Deisha

Vet inte hur mycket mer jag orkar med. Driver eget och får konstant avboka och boka om mina klienter pga att sonens pappa super bort dagarna han skulle haft sonen. Dessutom denna pandemi på det som redan totalt raserat flödet av kunder. Ekomin är i botten och han tjafsar om underhållet i vanlig ordning....
Han ska bara ha honom 2 dagar i veckan dagtid men kan inte ens hålla det! Vågar snart inte lämna sonen där överhuvudtaget. Tänk om han skulle börja supa medan sonen är där?
Han är extremt instabil och opålitlig och trakasserar både mig, min mamma och mina stora barns pappa via sms på fyllan. Sen får han ångest när alkoholen går ur kroppen. Ångrar sig och ber om ursäkt. Lovar söka hjälp. Sen tar det nån vecka eller 2 så är vi på ruta 1 igen.
Detta har pågått ända sen graviditeten och jag känner mig totalt urlakad.
Har försökt vara ett stöd och hjälpa honom att söka hjälp. Har försökt sporra honom med att om han slutar dricka så får han mer tid m sonen. Han förlåtit honom 1000ggr men orkar inte mer.
Jag vet att jag har ett slags medberoende och jag önskar att jag bara kunde bli fri från det! Men vet inte hur??

Någon som har tips?

Varken du eller sonen verkar ha någon som helst "nytta" av honom. I nuläget tillför han bara dåliga saker i erat liv. Kanske börja leva som om han inte fanns? Tufft att vara helt och hållet ensamstående mamma men det kanske är bättre än denna oreda han ställer till. När han är redo och har vilja och förmåga att tillföra bra saker och kan hålla löften så är han välkommen. Inte annars. Propsar han på umgänge med sonen? I så fall kan det upplägget vara svårt så klart. Tufft för dig med ekonomi mm men kanske bättre att ha en helt egen tuff strategi än att ha en tillsammans med honom som han sviker om och om igen. Då vet du åtminstone hur du har det. Jag blockerade mitt alkoholiserade ex för att slippa samtal och sms som jag blev ledsen och arg av. Dock har vi inga barn ihop så det var lättare på så vis. Men din mamma och pappan till dina stora barn kan ju definitivt göra det. Även du på tider som är helt olämpliga typ när man sover, jobbar, umgås med barn och vänner. Lider med dig! Kram

Citadell

Deisha. För det första finns det en massa oförtjänt skam runt medberoende. De hör ihop. Man är alltid både och. Du är beroende av en väl fungerande partner och far till ert barn, vilket han i sin tur drar nytta av genom sitt alkoholberoende där han omedvetet eller medvetet gör att du får tänja på dina gränser för vad du ska få något tillbaka. Han är såklart beroende av dig också. Nu verkar det dock som han vara tar och du ger!?
Det var min tolkning, hur känner du runt den?
I en tråd läste jag att man stöttar så länge man kan, men när man inte får något tillbaka lämnar man. För att man måste stå sig själv närmare. Genom denna bortstötning kan personen ifråga komma till insikt och, kanske ?, börja ta ansvar. Så länge du fixar och trixar slipper han ju det. Kram ?

HI

Till socialtjänstens mottagning i din kommun och berätta om din situation. De kan då ge dig generella råd utifrån vad kommunen har att erbjuda.

Jag känner igen mig i din situation och efter några samtal till mottagningen kände jag mig stark för att göra en anmälan mot min man och sonens pappa. Med fokus på vår son.

Sök gärna upp min tråd, styrka i en orosanmälan.
Lycka till!