Min sambo är alkoholist

35 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Mammatilltvå
Min sambo är alkoholist
Mammatilltvå
Semester

Min sambo har alkoholproblem och har haft det sen vi sågs. Dricker i smyg och gömmer. Jag hatar semester och lediga dagar. Vi har två små barn. Han lovade innan semestern att inte dricka. Nu är vi åter på jobb och jag tror inte han var nykter en enda dag under semestern. Han dricker mest efter vi andra lagt oss eller sitter ensam i garaget tills vi somnat. Vissa dagar dricker han från mitt på dagen och fortsätter till kvällen. Han är oftast rätt skötsam och är mer trevlig då han druckit än inte. Om han dricker sig full tills han spyr gör han de oftast efter vi somnat. Trött o seg om dagarna. Har länge haft en väska packad åt mig o barnen ifall han är elak. Har hänt att han hotat mig, sagt att han ska döda mig men gör oftast inget. Nån gång har han hoppat på mig då jag lagt mig för att sova om jag tex opponerat mig. Han har även knuffat o tagit i mig hårt några gånger. Har även hänt att jag kommit hem till barnen efter jobbet o pappan är full o glad. Känns ju hemskt. Hemskt även för barnen att på natten krypa upp i våran säng bredvid en full pappa som luktar alkohol. Jag vägrar sex då han är full och är inte speciellt sugen annars heller vilket han tycker är konstigt. Han dricker de flesta lediga dagar och då han jobbar kväll efter jobbet. Nykter dagtidsskiften. Men det går lite i perioder ibland. Bättre och sämre. Kan inte heller lämna honom, vill inte att mina barn ska få bo med honom varannan vecka utan mig. Tänk om han är full på natten tex och de behöver hjälp. Har börjat få ångestsymptom och kan inte dela med mig om mitt liv till en enda person i världen. Tänk om någon skulle kontakta soc tex. Rädd.

Kan inlägg i forumet spåras till ens mailadress eller kan man lugnt skriva här?

Li-Lo
Välkommen Mammatilltvå

Först vill jag besvara din fråga: Du är anonym här på forumet och den mailadress du använt för att skapa kontot är skyddad av alkoholhjälpen.

Nu till det du skriver. Vilket otroligt stort och viktigt beslut du tagit om att skriva här och sätta ord på vad du och barnen faktiskt är med om. Jag gissar att det är förknippat med många tuffa känslor. Du är inte ensam om att känna dig ensam och rädd. Så klokt av dig att dela detta med oss på forumet, i anonymitet kan en ibland vara helt uppriktig. Det låter som att du och dina barn lever i en krigszon där du alltid behöver vara på din vakt och du har redan tänkt att ni skulle må bättre om du avslutade relationen. Du känner dig låst av rädsla för att det skulle kunna innebära gemensam vårdnad och växelvis boende. Du känner naturligtvis till din situation bäst samtidigt vill jag gärna säga att så är inte alltid fallet. Och få beslut tas för alltid.

Då du nämner att det förekommer hot och våld vill jag gärna rekommendera dig att ringa kvinnofridslinjen 020 505050 eller polis. Att identifiera sig som våldsutsatt är för många svårt och det kan kännas svårt att tänka att ens partner begår ett brott. Vad tänker du om det?

Det här kanske är första gången du berättar om hur du tänker och känner och jag tror att du kommer få flertalet svar från andra användare som känner igen sig. Det är tydligt att du vill skydda dina barn och att du nu börjar öppna upp och att du skriver här för råd är ett steg i rätt riktning.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Pan pan
Känner igen mig i dej❤

Känner igen mig i dej❤ förstår precis hur du känner. Samma problem här. Vi har två barn och orkar inte så länge till med denna jävla smygdrickandet men är så rädd att dom ska vara hos honom varann vecka och jag inte vet om han är full. Jag är så himla trött i både kropp och själ och det är så jobbigt att alltid vara osäker på om han har druckit eller inte. Litar inte på något han säger. Kram till dej❤

Oslo
Men han har ju inte rätt att

Men han har ju inte rätt att ha barnen om han inte är nykter? Nu bor jag visserligen i Norge, men räknar med att det är ganska likt.

Jag har berättat för läkare och begär numera ett blodprov som tas 1 gång i månaden där han kan bevisa att han är nykter för att han skal få umgås med barnen. Skulle det visa nått annat så kopplas barnevernet (soc) in.

Jag tänker att om du går ifrån mannen och berättar hela situationen så är det inte säkert att han ens får rätten att ha barnen 50%. Iallfall inte om han inte är nykter. I norge måste man på ett så kallat mäklarsamtale om man har barn tillsammans, och där har du møjlighet att berätta allt och därmed ställa krav om nykerhet osv..

Oslo
Beklager

Førlåt om jag var lite kort i kommentaren, menade inget illa. Ville bara skriva just det. Att han inte kan kräva barnen, så du behöver inte vara orolig för den biten.

Men det är såklart en större bild här.

Jag har gått igenom en liknande resa, med två små barn, smygdrickande i många år, barn, men kanske aningen mindre destruktiv i sitt beteende. Min sambo har uppenbart också haft en alkoholberoende och går på anatbus idag och tar blodprover. Men elakheten har aldrig vart där på samma sätt.

Jag har skrivit en del här i det sista och det kan hjälpa när man inte vet hur man tänker och vad man vill.. förutom just att allt skal bli bra igen..

Jasmine
Mäklarsamtal finns inte i Sverige tyvärr..

Här kan man bara söka frivilliga samtal i Familjerätten. Om den ena parten vägrar att gå på samtal så kan ingen tvinga henne/honom. I så fall kan man få enskilda samtal.

Mammatilltvå- jag förstår din oro när det gäller skilsmässa och barnen! Men, om det framkommer någonstans (skola/förskola etc) att barnen far illa av att din man dricker så är de skyldiga att göra en orosanmälan till soc. och då kommer det att göras en utredning. Det är inget som kommer att drabba dig, dvs du behöver inte vara rädd om det händer.

Jag är absolut ingen expert på det här området, men ville bara delge det jag själv sett på nära håll. Jag har inte varit i samma situation som du, så kan bara skicka styrkekramar och förståelse, pappan till mina barn är väldigt skötsam och jag är aldrig orolig över barnen. Men, har som sagt sett liknande det du går igenom i min bekantskapskrest.

Fortsätt skriva här så du får en ventil i vardagen!

Kram 💙

Oslo
Orosanmälan

Kanske man kan orosanmäla sin egen man? Jag fattar att det såklart låter helt extremt, och mest sannolikt är det heller inget alternativ i nuläget. Men i praktiken så borde det väl gå?

Oslo
All medkänsla till att du har

All medkänsla till att du har en väldigt tuff situation ❤️ Det är en resa som tar tid att finna ut av.

Mammatilltvå
Nu har han lovat att inte åka

Nu har han lovat att inte åka till systembolaget på ett tag i alla fall.. då förväntar han sig att jag ska vilja ha sex. Jag har försökt förklara att den törn min kärlek till honom fått pga alkoholen inte försvinner bara över en natt för att han lovar nykterhet... det kan ta tid att få förtroende. Dessutom vet jag ju att han inte kommer att hålla sitt löfte. Men försöker ha sex med honom ändå och se om han håller sitt löfte. Känner mig lite besatt av att kolla igenom hans gömmor om han har druckit även om jag vet att han har det. Men vad och hur mycket. Som att man vill ha bevis.

Oslo
Bevis

Ja det förstår, det är väl så vi funkar. Jag har läst en bok som heter - du är viktig av Carina Bång. Kanske kan vara nått?

Min resa har pågått i flera år. Till slut orkade jag inte mer. Jag vet inte vart du är i din, men jag önskar sig lycka till!

Bestemor
Youtobe

Där finns även små föreläsningar av Carina Bång, för anhöriga.

Mammatilltvå
Tack för tips

Tack för tips ska kolla då jag orkar.
Han har jobbat en del men druckit sent efter jobbet och är sen helt slut då han ska vara med barnen dagen efter på morgon och förmiddag. Är det inte starköl så är det 3.5 or. Tror han försökt hålla sig några dagar här men då är han så sur elak och grinig. Både mot mig och barnen. Sen fick han en släng av feber, var det av abstinens eller var han sjuk? Hatar att vara så misstänksam. Men det är inte mitt fel att man blir så.

Mammatilltvå
Less

Är också så less på snarkandet. Jag vet ju att han snarkar sju gåmger värre då han dricker. Och jag är jättekänslig. Det gör mig irriterad att jag ska sova ännu sämre än vad jag redan gör för att jag ska vakna av snarkande kanske 5 eller fler gånger på en natt. Vaknar redan 1-2 gånger varje natt pga barn. Fan jag hade ju sluppit det om han inte druckit. Gör mig arg. Kanske jag är som en kärring, gnällig.

Olycklig Make
Medberoende....

....är otroligt jobbigt.
Jag har/är oxå där.. jag har efter många år valt mitt eget liv och mitt liv med mina barn och för mig betydde det att jag begärt skilsmässa. Inte bara pga beroendet, vi har haft mycket andra problem oxå.
Jag gick i många år och våndades precis som du.
Läs gärna min tråd om min resa, den kanske kan ge dig råd eller styrka i din.
Vi är flera som levt precis som du gör här, och många av oss har tagit oss vidare.

Min start på min resa ut ur medberoendet var när jag lyssnade på boken "djävulsdansen, bli fri från ditt medberoende" och fler av oss har fått hjälp att komma vidare tack vare den.
Det handlar givetvis inte om att du ska lämna din sambo, den ger dig hjälpmedel att hantera medberoendet och ger dig verktyg och förståelse för ditt medberoende och den beroendes situation.
Kanske kan du oxå få hjälp med att få rätt på dina känslor, få hjälp med att välja dig själv, dina känslor istället för att skydda, dölja och sätta den beroende i centrum.

Fortsätt att skriv här då det hjälper otroligt mycket att skriva av sig.

Hoppas du får sova och slipper för mycket snarkningar inatt, vet exakt vad du menar!

Kennie
Rådfråga någon

Jag blir orolig när jag läser att din sambo varit våldsam och hotat att döda dig. Att han dessutom anser att du ska ställa upp på sex för att han inte dricker är också ett tecken på något sorts kontrollbeteende. Spontant är min känsla att du ska ta varningssignalerna på allvar. Du skulle kunna börja med att rådfråga en familjerättsadvokat, jag tror inte att han skulle få gemensam vårdnad om han fortsätter dricka som nu.. Går det att prata med honom när han är nykter? Finns det någon anhörig som kan stötta dig?

Mammatilltvå
Rådfråga

Hej nej tyvärr finns det ingen att rådfråga. Det är för skambelagt för mig plus att tex min mamma o pappa skulle må så dåligt av att veta hur vi lever att jag inte kan utsätta dem för det. De vet en bråkdel och mår redan dåligt över det.

Nu har han varit på systemet igen. Ska kolla imorrn på morgonen vad som finns och sen försöka kolla igen då jag kommer hem så jag får veta om han druckit ensam hemma med barnen.

Oftast blir han arg och skyller på nåt annat i livet som gör att han dricker och ibland dricker han för att vi inte har sex. Givetvis vet jag att så inte är fallet men det är några av hans bortförklaringar.

Han gillar verkligen inte att jag kontrollerar honom som han säger. Om han får veta att jag vet vad han köpt eller liknande så snokar jag. Men brukar säga att jag känner lukten. Men det är faktiskt väldigt svårt att känna på hans lukt när han druckit.

Ikväll var han extra glad och det var ju för att han hade varit på systemet i em.

Mammatilltvå
Jobbet

Har många gånger varit frestad att berätta för mina närmaste kollegor så de vet, söker inte medömkan men ibland är jag bara så orolig för barnen. Men, i mitt arbete byter man sina närmaste kollegor då och då så jag vet ju inte hur länge just dessa är mina närmaste. Även min chef hade kanske behövt veta men litar inte på henne. Eller någon på barnens förskola, ibland om han är inne i en riktigt dålig period kanske jag hade behövt lämna barnen efter mina tider bara och inte hans tider. Men då är jag rädd att de gör en anmälan. Sen vill jag ju inte att de ska se på honom i dålig dager. Tror han skulle bli så arg på mig och besviken om jag jade berättat.

Berättade för hans mamma några gånger och hon tyckte så klart det var jobbigt att höra mm. Men ville att hon skulle ha förståelse ifall vi gick skilda vägar. Sen sov hon över här och då såg jag hur hon drack vin som hon hade med sig, i smyg då hon trodde jag sov. Sen dess sjönk mitt förtroende till botten för henne kring detta.

Olycklig Make
Någon....

...i din närhet bör det finnas som du kan prata med. Vet själv hur det är med skamkänslan i att berätta detta för någon men det är ett våra egna största bekymmer som medberoende.

Vill återigen be dig att ta dig tid att lyssna/läs boken "djävulsdansen" all denna problematik tas upp där. Den var en sådan ögonöppnare för mig så jag tillslut orkade/vågade ta steget att faktiskt lämna min fru efter alla år.med bekymmer då jag insett att jag inte kan hjälpa henne, det kan bara de själva när de insett deras problem.
Men vi medberoende kan ta oss ur det även om det är jobbigt.

Vi bäddar in den beroende och skyddar dem från omvärldens möjlighet att upptäcka det när det snarare borde vara tvärt om.
Idag är det en sån stor skam att leva ihop med en beroende men börjar man skrapa på ytan är det så otroligt många som lever i en familj och döljer hemligheter. Det är inte din skam, det är inte du som har sjukdomen.
Däremot är medberoendet oxå ett helv...

Jag lovar dig, det hjälper att berätta.
Om det så är en kollega eller någon av dina vänner!
Kan kanske vara skönt att slippa blanda in familjen i början.
Kan bara säga att från min egen erfarenhet så har jag haft en kompis sedan många år som jag har pratat med om mina bekymmer och för det är jag honom evigt tacksam, han har alltid funnits där för mig.
Om inte annat så finns det alltid stödgrupper att ta kontakt med, det har du ju redan delvis gjort eftersom du skriver här .
Detta forum är oxå ett fantastiskt andningshål för sina bekymmer.

Men som sagt någon i din omgivning borde det finnas som du kan välja. Är de rätt typ av vänner kommer de inte att vända dig ryggen utan snarare kanske du kan få en utsträckt hand som kan hjälpa dig i många jobbiga stunder och tro mig det hjälper otroligt mycket att få börja släppa på sådant man gått och burit på själv länge 😊

Vi andra här finns oxå💕

Li-Lo
Hej igen Mammatilltvå

Börjar med att säga att det är starkt av dig att fortsätta skriva här. Du har fått flertalet råd och visad omtanke av andra användare. Om jag förstår dig rätt känner du dig ensam i detta och nästan lite kidnappad för att du samtidigt som du vill berätta om hur det faktiskt är rädd för hur det kommer påverka din partner. Och att det kan leda till våld? Det låter som att du just nu aktivt har börjat leta efter någon att berätta för, och kanske övar du genom skriva här att berätta för oss. Det är du inte ensam om, inte heller att på sätt och vis känna en impuls att liksom skydda den som beter sig illa.

Om du just nu inte hittar någon att tala med undrar jag om du har fått kontakt med kvinnofridslinjen? 020 505050. På deras hemsida finns även information om normaliseringsprocesser. Kanske kan det vara hjälpsamt för dig att ta del av?

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att se sig sig själv som brottsutsatt kan vara problematiskt. Att få en professionell kontakt är för många bra och ibland avgörande. Hur tänker du om det?

Att alkohol förändrar personer och ökar risken för att våld, hot och kränkningar är ett fakta och något du är smärtsamt medveten om. Även om den påverkade personen aldrig skulle göra det den gör under berusning så påverkar det naturligtvis hela relationen. Det går inte att dela upp, det är inte två personer så att säga utan samma. En person som har allt ansvar för sitt eget drickande och beteende.

Om det är något vi kan hjälpa dig med är du välkommen att skriva under fliken frågor, dit det endast är vi i admi som har tillgång.

Om du har en kontakt med kvinnofrid, fint, om inte så passar jag på att berätta att du kan vara anonym i din kontakt även där.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mammatilltvå
Nu skriver jag igen

Nu är jag här igen och skriver. Har kommit på att han kanske är nån form av periodare?? Han dricker nästan alla sina lediga dagar och då han jobbar kväll. Förmiddagaskiften är han nykter. Nu är en dålig period. Först var han så fruktansvärt sur och otrevlig men sen kom han sig iväg till systemet och han va så glad oxh sprallig då han kommit hem. Men jag visste ju varför. Det var igår och imorse kollade jag, då hade han druckit nån dl sprit igår. Sen kollade jag igen idag efter jag jobbat klart oxh då var det borta en öl och kanske 1-2 dl sprit. Han var hemma med våra två små barn idag. Inte nykter alltså. Nu har han nog druckit lite till. Då är han trött imorrn då han ska vara med barnen oxh jag måste jobba.

Sa idag att han luktar nåt. Då blev han arg och sur och sa att jag anklagar honom som är oskyldig. Men jag visste ju. Har laddat två veckor för att berätta för två närmaste kollegor. Men det tar emot då de väl är dags. Vet inte hur jag ska säga det. Om jag vill dela det.

Han tänker ofta på sex. Jag är alltid typ helt off och absolut noll vilja då han druckit. Även då han är nykter för han föesöker ju dölja drickandet så hur ska jag då veta om han är nykter. Nån dag sen så la han sig o hölll fast mig och utövade makt mot mig o hotade. Han låg på mig med all tyngd och drog ner mina byxor. Fingrade och juckade men stoppade inte in nåt. Sa flera gånger att jag inte vill och bad honom sluta. Till slut gick han på toa då gick jag iväg. Tänkte där och då att jag aldrig mer ska ha sex med honom. Sen hotar han att döda mig ofta. Tror det bara är nåt han säger, tomma hot. Men det känns faktiskt ändå obehagligt ibland. Jag ska strypa dig inatt till exempel.

Att lämna detta är inget alternativ då jag absolut vägrar låta barnen vara med honom utan mig varannan vecka. Helt uteslutet. Märker att barnen tycker att han är trött och oengagerad. Han sover ofta då han är hemma med dem berättar ena barnet. De får titta på tv. Men jag måste stanna för barnen får absolut inte vara varannan vecka med honom utan mig.

En annan sak som jag tänker på är vad som skulle hända om jag dog och ingen annan på denna jord vet hur vi lever med honom. Då blir barnen kvar ensamma i detta.

Backen123
Snälla du

Åh vad det gör ont i mig att läsa din text ❤ att vara rädd i sitt hem är hemskt, så ska ingen behöva ha det och det vet du. Att sitta fast i rävsaxen kan kännas hopplöst. Du behöver hitta styrka nånstans, för din och dina barns skull. Funkar det att åka iväg en helg med barnen, andas. En sak jag gjorde det var att spela in samtal som jag visste kunde spåra ur, ville ha det för att kunna påminna mig själv eller som i ditt fall användas i bevis.... Och jättebra att du skriver här, att sätta ord på det som snurrar och få hjälp med att få ordning på kompassen för till slut vet man varken ut eller in

Nordäng67
Lider med dig....

Låter som en hemsk situation. Och faktiskt är det ju våldtäkt han utsätter dig för när han tvingar sig på dig på det viset. Även om "den inte var inne" så är det ju det. Fruktansvärt otäckt när någon man inte rår på fysiskt gör så. Tycker definitivt att du ska prata med människor som du känner att du litar på och som står dig nära. Även om det inte förändrar din situation hemma är det ändå skönt att dela svåra saker med någon. Bra att du skriver här så du kan följa dig själv och få stöd. Svårt när man har barn ihop, det är ju inte bara att lämna. Som du skriver, att lämna barn ensamma med honom verkar allt annat än bra. Tror du att du har möjlighet att få ensam vårdnad? Är du säker på att han skulle vilja ha barnen halva tiden? Kram

Bestemor
Varning varning

Det är åtalbart det han utsätter dej för!
Stanna inte kvar i den livsfarliga situationen. Ta råden här på allvar och sök hjälp!
💜💙💚💛

Kennie
Barnen..

Jag tror att du skulle få ensam vårdnad om du berättar vad han utsatt dig för. Det är helt sjukt att han tvingar sig på dig, en sådan person går inte att lita på och risken är stor att det eskalerar. Fly med barnen, berätta för socialtjänsten och sök hjälp.

Azalea
Detta är inte okej

Han har ingen rätt att göra så mot dig och det är helt fel av honom.
Du äger din kropp och vill du inte så ska det accepteras.
Du måste vara rädd om dig och det verkar som en riktigt farlig miljö du lever i. Vi fungerar ju tyvärr så att händelser blir normaliserade och vi lär oss leva med fula ord, hot och påhopp men det är bra att du skriver här.
Det är en bit på väg att säga stopp för hur han behandlar dig.
Varken fysisk eller psykisk misshandel är tillåtet.
Packa en flyktväska ( om di inte redan flyttat), kontakta socialtjänsten, ta samtalsstöd och hemskt kanske, men spela in när han är hotfull som du kan ha som bevis.

Var rädd om dig🧡Kram Azalea

Mammatilltvå
Ofta vet jag att han har

Ofta vet jag att han har druckit o de kan handla om öl vin eller till och med sprit. Men jag kan inte känna det på hans andedräkt? Varför inte? Jag kan känna det på lukten i rummet efter han sovit tex men inte på andedräkten.

Backen123
Samma här

Därför tog det sådan lång tid att förstå var problemet låg, såg tomflaskor men aldrig att jag förstod när det dracks. För på min man märktes det inte heller alla gånger.

Mammatilltvå
Barnen

Har pratat med honom vid flera tillfällen senaste tiden. Bett att inte åka o handla något. Men bara en stund efter han sagt att han inte ska åka så gör han det ändå. Men han erkänner det ju aldrig. I måndags köpte han en 7a vodka och ett antal öl. Idag är det onsdag em och kvar finns kanske max 1 dl sprit. Han har mestadels druckit på kvällen då barnen sover och jag isolerat mig i barnens rum. Han menar att jag är ju så tråkig som sover om kvällarna heller än att umgås med honom. Men jag har sagt att han smyger ju med sitt drickande och jag har svårt att avgöra om han är nykter eller ej och själv ljuger han ju jämt. Så då väljer jag att hellre sova då barnen sover än att vara med honom. Jag har försökt be honom söka proffessionell hjälp nu men det aldrig det skulle ske. Han sa att han kan välja att inte åka till systemet så han behöver inte någon hjälp att sluta. Jag sa då att okej då bestämmer vi att du åker inte till systemet och om du mot förmodan gör det så söker du proffessionell hjälp. Men det förslaget gick inte hem. Såklart.

Idag tredje dagen hemma med barnen för honom och idag har det försvunnit ca 0.75 dl sprit medan han var hemma med barnen. Det märks ju så klart inte, märks knappt när han druckit en halv 7a.

Nu har han ca 1.5 dl kvar. Vad ska man göra?

Vill inte ha delad vårdnad och lämna dem med honom. Ofta är han så sjukt svårväckt på morgonkvisten och jag antar att han då många gånger förmodligen är halvt avsmullen. Tänk om barnen inte får liv i honom.

Varför dricker han knappt en dl idag? Hjälp mig att förstå?
Hur ska man orka leva med detta i längden?

Han får ofta ont i ryggen och då dricker han ännu mer. Nu hade han ont i ryggen och som ett band över bröstet. Ångest?

Han menar att om vi hade haft det bättre tillsammans och han hade känt att det var värt att kämpa för så hade han varit mer motiverad att sluta. Då ställde jag frågan om barnen inte äe nog motivation? Men han menar väl att dem har han alltid kvar.

Tack för att ni lyssnar.

Viola canina
Jag har det på många sätt likadant som du

Skillnaden är väl det där med sexet, då. Min sambo har inget intresse av det alls (och det har inte jag heller längre, för den delen). För mig personligen är snarkandet bland det värsta (av alla hemska saker) eftersom det hindrar mig från att sova, i bland flera nätter i rad. Hur ska man då orka med vardagen, när man går runt som en zombie på grund av sömnbrist? Du skriver att du har en väska packad, vilket är bra, men har du sett till att ha någonstans att ta vägen också? Min sambo är inte fysiskt våldsam mot mig, men det känns som att det bara är en tidsfråga. Jag tycker inte att du ska ha sex med din sambo när du inte själv vill. I och för sig är sex viktigt i ett förhållande, och många använder det som ett sätt att bli sams efter ett gräl, men jag tror inte att du mår så bra efteråt? Det låter i alla fall väldigt obehagligt. Har du någon gång föreslagit typ familjerådgivning? Egentligen låter det inte som att ert förhållande är värt att ens försöka rädda, men det vet ju bara du själv. Jag förstår vad du menar med att du med tanke på barnen inte kan lämna honom, för jag är själv i den situationen. Vad man ska göra åt saken vet jag inte ... Hur som helst kanske du borde sluta kolla hur mycket han dricker, för det är bara slöseri med tid när du ändå inte kan få honom att låta bli.

Mammatilltvå
Som om inget hänt

Mångad idag. Förra måndagen åkte han till systemet igen och sen har han druckit i en vecka. Dock bara på kvällsrna enligt honom så då går det ju inte ut över familjen för vi sover, men det gör det ändå tyvärr. Barnen lediga och pappan slut på morgonen och under dagarna. Även under dagarna då jag jobbat har små mängder alkohol föravunnit. I lördags så full redan vid middag och sen slocknade han tack och lov redan vid 19. Men sen igår söndag då var han nykter pga besök hos oss och tidigt jobb idag måndag. Och då börjar han närma sig mig och klämma på mig men jag är så avtänd. Ber han bara gå och låta mig vara ifred. Tror han verkligen att allt blir som vanligt igen bara för att han då 'kanske" är nykter? Men han hävdar ju att han skulle supa mindre om vi hade sex oftare, han dricker mer för att jag är off. Således delvis mitt fel att han dricker enligt honom. Jag har dock kommit så pass långt att jag vet att det absolut inte är mitt fel. Skönt med måndag och jobbvecka för mannen. Lite lugnare för oss alla.

Sidor