Min man och jag har i flera år levt mest som kompisar. Kärleken har ebbat ut och ersatts av en vardag med mycket arbete och på så sätt så har det nu kommit upp till ytan. På detta skall tilläggas att jag i flera år har tyckt att min man dricker för mycket . Jag har nog blivit mer medberoende än vad jag har kunnat inse. Konsumtionen är minst 1.5 flak starköl i veckan. Vissa dagar lite mindre med desto mer andra. Han har otaliga gånger kommit in full från garaget och jag har då påtalat detta. Han blir vansinnig och tycker jag är en tjat kärring. Han har kontroll tycker han. Genom alla år har jag satt mig själv åt sidan och gett upp i princip allt (lagt all tid och energi på vår son) flertalet gånger fått ställa in de fåtal saker som jag sett fram emot för att inye reta upp. Vi har som sagt var kommit fram till att vi ska gå skilda vägar (gemensamt beslut ). Jag känner mig lite ensam i det som varit. Det är inte många har vetat detta. Hans drickande är majoriteten till varför jag har mått extremt dåligt den sista tiden. Är det jag som har överdrivet han drickande i mitt huvud? Ska tilläggas att det är några gånger som han har fått åka hem från jobbet dagen efter. När jag ifrågasatte om det var så att det blev för mycket kvällen innan blev han fullständigt rasande. Vi kommer separera och jag har inlett sökande efter ett boende för mig och sonen.

Skralin

Hej farmare! Du överdriver inte. Min pappa började dricka för mycket när jag var 16-17 år. Öl efter jobbet varje dag, olika styrkor. Han hade gömt i uthus. Mamma skällde. Jag sa redan då att han skulle bli alkoholist (egentligen var han det redan då). Men min mamma blev kvar. För två år sen (jag är 44 år nu!) blev min pappa tagen för rattfylleri utanför mitt fönster. Då kom det fram att det hade han även blivit en gång innan, men det hade mamma och pappa bestämt att det behövde ingen veta! Helt jävla sjukt. Jag tvingade iväg min pappa på behandling då, och han är glad för det och dricker inget nu. Men min mamma var vansinnig för att pappa skulle på behandling, och hon vägrade att själv ta någon form av hjälp över huvud taget. Deras förhållande är fortfarande helt förgiftat tycker jag det verkar som. Det jag vill säga till dig är att om du stannar så flyttas hela tiden gränsen för vad som är "normalt" med alkohol. Mamma som bott med pappa ser inte hur totalt fel det är att dricka folköl i köket och starköl i garaget. Det blir en megakonflikt med mig som inte bor i det och har ett friskare öga. Tänk på ditt barn! Flytta! Och låt honom inte bo hos pappan om han inte går i behandling. Ta striden! Fullt ut!