Jag har varit tillsamman med en nykter alkolist i 6 månader (8månader nykter när vi träffades ). Under den här tiden har han haft 2 mindre återfall när jag har åkt bort och är nu på behandlingshem igen. Men har kommit på mycket små lögner som han inte vet att jag vet och det har gjort att jag helt plötsligt inte litar på nått och det är verkligen inte stora lögner. Men när han var aktiv var han mästare på att ljuga och vet att han kan ljuga utan att blinka, men han säger att hans nya jag måste vara ärlig för att hålla sig nykter. Men jag blir uppäten av allt och oroar mig hela tiden för saker, mina vänner är redan så trött på allt och vill bara att jag går. Vad ska jag göra? Är så sjukligt svartsjuk på allt nu och misstänker hela tiden att han gör saker bakom min rygg.

etanoldrift

Kanske beror det lite på vad dessa "vita lögner" handlar om.. Handlar det om alkohol så kan det vara att han skäms.. Eller också är det en varningssignal...
Min fd, var en mästare på att manipulera och föra andra bakom ljuset.. Så till den milda grad att han ibland trodde sig själv..
Han påstod också att han minsann inte kunde ljuga.. Men att undanhålla bitar av sanningen eller vinkla vissa saker så det blev till hans fördel var han en mästare på! Likaså att smussla undan och gömma sin alkohol! Och DÄR kunde han blåneka att han druckit en droppe, trots att han var uppenbart berusad (ibland klapp kanon)
Kanske är det ett läge för er att ta en mindre "time out" för att se var ni står? För det värsta med dessa halvsanningar som man inte riktigt kan sätta fingret på är att de ofta visar sig vara sanna..

Aurora

Jag vet att han inte dricker då han måste lämna up 1 gång i veckan nu, men det är så mycket små saker, precis som du sa att han skäms. Han säger jämt att han inte förtjänar en som mig att jag är för fin för honom och det värsta är att jag börjar tro det. Jag vet att han älskar mig, men han tar alltid genvägar i allt och vet att så fort han slipper lämna up så är det bara en tidsfråga innan han röker på ist för att dricka. Det är som om han tycker att hans liv är redan kört, så han kan lika väl fortsatta förstöra det, även om han säger att han vill ha svenssonliv med mig. Är det så här att leva med en missbrukare att dom aldrig blir fria.?

Tiden går och vardagen rullar på med jobb och träning.
Känns som det förflutna bleknar allt mer och mer sakta men säkert.
Har verkligen varit upp och ner fram och tillbaka med mitt mående.
Har mått oförskämt bra sista 2-3 veckorna utan en massa jobbiga tankar och ältande.
Och det är helt underbart att bara vakna utan att börja grubbla och tänka på det gamla destruktiva som varit
Jag loggar in här på forumet då och då för att det känns så skönt att läsa om det jag skrivit.
Men också läsa här om andras livs berättelser som både sårar och stärker.
Hoppas denna sinnes stämning får var kvar nu,för då blir livet så lätt att leva.

etanoldrift

Aurora, det låter som han "går på vita knogar".. Så länge han har ögonen på sig så sköter han sig.. Men mellan raderna så utläser jag redan första "återfallet".. Nej, jag tycker inte att du ska satsa på detta (men det är min personliga åsikt!)
Din kille väntar bara på nästa tillfälle att antingen kröka eller röka.. (och du vet det innerst inne!)
Jag tycker att du ska läsa Katerina Janouch bok "Anhörig".. Den gav mig en del tankeställare..
Och NEJ, han kommer inte att vilja leva ett "Svensson liv" UTAN någon form av drog.. Han vill leva ett bekvämt liv, med någon som tar hand om honom så han kan ta sig sina "tripper" utan att behöva oroar sig för mat, husrum och fri sex.. Ja det låter hårt! Men om man hårdrar det så är det så alkoholisten/missbrukaren fungerar.. Min egen "alkis" lovade under många års tid bot och bättring, men inget hände..
Till slut insåg jag att det han höll på med var en variant på att det är enklare att få förlåtelse efteråt, Än att fråga om lov, få ett nej och tvingas avstå..

etanoldrift

Vad roligt att höra att du börjar hitta dig själv och ett eget mående :-)
Jag önskar dig lycka till och hoppas att du ska få ha det fortsatt bra.. Det brukar alltid kännas bättre när man kikar i backspegeln.
Själv så räcker det med att jag tittar tillbaks på förra våren och sommaren, för att inse, shit, vad långt jag kommit redan!
Kram!

Li-Lo

Hej Aurora
Du beskriver en situation där din tillit har fått sig en kraftig törn och du märker att du har börjat agera på ett sätt du inte känner igen dig i. Återfallen har påverkat dig och din partner på olika sätt och sannolikt behöver ni olika sätt att hantera detta. Ett fösta viktigt steg är att formulera HUR det påverkat dig vilket du så fint gör i ditt första inlägg. Modigt. Ett kommande steg kan vara att fundera på hur du vill att det ska vara och kommunicera detta med din partner. Har ni samma syn på hur det ska vara? Detta forum har många trådar som beskriver liknande resor som den du nu står inför och jag hoppas att dessa blir hjälpsamma för dig.

Tack för att du delar med dig.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Trollis

Hej Aurora!
Känner igen det du skriver...har oxå kommit på min sambo med en massa lögner som han heller inte vet att jag vet. Vet exakt vad du menar.. Känns så jäkla smutsigt å vidrigt, jag är tydligen inte värd sanningen.
Men de ljuger för att skydda sig själva och fattar inte vilken enorm skada det blir på förhållandet.
Jag kan absolut inte lita på min sambo, vare sig han är nykter eller inte. Om de ljuger om småsaker, hur mycket andra lögner har man då gått på?
Hela förhållandet vi har är smutsigt pga allt som hänt, fylleslag, lögner mm. Även de fina stunderna mellan fyllorna känns smutsiga och falska nu för tiden...
Allt för att släta över så man får en tillfällig falsk trygghet, men nu har man lärt sig att det kommer ett helvete efteråt så man njuter inte alls av nåt längre ?
De fattar bara inte hur allt påverkar omgivningen och vi dom står närmast får ta den värsta smällen.
Gå på din magkänsla när det gäller lögner, det är oftast rätt

Ztark

Jag är också Ny här Aurora, men jag är på andra sidan och har problem med a Måste även läsa hur ni upplever det med att leva med någon som har problem med a.
Min man hade problem också, men jag stod inte ut med detta drickande. Så jag gjorde slut och han började äta antabus och visade under ett halvår att han kunnde vara utan a. Det är nog 8 år sedan och nu skulle han inte dricka en droppe en vardag och på helgen vill han tag något glas och fixar det jätte bra. Han är väldigt uppmärksam på mej. Finns det någon alkohol hemma så låser han in den i förrådet och tar nyckeln osv. Min pappa hade också problem och min bror med både missbruk och a. Dom lyckades också sluta helt. Vill bara berätta att det går att bli helt frisk OM han själv vill. Sen är det ju självklart Aurora att vissa INTE vill . Lycka till med allt!!!

Nykterist

Jag är oxå ganska ny här. Mannen har varit nykter i två veckor nu men det är ett helvete och igår gick han igång på mig igen med alla möjliga hemska ord framför mina barn i nyktert tillstånd. Han kan skrika hur hemsk jag är, hota mig, säga att man måste va alkis för att leva med mig för jag är Psyk. Jag begär inte mycket ger han tid men tycker inte det är mycket begärt att han ska gå ut med soporna eller hämta julpynt från vinden istället för att jag ska släpa med mig 5 barn ålder 4 mån-7år o göra det själv. Nä då tvingar jag han till ett liv han inte vill ha. Han dricker ju inte och jobbar o han ger mig sex så varför klagar jag undrar han. Jag nöjer mig inte med det jag behöver trygghet o kärlek tillbaka och lite hjälp med även hans barn.
Ztark, hur lång tid tar det innan allt blirbra igen. Jag menar hur länge måste han va nykter innan allt blir bra o man kan leva något normalt liv igen utan abstinens o konstiga psykutbrott som gör mig galen. Jag har svårt att stänga av o inte lyssna på han för han gör så personliga angrepp så jag blir helt förstörd. Först blir jag arg o chockad att man kan säga så till nån man älskar o sen så börjar jag ju nästan tro på han att det är mitt fel. Det är hemskt. Tycker inte jag förtjänar detta. Jag gör inget fel ändå gör det ont för de kommer från honom som ska stötta mig o älska mig. Gått så långt så jag knappt vet vem han är längre. När är han sig själv? Är han sig själv någonsin? Jag vill lämna men han får mig att tro att det blir bra snart. Att jag måste vara där för han nu annars kommer han inte klara det. Tredje advent imorrn o här finns inget julpynt o jag mår dåligt o fattar inte ens hur vi ska överleva julen. Det känns nästa som om han skiter i barnen med. Det är hela tiden hur han mår o hur jobbig jag är.

jonan

Fy vad jobbigt det låter. Du är säkerligen inget av de saker som han säger att du är. Hur länge är du villig att vänta på honom? Det är mitt stora problem, när går jag?
Skickar många styrke kramar till dig ?❄?

Haft en lång arbetsdag och för lite sömn inatt.
Blir extra känslig och känner mig nedstämd.
Såg mitt ex på stan hand i hand med sin nya tjej.
Blir så ledsen och samtidigt arg när jag ser honom.
Vill absolut aldrig någonsin ha honom tillbaka....men så mycket känslor och ilska varje gång jag ser honom.
Han lämnade mig med vår yngsta son,som jag har allt ansvara för helt ensam nu.
Han vill inte träffa sin pappa mer än 1-2ggr per år pga av hans svek.
Det är tungt att aldrig få någon avlastning .
Alltid finnas till hands.
Vi har en grymt bra och fin relation jag och sonen,men det känns så tungt ibland.
Alltid känna dåligt samvete över dålig ekonomi,att jag jobbar flera kvällar i veckan och att jag vill träffa min nya kille som han inte riktigt accepterat ännu ialla fall.
Känner mig så ledsen igen just nu.
Undrar hela tiden hur lång tid det tar att läka efter alla svek man utsatts för med otroheten och hans alkohol missbruk.....
Skönt att få skriva ner sina känslor bara.

Leverjag

Du är så stark och klok som orkar och skriver om dina känslor här

Förstår att det är tungt ibland även om du vunnit skatten, din son. Det går upp och ner och det blir bättre och bleknar. Jag var med om hemska saker med en pojkvän för över 20 år sedan. det tog ett tag men det bleknade bort. Det går fortare om man får sätta ord på det. Har du någon du pratar med? Finns det någon möjlighet för dig att få avlastning ibland om du tänker i nya banor? Måste finnas många som har liknande sits och kanske kan ni hjälpa varandra och turas om (som hemmafruarna gjorde förr). Testa en annons?

Du ville bara skriva av dig och jag ville egentligen bara skicka cyberkramar ?

Nykterist

Tack jonan! Känns skönt när nån skriver till mig, känner mig så ensam. Har svårt först mig på denna sidan oxå, sitter o letar efter svar i alla trådar.

Helvetet har brakat loss. Han har varit nykter två veckor och på fredag är det tre veckor. Han vägrar ta emot hjälp i Sverige utan ville åka utomlands istället och jag gick med på det. Finns nämligen en tablett eller nåt som sys in på gumpen och så kan man inte dricka på ett år, kan kan man men risken är då att man dör eller blir rullstolsburen.
Hur som gick jag med på detta. Viktigast i första hand att han blir nykter ju o han vill det själv det var hans idé. Så då städade han hela huset för första gången på ett år för så länge har vi bott här. Han lovade att ändra sig. Han köpte present o gav mig o barnen pengar. Han lovade komma tillbaka som en ny man.
Han har varit där några dagar nu och inte tagit emot behandling för han mår bättre. Han behöver inte prata med någon för han behöver inte det han är ju frisk måste bara sluta dricka o så blir allt bra. Men när jag då lugnt frågar vad han tänker göra när han kommer hem blir han arg bara för att jag vill dra upp gamla saker. Vi skulle ju glömma allt. Jag försöker lugnt säga att det inte fungerar så, vi måste kunna prata om det. Det hjälper ju inte bara ta bort alkoholen han är ju hemskare utan den. Då händer det nåt med han... Mina barn är sjuka minsta på bara några få månader har jätte hög feber o jag är kvar här med alla fem barn. Han låter mig inte sova, tror att jag har nån i sängen då, får inte gå ut ur huset för då gör jag oxå nåt dumt. Han ringer o smsar hela tiden. På en natt kommer ca 30-50 sms inte tala om hur många jag får på dagen. Där står allt från att jag är Psyk och förstört honom, han vill inte veta av mig för jag är en hora lögnare mm mm. Sen kan han vända o säga att det är han som är Psyk o därför måste jag gå vidare för jag är inte värd honom. Idaghar han börjat hota mig ganska allvarligt och även min familj. Jag sitter o skakar fast han inte är i samma land. Jag är rädd.
Imorgon skulle han få denna "tablett" insydd men vägrar. Han har visst köpt ut receptet men ska inte gå dit utan istället ska han göra livet surt för mig så som jag gjort det för honom. Vill bara påpeka att jag aldrig gjort nåtdumt. Jag svara inget på smsen och om jag gör så skriver jag bara att jag älskar honom o det är därför jag vill hjälpa honom. Jag går aldrig ut med vänner, hade väl inte fått det ändå. Jag säger inget dumt till honom bara gråter o frågar varför jag förtjänar detta. Han har slått mig förr och jag har aldrig sett denna sida av honom i nyktert tillstånd vilket gör mig jätte rädd. Rädd för vad han är kapabel till, rädd för att bli skadad eller barnen blir det. Rädd för jag bor på första vån. Rädd för att jag vet att jag måste anmäla honom nu men vågar inte lyfta luren. Han har alltid sagt att han dödar mig om jag blandar in polisen. Tänkt ringa kvinojouren men lika svårt det, varför. Jag måste ju. Detta blir inte bättre. Det värsta är att han kan komma hem med flyg när som.

etanoldrift

Du måste tala med någon! Om så kvinnojouren!
Snälla lova att du ringer innan han kommer hem!
Såna här saker tar jag faktiskt allvarligt på, för även om det var fyllesvammel( min misstanke är att han tagit sig en rejäl bläcka!) Mitt ex, kunde bli så rå, när han supit ner sig ordentligt! Så är det möjligt, att han skadar dig och kanske barnen om han inte ens är nykter när han kommer hem..
I värsta fall måste du faktiskt ringa polisen! Han har ingen rätt att hota dig! Oavsett om han är full eller nykter..

Så skönt när tankarna börjar snurra att logga in och läsa tidigare inlägg och inse att det hänt så mycket med mitt mående.
Även om jag fortfarande kan känna mig så ensam emellanåt och allt känns tungt.
Så är jag äntligen fri från mitt medberoende som bestod av ständig oro och fruktansvärd ångest.
Men julen är en högtid då man blir extra känslig och vemodig,fast jag redan firat en jul utan honom förra året.
Och jag hade en skön och trevlig upplevelse utan oro och att behöva ta ansvar för en annan vuxens beteende.
Jag tänker ofta tillbaka på händelser och saker han gjorde mot mig,som jag idag inte kan fatta hur jag kunde acceptera.
Och jag undrar hur länge hans nya står ut,jag har ju fått vara ifred när han har henne.
Men om och ifall hon tröttnar....kommer han terrorisera mig då??
Jag känner fortfarande rädsla att träffa på honom när han är onykter.
Tänker ofta på er alla som lever med någon som får er att må dåligt....och jag är så tacksam att jag överlevde för så kändes det ,att jag hade gått under om jag stannat.

Var på Jobbet och var precis på väg hem.Då kom HAN och hon gående utanför jobbet.Dom vet inte var jag jobbar. Dom båda fick syn på mig och jag fick panik.Trodde inte att jag skulle reagera så starkt efter fyra år.Kroppen började skaka,tårarna sprutade. Hur kan känslorna av obehag vara så starka efter så många år.Blev riktigt rädd att jag aldrig kommer klara vistas i samma rum som mina barns pappa vid framtida ev bröllop....dop.....mm

Sträck lyssnade idag på en ljud bok."En vacker dag lämnar jag honom" Kunde känna igen mig i mycket och får mer förståelse när man lyssnar på andras livsberättelser att läkningen kommer ta den tid man behöver.Och att ärren kanske aldrig försvinner helt om sina hemska upplevelser man har upplevt under många år och som man förträngt.Att jag hade posttraumatisk stress som jag fortfarande lider av i form av att jag har svårt med koncentration,stress och dålig självkänsla. Önskar det hade funnits gruppterapi i den stad jag lever i.Men så tacksam för alkoholhjälpens sida som hjälpt mig att läka bättre.