Som ni vet har han flyttat och vi är särbos. Jag tycker det har fungerat rätt bra men det är visserligen bara ett par veckor men känns som mer.
Jag har ett otroligt lugn och börja bli sakta men säkert glad igen. Vi träffas och sover över ibland hos varandra och vi bråkar inte.
Han har druckit lite mer än vad jag trodde men nu slipper jag se det.
Jag trodde aldrig att han skulle messa och hålla på vilket han gör varje dag. Oftast fråga vad vi gör och att han älskar oss.
Han är otroligt snäll och har hjälpt mig lite, han är sån i "verkligheten "
Han messade förra helgen och hade ångest över sitt "supande" dagen innan och jag sa att han kunde komma om han ville.
Men nu kommer vi i ett annat läge..
Ikv har han druckit och han säger att han mår dåligt, vill vara ifred och sörja över dom som tyvärr inte finns med oss i år.
Han skriver att han inte må bra.
Han har träffat en psykolog som sj är nykter alkholist. Nu ska han även gå med i hennes grupp med ett antal andra med samma problem som min man vilket jag hoppas ska ge nåt. Han måste även detta för sin arbetsgivare.
När han mår dåligt får jag ångest över att jag ha det "bra" hemma hos mig men jag bli orolig för honom.
Tänk om nåt händer nu när han är full....

etanoldrift

Vaknade till För det blåser så förbaskat att det tjuter i alla ventiler, och fick för för mig att gå in och kika i forumet.
Ser att det går rätt bra för för dig Jessie.. Men att du inte släppt taget. Ja känslorna finns kvar och förhoppningarna. Det gör de länge..
Men just nu har du själv fått ett litet "återfall" av medberoende..
Jag fick det själv för.. kan det ha varit någon månad sedan, när mannen ringde och liksom mellan raderna antydde att han mådde såpass dåligt att han ville ta livet av sig..
Bläääähhh vad taskig jag kände mig (vilket självklart var hans avsikt!) Jag pratade med en av mina nära vänner som lugnt sa, Det där ska du inte gå på. Ja, han mår dåligt, men han är såpass full att han inte kommer att må bättre om du åker dit. Dessutom tar det ju över en timmer för dig att åka! Är du riktigt orolig så får du ringa 112!
För det som händer är att du får en natts förstörd sömn, han kommer att spela upp hela registret för dig när du kommer dit (om han inte har slocknat) Och ingenting har förändrats.. Han måste söka hjälp själv! klarar han av att slå ditt nummer, så klarar han av att slå 112.

Två dagar efter, så skulle jag hämta lite grejer( en söndag, för då brukar han vara skapligt nykter eftrsom det bara finns folkisar att tillgå) och var uppriktigt nervös för att åka dit.
När jag kommer fram, så är han precis som vanligt, som om ingenting hade hänt, Han nämner inte telefonsamtalet med ett ord, utan småpratar och bjuder på kaffe.. Ingen överdriven "ledsenhet", ingen påtaglig ångest.. Ingenting..
Och med återfall av medberoende menar jag, att vi är så himla inprogrammerade att göra "brandkårsutryckningar" så det sitter i ryggmärgen.. Och känns länge i maggropen!
Ta djupa andetag! Kolla av när han är nykter! Det är hans ansvar att ta kontakt med sjukvården och söka hjälp! ( de flesta som dricker, vill inte göra det, eftersom de troligen får höra att det är just alkoholen som orsakar ångesten!)
Försök nu att sköta om dig själv.. Jag vet att det inte är lätt, Men i grund och botten finns det fortfarande ingenting som DU kan göra.. (inte utan att din "beroende" får ytterligare en hållhake på dig och en inkörsport att fortsätta med sitt drickande!)

Jessie

Jag vet att han mår dåligt och att hans ångest sätter fart vid alkoholintag. När jag läser ditt etanoldrift så märker jag likheten mellan våra. Är det så dom funkar?? Är det så vårt medberoende funkar??
Vill ju inte tro att dom "spelar" för att vi ska få dåligt samvete.
När han kom idag såg jag att han tyckte allt var jobbigt men han vill inte prata om det, sa bara att han inte visste vad de va ned honom igår.
Sen har vi detta med julen!!
Vi är alltid hos min mamma på julafton men de sista tre åren har vi åkt hem på em för mannen vill vara hemma och vi har följt efter eftersom vi vill inte att han ska sitta ensam. Ett par av dessa ggr har vi bestämt att vi ska va hos min mamma och när julafton kommer bestämmer han för att bara åka hem vilket har blivit att vi har kastat om våra planer helt. Detta har den stora flickan tyckt varit väldigt jobbigt eftersom hon älskar att fira jul med mormor .
Mamma har ju följt med hem men det är inte samma sak.
I år sa jag att han gärna få följa med (vi fira den 23 med min släkt)
Men han visste inte än. Nu kanske han ska fira med sina barnbarn vilket gör vår son väldigt ledsen.
Kände bara att denna jul gör vi som vi gjort innan om åren och vill inte han får han väl strunta i det, då kan vi fira på juldagen .
Men samvetet har börjat älta i mitt huvud nu!
Jag vet snart inte vad gör som "medberoende " el om jag bara är ett stort ego.

etanoldrift

God morgon Jessie!
När jag läser ditt inlägg, så får jag upp sinnesrobönen i huvudet. Lika aktuell för oss medberoende som för den nyktre alkoholisten! Och din man är inte där än!
* Påminn dig om att försöka släppa det du inte kan förändra!
Hans beteende, hans tankar och även de manipulationer som kommer från en alkohol-sjuk hjärna! (för det är ju inte den "friska" delen i honom som vill manipulera dig och omgivningen) Om en narkotikapåverkad person ville att du skulle ta ett kliv rakt ut från 3:e våningen, så skulle du givetvis neka, oavsett om personen fick "ångest", blev deprimerad eller arg eller hur?) Du skulle inse att det inte var det friska i personen som ville att du skulle uppträda på ett visst sätt! Och du skulle också inse, att i det läget så spelade det ingen som helst roll, vad du gjorde, för du når inte fram! Och att du inte kan påverka

* Be om: Mod (och styrka) att förändra det du kan!
Försök lägga energin på dina barn, barnens mormor och själva julfirandet och att det blir så trevligt som möjligt!
Hur trevligt blir det för barnen om "mamma" också blir en vindflöjel och ändrar sig stup i kvarten? Om inte din man kan "stå för" sina löften på grund av sin "alkoholist-sjukdom", så finns det väl ingen anledning, att du också ska börja svika löften?
Honom och hans vindflöjel-beteende kan du inte göra ett dugg åt! Hans jul blir inte ett dugg bättre egentligen, om han lycks förstöra den för er..
Varför är hans jul viktigare, än dina barns, din mors och din? (ja du kommer att ha fjärilar i magen.. men det är en träningsfråga också. Att vara modig, är inte att inte vara lite orolig och rädd, det är att göra det ändå!)

Och be en högre makt (en del tycker att det är jobbigt när jag skriver Gud, men det beskriver bara en högre makt som på något sätt har mer kontroll än du själv!) Om hjälp att få dig att inse skillnaden och därefter besluta i varje given situation!

Nej, det är inte elakt av dig att INTE låta din alkoholist förstöra julen, genom att du istället lägger fokus på de som är verkligt viktiga den här gången! Vill han fira jul med er, så skärper han sig och gör det, annars så firar NI julen och han får göra vad han vill, UTOM att förstöra den för er.. Då får han dra sig tillbaks..

.. Och ja.. Du är, precis som jag fortfarande medberoende.. Vi är det i olika grad i olika situationer..

etanoldrift

Och en sista sak.. Om du gör några utfästelser till dina barn, så gör BARA såna du kan stå för! Betsäm din linje och håll dig till den.
Ja, barnen kan bli besvikna på din man, MEN, det är hans ansvar, inte ditt, att hålla sina löften!
Ja, barnens besvikelse kan råka gå ut över dig (som medberoende har vi ett väldigt ömtåligt skinn och vill att ALLT ska vara bra och göra alla till lags!)
Snälla försök att påminn dig själv om att det egentligen inte är dig det riktas mot!
Förösk inte använda barnens besvikelse som "vapen" mot din alkoholist! För det första så är det lönlöst, för det andra blir du bara indragen i dramat "trycka på varandras knappar" och känslomässig utpressning.. (i det fallet, vinner man aldrig mot en beroende!)
Nej, det är inte alltid enkelt att stå för det man vill och har bestämt (det kan kännas jätteovant och kymigt) Men i det långa loppet, så får du mer självförtoende och respekt både från omgivning och dig själv!
morgonkramar

Jessie

Det har tagit lite tid att svara . Först när jag läste ditt etanoldrift blev jag glad och ledsen för som alltid trycker du på rätt knappar och det var skönt att känna att jag faktiskt inte behövde ha dåligt samvete !
När jag sj bestämt att nu firar vi som vanligt med min mamma och allt så är du väldigt gärna välkommen att följa med.
Han valde att stanna hemma och att vi skulle fira tillsammans på juldagen. Sagt och gjort och jag och barnen har haft en bra jul.
Jag mår bättre men inte så bra som jag trodde.
Det har varit mycket detta år både med min man , mitt jobb, en nära släkting som varit sjuk och som lämnade oss alldeles för tidigt samt detta dåliga samvete att inte vara tillräckligt bra el duktig. Allt detta har börjat landa nu när man äntligen fått lugn och ro. Vi mår bättre båda två trots hans problem för de slipper jag oftast se. Sonen har börjat förändras till det bättre.
Däremot vill min man inte ha "planerade" dagar då han ska ha sonen trots att sonen vill det.
Det handlar delvis på att min man måste få ha lite "lugn&ro" hitta dig sj och försök med sitt problem. Sen handlar det lite som att han vill ha de goda sen kan jan åka hem till sitt, behöver bara tänka på sig sj, det är vad jag tror. Men nu har jag hört från sonen sj att han ville sova hos pappa och att jag oxå gjorde det för han var orolig att han skulle dricka.
Nu har vi bestämt att en dag i veckan ska han ha pojken pga mitt jobb och att han måste vara nykter.
Han kom hem till mig en kväll på fyllen och jag kände att jag snabbt kom in i mina vanliga tassande steg och att det var så rätt beslut.
Jag måste bara jobba mer med mig sj. Att inte tänka så mycket på vad han vill el att han kan helt plötsligt ändra planer vi gjort upp sen kommer jag så fort han ringer.
Det värmer i hjärtat att du fråga hur jag har det trollis !
Hur har ni det?
Jag önskar er ett Gott nytt år!!
Tillsammans är vi starka !
Kram

etanoldrift

Gott Nytt År till dig också Jessie..
Ja, det finns många fällor att falla i..Men jag ser att det går framåt för dig :-)
Barn är ju så otroligt lojala och för dem är man ju de enda föräldrar de har..
Så länge det fungerar så kan nog sonen vara hos pappan (med naturligtvis krav på nykterhet!) Kanske kan ni komma överens om att han kan ringa dig eller någon annan om pappan trots löften skulle bli "full"..
Inte att göra en stor sak av det hela, men för hans egen säkerhet, ifall något händer..
Styrkekram!

Ja här rullar det på som vanligt. 3-4 dagar nykterhet och sedan dricks det. Har bestämt att verkligen börja tänka på mig det här året. Att göra roliga saker, saker som ger mig glädje. Nu är det mitt år.
Mitt hopp är ju att mannen vaknar och verkligen vill ta beslutet att sluta dricka, men jag börjar misströsta. Vi får väl se.
Gott nytt år till er.