Nä du, 14 dagar åt fanders är verkligen inte sant även om det känns lite så just nu. Och man mår ju fysiskt dåligt efter ett återfall ofta det kan man också ta fasta på och frossa lite i hur fysiskt dåligt kroppen mår. När jag slutade i höstas hade jag verkligen illamåendekänslor som jag frossade i och försökte koppla med alkohol. Vet inte om det funkade alltför bra för det sitter konstigt nog kvar ännu.

Sen kan du börja analysera vad som gick snett. Var det den odruckna whiskeyn? Eller handlade du? När jag slutade första gången hade jag ett återfall. Det var på en plats där jag brukade dricka och det var verkligen uträknat. Teoretiskt sett hade jag många tillfällen när jag kunnat säga stopp. Men men... Det är egentligen bara att kravla sig upp, förlåta sig själv, fundera över vad som gick snett och hur man ska komma tillrätta med det nästa gång. Det är inte svårare än så. Det enda är att det blir svårare här att skriva 30 dagar och få jubelrop, men du kan skriva 30/1 eller nåt, det är inte så noga. Man börjar definitivt inte om på 1. Så skaka av dig nu och låt inte det här bli en ursäkt för att börja om.

Soffi,
Jag har tänkt att snart kommer det ett inlägg från 2021-gänget om att någon inte riktigt lyckats hålla sig till planen. Men tappa inte viljan och målet bara för att en kväll inte blev som tänkt. Så blev det för mig förra året. Allt kändes förstört. Så dumt nu i efterhand. Dina inlägga har varit och är jätteviktiga för mig. Det är så många kloka tankar och erfarenheter.
Så snäll, fortsätt skriva, kravla dig upp i sadel och kämpa på.

Skrattar lite i eländet fastän jag egentligen vill gråta.
" Det enda är att det blir svårare här att skriva 30 dagar och få jubelrop". Nej, jubelropen kan jag få först i mitten av februari som det ser ut nu. De är viktiga men inte viktigast.
Det viktigaste är att jag inte fastnar i "jag kan lika gärna dricka idag också.." Nej fy för den lede, jag vill inte må såhär imorgon igen.
Tänker också att om jag inte hade gjort någon förändring alls så hade jag haft 31 dryckesdagar i januari. Nu har jag 1 - hittills.. Bara jag kan se till att det inte blir fler. Lite jävlaranamma tack!
Analysen är klar. Det var den tillgängliga whiskeyn i kombination med trötthet och outhärdligt surr i skallen, jag var för trött för att stoppa autopiloten.
Jag visste ju att den där whiskeyn skulle bli ett problem. Men jag är för FEG för att göra mig av med den eftersom jag fått den av gubben. Måtte jag hitta styrkan att svälja skammen och stå upp för mig själv. Resterande whisky måste bort. Punkt. Om gubben undrar vart den tagit vägen är den "bara" att berätta. Lite lustigt (??) att det sitter så långt inne att berätta. Jag är 200% säker på att han kommer att stötta mig. Kanske just därför...

2021-gänget: Det blev jag som föll i januari. Så nu slipper ni övriga!! Jag kan intyga att det gör ont att falla så prova inte. Håll er på benen!

Citrus

Soffi, du är en sådan sprudlande inspirationskälla här på forumet! Alltid redo att peppa oss andra och dina inlägg ser jag alltid fram emot att läsa - ja, trots att du börjar om på 0 idag!! Det kunde hänt vem som helst av oss. Det är så skört. Jag skrev precis i min tråd att jag, trots att jag inte är sugen, ändå måste tänka på och planera för att se till att jag inte handlar hem något. För OM A börjar argumentera, då är det min själ icke lätt argumentera tillbaka!

Starkt av dig att knalla rakt in här. Vi finns här. Vi kommer finnas här. Och jag känner mig iaf stärkt av att veta att om jag trillar dit, då finns ni där. Med värme och icke-dömande. Precis som det ska vara.

Kramar till dig ??

(Och ja, häll ut whiskeyn)

Tillfället gör tjuven, så är det bara. Nu gjorde du den läxan, både för dig själv och andra. Misstag är mänskligt, bara man lär sig något av dem.

Upp ur diket, upp på hojjen igen och cykla vidare mot målet!

Kram ?

PS. Fortsätt repetera okej, okej, okej, okej tills okejet verkligen landar i magen och dina axlar sänks och de spända musklerna i hela kroppen slappnar av lite. Och fortsätt lyssna på Närvaropodden.

Så starkt av dig o komma hit! Att inte falla för allt/inget o bara köra på med A. Du har inte kastat bort januari, precis som du sa har du varit nykter 14/15 dagar o fortsätter du nu blir det 30/31. Kram ?

Hej!
Följer dig o flera andra men är ganska "tyst". Vill bara säga att det kunde lika väl ha varit jag som fallit. Är på dag 16 idag, men haft det tufft denna veckan. Trötthet är en jättetrigger för mig. Att få lugn i kropp o själ. Det där Sisyfus skriver om vila gäller mig också. Man måste vila, så svårt i en pressad vardag!
Nya tag nu, som du skriver, 30 nyktra dagar i jan är bättre än 31 onyktra!

Ni är så underbara som stöttar!

Det är klart att jag ska upp på cykeln igen / hoppa på tåget / bygga vidare på mitt nya rum / hålla i och hälla ut / kroka arm och välja den smala krokiga stigen.

Oj, oj, oj inte undra på att man blir trött med så mycket att göra...

Jag är okej som jag är.
Lite tilltufsad för tillfället, men det är också okej, det går över.

Kram och tack igen!

Förstår det där med att det är svårt att berätta. Första gången jag slutade var det för att min sambo upptäckt mitt smygdrickande. Minns att det faktiskt på sätt och vis var en lättnad att det inte fanns ”förväntningar” att jag skulle dricka. Det var så svårt innan, även om jag ville låta bli om nån till och med köpt vin åt mig. En period gick det att ha hemma utan att dricka men sen blev det helt ogörligt... jag smygdrack och återställde, helt fixerad på alkoholen som fanns.
Tänker att berätta har suttit långt in och det är blandade känslor med det. Att erkänna att man faktiskt inte grejar att ha det tillgängligt känns så konstigt på nåt sätt när man vanligtvis är en fullt fungerande (nåja) individ. Det är inte så enkelt att erkänna det där. Sen är det ju också så att man stänger bakdörren. Inte heller det är ett lätt steg att ta. Men häll ut! Det går inte att hantera autopiloten när den har fått vittring
Du är i gott sällskap här ska du veta.

Check!
Japp, nu är det äntligen tomt, inte en droppe vin eller sprit kvar. :-)

Gårdagens bakvända logik.
Jag fick knappt någonting gjort igår, jag var helt förintad för att jag druckit, mådde skit, satt bara och hängde. Klockan gick och jag insåg att det var hög tid att duscha och laga middag innan gubben kom. Såg mig omkring - ostädat. Och jag som skulle...
Perfekt läge att låta gubben hitta mig som ett vrak, erkänna att det var för att jag supit mig full kvällen innan och att jag behöver hjälp!
Men vad gör jag? Sopar ihop mig med hjälp av en whisky såklart!
Smyga, dölja, pigga upp sig, klistra på leendet - allt är fint, jag hann bara inte städa idag.
Allt är "som vanligt", vi delar på den obligatoriska flaskan vin.
Det var inte gott, jag ville inte ha, men jag måste ju dölja att jag har problem. Skit också. Nåväl, det blir ju iaf inte så mycket så att jag riskerar att bli bakfull...
Varför kan jag inte bara berätta??????
Nej, för jag vill ju vara normal. Jag beter mig fullkomligt ologiskt, bakvänt och sjukt för att "verka normal". Suck!

Nåväl, nu är jag ensam igen och har kunnat hälla ut allt som fanns kvar - Så skönt!!
Ja, inte så najs kanske att jag tycker det luktar sprit i hela huset efter, men det går väl över :-S

Idag känns det som en enorm lättnad att kunna säga: Det blir en nykter söndag för mig!

Jag är okej som jag är.
Jag behöver inte dricka för att "verka normal".
Jag har nu sex dagar på mig att samla mod till nästa middag.

Är så imponerad av dig som kämpar på, jag tror jag lätt hade bara gått tillbaka till gamla vanor...tänkt mkt idag på att tanken som kommer då o då att livet blir så tråkigt utan alkohol. Och att det i sig är skäl för att hålla sig nykter. Nån (inte jag då) som har ett normalt förhållande till alkohol tänker ju inte så, de behöver ju inte dricka för att njuta/må bra/ha roligt eller vad det nu är. Jag kan känna att det är orättvist att jag inte kan men det e bara o inse. Kram till dig Soffi och ta hand om den viktigaste personen i ditt liv först, dig själv ❤️

Ja, jag är ju ingen expert på det här... eller kanske expert på hur ologiskt logisk man är i försöken att dölja drickandet möjligtvis.
Starkt av dig att hälla ut. Jag tror att det hjälper att skriva om det här. Jag tror det hjälper att försöka sätta ord på när, var, hur. Jag skrev tidigare mycket härinne, sen var det en lång period (år) när jag drack sporadiskt. Det ville jag aldrig låtsas om så jag förträngde det hela tiden och räknade aldrig efter hur mycket det var. När jag sen gick till en beroendeenhet så tror jag att det var till hjälp, just för att jag måste ta ansvar för det, svara på frågor, tänka efter och verkligen borra in mig i det jag helst inte ville kännas vid. Och jag var gång på gång tvungen att erkänna att jag misslyckats... Så jag vill bara säga Sofi att du duger verkligen som du är.

Vaknade i natt med en stark känsla av tacksamhet!
Tacksam övre att jag var nykter, att jag lyckades hälla ut spriten igår. Att jag inte tog chansen, för jodå, när jag skulle hälla ut whiskyn så räckte det med en snabb blick på flaskan så var beräkningen igång i skallen, om jag börjar dricka vid den tiden så hinner jag få skön avkoppling och ändå kunna köra på morgonen. Men S var snabb att vända flaskan upp och ner i vasken. TACK! För jag hade ju vin och bubbel också så jag hade inte stoppat där om jag börjat dricka... Nu fortsatte jag att hälla ut istället :-) :-).
Tacksam också att jag inte fick en "typisk natt 1", jag har sluppit svettbad och att ligga och vrida mig i ångest blandat med mardrömmar. Hade jag druckit fler dagar på raken så hade jag fått en sådan natt. Nu hade jag ändå hjälp av mina två nyktra veckor i början på året. Tack igen!

Men. Måste det alltid finnas ett men? Ja, tydligen. Stunden efter tacksamhetvågen tittade jag på klockan. Fem timmar sömn. Skit! Måndag. Hel arbetsvecka framför mig. Hur ska jag orka?
Jag har tidigare trott att stress är min starkaste trigger. Nu, efter helgen som gick galet, så börjar jag inse att trötthet är ännu farligare för mig. Söka vård för mina sömnproblem? Nej, då vill de bara skriva ut tabletter. Tabletter till en beroendeperson är INTE bra.

Nervositet. Hur många gånger har jag inte varit nervös på morgonen? Nervös för att jag kanske ändå drack för mycket igår. Kanske borde jag låta bli att köra bil.
Idag slipper jag den nervositeten.
Så vad är det som vibrerar inom mig? Jo, det är så illa. Jag är nervös för att åka till jobbet, nervös för ytterligare en vecka när alla planer sabbas. Jag vill ju bara jobba! Få någonting vettigt gjort. Kunna känna mig behövd och "duktig". Hur ska jag angripa det problemet? Omplanering och flexibilitet är inte främmande för mig, men det kräver en grundplan. "Plans are nothing. planning is everything" (inte helt korrekt citat, jag vet). Nu grusas allt - hela tiden. Ja, Corona är en stor del av orsaken, det och företagsmentaliteten.
Ge mig sinnesro!

Tillbaka till det viktigaste. Nykterhet.
Jag startade "The alcohol experiment" igår. Det kan aldrig vara fel att lära sig mer.
Ska också fortsätta lyssna på Närvaropodden, finkamma den efter tips och verktyg för att komma närmare "här och nu" och därmed lära mig hantera mig själv.
Det är planen. Ja, naturligtvis ingår även uppdrag undvika Systemet.

Det räcker bra så just nu.
Jag är okej som jag är.

Nykter - allt fint :-)

Tack för omtanke och pepp!

Jag tänker att jag ibland är lite väl brutalt ärlig när jag skriver här. Skulle ju räcka att skriva "jag snubblade" typ. Men jag skriver som det är för att jag behöver det, behöver se sanningen i vitögat.
Att dessutom få era kommentarer och reflektioner på det är verkligen en bonus som är GULD värd.

TACK!

The alcohol experiment av Annie Grace är en 30 dagars utmaning att avstå alkohol och samtidigt "programera om" hjärnan. Eftersom jag precis startat kan jag inte förklara så mycket bättre än, men sök på Annie Grace och alcohol experiment och läs/titta på videon.
Jag fick tipset här på forumet där flera rekommenderar.
Kram