Denna tråd är till för mig och mina tankar om mitt drickande och livet i allmänhet. Mitt drickande har eskalerat enda sedan jag någon gav mig min första drink (jag var 17) jag blev genast kär. Jag vill inte bli alkoholist och känner att det är dags att ta tag i det här innan det blir för sent, jag växte upp med en missbrukande förälder så jag vet att det finns i generna, jag känner av det. Började dricka när jag var 18, ungefär varannan helg, sen eskalerade det för varje år, till varje helg sen till flera gånger i veckan och nu är det väl ungefär varannan/tredje dag. Känns som att jag är antingen full eller bakis.
Nu är det så att jag får ångest varje gång jag dricker, från att jag börjar till att jag går och lägger mig. Det känns inte ens som att jag längre kan njuta av det för att jag mår dåligt samtidigt och vet hur illa det kommer vara dagen efter, både psykiskt och fysiskt. Jag vill dra ner mitt drickande och kunna gå igenom måndag-fredag utan att behöva alkohol. Jag jobbar inom service industrin och visst, det funkar att vara bakis på jobbet, det krävs inte så mycket av mig men det är hemskt för jag hatar mig själv när jag har supid dagen innan och mår skit. För ett par år sedan skulle det aldrig falla mig in att dricka en dag innan jobbet men nu är jag här...
Alkoholen var länge min vän, jag drack utan ångest ett långt tag, det var nytt och roligt. Jag är ganska säker på att jag lider av mild social fobi(ångest), det började när jag var 10 och hade otroligt svårt att ringa vänner och prata i telefon. Alkoholen har hjälpt och hjälper fortfarande att göra mig mer social mer framåt. Men det går ju inte längden...
Mina mål just nu:
Inte dricka en dag innan jobbet
Aktivera mig på de timmar då jag känner mest sug (runt 2-6 på eftermiddagen)
Kontakta familjen och kompisar mer, vara mer öppen
Komma ihåg ångesten
Jobba på min sociala fobi