av Snart50

Snart50
lör, 2021-01-02 - 19:57

Ja nu har ett nytt år börjat men det är samma visa här fortfarande! 2020 har inte varit något bra år för missbrukare! Jobba hemma innebär att ingen märker om du luktar gammal alkis och man kan sova fram tills att mötet börjar kl 9. Allt bara rämnar, just nu sover hen i soffan efter middagen, kan meddela att jag väckte hen vid 13:30 tiden! I natt vaknade jag av att en av våra hundar ylade, trodde det hade hänt nått så jag sprang ner men då visade det sig att hen inte ens var hemma! Besök hos grannen och jag fattar såklart varför, fanns ingen alkohol hemma då går man till grannen för där finns det alltid hemma...(inte alkoholister) jag har nog nått gränsen nu! Vi lever olika liv, jag är ju redan ensam fast vi bor i samma hus, så varför hänger jag kvar? 25 år tillsammans raderar man inte så lätt! Men nu måste jag för att rädda mig själv! Men hur ska jag orka? Vet ju att om jag lämnar då super hen ihjäl sig! Hens familj tror hen är nykter sen förra gången det sket sig totalt, men oj vad lurad dom är!! Funderar varje dag på att meddela dem att nu är det er tur att ta hand om skiten för jag orkar inte mer men fegar ur varje gång! Vem hjälper en medberoende egentligen? Har försökt att söka hjälp men känner mig som en nolla, har inte varit redo att lämna och vet inte om jag vill nu heller men det enda råd man får är ju att man ska lämna! Vad gör man? Känner mig så hjälplös!

Azalea
lör, 2021-01-02 - 23:04

Vi har varit gifta i 30 år och 20 av dom var toppen men sen började det så smått och de sista 7 åren har varit jobbiga.
Till slut spårade det ur helt och han förlorade körkort och sen jobbet.
Jag stannade kvar genom rättegång, fotboja, jobbsök men det har varit så mycket drickande och hans offerkofta har varit riktigt tung.
Jag kände att jag helt tappat fotfästet och att kärleken hade försvunnit under vägen och alkt som fanns kvar var oro, ångest, bitterhet och ilska.
Jag vet att jag hade gjort allt som jag kunde för att hjälpa till att få honom att bli nykter men inget fungerade.
Jag valde då att förändra det som gick att förändra och det var mig själv.
All den energi jag haft var slut och jag skaffade en lägenhet som blev min fristad så jag inte behövde leva i oron.

Det var ett stort steg men nödvändigt. Jag behövde sidans för att finna styrka igen.

Hoppas att du finner din??
Kram Azalea