Strunt är vad det är, samma skit bara ett annat år. Inget är förändrat det är bara ett sätt för ens egna ego att kunna ta sig vidare i livet vad det än gäller. MEN HEJ! Jag har ej skrivit här på länge för jag har varken haft ork eller lust, varken psykiskt eller fysiskt. Men har tänkt på er alla & många gånger tänkt att det skulle varit bra för mig att skriva av mig lite. Men det har varit som det är, denna Corona drabbar oss alla, vissa mer än andra. För mig har det varit tufft, beroende mässigt med "tvångs karantäner" med dem snabba förändringarna som min autism inte klarar av & alla avbokningar, ändringar & rutiner som inte längre är rutin. Ohälsan, ångesten, diagnoser & beroende får ej bestämma hur saker idag ska gå till, så vi kan inte göra mer än att ta dag för dag. Jag fick iallafall lite fondpengar efter jag sökt förra året, så nu har jag faktiskt köpt mig en data & kan tänka mig att jag kanske kommer skriva av mig lite mer, mest för min skull MEN även för er som väl läser. Tillsammans är vi starka, dela gärna med er om hur ni har det & vad ni känner & tänker. Fråga precis vad ni vill för er skull eller någon annans. Här är det bara ärlighet, på gott & ont. MEN hejar på er!

Om du har börjat skriva här så är du inte så udda!
Jag antar att du har ett något problematiskt förhållande till alkohol eftersom du har börjat skriva här. Välkommen att skriva här, det finns många här som är i samma situation som du.

Hej Hallå.. Jo där är alltid ett förhållande & en story till varför man är här. Men då min story inte är något jag ens hade kunnat försöka förklara kort så får du gärna läsa mina andra inlägg under olika ämnen. :)

Strunt är vad det är, samma skit bara ett annat år. Inget är förändrat det är bara ett sätt för ens egna ego att kunna ta sig vidare i livet vad det än gäller. MEN HEJ! Jag har ej skrivit här på länge för jag har varken haft ork eller lust, varken psykiskt eller fysiskt. Men har tänkt på er alla & många gånger tänkt att det skulle varit bra för mig att skriva av mig lite. Men det har varit som det är, denna Corona drabbar oss alla, vissa mer än andra. För mig har det varit tufft, beroende mässigt med "tvångs karantäner" med dem snabba förändringarna som min autism inte klarar av & alla avbokningar, ändringar & rutiner som inte längre är rutin. Ohälsan, ångesten, diagnoser & beroende får ej bestämma hur saker idag ska gå till, så vi kan inte göra mer än att ta dag för dag. Jag fick iallafall lite fondpengar efter jag sökt förra året, så nu har jag faktiskt köpt mig en data & kan tänka mig att jag kanske kommer skriva av mig lite mer, mest för min skull MEN även för er som väl läser. Tillsammans är vi starka, dela gärna med er om hur ni har det & vad ni känner & tänker. Fråga precis vad ni vill för er skull eller någon annans. Här är det bara ärlighet, på gott & ont. MEN hejar på er!

Day by day.. Jag börjar mer & mer förstå hur svårt det är att våga be om hjälp, erkänna dina känslor & tankar, våga känna dig sårbar eller skillnaden med att exempel gå på antabus frivillig eller ”försöka” själv dag för dag. Jag kommer nog aldrig prova själv, för jag är så otroligt rädd för att misslyckas. Jag har så höga krav på mig själv när det kommer till allt i livet. Därför vet jag att jag skulle aldrig kunna vara nykter utan antabus eller om jag skulle bli gravid. Men det är skrämmande att inte ”kunna” våga prova själv, låta sig misslyckas, för det är inte hela världen! Det är bara MINA hjärnspöken, men kan ej hjälpa hur jag känner i kropp & knopp. Jag menar absolut inte alls att ni skulle vara sämre. Jag har efter börjat prata om saker förstått att så många ser ”antabus” som något modigt & starkt. Medans jag själv alltid trott det va en svaghet att gå på antabus eller annat. Men därför jag ändå kan känna mig tacksam & uppskattar att man kan få skriva av sig här utan att dömas eller tveka. Men jag HOPPAS så att det går bra för er, dela gärna med er! Kram ?

Ännu än helg är här, men ingen skillnad på en fredag & en tisdag för någon som tar dag för dag & försöker ta sig igenom ett beroende. Beroendet har ingen kalender eller "speciella" dagar. Det är bara samället som har det, då det är mer okej vissa dagar än andra att dricka A. Det är okej att dricka ett glas rose en sommar lunch på en ute servering, men inte en onsdag hemma när det snöar ute. Men vad jag nu mer reagerar på är hur coronan påverkar oss alla, ALDRIG trodde jag att "svenskar" skulle köa utanför systembolaget för att köpa en flaska vin eller två. Speciellt inte med alla dessa fördomar & åsikter dem flesta har. Men ändå ser man dem köa när dem tror ingen ser. Men ja, det känns som att många av dem som man ser köa inte har rätt att säga något dem förr har sagt, för nu kan dem inte längre på samma sätt dölja sina alkoholvanor eller sitt "köks skåps drickande" inte heller nu kan dem inte åka till Tyskland, Danmark eller "dölja" sina verkliga inköp. Sorligt men sant, ska man skratta eller gråta?

Är det något ni verkligen gör eller känns det bara bättre för en själv att klicka på den meningen än andra? Jag undrar lite hur ni gör för att förändra erat drickande? Väljer ni själva på egen hand prova, eller tar ni hjälp av läkare, mediciner? Närstående eller mottagningar? Jag just nu tror har för första gången hittat något som FAKTISKT förändrar min drickande, men jag vet inte om jag är ensam om det, om det är fysiskt eller psykiskt. Därför hade jag verkligen uppskattat om ni hade velat dela med er av hur ni har det nu, vad ni tänker, eller provar, vill prova för att JUST förändra ert drickande? Vi är väl här för att kunna vara ärliga utan att dömas & förhoppningsvis hjälpa varandra? Tillsammans är vi starka..

Vill du inte dela med dig först av vad du har hittat som förändrar ditt drickande? Det finns ju jättemånga olika sätt, skulle jag tro och alla verkar vara olika i vad som fungerar för oss. Den viktiga kärnan i förändringsarbetet bör ju dock alltid vara en faktisk vilja att förändras. Men det är ju glädjande om du hittat något som fungerar för dig! Dela gärna med dig här.

Jo jag vill absolut mer än gärna dela med mig av vad & varför jag tror jag gjort en förändring i mitt drickande, men ofta är det svårt för mig att faktiskt dela med mig av allt jag kan tycka, känna & vilja säga, att ens skriva här är något så nytt för mig, att våga, att skriva, att vara ärligt mot mig själv men även er. Men även om jag vet att några kanske läser, men inte skriver eller frågar, gör mig lite osäker. Ibland är det tufft & ger mig ångest att ”blotta” mig utan att veta om man gör någon skillnad eller om det är värt det? Förstår ni vad jag menar? Jag vill dela med mig för att hjälpa eller göra någon sorts skillnad hos någon men får man ingen respons på det man väl vågat göra så kan det bli skrämmande för någon som redan lever med ångest, osäkerhet & andra problematiker, svårigheter. ?

Jag tänker att allt börjar med tanken. Att något känns olustigt, att man inte litar på sig själv. Att man lovar sig själv och andra en sak, och sen inte kan hålla det. Det blir för mycket, för ofta. Konsekvenserna kan vara stora eller små, men det känns väldigt olustigt. Men man vågar inte tänka tanken hela vägen. Just jag kan inte vara en alkis, det är omöjligt. Då skulle ju livet vara slut liksom.

Så kände jag i många år. Slutade dricka starksprit för flera år sedan, för att jag blev för full då helt enkelt. Det var ett för mig enkelt sätt att förändra mitt drickande. Faktiskt. Rött vin var min drog. Saknade inte starkspriten alls. Nästa förändring var att begränsa antal dagar, faktiskt hålla mig till fredag-lördag enbart. Då dricker ju typ alla. Funkade hyfsat ett tag, spårade alltid ur på semester och vid festligheter av olika slag. Och när det väl spårat ur så tillät jag det att spåra ur ännu mer. Innan det var dags för nästa skärpning.

Näst sista förändringen jag gjorde var att verkligen hålla mig till fre-lör och dessutom begränsa mängden. Funkade också ett tag, en-två månader kanske. Sen spårade det ur också, och rejält dessutom. Minnesluckor nästan varje gång, kaskadkräktes, muckade gräl på ett för mig ovanligt sätt. Grälsjuk. Nu hade jag dessutom ingen aning om hur någon fylla skulle sluta, jag var helt opålitlig. Det kändes som det var någon annan som satt bakom ratten liksom. Det slutade med den allra sista förändringen, att sluta dricka helt.

Och jag måste säga att det för mig har varit hundra gånger lättare att låta bli helt än att försöka dricka kontrollerat. Men det är min erfarenhet, och alla måste hitta sin egen väg. Man kan låta sig inspireras av andra, men alla måste hitta sitt eget ”recept”. Jag har enbart tagit hjälp av forumet, inget annat.

Idag när jag närmar mig ett år som nykter känner jag inte att jag har uppoffrat något, tvärtom. Genom att sluta dricka alkohol har jag vunnit bättre hälsa, fler år i livet sannolikt, ett rikare känsloregister, ett större lugn i alla lägen, mer energi att ta tag i saker, till och med mer skärpt hjärna. Jag har helt sluppit ångest, depression och sömnstörningar. Min förändring känns komplett. Just nu. Om ytterligare ett år kan jag säkert visa upp ännu fler vinster med nykterheten.

Kram ?

Hej uddda. Jag förstår precis vad du menar. Kanske kan det lugna dig att veta att du är bland vänner här och att vi är intresserade av att veta hur du gör. När vi delar med oss av våra erfarenheter så är jag säker på att vi hjälper andra. Det behöver inte alltid betyda direkt just att andra läser det vi delar med oss av och kopierar vårt framgångsrecept rakt av. En stor del av forumet, tycker jag, är ju att det man kan läsa hur andra har haft det och hur andra har gjort, reflektera över det och känna igen sig för att sedan ta till sig en del och i andra avseenden acceptera att där finns skillnader mellan den person jag läser om och mig.

Det finns något fint att vi som är här som i mångt och mycket är väldigt olika personer, men samtidigt har vi något gemensamt.

Det ger mig stöd och tröst att läsa om hur du har gått tillväga för att förändra ditt drickande, även om det visar sig vara en metod som jag inte kommer använda mig av direkt.