa diagnoser så ta det för vad det är 🤪. Jag är dock väldigt intresserad av personer och personlighetsdrag och det faktum att vi härinne dricker på olika sätt och av olika anledningar och får ”kickar” på olika sätt. Och du fascinerar mig litegrann - dina första Inlägg var i försvarsställning, ilska och förnekelse, sen Kanske mest skjuta ansvaret till andra för att nu ta ansvar, se helheter, adressera problemen och försöka skapa en Plan framåt allt i ett rasande tempo. Jag vet inte heller du borde kalla dig alkoholist, det beror på vilken innebörd du lägger i det och sen handlar det också vilka värderingar andra lägger i det. Du skriver mest om äldsta sonen - hur är relationen till ert andra barn. Får det barnet någon plats? Kanske lika utanför som du könner dig i det här?

Tofu
Snusen

Ha, ha. Ja, du. Den vägen har jag vandrat massor via jobbet. Kanske inte just arbetsförmedlingen men utredningar i stort. Det har legat på.mitt bord. Usch, vad mycket energi det gått åt... Har valt att hoppa av och göra helt andra saker.

Tofu
Sisyfos

Har aldrig mätt IQ. Lite rädd för IQ nästan... Nog är jag ett original på många sätt. Lever under föreställningen att allt går. Hade en internationell karriär, hoppade av för att lära mig design (CAD), har sedan utvecklat ett batteri av nya produkter samtidigt som jag drar igång en webshop. Gör allt själv. Från idé till lansering via web... Börjar jobba 03.00 mot fabrik och slutar sent ca 23. Har inget emot att dra igång cementblandare och samtidigt jobba med strategier. Högt och lågt...
Har nog ett behov av samtalspartner men det har inte riktigt klickat. Jag är rackarns på så det kan bli rätt jobbigt... Gillar jobba med en stark motpart som är empatisk.

Yngsta sonen går undan och spelar. Har låst in sig eftersom äldsta provocerar och slår. Det tror jag att jag lyckats stävja nu. Blev en sekvens när vi var utomlands. Då tror jag vi lyckades reda ut det hela. Det är milsvid skillnad iaf.

Nu är jag inne på att äldsta försöker medla mellan mig och maken. Han är ju den "vuxna" och tagit på sig föräldrarollen. Han är orolig för maken då han är den "svaga" och jag "envåldshärskaren". Raljerar så man ska förstå. Min make är rackarns konflikträdd. Han har olika strategier för att undvika konflikter. Ljuga, säga jag är ledsen ska bättra mig eller hitta på en helt ny story. Jag vet egentligen inte vad han tycker om något. Så fort det blir en diskussion använder han sig av äldsta sonen som mellanresurs.

Jag tror inte jag fattat hur mycket de två pratar om mig. Det är en hel del. Därmed måste ju jag lära mig INTE försöka förklara allt när sonen drar igång så jag får mer input om vad som hänt. Ställa frågor även om jag skulle vilja beskriva vad som hänt. Typ limma igen munnen... Ny produktidé - hållkäftenlim😂.

Det är nog sättet jag kan få veta hur allt varit så jag fattar. Sonen måste få verktyg så han slipper hamna i kläm och jag måste fatta hur man pratar med en livrädd person man varit tillsammans med i 23 år. Jag har missat att han är så rädd. Har nog inte velat se det... Hur börjar man prata med någon som inte vågar prata? Det kanske är där limmet kommer fram? Lägga fram frågor på lappar, ha bakbundna armar och ihoplimmad mun på mig? Kan fungera? Annars på med ögonbindel i tillägg🙈. Då borde jag bli neutraliserad.

snusen
tofu

Ja de kan ta energi ibland men oftast tycker jag de är kul och de ger mig energi för jag lär mig en massa om juridik mm. Och jag älskar lära mig nya saker, alltid varit sån.

Sisyfos
Att prata

Det är otroligt svårt att prata med nära och kära ibland. Och de situationer du beskriver, när någon vill ha svar blir lätt konfliktfyllda. Bra tillfällen att faktiskt samtala med tonårsbarnen ät t ex när man är ute och kör. Sitter bredvid varandra då är det inte någon fysisk konfrontation som det blir när man sitter vid ett bord. Promenader elller när man gör något annat bredvid varandra, t ex lagar mat få är det lättare att få förtroenden och svar på frågor. Funkar kanske med din man också om han får ta saker i sin takt. Prata och sätta ord på känslor verkar han ju inte ha så stora problem med om man tolkar det du skriver. Det är otroligt synd att han har skapat en allians med äldste sonen för helafamiljens skull. Bra att du har börjat se det här nu när du är nykter. Du hade kanske rätt som kände dig utanför men er andra son verkar ju inte helller ha nån plats.
Finns väl tyvärr ingen Quick fix på det här men en början är ju att börja se och vara villig att ändra sig och där är du. Det är så jäkla bra!

Tofu
Hej mina vänner

Vilken dag i en galnings liv. Det där med soc anmälan har verkligen inte varit lätt att tugga i sig. Dels pga hur processen var upplagd dels pga vad som stod i anmälan. Kränkningen när man inte håller med. Allt gammalt skit som tuffar runt och poppar upp här och där.

Idag hade vi möte med terapeuten. Vi har inte ens kunnat prata utan att nästan börja klösas. Sån destruktiv maktkamp. Helt sjuk faktiskt. Slutade med att jag sa till maken. Du har två val.

Ett - barnen får checka in hos mina föräldrar nu. De ska inte behöva uppleva detta och hamna i kläm.

Två - jag avbokar allt med terapeuten och det är över.

Han valde ett. Vilken galenskap det varit. Nu har vi satt upp förhållningsregler kring hur vi måste bete oss mot varandra. Simpla men förhoppningsvis fungerande.

1. Barnen får inte se ett enda krig. Då får vi lösa det själva i ett utav uthusen vi har. Det ska vara tydligt för barnen att konflikter hör till oss och barn får inte gå emellan. Att vi jobbar på att lösa allt med terapeuten.
2. Vi kan inte sova i samma rum och inte ta upp något gammalt groll tills nästa terapeutmöte.
3. Inga lågvattenmärke är tillåtna. Vårdat språk används
4. Om någon part bryter mot regler måste andra påminna omgående.

Alltså. Ska man skratta eller gråta? Efter 23 år är vi alltså här men fortfarande gifta. Kan nästan inte låta bli att skratta åt hela grejen.
Tydligt är att man hittar på massa galna historier i huvudet som inte nödvändigtvis stämmer ens till 50%. Hantera känslor kräver intresse och lyhördhet. Bekräfta motpartens känslor och hjälp till att reda ut virrvarr istället för att trycka till eller gå åt sidan.
Känner mig som en 12-åring ungefär.

Tips och påminnelse till mig själv:
Går man in i terapi så släpp hörnflaggan. Kasta bort rädslor, skuld, skam och ta upp precis exakt vad du känner.

Om man anser att motparten ljuger exempelvis vilket hindrar att man kommer vidare och kan gå till botten med ett skavsår - säg det! (Det får terapeuten sedan hantera så det blir balans i diskussionen.)

- Han / hon ljuger, jag uppfattar det så här...

Det är troligtvis skuld/skam/rädslor som hindrar att man kommer vidare. Släpp inte saker som är viktiga för dig förrän du känner att ok, detta fattar jag och kan acceptera. Detta tar situationen vidare.

Det är för enkelt att låta rädslor, prestige etc bli hinder i dessa samtal. Har man en konflikt så kan man utgå från att båda betett sig som skitstövlar men kanske på olika sätt? Om nu ena säger helt rätt saker och håller en supersnygg fasad i diskussioner och den andra är mer explosiv så är ju båda delaktiga i att man inte når varandra. En snygg fasad kan vara ett superhinder att slå igenom för att komma till lösning. Ganska barnsligt beteende egentligen... Alltså, släpp hörnflaggor och kom in i matchen! Att det ska vara så svårt. Men vet ni - det är svårt! Det är väl kanske det är så många som skiljer sig?

Skuld och skam får nog ta sällskap med hörnflaggor/prestige i soptunnan.

Tofu
Alla dessa känslor

Ena stunden superpositiv för att sedan dyka. Aggressiva utbrott har hållit sig borta denna veckan iaf... Tidigare i veckan har jag sprungit 2 ggr/dag. Nu kan jag inte göra det eftersom jag tagit bort födelsemärken och läkarna avrådde från träning. Hur smart var det att ta bort dem just nu kan man fråga sig...?

Har ni bra tips på hur man kan hålla alla känslor i schack? Den där förbaskade flyktkänslan är vidrig när den knackar på. Vid motgång i min relation gör sig flyktkänslan gällande.

Andrahalvlek
Andningsövningar

Googla på medveten andning så får du en massa tips. Genom att djupandas långsamt syresätter du dig långsamt och signalerar samtidigt till hjärnan att allt är under kontroll.

Det klassiska ”andas i påse” ska tydligen vara riktigt effektivt. Har aldrig provat själv.

När man djupandas och räknar samtidigt förflyttar man tankens kraft till pannloben där logik, konsekvenstänk och inlärning finns. Då flyttas delar av hjärnans kraft från ”reptilhjärnan” där flyktinstinken finns.

Kram 🐘

Tofu
Tack för tips Andrahalvlek.

Tack för tips Andrahalvlek. Det ska jag verkligen testa.

Tofu
Bra dag idag

Har fått lite ny energi och börjat rodda mer seriöst med det företag jag håller på att starta. Det finns verkligen massor att ta tag i och jag tycker det är så kul. Att få bestämma helt själv är ju en ynnest och även att få testa sig fram. Saker man aldrig hade fått testa på om man fortsatte jobba i en stor koncern.

Tänk att nu har jag och maken kommit så långt så att vi delar rum igen efter himla massa år på separata våningar. Det är ju stort! Under lång tid har vi inte kommunicerat men nu plötsligt börjar vi. Försiktigt och steg för steg. Jag överreagerar en del märker jag och undrar om det är del av processen? Att det är svårt att hålla balans på allt. Märker att det går alldeles utmärkt att fråga om det nu är något jag blir ledsen/frustrerad/arg över istället för att gå undan... Det var ju det där med att reda ut saker och sortera i tankar. Ni som är långt före mig. Känner ni igen er i detta? Hur lång tid tog det i så fall för er innan det började lägga sig?

Här sitter jag då nykter en lördag. Håller inte koll på hur många dagar jag varit det men det är över en månad nu. Fönstret är öppet och grannarna har fest. Det är en massa sprit uppradat. Känns så himla skönt att slippa det. Jag har ju berättat för en hel del vänner. Alla jag berättat för har tagit det så bra. De vill gärna träffas och säger spontant att låt oss strunta i spriten. Skönt att slippa har jag fått som feedback. Kanske säger de så för att vara vänliga kanske inte. På riktigt är det ju ganska märkligt beteende att dricka varje helg tillsammans med vänner. Vidgar man sina vyer så finns det ju mycket annat trevligt man kan göra som inte nödvändigtvis betyder att man umgås inpå småtimmarna och vaknar helt urlakad dagen efter. Vad är det för fel med en båttur, paddelturnering, plocka bär exempelvis istället för 3 rätters med massor av vin?

Tofu
Terapi

För mig blir det viktigt att få klarhet vad som egentligen skedde dagen D då allt sattes på sin spets. Detta då det klart visar på hur dysfunktionell familjesituation vi hamnat i. Jag är helt öppen (tycker jag själv) i symptombilden och helt redo att räta ut alla frågetecken. Maken är mycket mer avvaktande. Visst ser han massor av positiva sidor hos mig men jag har nog skrämt honom länge så han har blivit skalman. Terapeuten vill att vi är avvaktande och trycker ofta på hur stora problemen är. Det gör mig lite tokig. Någonstans så är problemen ganska många. Att signalera hur gigantiska de är gör mig helt avtänd. Herre jösses, det handlar ju enbart om kommunikation. Om vi får hjälp med kommunikation så kommer vi snabbare kunna lösa problemen. Just nu blir terapeuten lite av en domare. Man pratar och sedan säger man ok då syns vi nästa vecka. Prata nu inte om problemen...

Jag har en del koll trotts allt på psykologi även om jag varit helt blind för våra problem. När man sätter ord på dem så fattar jag vad det handlar om. Jag är för stark och maken har trätt tillbaka. Då måste vi våga tala om detta och jag måste bromsas så inte blixten i mig skjuter iväg. Drar man ut på detta massor så kommer denna process bli onödigt plågsam. Ser inget syfte med det mer än att det kommer kosta massor.

Om maken behöver prata av sig så är det helt ok. Jag kan vänta så han får tid att landa. Att däremot ha en domare emellan som säger nu ska vi gå lååångsamt tillväga och ge en massa tid tror jag inte ett dugg på. Fokus på det goda och fokus frammåt. Gör nu en rejäl kartläggning kring problembilden och kom upp med en plan.

Jag har struntat i terapeuten. Annars hade vi fortfarande sovit i olika rum. Jag startar där. In i samma rum och sedan fokus på det goda. Försöker få maken att öppna sig och försöker vara uppmärksam på hans signaler så att jag inte skrämmer honom i onödan. Även bekräftat honom massor. Nu har jag sagt till att det tar massor av energi så därför behöver jag veta om han verkligen vill vara med mig? Det verkar det som så då är det ju bara att fortsätta på den vägen. Om vi skulle gå runt och trippa på tå så hade denna process tagit 5 år - eller troligtvis helt misslyckats. Både måste ju visa att man vill och sedan få verktyg i hur man kommunicerar.

Tofu
Allt rullar på som det ska. I

Allt rullar på som det ska. I början (det är väl ifs fortfarande i början) åt jag färsk ingefära så fort jag blev sugen. Äter det som andra äter morötter ungefär. Om man tar en stor tugga har man fullt upp med det och suget dör tämligen omedelbart. Kan tänka mig wasabi har samma effekt🤣.

Det enda är när jag vaknar. Vissa morgnar när jag vaknar är första tanken - ställde jag till med något igår? Något i mina flöden? Just ja, drack ju inte igår... En lättnad varje gång. Ser verkligen fram emot att aldrig behöva vakna och fundera över kvällen innan. Undrar bara hur lång tid det kan ta innan detta nya tillstånd blir det normala och att det gamla inte gör sig påmind när man vaknar... Hursomhelst är jag så nöjd att slippa detta eviga vindrickande och ser fram emot uppdukade helgfrukostar som liknar lyxhotell istället för bakfylla. Nu har jag snöat in mig på hemmagjorda fröknäcke med häftiga pålägg samt gröt med hemmagjord sylt. Lite mer livskvalitet i det. Smoothies och andra drycker är något jag gillar att göra för det går så fort och variationsmöjligheterna oändliga. Det finns så mycket häftigt där. En parad är chillikaffe - mandel, kaffe, chilli, agave, salt, vatten och is. Det är hur gott som helst ❤. Alternativ är kastanjpuresmoothie med kaffesmak eller en mango, chilli, curry och kokosnötsmjölkssmoothie. Ja ni hör ju - det finns hur mycket att laborera med som helst. En bra blender och det är bara att testa på👩‍🌾

Kennie
Härligt inlägg!

Härligt att du njuter av att vara nykter. Lyxig helgfrukost är verkligen en så mycket bättre belöning än vin... Jag tänker ofta tanken att det är så otroligt skönt att inte vara bakfull när jag vaknar. Tacksamhet och glädje hör för mig ihop med nykterheten.

Andrahalvlek
Gött!

Härligt att höra att du njuter av din nykterhet och goda frukostar.

Det där obehagliga uppvaknandet kommer att klinga av snart. Det är bara en gammal vana som behöver nötas bort.

Kram 🐘

AkillesU
Ah bra tips!

Man ska alltså avleda suget med nåt jävligt! 🤪 knapra vitlök kanske?

Det du beskriver om att man vaknar och tänker de tankarna. Hur mycket drack jag igår. När gick jag och sov. Vad gjorde jag innan. Skickade jag något sms. Skrev jag nåt på facebook....
Ger mig ångest varje morgon!
Vaknar fortfarande så och det är så jobbigt! Men lättande när man påminner sig själv och att man inte druckit på 4 veckor. Hoppas de känslorna avtar mer och mer... när klingar de av?

Äter fröknäcke (köpt) varje morgon men har inte vågat mig på att göra egna än!
Ha en fin söndag 💕

Tofu
Ja, mitt tips är ta något

Ja, mitt tips är ta något superstarkt. Ren vitlök kan nog fungera om man plockar dem som popcorn 🥳. Jag äter rå ingefära morgon, middag och kväll. Rasar i vikt för har svårt att få i mig annat om jag börjar med en stor tugga🤠

Ullabulla
Din berättelse

Berör mig.
Jag kommer från andra sidan och är medberoende sen barnsben.
Jag hade en alkoholiserad tablettberoende mamma som var psykiskt ostabil och styrde familjen med järnhand.
Jag har sen valt män med beroendeproblematik.
Trots det så har jag varit driftig och stark men haft svårt att se till mina egna behov på det privata planet.

Lång historia kort.
Mitt stora problem är att mitt stora energifält äter upp en del av mina närståendes.

Jag har en tendens att skapa förlängda armar i andra personer som egentligen hör till mig.

Detta tog mycket lång tid för mig att i se och att min arbetsnarkomani var mitt beroende,inte alkoholen.

Att gå till botten med sig själv och vilka delar av sig själv man måste slipa av lite eller justera för att andra inte ska behöva ge sin plats är för mig en stor utmaning.

Jag förstår din ambition att räta upp dina relationer med maken och barnen.
Men kanske du skulle titta på relationen till dig själv först och främst?

Vad kan du göra för dig för att ditt liv ska bli behagligare och mer i balans,så att prestationsprinsessan får vila lite🙂

Sidor