Först svårt att somna pga jobbtankar. Sen vaknade jag halv tre och tänkte på jobbet på ett mycket destruktivt sätt. Tankarna malde. Saker som måste göras.

Då gick jag in här och läste olika trådar, bland annat Kennies ? Blev påmind om vad som är viktigt på riktigt, blev trött igen och kunde somna om.

Nu när jag vaknade känner jag i kroppen att jag inte rört mig ur fläcken sen jag somnade om. Helt stel och öm på ena sidan, men då har jag legat still.

Nu kämpar jag mig igenom den här dagen också och sen blir det två dagar med jobb hemifrån då jag får pusta lite.

Det här forumet levererar alltid! Även som nattlektyr när tankarna spökar.

Kram ?

Tänkte på dig massor igår efter en sån mega-dag med mini-återkoppling. Det är tufft.
Konflikter är bra att ta men en måste inte ta andras. Det frestar- inte minst eftersom mer konflikträdda personer tenderar att lägga över dem på andra som tycks orka.
Men var sak på sin plats, dvs nej tack till att bära andras stress och oro.
Hoppas livet ger dig mer honungsmelon idag. Kram.

Nu blir det så där igen Andrahalvlek.❤️ Jobbet blir viktigare än ditt liv, och sömnen blir lidande. Tänk på den ” vandrande zombien”, där vill du inte hamna igen. Och att du får tankar som ” den känslan brukade jag dricka på” är inte bra. Fokusera på ditt eget mående, dina barn och din framtid. Du ville gå med i en orienteringsförening, kanske träffa någon vettig man I framtiden. Lägg kraften och tankarna där, i stället för att skälla ut folk på jobbet är mitt tips.?

Kram

Två utbildningsdagar är till ända. För totalt 80 pers vid sju olika tillfällen. Jag hade bokat en biosalong för 62 pers, så vi kunde coronasäkert utbilda ett 15-tal medarbetare i taget. Två tillfällen var ren videoutbildning för distansarbetare.

Sen toppade jag arbetsdagen med att hjälpa till med det nya sättet att producera så att mina kollegor inte skulle behöva sitta kvar så länge. En timmes övertid blev det för mig, och de andra kom nog iväg strax efter mig. Det känns skönt att handfast slutföra allt man har lärt sig i teorin på utbildningen. Jag vill själv kunna. Jag saknar produktionen även om jag inte jobbar med det till vardags alls längre.

Nu är jag helt slut. Det blir ofta så när man har laddat för något länge. När det väl är genomfört går luften liksom ur en. Kan knappt stå upp, samtidigt som hjärnan fortsätter snurra av bara farten. Två arbetsdagar vid köksbordet blir det nu - och jag ska bara göra det allra mest nödvändiga. Vila skallen och öronen från allt surr.

Det är väldigt påfrestande att ha okända röster i kontorslandskapet. Vana röster sållar jag bort automatiskt, men ovana röster frestar på min uppmärksamhet hela tiden. Mitt sinne ligger hela tiden och scannar av stämningen i rummet, och det tar mycket energi.

Men, det har gått bra. Jättebra ? Jag har fått SÅ mycket beröm idag för mitt utbildningsupplägg att jag nästan blev lite generad. Nä, det blev jag inte. Jag tackade och tog emot.

Utbildarna ingår i samma koncern som oss men har sin huvudarbetsplats tio mil från oss. De har tidigare besökt fyra andra företag i koncernen och genomfört samma utbildning. De sa flera gånger idag att jag hade genomfört den allra bästa planeringen - och att jag dessutom stått för enorm ordning och reda. Alla medarbetare inräknade - alla kom i tid och alla visste vart de skulle. Inte självklart på något sätt.

Till och med min chef berömde mig överväldigande, och hon försökte inte ett ögonblick ”ta över showen” utan lät mig stå i frontledet hela tiden. Gött. Det värsta som finns är chefer som låter andra göra jobbet och sen står på scen och tar emot all cred. Fördel henne med andra ord.

Så ikväll hoppas jag somna ovaggad och supernöjd ?

Kram ?

Ska precis innan läggdags kasta ett sista öga i datorn. Väskan är tom. Sladdar nedpackade, men ingen dator. Vad fan? Går snabbt i huvudet igenom vägen från jobbet till hemmet. Inget tillfälle att dumpa datorn någonstans. Väskan är ju med hem. Har jag packat upp datorn här hemma och lagt den någonstans? Nope.

Jag måste åka till jobbet imorgon bitti för att jag har glömt datorn på jobbet. Orka. Jag vill inte. Jag ska ju njuta av stillheten vid mitt köksbord imorgon. Och jag kan ändå inte somna om jag inte vet att datorn faktiskt ligger på jobbet. Även om jag är 99 procent säker. Hela mitt yrkesliv finns i den datorn, och långt ifrån allt finns säkerhetskopierat. Förstås.

Sex mil och en timme senare är jag hemma igen. Och datorn är också hemma. Den låg på skrivbordet. Förstås. Nu kan jag somna gott hoppas jag, en timme senare än jag hade tänkt mig.

Men det var tur i oturen att jag upptäckte det ikväll och inte imorgon bitti! Ja, jag vet att jag är hopplöst positiv även när det är negativt ? Jag är så van vid det att det går av bara farten, och det är ett mycket skönare sätt att leva sitt liv. Att alltid se glaset halvfullt istället för halvtomt.

Tack Torn, Kaye, Se klart och Jullan för pepp och omtanke, och beröm ❤️

Kram ?

Så gott har jag sovit i natt. Stel i kroppen och sprängfylld blåsa - då har jag sovit riktigt djupt och gott. Det bådar gott.

Tyvärr kan jag inte pusta ut riktigt än, men nu backar jag lite och fortsätter verka mer i skuggorna. Det ska bli SÅ skönt att sitta vid köksbordet idag och hålla ett makligare tempo. Slippa surret från alla röster, eller delta i alla beslut som ska tas hit och dit. Nu har jag gjort mitt. Och jag gjorde det jävligt bra ?

I morse fick alla medarbetare på mitt företag en överraskning i brevlådan. Min chef, som är allas chef egentligen, hade sett till att alla fick ett kuvert med en påse Lindtchoklad och en lapp med orden ”tack för ditt bidrag till...” Jag blev riktigt glad. Choklad behöver jag idag dessutom.

Kram ?

Jag fick fan en spontan applåd på mötet i morse för mitt sätt att styra upp utbildningarna. Nu har jag fått jobb-beröm för ett helt yrkesliv känns det som ?

Men jag uppskattar det verkligen. Det är så vanligt att vi som ”alltid levererar” inte får det beröm vi förtjänar. Alla förväntar sig att det ska lira. Få förstår hur mycket jobb som ligger bakom. Alla ser bara sin lilla del, ytterst få ser helheten.

Att få så mycket beröm när man har lagt ner själ och hjärta värmer verkligen ända in i hjärteroten ? Mer beröm åt folket!

Kram ?

Ja det är många gånger man kommer långt med beröm..Finns en psykologisk verkan i det..Får man beröm, så vill man göra bra arbete fler gånger..Kul att dom uppskattar dig..???

Min hjärna är fortfarande lite väl stressad, men jag tog en timmes höneblund på lunchrasten och somnade då utan problem. Att jobba hemifrån imorgon också blir bra, då hinner jag varva ner ytterligare. ”Hinner” är lite fel ordval i sammanhanget kanske.

Ikväll tänkte jag bada. Gick in i badrummet. Plötsligt stod jag och borstade tänderna ? Klockan 19.30. Det var ju något jag skulle göra i badrummet ? Så blir det när hjärnan har fullt upp med annat liksom.

Hoppas på bra väder i helgen så att jag får komma ut lite i friska luften. Behöver det. Kalasa ska jag göra också. På lördag ska vi fira min ex-svärmor som fyller 75 år, och på söndag fyller jag själv 51 år.

Är så nöjd med mig själv att jag faktiskt tog tag i det här med drickandet i samband med att jag fyllde 50 år för ett år sedan. Det var ungefär då min resa började, även om det tog några månader att verkligen komma till beslutet att låta bli att dricka helt. Jag trodde innan som så många andra att ”dricka lite” var möjligt. Men det var det inte. (Min tråd från okt 2019 till aug 2020 heter ”Behöver all hjälp jag kan få” och den finns under fliken ”Förändra sitt drickande”.)

Efter 8 nyktra månader tänker jag nästan aldrig på alkohol. Mest bara när jag skriver här på forumet. Och ibland kommer tanken flygande i situationer som tidigare varit intimt förknippade med alkohol.

Tidigare tänkte jag nästan alltid på alkohol och sådant som var alkoholrelaterat. När kan jag dricka? När kan jag inte dricka? Är en onsdag okej egentligen? När ska jag passa på och handla? Har jag handlat så det räcker? Hinner jag handla på lördag annars? Dricker jag för snabbt? Är det någon som kollar på mig konstigt? Hur full blev jag igår? Hur kom jag hem? Hur fick jag min dotter i säng? Märktes det att jag inte kommer ihåg nästan någonting? Vem blev jag ovän med och bör jag be om ursäkt? Hur ska jag överleva den här baksmällan? Hur ska jag orka jobba när jag är bakis? Och så vidare.

Många timmar per vecka blev det - och väldigt mycket energi gick det åt. Tack och lov att jag slipper det nu ??

Kram ?

Sömnen är liksom nyckeln till allt. Under sömnen återhämtar sig hjärnan, eller lever sitt eget liv snarare. Det är därför vi plötsligt börjar drömma så mycket när vi blir nyktra. Hjärnans logiska hjärnhalva släpper in den ologiska ? Nä, jag menar förstås den kreativa hjärnhalvan, den som tänker utanför boxen. Det är det som sker när vi ”sover på saken” och plötsligt nästa morgon får en strålande idé på ett tidigare svårlöst problem.

Jag har historiska problem av sömnstörningar *ta i trä* och jag vill ALDRIG hamna där igen. Två gånger har det lett till sjukskrivning i utmattningsdepression (2007 och 2018). Vid båda sjukskrivningstillfällena kom jag till stupets brant efter cirka 4-5 veckors sömnlöshet. Sömnlöshet. Inte sömnstörning. Jag sov inte alls. Eller jag upplevde åtminstone inte att jag sov en enda minut, även om jag kanske förlorade medvetandet en minut här och där.

Det tog ytterligare 4-5 veckor med sjukskrivning på heltid innan jag ens kunde få en-två timmars sömn per natt, och sen fortsatte det återtåget ytterst sakta under flera månader.

Båda gångerna slutade jag instinktivt att dricka alkohol i samband med sjukskrivningarna, och började inte dricka alkohol igen förrän ett halvår senare i båda fallen. Men det var ingen medveten nykter resa som den här. Det var ren överlevnadsinstinkt. Provade jag att dricka rödvin under den värsta tiden så smakade det avloppsvatten. Min kropp gjorde allt den kunde för att jag skulle fatta hinten.

Efter första sjukskrivningen (2007) började jag jobba på deltid efter tre månader och på heltid efter ett halvår. Andra gången (2018) började jag jobba på deltid efter fem månader och på heltid först efter 1,5 år. Båda gångerna var sömnen nyckeln till allt.

Kruxet med sömn är att det är en ickehandling, det är inget man kan prestera sig till. Det enda man kan göra är att dagtid skaffa sig bästa möjliga förutsättningar för att vara så lugn som möjligt vid läggdags så att man kan komma till ro och somna, och helst fortsätta sova hela natten. Men det är fan inte ”det enda” eller det lilla i sammanhanget. Det är skitsvårt!

Därför är meditation, yoga och mindfulness så viktig behandling vid sömnstörningar. Därför är det helt fel att medicinera stress med alkohol, eftersom det har helt motsatt verkan. Dricker vi alkohol så sover vi inte riktigt. Vi får inte den återhämtning som behövs i form av att den kreativa hjärnhalvan frispejsar på natten.

Jag har vetat om det här i teorin i många år. Nu har jag verkligen upplevt det i verkligheten också. Jag rider ut den här stresspuckeln på jobbet utan större skador. Tack vare att jag är nykter ??

Kram ?

Vecka 43 år 2020 ska jag minnas som en av de stökigare på jobbet ? Men vi har överlevt - och slutresultatet blev verkligen kanon! Små skönhetsfel bara, men inget som kunden märker. Och allt kan vi styra upp efterhand, men nu i lite makligare tempo.

Kriser kan få både styrkor och svagheter att blottas. Vissa personer i vårt kollektiv har sjunkit i min aktning, medan andra har tagit ett kliv upp. Och för mig personligen så har mina aktier på jobbet ökat rejält i värde ?

Utan att jag har haft en baktanke med det så är det dessutom bra att göra ett riktigt bra jobb när det är koncernkollegor inblandade. Det kan ju finnas koncerntjänster som kan vara av intresse för mig framöver. Har gjort det här jobbet i 14 år nu, dags att göra något annat kanske?

Kram ?

Det är nästan så jag blir sugen på att köpa aktier i företaget du jobbar på, nu när jag vet vilken
strålande bra personalchef det är som jobbar där.? Om ni är börsnoterade vill säga, fast nu kan du
inte avslöja vad företaget heter även om du vill. Då kan det blir tal om "inside information"?

Ha en go fredagskväll!

P.s Det var höjden av otur att du blev sjuk och på det, den stökigaste veckan på jobbet på 14 år
precis när du skulle sätta igång med mer motion och sundare matvanor.
Men ingen ko på isen, det fixar du när det passar och känns rätt.?

Kram

Jag älskar mitt jobb eftersom jag jobbar med att få människor att utvecklas. Allra bäst trivs jag med att lära känna nya talangfulla medarbetare och bidra till att ge dem en schysst start i yrkeslivet.

Men efter 14 år hade jag kanske behövt göra något nytt, jag gillar ju verkligen att lära mig nya saker.

Chill helgkram ?

Imorgon ska vi fira min ex-svärmors 75-årsdag. Mina ex-svärföräldrar bor granne med barnens pappa. I mitt tidigare liv hade jag planerat för övernattning i huset imorgon. (Jag brukar få låna yngsta dotterns säng och sen sover hon på luftmadrass på golvet.)

Nu ska min mamma förvisso med också, och hon måste ju komma hem på kvällen. Så jag hade snarare planerat för att be äldsta dottern köra oss hem, hon dricker ju inte ändå, och sen kunde hon ju påpassligt ta bilen till mig på söndag förmiddag, då hon ska komma hit och laga födelsedagsbrunch till mig ?

Hade jag ändå varit tvungen att köra, det vill säga vara nykter på ett kalas där jag vet att det bjuds på massor av god mat och dryck, så hade jag varit sur. Jag hade tagit på mig martyrrollen. Varför ska jag vara nykter, när vi faktiskt typ firar min födelsedag också? (Jag och min ex-svärmor fyller med en dags mellanrum, så den som fyller jämnast har kalaset och vi brukar fira ihop. Allt annat blir fånigt med samma gäster.)

Sen hade jag tänkt på det hela festen. Hur gott det ser ut med rödvin, hur snabbt de andra blir glada och flamsiga - och här sitter jag och har tråkigt. Det är förbannat synd om mig, det var knappt lönt att åka hit. Festen känns nästan helt bortkastad, jag hade lika gärna kunnat ha tråkigt framför tv:n.

Men nu slipper jag tänka så ? Jag kör självklart - och jag ska ha det riktigt trevligt på kalaset. Njuta av god cateringmat och äldsta dotterns svulstiga efterrätter. Bli proppmätt och nöjd, nästan lite för nöjd. Och väldigt mycket proppmätt.

Jag ska behålla skärpan och kunna föra ett samtal med en i taget utan att tappa fokus. Jag behåller min lyhördhet så jag vet när jag ska backa och gå undan när diskussionen tråkar ut mig. Jag behöver inte yttra mig om allting hela tiden. Jag ska lyssna mer än jag ska prata, eller åtminstone ungefär lika mycket.

Jag ska skratta inombords åt min ex-svägerska som blir fnissigt berusad på två glas vin, och sen är det bara en tidsfråga innan hon blir så trött att hon vill åka hem. Men hennes man fortsätter fylla på hennes glas och förhala beslutet, och har han tur kommer hon igång rejält och pratar oavbrutet trots att knappt någon lyssnar. Hon lyssnar absolut inte på någon annan. Jag har provat att ställa goddag-yxskaft-frågor till henne, men hon svarar inte ens. Hon fortsätter bara prata där hon själv slutade, eller går vidare till någon annan och pratar.

Och sen ska jag efter några timmars umgänge känna mig nöjd och längta hem till min tv-soffa. Utan separationsångest för fem öre tackar jag för mig och kör hem, och min mamma är också nöjd med att inte komma hem allt för sent.

Och alla ska säga ”Inte redan!? Ni kan väl stanna en stund till.” Och jag ska skratta och svara ”Vi ses snart igen, kanske redan till jul?” Och då ska de börja prata om eventuella julplaner, så jag kan tyst smyga iväg. Pussa snabbt på mina barn, som jag ser igen redan på söndag. De har lovat att sjunga för mig på sängen ? Det är en tradition som yngsta dottern INTE vill släppa, så jag får sannolikt rejäl sovmorgon på söndag.

Det blir en bra helg! Mer social är jag är van vid, men det ska bli jättemysigt ❤️

Chill helgkram ?