Äntligen på rätt väg!!

708 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
miss lyckad
Helt ok att sno tips :)

Det finns ju massor av bra grejor på forumet. Har funderat på att skriva upp dom bästa och spara på något sätt... Tankar och funderingar som andra skriver om och som passar på mig också.

miss lyckad
Våra nära och kära...

Känner irritation när "folk" tror att inte våra närmaste mår dåligt av supandet. Jag har gått på promenad med en av döttrarna och som började störtgråta när vårt alkoholmissbruk kom på tal. Detta har hänt flera gånger innan vi slutade med a. Jag som mamma mådde fruktansvärt dåligt där och då, för jag visste att detta var mitt fel. En av barnen hade tidigare tvångshandlingar. Hon kontrollerade varje kväll att spisen var avstängd, att alla kontakter var utdragna osv. Var väl livrädd att något skulle hända som var utom hennes kontroll. Den äldsta dottern mådde dåligt på sitt håll periodvis och skyllde på oss föräldrar. Nu kan jag förstå allt detta. Allt handlade om att dom såg två älskade föräldrar gå ner sig mer och mer i missbruket (nu blir jag ledsen...) Spelade ingen roll om dom var hemma eller på annan ort. Dom kände på sig att småsyskon for illa och då även dom själva. "Inte så farligt" Nej, det kanske fungerade hyfsat oftast. Men vetskapen om att föräldrarna inte var vid sina sinnens fulla bruk, att det pågick fyllefester i deras hem. osv.osv. Vad som helst kunde hända. Slagsmål, brand, polis.. Igår drack sambon lättöl på ett kalas när bara sonen var med. Sonen smsade till mig.. Nu serverar dom pappa öl, har inte han slutat dricka? jag svarade: Jo, han har bara druckit någon lättöl vad jag vet. Var inte orolig min son... Detta enda glas öl (lättöl?, folköl?) Gjorde min son orolig, för att han har en konsekvensryggsäck med sig. Han har sett föräldrar som bråkar, som grälar, som däckar, som är dräggfulla. Han har somnat orolig och undrat om mamma och pappa sitter uppe och fyllnar till framför tv:n, datorn?En pappa som sluddrande ropat godnatt, en mamma som luktat fylla när hon kramat godnatt (mamman tagit tandkräm, eller vänt bort ansiktet .) Psykisk ohälsa ökar i vårt land. Kanhända mångas barndom där saker inte fick sägas, eller barnet skäms för det, är orsaken till mycket psykiskt dåligt mående? Att inte veta varför man känner oro, ångest, andra jobbiga känslor som personen förträngt för att det var familjehemligheter...

AlkoDHyperD
Så stort av dig miss lyckad

Att se skulden och ta ansvar. Du läker deras sår genom din nykterhet och din vilja att bära skulden och ansvaret. Det är aldrig för sent att få en bra barndom. De hade det förmodligen svårt men sår läker och du hjälper dem. Utifrån det du skriver tror jag du även kan vara ärlig och öppen för samtal med dina barn också. Det du gör är så värdefullt!

Bedrövadsambo
Otroligt insiktsfullt

Mycket insiktsfullt skrivet, och så sorgligt. Det inlägget ska du skriva ut och läsa högt varje gång du blir sugen. Läs det för barnens pappa också. Kämpa på!

miss lyckad
Ärlighet...

Visade sambon vad jag skrivit igår.(tack för tipset Bedrövadsambo) Han var måttligt intresserad. Han är den som oftast försöker smita undan känslor, konflikter, dåligt mående. Men tror att det fick honom att tänka till. Jag har förstått på andra närstående att det värsta som finns är lögnen. Därför har jag försökt vara så ärlig jag kunnat, fast jag var a-missbrukare. Skriver frågor och svar som det sett ut hos oss. Varför sover pappa på soffan ? Är han full? Ja det är han..(detta visste barnen så småningom så dom frågade inte ens senaste åren) Vad har du i muggen mamma? Vin.. Du är full mamma? Ja det är jag... Varför dricker du mamma? Jag är beroende av alkohol... Varför söker du inte hjälp? Jag ska försöka minska/sluta själv.. Om du inte klarar det då? Då söker jag hjälp...När ska du göra det då? Om ett tag... Dessa och en massa liknande frågor har jag fått hela tiden av barnen. Har aldrig lovat saker jag inte kunnat hålla. Men skjutit upp hjälpsökandet. Pratat massor om alkohol och beroende. Berättat om olika behandlingar och insikter jag haft om missbruk. Mina barn mår ju betydligt bättre nu, men finns saker som behöver ventileras och diskuteras. Det är som att familjen varit ute på ett isflak på öppet hav och nu blivit räddade. Rädslorna att någon skulle trilla i och att vi aldrig skulle komma levande från situationen finns ju kvar...

Ellan
Tack!

Vill bara skriva TACK för att du delar med dig av din resa.❤ Jag har snart ett års nykterhet och de senaste veckorna har många gamla minnen dykt upp. Skönt att läsa i din tråd och det känns som att vi kommit till samma insikt. Detta med barnen som fått vara med under min aktiva period smärtar mig oerhört. Men precis som du skriver så hjälper öppenhet och ärlighet långt.
Tack!❤

miss lyckad
Härligt att höra Ellan !

Att du snart firar 1 år! Jag läste lite om ditt liv. Vilken tur och inre styrka hos dig som gjorde att du tog emot hjälp. Det är nog det som är hemligheten lite att våga blotta sitt missbruk. Att göra det frivilligt eller bli tvingad. Jag hade ju äldre barn som "tvingade" mig inse faktum genom att maila min chef. Det svåra blir ju dom som inte lyssnar och dom som inte har chefer( egen företagare, arbetssökande, förtidspensionärer). Då finns inte mycket att sätta emot från anhörighåll. Grattis igen, Mycket bra jobbat !!

Bedrövadsambo
Håller med

Lögnerna är värst faktiskt. De skadar tilliten och respekten. Att din dotter mailade din chef när du gång på gång själv sköt upp hjälpsökandet är en enorm kärlekshandling. Modigt också. Henne ska du vara stolt över ❤️ Och dina andra barn också förstås. Jag är säker på att de är jättestolta över dig!

miss lyckad
Fråga till forumets admin..

Har tittat på en del information som Camilla Kuylenstierna ger om sitt beroende och behandling hon arbetar med. Hon säger att det är väldigt få som klarar att sluta på egen hand. Vad tror ni om det ? Att skriva och läsa på forumet har gjort min resa lättare. Jag har läst massor av böcker och sett filmer om beroende. . Undrar nu om min nykterhet är instabil eftersom jag inte haft annan hjälp? Jag känner ändå att jag har redskap vid sug. Och att jag aldrig vill dricka någon mer gång.

MondayMorning
Miss Lyckad

Kanske Camilla utgår ifrån samma problematik hon själv hade? Hon var ju riktigt illa tilltygad av alkohol och även som medberoende. En fantastisk människa som debatterar om alkoholism på ett väldigt bra sätt.
Har du läst hennes bok AnsvarsFull? Det var mycket den som fick mig att fatta att jag själv är alkoholist.....

Jag klarar också det hyfsat bra själv men det beror på vad man menar med "själv"
Ensam och inte har någon att anförtro sig åt?
Läkarkontakt?

Tack för ett fint inlägg ovan, det får mig att tänka på mitt liv som varit.
Men inte se bakåt, det hjälper inte - det gör bara ont.
Se nu och framåt.

Varm kram

miss lyckad
Ja..

jag har läst den boken, även dom flesta andra som handlar om beroende och alkohol. Tycker också Camilla har mycket att dela med sig av om missbruk. Jag har ingen beroende-kontakt alls förutom forumet. Har ju vänner som vet att jag slutat med a. Tycker att det har gått fruktansvärt bra för mig ändå. Jag är förundrad själv! Undrar bara hur vanligt det är att kunna sluta utan annan hjälp. Kram

MondayMorning
Miss Lyckad

Jag tror att det är väldigt individuellt. En del behöver sina AA möten dagligen. En del inte alls. För en del räcker det med en kontakt då och då.
Har man dåliga värden så behövs ju läkarkontakt. En del vågar vara öppna mot omgivningen o.s.v. En del är väldigt ensamma och då är ju problematiken svårare. Men möjligt är det :)

Jag upplever att jag har programmerat om min egen hjärna.
Visualiserar mig själv som nykter och sen har jag lagt om hela min livsstil.
Träningen hjälper mig otroligt mycket. Fokus och motivationen ligger där istället.
Gillar det. :)

Hönapöna
Lite diffust med begreppet

Lite diffust med begreppet "sluta på egen hand". Vet inte riktigt vad hon menar.

Någon slags informationshämtning bör väl ske antingen om det är via professionell hjälp eller genom självhjälp.
Jag tror visst man kan sluta på "egen hand" om man själv letar efter info om vilka vinster som finns av att sluta/skära ner sin konsumtion. Även vilka risker det finns vid riskbruk/missbruk om man väljer att fortsätta.

Gå på AA-möten eller skriva/läsa i forum som detta tror jag är väldigt individuellt angående känslan av stöd.

Nja, "på egen hand" gnager lite i huvudet eftersom det inte spelar någon roll vilka mediciner man äter, behandlingar man går på om man inte är beredd att kämpa själv. Det är ju trots allt en själv som måste göra jobbet även om behandlingar ger en verktyg till att lyckas.

MondayMorning
När jag var hos min A-läkare

på mitt sista möte så tackade jag för all hjälp (ska dock ha uppföljning i höst)
Läkaren svarade då: XX, Du behöver inte tacka mig. Det är du som har gjort jobbet.

Pi31415
Att sluta på egen hand,

men ännu viktigare är att man slutar med A för sin egen skull!
Jag har, precis som du miss lyckad, slutat helt utan professionell hjälp, mediciner eller antabus. Forumet och tidigare erfarenheter har varit mitt stöd.
Jag upplever detta att klara det på egen hand som en stor trygghetsfaktor. Lyckas man så kan man lita på sig själv.
Och man lyckas om man verkligen bestämmer sig för det.

Nu menar jag inte att det är fel att ta hjälp av andra personer eller mediciner. För det viktigaste är att man kommer i från A-träsket, och då är alla medel bra i ett första skede.

Den frågan du ställde i #192 miss lyckad, om din nykterhet är instabil. Nej, jag tycker tvärtom. Om du är medveten om att du ska fortsätta att bevara din nykterhet och arbetar med den, så kommer den att fortsätta att vara stabil och varaktig. Fri, trygg och nykter.

MondayMorning
Forumet

är ju också en slags "hjälp" för många. Jag får absolut mest hjälp härinne.
Hade inte alls varit lika enkelt om jag inte haft alla er som peppar, stöttar, hejar på och inte minst förstår.hur det känns...
Hade jag inte haft forumet så vet jag inte hur det sett ut idag. Vet att det hade varit otroligt mycket svårare.

Ha en lugn fin vit lördag
<3

miss lyckad
Förbannade alkohol..

Hade jour inatt. Fick samtal från sonen att sambon var full...Fy vad jag hatade sambon i det ögonblicket. Sonen sa att han hade sett att sambon dolde att han drack. Och att han inte ville att sonen skulle se ölen. "Usch vad jag hatar att jag kan se dom tecknen, att han dricker, jag hatar att känna oro" sa sonen. Jag hatar också att känna oro sa jag. Och tecknen som gör att pappa döljer något, kan nog vem som helst se... Var inte orolig sa jag. Ville separera, såra, skälla... Jag var riktigt irriterad och arg när jag kom hem i morse. Har sagt till sambon att vi måste separera. Kanske att han ska flytta denna gång. Han hade suttit i källaren och druckit. Jag sa till honom att det är inte normalt. Vi får se vad som händer. Känner att min tillit till honom är borta. Han har inte lovat mig att inte dricka, men han vet min önskan. Känner att känslorna för honom minskar. Jag vill inte ha alkohol i mitt hem. Jämför med droger. Vilken narkotika-missbrukare kan ha droger hemma, utan att så småningom falla dit? Man kan inte droga lite om man drogat mycket innan!! Känner att detta a-problem har han haft väldigt länge...Jag har nog med mig själv. Vill/orkar inte ta ansvar för hans problem. Fixar han inte detta så är det kört för oss. Sa till honom att han alltid sabbar alla framtidsplaner och att han alltid gjort det..(finns ju många trista orsaker till våra tidigare separationer) Känner mig lite nöjdare på kvällen. Träffade en berusad vän på pizzerian. Han kände inte igen mig.. Vi pratade om min nykterhet. Jag sa att det var lättare att sluta dricka helt, än att försöka minska som är dömt att misslyckas för de flesta. Han såg faktiskt imponerad ut...Jag håller i min nykterhet, det är jag värd. Tror på Pi 31415 att min nykterhet är stabil stark och trygg. Så klart har forumet betytt massor för mig också.Ha en fin kväll... Kram

miss lyckad
Lena Philipsson...

Jag och en väninna beställde biljetter till Lena Philipssons show. Det ska bli kul. "Jag är ingen älskling, du är ingen vän". Tycker det passar på alla som känner besvikelse. Bra att man kan uttrycka sin besvikelse, sorg och vrede kreativt. Hennes liv tog ju också en vändning pga alkohol. Idag känns livet okey. Vi får se hur det blir. Har fattat ett tag att sambon inte bearbetar sitt missbruk utan kör "vita knogarna" vilket gör att man hamnar i fyllespåret igen. Tyvärr kan jag inte "slå in" kunskap och fakta om missbruk i honom. Alla har sin väg. Vi får se om vår väg delar sig eller om vi fortsätter tillsammans. Inget förhastat, men jag vill LEVA, inte bara överleva....

Rosette
miss lyckad

Hej, ser här att du fått flera kloka svar och hoppas du känner dig hjälpt av dem. Det är många som klarar att ändra sina alkoholvanor med hjälp av självhjälp av olika slag. Så som flera beskriver ser det olika ut för olika personer, finns nog lika många sätt att göra en livsstilsförändring som det finns människor. Varje människa är expert på sig och sitt liv och när du skriver att läsa här på forumet har gjort din resa med alkoholen lättare så har det varit hjälpsamt för dig.
Det hörs att du är insiktsfull och kommit fram till vad du behöver just nu, strategier om du känner sug, att du kan skriva och läsa här och att du bestämt dig för det du vill med alkoholen, sånt är väldigt många hjälpta av. Kanske vill du ta hjälp av annat framöver men just nu fungerar detta bra för dig.

Du är igång och det hörs att du är på den väg du vill vara när det gäller alkoholen!

Varma hälsningar,
Rosette Alkoholhjälpen

MondayMorning
Miss Lyckad

Jag är övertygad om att du kommer göra ett bra val även nu.
Jag är glad att du fortsätter ditt spår oavsett.
Det är det viktigaste.

Varm kram

miss lyckad
Tack...

MM och Rosette. Jag tror på mig själv i detta. Lite snopet att höra att jag är i början... Men det är klart att 1 år och 4 månader är ganska lite om man ser på ett långt liv. Jag känner inte att jag vacklar när det gäller alkohol. Tänker att vad skulle få mig att dricka? Förmodligen ingenting. Jag har tänkt tankar som vill jag ha en fylla? Varför i så fall? Vad skulle hända? Jag kan riktigt känna den ångesten som jag skulle få nästa dag. Hur oroliga barnen skulle bli osv. Nä, jag hoppas att jag fortfarande om 20 år (om jag lever) kan säga att "Nej tack, jag har druckit färdigt!" ...Kram

Pi31415
Med ett sånt framåtsyftande konsekvenstänk

som du har och beskriver här i ditt senaste inlägg miss lyckad, så bygger du vidare på din stabila nykterhet.

Beroende och alkoholism kan liknas vid en parasit som ligger inkapslad och vilande i våra beroendehjärnor. Oavsett hur länge man varit nykter. Gör man då misstaget att tro att man kan börja dricka och klara sig med små mängder ibland, gör man den smärtsamma erfarenheten att det inte fungerar. Man hamnar snabbt i samma miserabla ångest- och skamfyllda tillvaro som innan den långa nykterheten. Precis som jag gjort och fått erfara.
Men gjort är gjort och kan inte göras ogjort. Det jag kan göra är att tala om för er andra som varit nyktra en längre tid att man inte ska börja tänka i banor likt "men nog borde jag kunna börja dricka lite grann ibland". Det kommer inta ett fungera.

Så fortsätt med ditt framåtsyftande konsekvenstänk och därmed din stabila nykterhet miss lyckad.
Då kommer du att kunna säga "Nej tack" även om x år.

Ha en bra dag.
Kramar

miss lyckad
Just det...

Har läst en massa kloka fakta och funderingar på forumet som hjälpt mig att komma till insikt. Tex att i långtidsminnet lagras allt beroendeframkallande som man använt. Dvs att även om det går 20 år så minns hjärnan att "detta känner jag igen" och så är man snart på den nivån som man lämnade när man hade sitt värsta missbruk. Det är därför personer som haft långa uppehåll trillar dit på tex alkohol. Det är kunskap som är livsviktig för oss. Funderingen är, varför tror vi att det skulle ändra sig? Jag har en bror som har fallit flera gånger efter många års nykterhet. Men jag är osäker på om han faktiskt struntat i denna kunskap,eller om han ändå ville pröva och önskade annat resultat? Kram till dig Pi31415 och inkapslad parasit i hjärnan är ännu en bra liknelse för oss <3

Pi31415
För egen del

var det en kombination av en önskan om att kunna dricka måttligt och längtan efter alkoholens positiva effekter. Det var självklart inte ett plötsligt sug efter alla år, de hade inte funnits under c:a 15 år. Jag trodde också att jag efter en så lång nykterhet, förstärkt av en helt annan och bättre självkänsla efter allt positivt jag åstadkommit med mitt liv under nykterheten, med lätthet skulle kunna bryta om det visade sig att jag inte kunde hantera alkoholen på ett måttligt sätt.
Men det visade sig inte stämma. Jag hamnade återigen i träsket med för mycket drickande, och blev en ännu mer utpräglad periodare.

Så nu är jag en fysiskt och psykiskt kostsam erfarenhet rikare, men också en mycket viktig erfarenhet rikare, jag vet att jag aldrig kan, och aldrig behöver, experimentera med att försöka börja dricka måttligt. Det tror jag har hjälpt till att få mig att såpass snabbt nå en trygghet i min nykterhet nu.

Erfarenheterna man skaffar sig som alkoholberoende/alkoholist är smärtsamma, kostsamma och tidsmässigt utdragna. Men vi är ju många här inne på forumet som visar att det går att komma bort från eländet, att kämpa sig loss och skaffa sig ett liv i frihet.

miss lyckad
Alkoholproblem andras....

Känner mig lite arg och uppgiven. Jag jobbar journätter i helgen. Jag frågade sambon: Du ska väl inte dricka nu igen när jag har jour? Varför undrar du, sa han? Jag vill inte ha sms och samtal från sonen, det är jobbigt sa jag ilsket..Senare tyckte sonen att vi skulle prata med varandra om detta. Det är inte lätt sa jag han bara flyr. Sonen sa att jag måste säga till honom att detta är viktigt! Lyssna! Jag sa till sonen att han inte skulle bli någon slags mellanhand mellan oss och inte behöva ta del av våra problem. Sonen sa att han är inblandad oavsett och att om vi löser alkoholproblemet så är allt bra. Ni älskar ju varann sa sonen. Ja sa jag men kärleken försvinner när han dricker. Säg det till honom sa sonen. Jag känner frustration. Sade nyss till sambon att om han dricker så flyttar jag och att jag kommer att överväga att kontakta sambons chef om problemen. Jag gör detta för sonens skull för han vill gärna bo kvar här sa jag. Min sambo fattar inte att våra barn har tagit skada av supandet. Jag misstänker att han tror att han inte har så stora problem eftersom han kunnat vara nykter många månader den senaste tiden. Det är ju typiskt, nu när man kunde ha ett fint liv, när jag lyckats sluta med skiten, så är sambon så oförstående om sitt eget missbruk. Kände mig lite ful när jag hotar, men det är fullt möjligt att kontakta sambons chef . Att dottern kontaktade min chef blev också min räddning...Kram..

miss lyckad
Att falla...

Pratade med en arbetskamrat om alkohol. Hennes pappa är a-beroende, hon berättade, hur han efter 4 års nykterhet började dricka igen. Hon beskrev att han började med några öl och att det snabbt blev mer och mer. Till slut åkte han dit för rattfylla vid 74-års ålder. Hon berättade också, att det var svårare än tidigare att ta sig upp igen. Detta berättade jag för min 13-åriga son. Han sa att "då är det som att åka snabbhissen ner och försöka klättra upp via hiss-vajern igen"! Vilken bra liknelse. Jag är inte sugen på att klättra..

miss lyckad
Status förhållandet...

ena dagen framtidstro... Nästa dag flykt, dvs flytta. Så länge sambon inte bestämt sig hur han vill göra med sitt beroende, känner jag ingen ro och harmoni. Lite jobbigt att en annan person får bestämma hur jag ska känna? Jag vill leva och bo med sambon, men enbart om han väljer nykterhet. Kanske ska tidsbestämma detta. Har det inte stabiliserats till hösten, så måste jag avsluta förhållandet...

Pi31415
Utifrån vad du skriver

i inläggen #208 och #210 miss lyckad, så tycker jag inte att du på något vis ska "känna dig ful" om du ger en klar och tydlig valmöjlighet till din sambo. Att han får möjlighet att välja mellan dig och familjen eller alkoholen. Då är det upp till honom och visa vilket han värdesätter mest. Vad som är viktigt och betyder mest för honom.
Du har ju både kommit till rätta med ditt eget beroende, och försökt "rädda" familjen. Då ska väl han kunna ställa upp för familjen och sluta med alkoholen.

Sätt upp en tidsgräns och ge honom en tydlig valmöjlighet. Och vänta inte för länge så du riskerar ditt eget mående och nykterhet.

För mig skulle det vara enkelt att göra rätt val i en sån situation. Ingen tvekan.

Hoppas det utvecklar sig i en positiv riktning för dig och din familj, miss lyckad.

miss lyckad
Tack för stödet Pi31415

Med "ful" menar jag att kontakta sambons chef. Det svåraste för mig är denna osäkerhet. Att inte veta vad han vill. Ingen ide att fråga för det vet han inte själv. Vårt förhållande är stundtals stiltje. Jag har hittat mina sätt att få energi och glädje. Tror för sambons del att han också gjorde det en period när han var nykter (11 månader?) Han lovade inte att vara nykter resten av livet eller något sådant. Jag ska göra som du säger Pi. Sätta tidsgräns . Vill han inte vara nykter så blir det separation. Jag har i dåliga stunder tittat efter annat boende. Men vill ju helst leva nyktert med sambo och barn. Tiden visar hur det blir. Nej, jag vill inte riskera mitt mående eller nykterhet för någon annan. Kram..

Bedrövadsambo
Håller med Pi!

Och vänta inte till hösten.

Sidor