att sluta dricka går bra för mig. Nästa helg har jag varit nykter i 90 dagar och gjort mina 3 månader som jag bestämde mig för...

Men under denna period har jag mått sämre än när jag druckit... jag får aldrig några pauser, aldrig några bortglömmanden av att jag mår dåligt.. det jag får är tsunamis utav ångest och hat av mig själv för vad jag gjort när jag drack och inte kunde kontrollera vad jag gjorde, allt handlade kring fest.. de värsta var om festen tog slut, om nån ville gå hem.. jag fick hitta vänner som ville festa som jag.

Jag är en helt annan person när jag inte festar. Jag har höga ambitioner, pressar mig hårt för att komma dit jag vill.. gör inte fel, följer lagar och regler och ser till att se bra ut inför andra men framförallt vara en person jag själv kan va stolt över...

och jag kan inte stå för den personen jag var då, under hektisk period med massa fest- de enda livet gick ut på... Dock är 3 månader inte tillräckligt för mitt psyke att berätta för närståenden om mina misstag, så jag grubblar, ältar och hatar mig själv så in i bänken och är rädd att folk ska få reda på hur mycket jag festade egentligen. Är på helspänn vart jag än är.

Jag önskar mig själv lycka och att detta går över.. jag har inte gjort någon annan illa än mig själv och jag längtar så mycket till den dagen jag kan bli fri från mina tankar?❤️ Jag gick in här för att
Kolla läget bara eftersom jag ändå klarar att hålla mig ifrån alkohol så behöver jag mer hjälp med att leva med mig själv. Jobbigt att skriva, jag börjar gråta och jag inser hur ensam jag är.

Så bra att du skriver här. Och så fint du klarat av att vara vit i snart tre månader?

Du behöver läka, ge dig själv tid och möjlighet till det. Alkoholen är ett gift som påverkar våra signalsubstanser som dopamin och serotonin. Ta hjälp att förlåta dig själv, du är så värd det.
Kram?

Du skulle kanske behöva prata med en psykolog? Få ut alla tankar om det som har hänt, och få hjälp att hitta strategier att ta dig framåt. Det är verkligen jättebra att du har varit nykter i tre månader, trots att du mått så dåligt hela tiden. Men att börja dricka igen är INTE en lösning!

Kram ?

Jag har försökt prata, har dock inte berättat det som tynger mig mest för jag känner skam.

Jag tycker inte att det hjälper att prata med någon.. jag önskar jag hade en som hade varit i samma situation isånnafall att prata med..

Har ni tips?

1. Jag känner mig väldigt ensam i mina tankar för jag skäms och är rädd att sambo och vänner inte ska förstå varför jag dolt det. Känner inte att 3 månader räcker för att ha bevisat och att mitt mående inte skulle klara att folk såg ner på mig just nu.
2. Alla frågar när jag ska börja dricka igen, nästa vecka har jag gjort 3 månader och jag får ofta höra ”ska vi fira då”. Jag är rädd för ett liv utan en vanlig vardag där man kan ta ett glas med vännerna och eftersom jag är 22 år förväntas det...
3. Även om man gjort fel, gått emot sin moral i missbruk utan att veta hur grovt.. tror ni jag kommer att förlåta mig själv att jag gick så långt? Som jag sa längtar jag tillbaka till ett bra mående, en normal vardag och självkärlek.

Vad tror ni. Och har ni tips? Jag går in och uppdaterar hela tiden för att se om ni har råd, ni är så kloka och lugnar mig på ett sätt...

Du slår på dig själv onödigt hårt. Ungdomligt oförstånd är helt normalt. Det hade varit mindre normalt om jag som är 50+ hade gjort så, men ändå sker det. Jag har också gjort dumma saker på fyllan. Jättedumma saker. Farliga saker, som kunde slutat i katastrof men jag hade turen på min sida.

Jag kan påminna mig om det ibland, tacka mina skyddsänglar ?? Men jag står inte och faller med det. Det jag gjorde på fyllan var inte mitt riktiga jag. Där fyllan går in går förståndet ut.

Och att prata med en psykolog är välgörande för själen. De har betalt för att lyssna. Och de har kloka strategier som går ut på att man kan tänka eller göra annorlunda för att gå vidare.

Kram ?

Vet inte om jag kanske missförstår dig men jag tänker att du har ingen redovisningsplikt. Det är ingen annan än du som behöver veta "allt" om dig. Vissa saker kan man behålla för sig själv - om man står ut med det. I bland behöver man prata med någon och då kan en oberoende person vara till oerhört stor hjälp för att få "pysa" lite. Du är fantastisk som har klarat 3 månader!! Kompisarnas frågor om när du ska börja dricka igen kan du, om du vill, står över genom att faktiskt fortsätta på den nyktra banan. Inte lätt. Men det går. Det är i så fall du på som på sikt kommer att stå med det vinnande kortet i din hand.

Kram!

Jag tror du skulle må bra av att prata med en psykolog och komma tillrätta med din oro och ångest. Så länge du känner som du gör nu tror jag det vore en dålig idé att börja dricka igen. Jag tycker att du ska säga till dina kompisar att du inte mår så bra och att alkohol får dig att må sämre. En bra kompis respekterar det. Till sist, jättebra jobbat med din nykterhet och att du kämpar på fast du ibland mår dåligt. Du är stark som fixar det!

Smygdrickarn

Vi är alla olika, så ingen av oss har facit, men jag bär precis som du en stor skam och skuld i kroppen för allt dumt jag gjort i berusat tillstånd. För en person som mig som vill vara "bror duktig" och skötsam på alla plan, är det lite av ett rejält självstraff. Jag skulle dock aldrig kunna sitta med en vän eller med familj och prata om det, finns inte på världskartan. Däremot gick jag ett 12-stegsprogram för några år sedan och det var fanemig det mest förlösande jag gjort någonsin tror jag.

Att sitta i en grupp med främmande personer, som inte dömer, utan snarare förstår och nickar när man berättar något man gjort... och så fyller nästa person på med "ja, känner igen mig, så här gjorde jag".. och så nästa. Det var som att vara gravid men istället för att föda barn, så blev jag av med en väldans massa ångest som lämnade kroppen. Jag hade faktiskt en helt annan föreställning om AA-möten och sådant, en negativ bild av det, men det var bara otroligt gott att vistas i ett rum med folk som på olika sätt och vis ändå förstod delar av det man berättade. Och inte dömde.

Om du inte har testat det så kanske det kunde vara något? Ge det en chans, tyckte du det var kasst så vet du det, men kanske hjälper det lite då du får bort lite av det som tynger dina axlar. Lycka till iaf!

3 månader är ju jättebra jobbat. Har tänkt en del på det du skriver. Du har ju inte gjort något värre än många av oss härinne, så egentligen borde du nu när du vet att du inte är ensam i det här kunna göra som många av oss andra. Se på att du nu är nykter, vara stolt över det och ta fram dina minnen lite i taget för att bearbeta dem när du är trygg i övrigt.
Nu verkar det inte fungera för dig och du behöver kanske nåt annat. Att jobba lite med din självkänsla och självförtroende kanske. Det verkar vara viktigt för dig att passa in i mallen för en typisk 22-åring och att prestera, göra rätt och att leva upp till andras förväntningar. När man är så gammal som jag förstår man att det inte är så viktigt, men det är ju inte så lätt när man är yngre. Tycker att det är synd bara för du har ju åstadkommit precis det du behöver just nu. Du har insett att du inte vill dricka och du har slutat. Det kanske räcker så... det kanske räcker som svar. ”Jag mår inte bra av att dricka så jag slutade och just nu vill jag inte börja igen”. Känn efter vad du vill. Du duger alldeles utmärkt. Ingen är perfekt omkring dig, även om det kan kännas som att andra är lyckade. Men har du hängt här ett tag så vet du att vi kan vara precis vem som helst. Kanske nån av oss är den som du är mest avundsjuk på. Nästan alla tror jag har några demoner som de fightas med. Skulle önska dig nån nära och kär som talade om för dig varför just du är så bra och unik, eller ännu hellre att du tog tillvara dina goda egenskaper och talade om för dig själv varför du är bra och unik. Att prata med någon skulle nog göra dig gott. Så att du blir av med den förlamande känslan av att ha gjort något väldigt fel. Fundera på vad du skulle säga till nån av oss härinne som har gjort bedrövliga saker och säg det till dig själv iställlet

Känner igen mig mycket i det du skriver, har också svårt att glömma saker och gå vidare. Saker man gjort under inverkan av alkohol som man aldrig skulle göra nykter. Försök tänka framåt och att du är ung, som så pass ung som du är så är det mer accepterat att göra vissa misstag... och om 10 år kommer det vara helt glömt! Man bryr sig oftast själv mer än omgivningen, lätt att tro att alla tänker på vad man gjort Etc men det är inte alltid så, folk har fullt upp med sig själva! Men jag förstår att det är jobbigt, jag brottas själv med sådana tankar om saker som hänt för flera år sedan....

Har inte så mycket att komma med mer än att jag relaterar så otroligt mycket till det du skriver. Ångest över det man gjort, att inte kunna vara som alla andra och att inte våga berätta för att man skäms så mycket. Är nästan lika gammal som dig, 23, och det är så svårt att inte bara kunna vara som alla andra och hänga med och ha roligt. Och ångest över det man gjort... Jo tack!! Men tror ångesten blir mindre och släpper ju längre tiden går, sånt jag gjort för 5 år sen är det ingen som tänker på längre och det känns inte heller så farligt längre. Tänker att och hoppas på att samma sak kommer hända med det som fortfarande är färskt liksom. Tror att man då kommer kunna gå vidare och acceptera och respektera sig själv ändå, när det inte är så påtagligt längre.